128. Inramat – Bild 73 av 365

I den här röda stugan på Södra Kustvägen i Klintehamn bodde det en skomakare när jag var barn.

Jag har ett ruskigt minne därifrån, för en gång när jag var liten och skulle dit och hämta ut skor, som mamma lämnat in för reparation, höll skomakaren på att dränka kattungar i en vattentunna. Han hade dem i en säck och med en pinne höll han ner säcken under vattnet. Det var en skakande upplevelse för en 10-åring!

Idag är stugan sommarställe.

Ha en fin torsdag!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i 365 Foton 2013, Klintehamn. Bokmärk permalänken.

42 kommentarer till 128. Inramat – Bild 73 av 365

  1. Laila Östergren skriver:

    Fint fönster men inget fint minne av skomakaren. Jag slapp i alla fall att se när pappa tog bort kattungar som vi inte skulle ha kvar.

    • Ingrid skriver:

      Alla kattungar kan ju inte få leva, eller kunde inte få leva. Nu är det ju vanligt med p-piller, kastrering och sterilisering av katterna. Det var inte så på den tiden.

  2. Elisabet skriver:

    En gullig inramning, som inte stämmer med ditt hemska minne.

  3. Lambergsfrua skriver:

    En skenbar idyll med tanke på din hemska upplevelse – ,men jag är säker på att de nya ägarna njuter av varje stund i sitt hus med de vackra fönstren.
    Varm kram,
    Lambergsfrua 🙂

  4. Birgitta skriver:

    Känner en kille som fortfarande gör så med kattungar. Varför inte kastrera de vuxna katterna istället. Hualigen.

    Det lilla jag ser av huset är jättesött. En sån stuga skulle jag vilja ha!
    Kram

  5. Margaretha skriver:

    Men oj, så otäckt. Det skulle jag heller inte glömma om jag blivit vittne till. Jag undviker alla sådana bilder i tidningar, på TV m m eftersom de aldrig lämnar mig … 😥

  6. Kerstin skriver:

    Nu har jag läst ikapp lite i din blogg. Terracina,där har jag också varit. Härligt att tänka på i dessa snötider. Vilken fin blå dörr du har bredvid vintergäcken. Har just druckit kaffe och ätit en skorpa med ingefärsmarmelad. Det är gott och lite annorlunda, lite vuxensmak kanske. Man börjar väl bli det nu, vuxen alltså.
    Kram /Kerstin

    • Ingrid skriver:

      Kul att du också varit i Terracina, det var en fin liten ort tycker jag, även om det är väldigt länge sedan.

      Jag tror att vi börjar bli vuxna lite till kvinns. 😉

  7. Så fruktansvärt! Jag har förstås också en del såna där upplevelser från barndomen, folk var lite annorlunda då. Man tog inte så mycket hänsyn till barn precis….. 😯

  8. Glömde ju att säga att det är kul att veta det kommer en person i alla fall! *fniss* Du är hjärtlgit välkommen!! 😆
    Frågade bibliotekspersonalen hur många det brukar komma och fick svaret att det var allt mellan 2 och 40. Fast en gång hade dom haft hela 60 personer! :mrgreen:

  9. Susan skriver:

    Usch vilket hemskt minne….Men jag blev lite full i skratt. För jag kom att tänka på skomakaren i Bullerbybarnen: Stäng dörrra;))

  10. Kicki skriver:

    Det är ju hemskt, men förr var det vanligt att folk dränkte sina kattungar och dessutom trodde att det var ett humant sätt 👿
    Men stugans fönster är fint.
    Kram/Kicki

  11. Kerstin skriver:

    Usch vilket hemskt minne. Kom också att tänka på den elaka skomakaren i Bullebrybarnen. Men ett otroligt vackert fönster är det.

  12. Raija skriver:

    Fönstret är fint, men vilket hemskt minne. Inte kul att behöva se det när man är liten, även om det var vanligt förekommande förr.

  13. Gunnel skriver:

    Jag minns att min farfar gjorde likadant ibland, när det blev för många kattungar. Det gick klart inte att behålla alla, men det kändes ändå grymt. De gjorde i varje fall inte så för att vara elaka mot djuren, som idag när det finns så många som misshandlar och plågar djur. Jag tycker det är värre. Kram

  14. Ullsag Rovie skriver:

    Hu vad hemskt. Nej det måste varit hemskt att se. Jag var på en bondgård på somrarna där dödade de ju ungarna också men sa till oss barn att inte vara där.
    Kram

    • Ingrid skriver:

      Hade skomakaren anat att jag var på ingående hade han säkert väntat med avlivningen, men nu tog jag honom på bar gärning.
      Visst måste man ta bort kattungar som ingen kan ta hand om, men det viktigaste av allt är ju att se till att de inte föds. 😉

  15. Beppan skriver:

    Så förskräckligt att behöva uppleva något sådant.
    Kan tänka mig att du kommer ihåg det så fort du ser huset
    – även om det är sött….

  16. Skogsnuvan skriver:

    Usch vilket hemskt minne. Fönstret var jättefint i alla fall. Här är -28 grader på morgonen men solen skiner och det blåser inte ännu. Jag har bett en vän skotta av min altan och frampå eftermiddagen ska jag få hjälp att ta mig ut dit för att sitta en stund i solen och kanske få lite färg i vinterbleka ansiktet. Det tar på att inte kunna gå och att vara tvungen att be någon om hjälp med det mesta utomhus. Inte ens att gå ut med en soppåse klarar jag. Som sagt det tar på

    • Ingrid skriver:

      Vilken eländigt jobbig vinter du fick Anita!
      Sällan har man väl hört någon som varit mera olycksdrabbad!
      Tur att du har dina goda vänner som hjälper dig när det behövs.
      Krya på dig!

  17. Hejsan !

    Fy så ruskigt, hoppas katterna spökade och rev
    och klöste dem i sömnen.

    Det är nog bra många kattungar som fått gå den vägen.

    Snyft.

  18. Suss skriver:

    Fin stuga, men ett väldigt otäckt minne. Jag minns att min morfar kom och slog ihjäl våra kattungar när det blev för många. Då HATADE jag honom, men det gick fort över, för han var en sån bra morfar, bortsett från förmågan att ta kattungar av daga. KRAM!

  19. kajsastina skriver:

    Oj, vad veckan har gått fort. Här är det vintrigt fortfarande. Strålande sol och minusgrader, tyvärr.Jag sparar mig och sitter inte så länge vid datorn. Värk i baken. Nerv i kläm och just nu hela tiden. Kanske jag ska ta en paus eller hoppas det går över och skriva då och då. Man missar så mycket om man inte läst andras bloggar.
    Önskar dig en skön helg!
    kram

    • Ingrid skriver:

      Sånt elände att du ska ha så ont. Jag vet hur det kan vara, för jag har själv haft några riktigt svåra attacker av ischias och vet hur det kan vara.
      Hoppas din helg blev bra trots krämporna!

  20. Johan skriver:

    Tjusig inramning! Såväl fotot som fönstret…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *