Ett vårtecken, så gott som något, är väl meddelandet vi fick i brevlådan från vår bostadsrättsföreningen i fredags. I dag ska vinterns sand och grus sopas bort och vi uppmanades att sopa ur våra garage och borsta bort eventuell sand från våra uppfarter, samt ta bort bilarna från parkeringen.
I morse såg det ut så här utanför köksfönstret. Det blåste stormbyar och vräkte ner med snö och hagel. Jag var ytterst tveksam till om jag skulle ge mig iväg till sjukgymnastiken, men jag monterade dit luvan på jackan igen, för den tog jag bort häromdagen i tron att den inte skulle behövas mer, och så gick jag ändå och det var faktiskt inte så farligt.
Om du tittar lite extra på fotot, så finns det faktiskt ett vårtecken där trots snön. På fönsterbrädan står en vas med körsbärskvistar som börjar slå ut. Knopparna är gröna i alla fall!
På hemvägen tog jag det här fotot av vintergäck, snödroppar och krokus i en täppa här på Odvalds.
Och när jag kom en bit in på området fick jag se att de var i full gång med sandborttagningen och vädret är ju egentligen perfekt för det, för det dammar ju absolut ingenting i dag ;). Just nu skiner solen igen, så de här snöbyarna var nog bra några staräurar.
Varje vår diskuteras det livligt om antalet staräurar och om vad som kännetecknar en sådan. Snö, blåst och åtminstone en stare måste i alla fall finnas med.
Hos Humlebacken kan du surfa runt bland deltagarna och se hur våren fortskrider i vårt avlånga land.
Filmen, Simon och ekarna, som jag var och såg igår kväll, var jättebra och otroligt vacker. Har du inte sett den och får tillfälle att göra det, gå och se den!
Jag har läst en hel del av Marianne Fredriksson och har några böcker i bokhyllan, bland annat Anna Hanna och Johanna, en resa genom tre generationers kvinnoliv. Den har jag också sett som teater på Rondo i Klintehamn, en otroligt bra föreställning.
Nu känner jag att jag måste ta en vända till biblioteket och låna Simon och ekarna, så att jag får läsa den också.
Ha en fin måndag!
