Bläddra bland inlägg publicerade i juli, 2015

Det har varit sommar idag! Solen har lyst och termometern har kämpat sig upp till strax över tjugo grader och det var ett tag sedan senast.

Jag kom upp tidigt i morse, för jag drömde och drömde om konstiga saker som jag inte kunde få slut på, så det var enda sättet att komma ifrån dem. När jag nu ändå var uppe satte jag igång med en ordentlig fredagsstädning som tog hela förmiddagen, men då ingick ett par trevliga pratstunder med några grannar.

Efter lunchen la jag mig med gott samvete i solstolen och lyssnade på dagens Sommar i P1 och dagens värd var Stig Grybe som jag mest kommer ihåg som Ante i Mobacken.

– Vart har Stig Grybe tagit vägen? frågade vi oss, jag och en av grannarna i förmiddags, när vi diskuterade dagens sommarvärd.

-Han har ju inte synts till på tv på väldigt länge.

Nu är det ju kanske inte så konstigt att man inte sett honom i tv, för han har uppnått den aktningsvärda åldern av 87 år och spelade sin sista roll när han var 80. Det var 90 trevliga minuter där han berättade om sin uppväxt och kampen för att nå målet att bli skådespelare. Han spelade härlig populärmusik också, så han får högt betyg: Prat: ♥ ♥ ♥ ♥ Musik: ♪ ♪ ♪ ♪ ♪.

Surfplattan står på laddning och så snart den är redo att använda igen ska jag fortsätta läsa om Maj från Örnsköldsvik. Jag är ju väldigt nyfiken på hur det ska gå för henne med den där födelsedagsmiddagen.

Trevlig fredagskväll!

Det har regnat en skvätt på morgonsidan och molnen ser rätt täta ut, men ibland glimtar solen fram i alla fall. Det är bara att inse att man får vara tacksam över om det går att vara ute utan vinterjacka och vantar.

Idag är det Emma som har namnsdag och någon som heter Emma känner jag inte personligen och Emma Katharina Maria, kände jag inte heller, men har hört berättas om henne och jag sköter hennes grav. Hon var Åkes farmor och hon föddes 1855 vid Alstäde i Fröjel och gifte sig med August Ferdinand Lefvander år 1876.

August föddes 1842 vid Mulde i Fröjel och han var skeppare och vid sidan av det försörjde man sig så gott det gick på det lilla jordbruket vid Stenstugu, som de köpte år 1876. Paret fick i rask takt åtta barn:

Amalia 1877, Reinhold 1879, Hellny 1882, Helmut 1884, Johan 1886, Gustaf 1888, Nanny 1891 och sist Adolf (min svärfar) 1894.

Uppdatering: Gammalt foto av Stenstugu från ca 1880

Emma o August med de två äldsta barnen Amalia och Reinhold

August hade inte någon större framgång som skeppare och efter att han varit ute för en olycka där han fick en bom i huvudet, blev han vad man kallade ”sjörädd”. För att kunna försörja sin stora familj åkte han därför till Stockholm där han arbetade som stuveriarbetare. Där blev han emellertid sjuk och dog år 1897 på Serafimerlasarettet i sviterna efter en lunginflammation. Yngste sonen Adolf var då bara 3 år gammal.

Nu fick Emma det svårt att klara den stora familjen på egen hand och jag har hört berättas att lille Adolf fick en klut med en grötklick i att suga på för att stilla den värsta hungern. Man kan knappt föreställa sig hur svårt hon måste ha haft det. Jag vet ju inte, men kan tänka mig att man hade en häst, kanske ett par kor, några grisar och höns och så det lilla som jorden kunde ge i form av potatis och säd till djurfoder och att mala till mjöl. Det kan inte har varit lätt att mätta åtta barn. De äldre som kunde arbeta ackorderades därför ut bland grannar och släktingar. Helmut och Reinold emigrerade till Amerika så fort de blev vuxna nog och när Adolf var 18 år följde han efter dem dit.

Emma dog 1908 53 år gammal och vad hon dog av vet jag inte, men hon och sonen Gustaf, som ännu fanns kvar på Stenstugu när jag kom dit, ligger begravda bredvid varandra på Fröjel kyrkogård.

Nu skiner solen så vackert, så nu ska jag ta mig en promenad ner till Coop. Ett brev ska läggas på lådan. Vi har en postlåda här på Odvalds, men då måste man lägga på brevet före klockan tio om det ska gå iväg samma dag och jag hade inga frimärken.

Trevlig torsdag och Grattis alla Emmor!

Att föda ett barn

6 kommentarer

Det har varit rätt fint väder idag och jag har varit ute hela dagen faktiskt. Jag började med att sitta ute och läsa, sen gick jag en promenad och var och handlade och när jag kom hem fortsatte jag läsa:

Jag lyssnade ju på Kristina Sandbergs sommarprogram igår och blev så nyfiken på trilogin hon skrivit om Maj från Örnsködsvik, så jag laddade hem de två första böckerna Att föda ett barn och Sörja för de sina från biblioteket och idag har det inte blivit speciellt mycket uträttat här.

Att föda ett barn är en bok med väldigt hög igenkänningsfaktor och även om den utspelar sig runt 1938, så var förhållandena inte så annorlunda lite drygt tjugo år senare när jag var i samma ålder som Maj, som är 21 år när historien börjar.

Kristina Sandberg beskriver på ett mästerligt sätt den osäkerhet och vilsenhet Maj känner både i förhållandet till sin familj, sina flickvänner, till sin egen kropp med dess lukter och otäcka utsöndringar och till sina kavaljerer. Erik som hon är kär i, som inte vill ha henne och Tomas, som hon inte gillar speciellt mycket, men blir gravid med. Den oönskade och skamliga graviditeten, som gör att hon tvingas att gifta sig med en man som hon inte vill ha.

Jag har aldrig läst en liknande bok. Kan man verkligen skriva på det här sättet? Maj’s tankar och funderingar om den situation hon har försatt sig i, rad för rad, rakt av, ofullständiga meningar och inga egentliga repliker. Sida upp och sida ner med ord, ord, ord. Det är verkligen effektfullt! Ännu vet jag inte vad jag ska tycka om Maj – jag behöver nog läsa betydligt mer om henne innan jag kan bilda mig en uppfattning, men hon känner sig helt klart som ett offer och offerkoftan kommer hon nog att behålla på ett bra tag.

Efter lunch testade jag att lyssna på Sommar i P1, men det blev inte så lång stund, utan jag tog och klippte gräset i stället, för vaktmästaren har varit här idag och klippt, så då ville jag att det skulle se snyggt ut här hos mig också. Sedan satte jag mig på framsidan och fortsatte att läsa om Maj och Tomas. Nu har de gift sig och firat jul och nu ska Maj bjuda sin nya (fina) släkt på födelsedagskalas……

Trevlig fortsättning på dagen!

Växlande väder och bara en 16-17° har det varit idag, men skam den som ger sig – på förmiddagen gick jag ut på en promenad och efter lunch parkerade jag i solstolen för att höra på dagens sommarvärd författaren Kristina Sandberg.

Promenaden blev Böndersrundan för jag ville kolla gravarna på Klinte kyrkogård. Det visade sig vara ett klokt beslut, för lådan på mammas o pappas grav var torr som fnöske.

När jag gick hemifrån var det rätt mulet, så jag tog en extra tröja på mig, men efter ett tag började solen titta fram då och då och tröjan jag tagit på mig fick jag ta av och knyta runt midjan i stället. Det blev en riktigt skön promenad i ”lagomväder”.
(Bilden är klickbar)

Det blommar ännu enormt vackert på vägrenarna

Paradisblomster och lobelia

Rysk martorn o praktlysing i en trädgård precis vid Bönders Backe

Jag väckte en viss uppmärksamhet hos det här lammet

Cikorian växer manshög i Vallekvior

Hemma igen

Jag kom hem precis lagom till lunch och sedan var det alltså dags för författaren Kristina Sandbergs sommarprogram. Det var rätt skönt i solstolen, även om det blev lite kyligt emellanåt när molnen dolde solen alltför långa stunder, men Kristina var trevlig att lyssna på. Hon presenterar själv sitt sommarprogram så här:

Mitt Sommar kommer att handla om hur bilden av hemmafrun förändras under 1900-talet från att vara hemmets moraliska ängel till en parasit i samhällskroppen. Om min förundran över att en fiktiv… litterär karaktär som huvudpersonen Maj i min trilogi kan röra upp så starka känslor – från kärlek till förakt. Och så kommer jag prata om varför diskbänken är politisk och utmärkt som konstnärlig utgångspunkt.

Ämnet var ju något som låg mig nära eftersom jag tillhört den där parasiterande kvinnogruppen i lite drygt 25 år. Någon kanske protesterar och säger att jag ju jobbade i lantbruket, men se det räknades inte. När Krister var liten ville jag ha en dagisplats för honom några timmar i veckan åtminstone, för han hade inte några lekkamrater och jag behövde tillsyn av honom när jag var med ute i åkrarna, men fick då till svar att jag räknades som hemmafru. Så det blev nobben!

Musiken Kristina spelade var välvald och njutbar och hon höll mig vaken, så betyget blir:
Prat: ♥ ♥ ♥ ♥ Musik: ♪ ♪ ♪

Trevlig fortsättning på dagen!