***LIVET EFTER 70***

Välkommen hit! Jag som skriver här heter Ingrid och jag bor på Gotland. Min blogg handlar mest om hur livet blev här på Odvalds utan min Åke, som lämnade mig 8 februari 2012. För första gången i mitt liv lever jag nu ensam och det har onekligen sina sidor. I min blogg hittar du också bokrecensioner, recept och foton och så en och annan nyhetskommentar, speciellt om det händer något på Gotland. Jag hoppas att du ska trivas här och vill komma tillbaka och jag blir väldigt glad om du tar dig tid att lämna en kommentar!

Postcrossing

3 kommentarer

Det är mulet och grått i dag, det såg jag redan tidigt i morse när jag var uppe en vända, så jag la mig och sussade ett tag till, så jag kom med andra ord sent upp, men det kan man väl unna sig någon gång då och då. Sen blev jag sittande vid köksbordet med det sista av GA-kryssen och när jag var klar med dem var det nästan dags för lunch, men först satte jag på datorn, för det var en sak jag skulle göra.

För ett tag sedan läste jag hos Carita om Postcrossing och det lät väldigt spännande, så i dag har jag registrerat mig och väntar på det första vykortet, eller om jag först kommer att få en adress att sända ett vykort till? Jag vet inte riktigt hur det här fungerar, men det lär jag väl komma på med tiden. Titeln på Caritas inlägg är Postcrossing förenar världen och kanske är det så. Det här med postcrossing är tydligen ingenting som är nytt, utan det har förekommit i flera år, men det är inte så många i Sverige som anslutit sig. På deras hemsida kan man läsa att vi är 1.526 deltagare i Sverige och därmed ligger på plats 40. Nu har jag gjort mitt för att bättra på de siffrorna.

Efter lunch parkerade jag i en av fåtöljerna i vardagsrummet och började läsa Min fantastiska väninna och har tagit mig genom barndomen och allt som hände Elena och hennes vän Lila under de åren och är nu redo att starta med tonåren, men tar en liten bloggpaus först. Jag måste säga att jag är imponerad av Elena Ferrantes berättarteknik. Spelet mellan de två barnen är beskrivet på ett fantastiskt sätt och miljöskildringen från ett fattigkvarter i Neapels utkanter gör att man känner sig delaktig i det som händer.

Nu ska jag ha mig en kopp kaffe innan jag fortsätter med tonåren och sen blir det tv. I kväll väntar ännu ett avsnitt av Innan vi dör, en av de få serier som är så spännande att jag bara längtar efter att avsnittet ska ta slut.

Trevlig fortsättning på söndagen!

Bokrean – Elena Ferrante

14 kommentarer

Solen lyser i dag också och det blåser lika kallt som igår. Det kände jag när jag var en vända till soprummet.

Det är ju bokrea nu och förr passade jag alltid på att köpa en trave böcker då, men hyllorna är fulla och jag har upptäckt hur behändigt det är att ladda ner e-böcker från biblioteket, så inköpen blir inte så många numera, men i torsdags, när jag var i Visby, tog jag en sväng in på Åhléns och fick se att de hade Elena Ferrantes romansvit Min fantastiska väninna och Hennes nya namn på rean. Jag har inte läst något av henne tidigare, men jag vet att hon är lovprisad för de här böckerna och jag har flera bloggvänner som läst dem och tyckt om dem. Jag kollade med Eva och hon hade inte köpt någon av böckerna, så jag slog till på direkten.

Dessutom kommer översättaren, Johanna Hedenberg, till Visby under den italienska helgen 10-12 mars. I samarbete med Italienska Kulturinstitutet kommer hon, lördagen den 11 mars kl 14.00, att hålla ett föredrag med rubriken: Att översätta Elena Ferrante och platsen är Almedalsbibliotekets hörsal E22.

Elena Ferrante är en pseudonym och efter många år som doldis tror man sig ha upptäckt att hon med stor sannolikhet är en 63-årig översättare bosatt i Rom. Det ska bli spännande att höra vad Johanna Hedenberg har att berätta.

Efter en vecka inne i värmen är forsythian fullt utslagen

Trevlig lördag!

Trill int ikull

15 kommentarer

Gårdagens årsmöte med osteoporosföreningen var en trevlig tillställning, men det efterföljande föredraget var inte riktigt vad jag väntat mig. Jag trodde att det skulle handla om ”våra” mediciner, men så var det inte. Jag måste ha missuppfattat informationen, för i stället för det jag väntat mig, var det ett föredrag på temat Trill int ikull. Visserligen är det extra viktigt för oss bensköra att vi inte ramlar och bryter oss, så informationen vi fick var nog så viktig.

Den 16 mars har vi ett månadsmöte i SPF på just temat Trill int ikull och då kommer Emma Hargeby, som höll gårdagens föredrag, ut till oss och berättar om hur vi ska göra för att hålla oss på benen. Emma Hargeby är fastanställd av Region Gotland, hon är apotekare och ska ägna sig åt klinisk farmaci, så hon borde veta vad hon talar om.

Utanför badbryggan satt skarvarna på rad

I dag är det soligt, blåsigt och någon enstaka plusgrad. Jag har varit ute på en promenad och jag gick runt Warfsholmen. Det blåste isande kallt, men det var bara att pinna på så håller man värmen, men snor och tårar rann och innan jag lyckades få till en bild på de här fåglarna var fingrarna alldeles stelfrusna. Vinden tog tag i mobilen, så det blev det ena suddiga fotot efter den andra innan jag äntligen var nöjd.

Det är vemodigt att se pensionatet där man haft så roligt och ätit så gott

Mamma svan (eller är det kanske pappa) har tre fjolårsungar, och jag ville ha alla med på bild, men två stycken envisades med att gömma sig under bryggan

Nu är jag hemma igen och har ätit lunch och så har jag satt en liten bulldeg som står på jäsning medan jag sitter här och skriver. Några plåtar kanelbullar tänkte jag att det skulle bli. Det är gott att ha en liten reserv i frysen.

Trevlig fredag!

Vad tänker katten?

20 kommentarer

Solen skiner och även om det blåser så ser det riktigt skönt ut. Jag ska ta en tur till Visby i eftermiddag, för osteoporosföreningen har årsmöte och information om nya mediciner och det låter intressant.

Jag satt och lyssnade på Gotlandsradion i morse, men bara med ett halvt öra, så jag missade namnet på en person som de intervjuade, men det handlade om att han skrivit en bok om katter och jag tror att titeln var Vad tänker katten? och nu var han på gång med en bok om hundar. Jag skulle kanske kunna bidra med lite inspiration:


HUNDENS DAGBOK:

07.00 – Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!

08.00 – Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!

09.00 – Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!

12.00 – Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!

14.00 – Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!

15.00 – Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!

16.00 – Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!

17.00 – Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!

18.00 – Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!

20.00 – Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!

22.00 – Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!


KATTENS DAGBOK:

783:e dagen i fångenskap…

Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker.
De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.
Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna.

Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.

Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.

I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj.

Kom ihåg: lägg en på deras säng.

Fångade en mus som jag bet huvudet av.
Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck.
Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.

På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer.

Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som ”allergi”. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.

De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar.

Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.

Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.

Men jag kan vänta.

Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias….

Hunden och kattens dagbok är ett fynd från mailboxen, men tyvärr har jag slarvat och inte antecknat vem som sänt det till mig.

Trevlig torsdag!

Dåligt samvete

20 kommentarer

I dag är det enligt Allnakku Vaglars dag och man får hoppas att hönsen får sitta inne på sina vaglar och gosa sig i värmen, för det är ett riktigt ruskväder i dag; ett par grader varmt, blåsigt och regn/snöblask och radion rapporterar om besvärligt väglag på de delar av ön som fått mera snö än vi. Man ska inte ge sig iväg ut i onödan.

Vaglar är de sittpinnar som är ett måste i ett hönshus om man vill att hönorna, och tuppen, skall trivas. Förr hade hönorna inget eget hus att vara i utan satt på nätterna på sittpinnar i köket över den plats där veden förvarades.

Jag håller mig också inne i värmen i dag

Höns drömmer jag ofta om! Hönsen vi hade när jag var barn skrev jag om den här dagen 2011 och vill du läsa om dem kan du klicka HÄR. Hönsen på Stenstugu drömmer jag ofta mardrömmar om, trots att det gått många år sedan vi slutade med dem. Jag tycker att vi skötte om dem väl, men ändå går mina drömmar ut på att hönsen ligger halvdöda i redena och på golvet och då kommer jag på att det måste varit många dagar sedan jag var och gav dem mat och vatten och inte har jag kommit ihåg att plocka ägg heller. Jag måste verkligen ha varit försumlig när det gäller hönsskötsel, eftersom jag i mitt undermedvetna tydligen har ett väldigt dåligt samvete när det gäller dem.

När det nu är inneväder tror jag att jag ska ta och baka några kakor i eftermiddag, under förutsättning att jag har ingredienser hemma till det förstås. Jag har några chokladbröd kvar i en burk och några mazariner i frysen, annars är julkakorna slut, så det behövs påfyllning. En plåt Amorer skulle jag kanske kunna åstadkomma innan jag åker iväg till biblioteket på studiecirkeln om Bornholm. Det finns i alla fall kokosflingor i kylskåpet.

Hoppas att du har en fin onsdag!

Inte packat och klart…

30 kommentarer

…men väl bokat!

Sommarens första resa går till Bornholm och det är en liten behändig tripp på fyra dagar. Det måste vara en härlig tid för bussåkning ner genom ett försommargrönskande Sverige och Bornholm känns spännande. Två dagar är vi där och ser norra delen av ön ena dagen och den södra nästa dag.

På onsdag börjar en studiecirkel där vi (SPF:are) ska läsa om Bornholm, så vi kommer väl förberedda. Vi ska bara träffas några gånger och det ska bli spännande att se hur många vi blir, för på upptaktsmötet till cirkeln kunde vi ju inte enas om ett gemensamt resmål.

Medtag giltigt pass, stod det i bokningsbekräftelsen! Måste man ha pass när man åker till Danmark? Eller måste man kanske helt enkelt ha pass när man åker in i Sverige? Egentligen borde det räcka med körkortet tycker jag. När jag kollade mitt pass så fick jag se att det går ut i april, så det måste i så fall förnyas och det är ju lite försmädligt att förnya det om det inte är nödvändigt. Är det någon som vet vad som gäller?

I dag har det varit en ganska fin morgon med en aning av sol, men nu mulnar det och det lär ska snöa på norra delen av ön och nederbördsområdet rör sig söderut, så det lär ”drabba” även oss. Jag ska till Kupan och jobba i eftermiddag och i kväll är det ett styrelsemöte med bostadsrättsföreningen. Nu grubblar jag på om jag ska ta apostlahästarna till Kupan eller om bilen ska få ut och röra på sig. Det är inte trevligt att gå hem om det snöar/regnar. Det blir nog bilen!

Trevlig tisdag!

I dag ska jag vara snäll…

16 kommentarer

…och återgå till det ordinarie dagboksskrivandet.

Jag börjar som vanligt vädret och det är inte alls i min smak, för det blåser och småregnar och är allmänt ruskigt och SMHI pratar om kyla och snö. Brrr… nu när man inbillat sig att våren är på gång.

Det var grått och mulet igår också, men inte värre än att jag gick ut en vända efter lunch. En bekant ringde och bjöd på eftermiddagskaffe och det säger man ju inte nej tack till. En härlig semla bjod hon på och vi hade en trevlig pratstund innan jag fortsatte hem igen.

Väl hemma landade jag så småningom i soffan och såg först Så ska det låta och sedan Innan vi dör. Det sistnämnda är så spännande att jag nästan inte kunde somna när jag väl kom i säng, trots att jag rundade av med Akuten. Hur ska det gå för Chippen? Nu ligger han verkligen illa till!

Efter en veckor i köksfönstret börjar pinnarna grönska

Med det här uschliga vädret håller jag mig inne i dag, förutom en promenad tvärs över vägen. Min granne vill ha lite hjälp med redigering av en berättelse om en gammal gård som hon forskat kring och inte kan jag säga nej tack till det heller. Det är ju så roligt när man kan hjälpa till med någonting.

Trevlig måndag!

Patetiskt Owe!

25 kommentarer

Nu har jag tagit modet till mig och tänkte skriva lite om gårdagens Melodifestival, för jag hamnade där, trots att jag inte planerat kvällen så. Det fanns inte så mycket att välja på och lördagens avsnitt av Morden i Midsomer kan jag nästan utantill. Alltså blev det Mello!

Vad är det nu för farligt att skriva om det? Jo, jag tänker sticka ut näsan och tala om att jag tycker att det var väldigt patetiskt att se Owe Törnqvist på scen. Han var duktig och han lät som han alltid har gjort, men ska en gammal man, som inte ens klarar att stå själv, vara med i ett sådant sammanhang? Har vi verkligen en sådan brist på artister i Sverige, eller väljer de populära sångarna bort det evenemanget? Se bara på Så ska det låta, där har man inga problem att fånga upp den ena skickliga musikalstjärnan efter den andra. Varför är ingen av dem med i Melodifestivalen? Det verkar som om det bara är äldre och nykomlingar som ställer upp i den tävlingen.


Låten Dagny fanns på jukeboxen på Kondis där jag jobbade på kvällar och helger när jag gick i skolan och där fanns det en annan servitris som hette just Dagny. Den låten spelades ofta och killarna skrålade DAGNY, kom hit och spill…..

Owe Törnqvist har funnits som en idol i hela mitt liv och jag är uppvuxen med hans låtar och kan de flesta av dem utantill och jag vet att jag borde hylla honom för hans mod att ställa upp i en sådan här tävling vid 87 år ålder, men jag kan inte. Fast det faktum att han gick direkt till final visar givetvis att jag har fel, fel, fel. Svenska folket vill ha kvar honom, även om han måste stå och hålla sig i en stol.

Och David Lindgren sen! Vad håller han på med? Va sjutton skulle han slicka på Robin Bengtsson för? Han är ju bara för pinsam! Jag vet, jag vet; jag kunde ha stängt av tv:n och gått och lagt mig eller läst en bok, men nu satt jag där och såg eländet, för jag skulle ju fortsätta tv-kvällen med Hotel Halcyon.

Ja, ja! Skäll gärna på mig. Det kan väl inte bli värre än när jag skrev ett kritiskt inlägg om Kjell Bergqvist. Det var inte populärt!

Trevlig söndag!

Jag vill ha kontroll

16 kommentarer

I dag ligger dimman tät över Gotland, en blöt iskall dimma, som inte ser ut att vilja lätta. Enligt SMHI ska det finnas vissa solchanser i dag, men jag tycker nog att det inte ser särskilt hoppfullt ut.

Jag tog en sväng med bilen på förmiddagen och åkte till kyrkogården en vända och på hemvägen åkte jag in till Stenstugu och pratade med ungdomarna ett tag. Jag hade sekatören med mig och passade på att klippa av några forsythiakvistar.

Jag har plockat in lite vår. Det tar nog inte många dagar innan kvistarna prunkar i gult.

Efter lunch har jag bokat av lite betalningar och bokfört för SPF. Nu droppar årets medlemsavgifter in, så jag kollar upp kontot varje dag och bokar av inbetalningarna i medlemsregistret. Det här är en sysselsättning som jag gillar, för jag är nog lite av ett kontrollfreak.

Förr bokförde jag absolut allting! Och inte bara det som gällde gården; alla konton stämdes av varje månad och jag hade massor av kostnadsställen när jag bokförde, så jag visste exakt vart pengarna tagit vägen. Hur mycket som gått till sjukvård, medicin, kläder, huset, administration, mat, bilen….. Nu har jag en mera avslappnad attityd till ekonomi, excelmallarna får vila och den privata bokföringen är ett minne blott, fast helt har jag nog inte släppt greppet, ännu vill jag ha kontroll. :wink:

Trevlig lördag!

Tekniken strular – Antikrundan

14 kommentarer

I dag är tekniken verkligen inte med mig. Bloggen och hemsidan har legat nere hela dagen fram till nu, men som tur är så får man alltid bra information från one.com och nu har de fixat till felet.

Förutom felet hos one.com lyckas jag inte få in referatet från gårdagens begivenhet på helagotland.se. Jag har försökt flera gånger utan att det gått att fylla i formuläret, så nu har jag skickat ett meddelande till dem. Min första reaktionen är alltid att det är jag som gör något fel, eller att det är fel på min dator, men det kan ju faktiskt vara fel hos mottagaren också. Jag får väl se om jag får något svar eller om det fungerar senare och går det inte i dag, så går det kanske i morgon.

Gårdagen var i alla fall väldigt trevlig och det var mycket prylar som packades upp ur korgar och kassar. Ulf Broberg värderade allt som vi ställde upp på bordet och Dick Magnusson satte sig vid ett annat bord lite i skymundan, så att man kunde var privat med honom när man plockade fram sina smycken för värdering.

Bra, bättre, bäst ska det ju vara på en Antikrunda och det hade Ulf och Dick också ordnat. Tre olika smycken och tre leksaksbilar var uppsatta för värdering. Vi gjorde så gott vi kunde, men jag vet inte om någon lyckades pricka in alla rätt; inte jag i alla fall.

Det visade sig att vi nog inte hade några större dyrbarheter med oss, i alla fall inte bland det som hamnat på bordet och så var det med mina saker också. Ikonen var ingen riktig ikon, utan en turistsouvenir och skålen var hur vanlig som helst, värd 150:-/200:- kanske. Nu gör det ingenting och så sa de flesta. Sakerna har ju affektionvärde och det är det viktiga. Mammas skål blir inte mindre värd för att den rent pengamässigt inte är så värdefull och ikonen får hänga där på väggen och pryda sin plats precis som vanligt.

Mellan mina fruktlösa försök vid datorn har jag lyckats åstadkomma lite fredagsstädning, bytt i sängen och kört en maskin tvätt. Nu ska jag bara dammsuga i vardagsrummet så har jag helgfint!

Trevlig fredag!