Vem står på tur?

Det är grått och ruggigt väder i dag, men stilla och 4-5 grader varmt. Ville bara molnen lätta och släppa fram solen vore det en riktigt fin dag, men det är nog inte något större hopp om det och utsikterna för morgondagen ser inte bättre ut.

Citronglanskaka

När jag rustade i köket på förmiddagen och höll på med att baka till morgondagens möte, kunde jag inte undgå att se att en ambulans stannade till vid en av mina grannar och ambulanspersonalen försvann in i lägenheten. Man vill ju inte vara nyfiken, men jag kunde ändå inte låta bli, att i skydd av mina pelargonior, titta till bilen då och då, men så kom personalen ut och den körde iväg. Skönt!

Nu får de snart inte plats i fönstret

Då var det inte så allvarligt tänkte jag, ändå tills jag kom ut i köket nu för en stund sedan och fick se Fonus bil framför samma uppfart. Man får sig verkligen en tankeställare, för det här är det fjärde dödsfallet i bekantskapskretsen på kort tid. Tre medlemmar från vår SPF:förening har lämnat oss och så nu en av grannarna här vid Odvalds. Det är inte utan att man börjar fundera på vems tur det är nästa gång?

Åke brukade alltid säga att det blir tre dödsfall åt gången och så fort det hände två sådana i släkt- eller bekantskapskretsen brukade han undra om det var han som skulle bli den tredje. Nu hade det ju varit tre redan och så kommer det ett fjärde. Undrar hur han skulle ha tolkat det?

Man känner sig lite avmodnes!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Odvalds, Sorg. Bokmärk permalänken.

26 svar på Vem står på tur?

  1. znogge skriver:

    Min mormor sade alltid samma sak. Det gällde även att det alltid blåste tre dagar i rad vilket faktiskt stämmer väldigt bra.

    Förstår att det blev tunga tankar och att din lättnad byttes ut mot något helt annat… Bara att det kommer en ambulans kan vara jobbigt och man funderar över vad som har hänt.

    Kram

  2. wiolettan skriver:

    Det där med tre dödsfall inom en snar framtid av de man känner, har jag också hört. I vissa fall har det stämt, men inte alltid.
    Jobbigt detta, men vi har nu en viss tid här på jorden och får försöka att göra det bästa av den. Man vet inte när ens egen tid är kommen.
    Det är den här saknaden som kan tära. Man vill prata och delge de som har stått en nära, det man tänker på och det som händer.
    Jag kanske skrev otydligt på min blogg angående Waranet. Det var under den tiden som jag nekade till att ta blodförtunnande som jag blev kallad till den här hjärtspecialisten som jag sedan dess går till, varje år. Det var läkaren på vårdcentralen som skrev en remiss. Hjärtläkaren övertalade mig då att börja med tabletterna.
    Så gröna och välmående dina pelargonier ser ut. Vackert det kommer att bli då de blommar.
    Kram och trevlig eftermiddag.

  3. Anne-Lie skriver:

    Dystra tankar du har idag, men jag förstår dig.
    Så god din kaka ser ut. Blir gott med citron i kakan.
    Kram!

  4. Det är ju tyvärr så, att ju äldre man blir, desto fler av ens vänner och bekanta försvinner. Jag minns att min mamma, som blev 99 år, tyckte att hon blev så ensam, fast hon hade oss döttrar.
    Men det var en omtumlande händelse för dig med grannen – det förstår jag.
    Citronglanskakorna ser såå goda ut, det vattnas i munnen…
    Ha det gott, kram, Monica

  5. Gunnar skriver:

    Prästen brukar ju säga att ”vi har fått en påminnelse om vår förgänglighet” när någon i församlingen dött. Det är bra sagt tycker jag. Jag har också en känsla av att när nån dör som man känner så brukar det komma fler efter
    På vår lilla gata med 10 hus har tre grannar gått bort under senaste året.

  6. Laila skriver:

    Även hemma pratade man om att det brukade bli 3 dödsfall efter sig och ofta stämde det.
    Min kaka ser väl inte riktigt lika fin ut som din men den smakar bra ändå.
    Vi ses i morgon!

    • Ingrid skriver:

      Jag är lite missbelåten med mina, först började jag skära dem för tidigt så det blev kladd i kanterna och sen var jag nog lite för sen, men jag säger som du, goda är de.
      Kram

  7. anna/notonmusic skriver:

    Ja det är något ödesmättade över det där med att det alltid är tre som går! Undrar vem som myntat det från början? Bra att motverka dystra tankar om livets avslut med en oemotståndlig citronkaka! Livselixir! Kram från Dalsland där jag tillfälligt befinner mig!

  8. Vonne skriver:

    Det var ingen vidare fönsterutsikt du fick. Jag har faktiskt inte hört det där med tre åt gången men då är det väl slut nu för en tid framöver. När jag tittar i en tidning och ögnar genom dödsannonserna har jag märkt att fler och fler av min generation går bort. Så ja, det enda vi vet är att vi inte lever i evighet så för allt i världen. Ta vara på varje dag är en bra paroll.
    Kram och trevlig helg!

  9. Skogsnuvan skriver:

    Jo det brukar vara tre konstigt nog. Här i lilla byn är det snart folktomt. Är dom inte döda så är dom på äldreboende. Med det följer att alla aktiviteter upphör för det är de äldre kvinnorna som gjort det mesta. bakat och fixat fester och varit med i föreningar. Ungdomen vill inte vara med och när eldsjälarna försvinner blir det inte så mycket.

    • Ingrid skriver:

      Ungdomarna har så fullt upp med sina egna liv, så de har inte tid att ställa upp på samma sätt som de äldre gjort.
      Det är ett stort problem i alla föreningar.
      Kram

  10. Visst är det så att allt djävulsskap kommer i klump om tre! 👿 Det är vedertaget och jag tycker faktiskt att det stämmer ganska bra. Så när det har hänt tre saker så kan man koppla av ett tag normalt – men nu var det fyra för dig…inget bra alls! 😥
    KRAM och TREVLIG HELG
    Susie

  11. Gunnel skriver:

    Nog är det bra att vi inte vet vad som ska hända både oss själva och andra. Kram

  12. Musikanta skriver:

    Ja, i min ålder får man tyvärr acceptera att man inte är odödlig. Det är bara att ta dagen som den kommer och göra det bästa av den. Och vara glad att det mesta fungerar som det ska med kroppen. Men visst blir det extra påtagligt när ett dödsfall inträffar så nära en själv. Två av mina pojkvänner som jag var mycket förtjust i som ung har gått bort den senaste tiden. Något äldre än jag, men inte mycket.
    Kram från Ingrid som önskar dig en skön helg utan snö!

    • Ingrid skriver:

      Ja, så är det! Man förlorar den ena efter den andra och det får en verkligen att inse att ingen är odödlig.
      Hoppas att ni också för en fin helg.
      Kram

  13. Lambergsfrua skriver:

    Visst blir man berörd både av ambulans och Fonusbil i ens närhet. Jag förstår så väl att du kände dig bedrövad, när det visade sig vara det fjärde dödsfallet i din bekantskapskrets – och så ännu ett, som du läste om.
    Jag har aldrig hört det där om att två dödsfall följs av ett tredje – och det kanske är lika bra det. Så länge kroppen fungerar hyfsat bra, är det tankar som man för det mesta slår bort – tills man får en sorglig påminnelse och livets begränsning.
    Varm kram,
    Lambergsfrua

    • Ingrid skriver:

      Nu har det verkligen varit många påminnelser om vår förgänglighet. I lördags fick jag se en dödsannons i tidningen som innebar det femte dödsfallet i bekantskapskretsen på bara en månad.
      Kram

Kommentarer inaktiverade.