Det är regn och rusk idag, men ganska milt i alla fall. Jag tömde regnmätaren igår och kunde konstatera att under veckan jag varit borta hade det kommit ungefär 15 mm, nu har det blivit påfyllning med 10 mm under natten och förmiddagen. Det passar alldeles utmärkt att lägga sig i soffan idag och se på tv. Jag har massor av program att ta igen, Downton Abbey har börjat och sista avsnitten av Salamander och En stor familj har jag också missat.
Till något helt annat! I år är det 10 år sedan jag började blogga, eller det stämmer inte riktigt, men det äldsta inlägget som jag har sparat i arkivet är just idag 10 år gammalt. 2004 hade jag en blogg på blogspot.com som hette Välkommen till Stenstugu och när jag sedan bytte bloggportal fick jag inte över alla inläggen.
Så här skrev jag då:
19 oktober 2004
Tisdagen den 19 oktober 2004
Vad ska man säga om att man snart är folkpensionär? Det känns konstigt när jag ser mina jämnåriga och inser att jag ser lika gammal ut som de gör. Det händer, när jag går på stan och ser min spegelbild i ett skyltfönster, att jag hajar till och undrar vad det var för en tant jag såg. Man har en helt annan inre bild av hur man ser ut.
Sedan har jag märkt att man på något sett har blivit osynlig. Ingen lägger märke till en längre! Man är inte längre attraktiv eller intressant, varken som kvinna eller på arbetsmarknaden. Fast det kanske beror på att jag rör mig i fel kretsar. Förmodligen borde jag gå med i någon pensionärsförening eller i någon studiecirkel där äldre människor ofta deltar.
Jag, som gifte mig med en man som är 12 år äldre än jag och som nästan i alla sammanhang varit yngst, fick på min förra arbetsplats plötsligt uppleva att jag var äldst! En konstig känsla att nästan bara omges av ungdomar i 20-25 årsåldern. Ingen uteslöt mig ur gemenskapen, men det hjälptes inte att jag kände mig lite utanför ibland i alla fall.
Det här inlägget stämmer väl ganska bra 10 år senare också. Enda skillnaden är att jag år 2004 hade Åke, min trogne supporter och beundrare, i livet. I hans ögon var jag fortfarande vacker och han brukade alltid säga: ”Du har ju ännu en kropp som en tös”! Jag visste ju att det inte var sant, men jag tror att han uppriktigt menade det. De orden från honom hade jag alldeles glömt bort när jag skrev inlägget den där dagen 2004, då jag tydligen kände mig lite nere.
Idag får jag klara mig utan Åke och trots medlemskap och olika uppdrag både här och där, omtänksamma barn och trevliga grannar känns ensamheten och saknaden tung och umgänget med andra haltar lite när man är ensam, när man inte längre är ett par. Eller är det bara något jag inbillar mig?
Mer på 10-årstemat:
Veckan innan jag åkte till Mallorca ringde en journalist från Gotlands Media och ville intervjua mig lite om bloggen. Hon skulle egentligen skriva en artikel i tidningen Bo Bra om äpplen och vad man kan göra av dem och hade googlat efter äppelrecept och då hade hon hamnat på min blogg. Nu ville hon höra lite om mitt bloggande och också låna de recept jag har på äppelkakor och det fick hon givetvis göra. Artikeln publicerades i tidningen den 15 oktober och rubriken blev:
INGRID DELAR MED SIG AV SIN VARDAG. NU HAR HON BLOGGAT BRETT I 10 ÅR.
Vill du läsa artikeln kan du klicka HÄR
Här har vi kommit till efterrätten
Journalisten undrade om jag skulle fira 10-årsjubiléet och jag sa att jag inte skulle göra det, men firade gjorde jag faktiskt igår tillsammans med mina barn och deras respektive. Nu var det ju inte ett 10-år gammalt blogginlägg vi firade 😉 utan vi var på Donners Brunn och åt hummer och vi hade en helt fantastiskt trevlig kväll med massor av läckra hummerrätter och goda viner.
Ha en skön söndag!
Välkommen hem!
Kul att läsa alla artiklarna, jag hade ju sett dem förr, eftersom jag följt dig ganska länge.
Jag har också bloggat i 10 år, men 2004 var det mer sporadiskt i dagboksform på hemsidan.
Sån tur att Mallorca blev så lyckad. Är det dags att planera för nästa resa nu?
Kram/Kicki
Jag har en resa till Höga Kusten inbokad, men det är inte förrän i juni 2015. Jag skulle gärna vilja hitta något trevligt till vintern…..
Kram
Grattis till att ha bloggat i mer än 10 år och inte givit upp och roligt att läsa det tidiga inlägget, den känslan du beskriver är vi nog många som delar. Det är nog bra att behålla den inre spegeln och inte tro mest på den i hallen eller butiksfönstret.
Vilken läcker efterrättstallrik !
Hälsningar Britta
Jag tror att det är tur att man inte känner sig så gammal som man ser ut.
Efterrätten var verkligen väldigt läcker.
Kram
Välkommen hem och tack för trevliga inlägg från Mallorca. Roligt med 10 års firande med bloggen. Grattis och bra jobbat. Ha en fin vecka och varma kramar:)
Tack Gunilla!
Grattis till 10 år! Jag har bara följt dig de senaste 3-4 åren eftersom jag inte själv bloggade tidigare. Jag instämmer helt med det du skrev i ditt första inlägg. Men jag hoppas och tror att det blir en ändring på synsättet. Många äldre använder datorn nu, och då blir det en sak mindre som skiljer från ungdomars intressen. Kram
Jag inbillar mig att vi hänger med mera i utvecklingen än våra föräldrar gjorde. Att vi håller oss lite alertare och ungdomligare.
Kram
Grattis till tio år på bloggen! Jag ligger några efter och har väl firat åttaårsjubileum nu i höst. Hade tänkt blogga en vecka och sedan sluta…
Nu till artikeln!
Kram
Inte trodde väl jag heller att jag skulle hålla på i så många år….
Kram
Grattis till dina 10 år med bloggen!
Vilket trevligt inlägg det blev och tack för länken… kul att läsa 🙂
Ha en fin söndag!
Kram
Hoppas att du haft en fin dag Anki!
Grattis till dina tio år!
Din blogg är alltid lika intressant och välskriven. Hoppas på att få läsa den i minst tio år till!
Kramar Susan
Tack Susan!
Grattis till 10 år! Och en jättefin tidningsartikel!
Jag trodde i min enfald att jag hörde till bland de första. Expressen startade ju upp bloggen mars 2006 och jag hängde ängsligt på, visste inte vad jag skulle skriva om, men nyfiken och skrivglad, jaa. Det är 8,5 år sedan.
Naturligtvis har det funnits andra bloggportaler, men det visste jag inte just då.
Jag håller med dig där, att bloggen blir ett socialt forum, särskilt för oss som blivit ensamma. Jag miste ju min make i januari 2012, och nu betyder bloggen mer än någonsin.
Varm kram, Gerd ♥
Så är det för mig också Gerd, bloggen har alltid betytt mycket, men sedan jag blev ensam är den verkligen en källa att lufta känslorna i.
Kram
Så skoj, 10 år som bloggerska, Grattis !! Kram
Tack Charlotte!
Grattis, 10 år som bloggare. Stort att klara det så länge.
Också väldigt skönt att sova vidare i sängen när regnet öser ner. Verkar vara temat på flera bloggar idag 🙂
Det har verkligen varit sjusovarväder idag.
Kram
Har du bloggat så länge som 10 år. Så roligt. Själv har jag bara bloggat i 4 år.
Så roligt att läsa ditt gamla inlägg. Det blir ju som i en dagbok då man skriver för att sedan kika tillbaka och läsa.
En skön ny vecka till dig.
Hejssvejs! 😀
Min blogg är ju egentligen en dagbok. Innan jag hade den skrev jag lite dagliga anteckningar (absolut inte någon dagbok) i en 30-årskalender. Så till 1983 kan jag gå tillbaka och hitta information.
Kram
Ja på en tioårsperiod hinner livet ändra sig rejält flera gånger om och det värsta som kan hända, är nog att blil lämnad ensam utan sin livspartner. Som du skriver, är du omgiven av omtänksamma barn, barnbarn, släkt och vänner och du är engagerad i olika föreningar och skriver dagligen i din blogg – men trots allt ändå ensam. Jag kan föreställa mig hur det känns, men ändå inte fullt ut förstå och det kanske är tur. Jag måste ändå få säga att jag beundrar dig för det sätt du tacklar din ensamhet på. Du är helt beundransvärd, Ingrid.
Varma kramar,
Lambergsfrua
Det är faktiskt bara att inse att livet blir vad man gör det till. Man kan absolut inte sätta sig ner och tro att man ska bli road och underhållen. 😉
Tack för dina vänliga ord!
Kram
Grattis till de 10 årens bloggande. Så länge har jag inte hängt med, men ett antal år är det och lika trevligt varje gång jag tittar in. Så kul att lokalpressen uppmärksammat dig! Ha dé gott!
Tack Elisabeth!
Mycket trevlig läsning. Första gången jag är här, men jag kommer tillbaka. 🙂
Du är så välkommen!
God kväll, Ingrid!
Åren går ta mig katten fortare än tåget, som man brukar säga! Varmt grattis till dina 10 år som bloggare. Men när började du med hemsidan? För det var väl så det hela började en gång? Vill minnas att du blev intervjuad i radion p.g.a. att du hade en blogg….vid din höga ålder 😉 Så var du väl i Stockholm och vann en Laptop också eller..?
Usch, jag märker att jag fått riktigt dåligt minne, glömmer namn framför allt. Bildminnet är däremot intakt till max samt händelser som jag liksom ”fotograferar” om dom är av intresse. Man får vara glad för det lilla numer
Låter underbart att komma iväg till lite varmare nejder över vintern och hoppas att du hittar något bra resmål för den årstiden bokas ju redan i början av året.
Må gott! /Agneta
Jag började med hemsidan 2003 när jag gått i pension och ville ha något att pyssla med och när den fått form hade jag en blogg på blogspot.com. Sen gjorde jag en egen blogg, ”Dagens rapport från Stenstugu”, och försökte få den att se ut precis som en proffsblogg och jag lyckades faktiskt ganska bra, om jag får säga det själv, men det tog för mycket tid att skriva XML-filer och arkivfiler, så jag la ner den.
Så man har hållit på……..
Kram
Grattis till 10-årsjubilerandet! Intressant att läsa vad du skrev och tyckte då för 10 år sen.
Jag har följt dig genom åren, även när du ”bara” hade hemsidan. Det har alltid varit trevligt att titta in hos dog.
Hoppas att du får en fin dag!
Tack Gunnar!
Hoppas att din dag också blir fin.
Kram
Grattis till dina dryga 10 år i bloggvärlden! Så skoj att du blev uppmärksammad i tidningen – igen!! Mycket välförtjänt dessutom. Din blogg är verkligen intressant och läsvärd.
Synd med regnet – men det hör ju till hösten. Om än inte här norrut.
Vi har några grader kallare och snötäcke just nu. Kan ju bara hoppas att
det smälter bort. Lite för tidigt med vinter tycker jag.
Tack Beppan!
Regnet hör onekligen hösten till och här regnar det idag också, eller har gjort i alla fall, men vi har väldigt milt. Idag är det nästan 15 grader trots att solen håller sig undan.
Kram
Grattis till dina 10 år…så länge har inte jag känt dig.
Så roligt att Gotlands Media ringde upp dig för en intervju.
Kram!
Det känns onekligen bra att även vi lite äldre bloggare blir uppmärksammade och inte bara tonåriingar med tusentals besökare.
Kram
STORT GRATTIS! 😀
Det är inte klokt vad tiden går fort, men det är bra att ha bloggandet för då kan man gå tillbaka och kolla exakt när det var man gjorde vissa saker. Och dessutom är det skönt att ha bloggen som en ventil för sånt man funderar på. 😉
Många har under åren varnat mig för att bli alltför personlig i inläggen. Men det är just dom bloggar som verkligen är personliga och t.ex. inte bara berättar om växter, recept, hobbys eller nöjen som jag gillar att besöka. 🙂
Som din blogg t.ex. Den är jättemysig och du bjuder verkligen på dig själv, det gillar jag! Så STORT TACK för den!! 😆
KRAM
Susie
Tack söta Susie för vänliga ord!
Kram
Spännande att bli uppmärksammad i media för sitt bloggande! Grattis!
Själv har jag ett tag kvar till 10-årsjubileum, började i september 2005, men på en privat server som bara krånglade och det jag skrev där finns inte kvar. Men det var nog bara fyra eller fem inlägg. I april 2006 började jag blogga på Aftonbladet och sedan dess har det rullat på.
I november har jag däremot ett annat jubileum…
(Jag har läst dina inlägg under din semester oc hi övrigt också, men arbetsbördan har gjort att jag inte hunnit kommentera så ofta som jag vill).
Kram
Visst är det roligt att vi som är lite äldre också blir uppmärksammade och inte bara modebloggarna med tusentals besökare om dagen.
Kram
Grattis till 10 år som bloggerska. Jag har också bloggat i ca: 10 år, för jag kommer inte ihåg när jag startade den första bloggen. Har hunnit byta några, tills jag fastnade för den jag har nu.
Då får jag säga grattis till dig också som orkat blogga så länge.
Kram
Pingback: Nostalgi |
Tänk så tiden går…..vi har bloggat ganska länge nu, men jag tror att du bloggat längre än mig.
och vi lärde känna varandra via våra hemsidor innan dess.
Nästa år blir jag själv folkpensionär…..och när jag läser ditt inlägg från 2004 så tycker jag nog det stämmer bra för mig det du skrev då
Mysigt det du berättar om Åke, och kan mycket väl förstå att saknaden fortfarande är stor.
kram
Ja du vi har hållit kontakten länge. Nu ligger hemsidan i träda, men ännu har jag den kvar, fast de flesta undersidorna har jag flyttat till bloggen. Det är ju så mycket enklare att uppdatera där.
Kram