Med posten idag kom den här försändelsen med rosa liljekonvaljer.

Jag var med i en tävling hos Annelie i maj 2011 där hon lottade ut rosa liljekonvaljer, men där vann jag ingenting.

Nu har Inga C, skickat mig plantor. Problemet är att jag inte kan komma på vem Inga C är, men varmt tack Inga! Hör gärna av dig så att jag får tacka dig ordentligt.

Växterna var så fräscha och fina och nu har jag planterat ner dem i min ena rabatt och hoppas att de ska trivas där.

Här brukar liljekonvaljerna blomma lagom till Mors dag och när vi gick i skolan fick vi cykla upp till Klinteberget och plocka buketter till våra mammor.

På senare år har Åke, som annars aldrig plockar blommor eller bryr sig om blommor, brukat plocka en bukett till mig i största hemlighet till Mors Dag. Han hittade ett ställe på kyrkvägen mellan Övre och Nedre Fröjel där det växer massor av konvaljer.

När jag kommit ner i vardagsrummet på söndagsmorgonen har det brukat stå en bukett där och spridit sin underbara doft i hela rummet. Och min käre make har, med all rätt, sett mycket belåten ut med sig själv

Share on Facebook

Idag har jag verkligen haft det skönt och inte gjort så mycket nytta. Jo, strykningen i morse får väl räknas till nyttigheterna. På förmiddagen satt jag ute i solen och läste, bararmad och barbent insupande massor av D-vitamin. Åke var säkert nöjd med mig!

Efter lunchen åkte jag upp på Fröjel kyrkogård och vattnade och såg till blommorna och pratade med honom en stund. Sen gick jag ut till Kastalen och tog ett par kort av utsikten därifrån. Det är lågvatten nu och skäret börjar komma upp i ytan.

På slänten vid Kastalen hittade jag kajpar, så ikväll blir det kajpsoppa. Sen åkte jag ner till Masshagen för att titta på vitsipporna och då hittade jag några små gullvivor.

I Masshagen var det lika fantastisk vackert som det brukar vara den här tiden. Hela marken böljar i mjuka kullar fullständigt översållade av vit- och gulsippor. Det är verkligen en lisa för själen att sakta gå där och beundra allt det vackra och lyssna på fågelsången. Fast i år är det lite vemodigt. Åke fick inte komma dit i vår och stå där mitt i härligheten.

Han saknas mig!

Klicka på de små bilderna så blir det stora och förhoppningsvis vackrare!

Share on Facebook

När jag loggade in i morse fick jag se att Ingrid Christina lämnat den 19000:de kommentaren.

Klicka på bilden så blir den större och mera lättläst!

Det är i och för sig en sanning med modifikation att det rör sig om så många kommentarer, för systemet räknar alla, alltså även mina egna svar, så om man bortser från dem blir resultatet lite drygt hälften. Men ändå, det var Ingrid Christina som lämnade den nittontusende. Tack för den Ingrid!

26 augusti 2010 startade jag den här bloggen och det har varit så roligt med all respons jag fått från när och fjärran. Och nu, efter allt som hänt, blir det rena terapin att sätta sig här vid datorn. Här är jag inte ensam! Och alltid finns det något att dela med sig av, även om det oftast blir vardagliga händelser, men det är ju så livet är – mest vardagar – och de är viktiga nog. Kan man inte fylla vardagen med något vettigt och stimulerande blir livet nog ganska trist.

Jag vet ju att det är många som läser bloggen, men inte kommenterar och det är helt ok det med, men visst är det kommentarerna som är grädden på moset. Tänk om alla de ca 200 unika besökare, som statistiken påstår är inne på Livet efter 70 varje dag, skulle skriva kommentarer, då fick jag ett heltidsjobb med att läsa och besvara dem

Ha en fin torsdag!

Share on Facebook