Bläddra bland inlägg publicerade i april, 2016

Trevlig Valborg! – Anekdot

14 kommentarer

Äntligen blev det en riktigt skön vårdag, även om det blåst i mesta laget idag. Mina pelargonior har blåst omkull flera gånger, så jag har fått stötta upp dem, men jag satt ute och löste GA-krysset i förmiddags och det var riktigt behagligt.

Efter lunch gick jag ut på en promenad och tog svängen runt Warfsholmen. Det är så vackert överallt just nu och flaggorna vajar fint i vinden. Det är många som vill vara med och fira kungen på hans 70-årsdag.

I förmiddags satt jag och tittade i mina kalendrar för att se hur vi firade Valborg förr i tiden och det var många gånger som vi gjorde det tillsammans med grannarna. Vi var hos Daléns, hos Langes, hos Gunnel och Svenne eller också var de var hos oss. En del år var vi på Klinteberget och såg på elden där och sedan en lång rad av år på Warfsholmen.

1992 var vi på Klinteberget tillsammans med Carina och Bosse och jag tror att det var då jag gjorde bort mig. Det var kallt och blåsigt och vi hade klätt oss ganska lätt. Åke hade bara en tunn sommarjacka där han dragit upp blixtlåsen en liten bit så hela bröstet var bart. Det var då jag skred till verket, gick fram till honom och sa att jag tyckte att det såg väldigt kallt ut, grep tag i löparen på blixtlåset och drog upp det.

”Men mamma, tror du inte att pappa kan avgöra själv om han fryser eller inte?!”

Bosse gjorde stora ögon när han såg vad jag gjorde. Ja, gissa om jag har fått höra för den här incidenten många gånger.

”Kommer du ihåg när morsan drog upp blixtlåset i pappas jacka?”

Warfsholmen 2009 – Åke, med jackan ordentligt knäppt

Men historien slutar inte där, för dagen efter, den 1 maj, var Åke och jag ute i trädgården, när en granne kom cyklande ute på vägen. Vi hejade och hon stannade och så stod vi där på varsin sida om staketet och pratade. Det var kallt och blåsigt den dagen också och plötsligt böjer hon sig över staketet, tar tag i Åkes jacka och drar upp dragkedjan och säger: ”Det där ser hemskt kallt ut!”

Jag är alltså inte ensam om att vara en ansvarsfull och omhändertagande kvinna.

Så de’ så!

Det är en lisa för själen…

14 kommentarer

…att få gå i Masshagen i sakta mak och lyssna på fågelsången och njuta av blomsterprakten, så när jag fredagsstädat tog jag bilen och åkte ner till Flisen och ställde den där och sen gick jag därifrån.

Det mesta av blåsipporna är överblommade nu, men hela hagen är täckt av vitsippor blandade med gula. Det blåste rätt mycket, men oväsendet från vindkraftverken kunde inte överrösta koltrasten och andra småfåglar som höll en härlig konsert.

Jag gick ändå ner till stranden och fortsatte stigen norrut, men det gick bara att gå en liten bit, sen blev det för surt, så då fick jag vända. Men jag hittade kajpar i en buske och jag hade förberett mig för alla eventualiteter och hade en plastpåse i fickan, så i kväll blir det kajpsoppa.

Det är bara Åke som saknas där mitt i vitsippshavet

Trevlig fredag!

En regnig torsdag – Ockupationen

10 kommentarer

Idag har det regnat till och ifrån hela dagen. Riktigt grått och dystert har det varit! Men det är väl fel att gräma sig, för regn behöver vi ju, men det kunde väl vara lite varmare åtminstone.

Jag har monterat på plastslangen på stupröret så att gräsmattan och mina små träd och buskar kan få lite nytta av regnet. Det är ju synd att de dyrbara dropparna går rakt ner i dagvattenbrunnen.

Vad gör man en sån här dag? Jag har roat mig med att städa i badrummet på förmiddagen och och efter lunch har jag bakat ett par sorters småkakor. Det var alldeles tomt i kakburkarna och det känns lite fattigt.

När jag var på Cypern trodde jag i min enfald att jag skulle kunna se på SVT World, för enligt uppgift skulle den kanalen finnas bland hotellets kanalutbud, men icke. Nu går det ju att via datorn eller mobilen se en del program på SVTPlay även utomlands och bland det jag kunde se hittade jag den norska serien Ockupationen och den är väldigt spännande.
Jag har läst en hel del av författaren till serien, Jo Nesbö och hans böcker gillar jag, så jag förstod att den här serien skulle bli bra. Att ryssarna inte uppskattade den när den gick 2015 i Norge och även protesterar nu när den sänds i Sverige, förstår jag mer än väl. De måste känna sig väldigt provocerade! Tredje delen gick i måndagskväll och av någon konstig anledning missade jag den, så den ska jag roa mig med nu.

Ha en skön torsdag!

Semesterläsning

20 kommentarer

När jag skulle ge mig iväg på semester skulle jag ju givetvis ha med mig någonting att läsa. Man måste ju gardera sig för dåligt väder och förresten är det väldigt trevligt att ligga i skuggan under ett parasoll och läsa en underhållande bok eller en tidning.

Ett par veckotidningar köpte jag i kiosken och det var inte så svårt, det var bara att ta ett par i högen, för jag köper normalt aldrig veckotidningar, men så skulle jag ju ha någon bok också. Jag gick på Kupan och inventerade deras förråd av pocketböcker och jag hittade tre stycken som verkligen var bra.

1.

Vad händer när älskaren får något osäkert i blicken och ger sig av med sin rundnätta sekreterare? När mamma ägnar alltmer av sin tid åt att desinficera sin kliniskt rena lägenhet? Och – värst av allt – när mormor, den vitala Selma, blir så förvirrad att hon inte klarar sig själv längre? Amelia är trettioett när hennes tillvaro börjar kollapsa. Och mormor som alltid har varit hennes stöd finns inte till hands längre, utan är mot sin vilja flyttad till ett ålderdomshem. Rollerna har blivit omvända.

Jag har aldrig läst något av Marika Cobbold Hjörne tidigare, men den här boken lockar verkligen till att leta efter flera av henne. Berättelsen om gemenskapen mellan den döende, men alltjämt frispråkiga mormodern och Amelia är rörande, men lockar också till leenden.

2.

En flicka i tjugoårsåldern försvinner i trakten av Bräcke, Jämtland. Misstankarna om att ett brott har begåtts bekräftas aldrig och fallet förblir ouppklarat i trettio år. Tills den dag en okänd man dyker upp i de trakter där flickan en gång försvann. Efter att ha blivit ertappad i området avlägsnar sig den okände snabbt därifrån, men den plastsäck han bar på blir kvar och i den kvarlevorna av den försvunna flickan. Med detta rullas de trettio år gamla händelserna på nytt upp och en vindlande jakt efter den undflyende mannen tar sin början.

Åke Smedberg är också en ny författare för mig. Han har haft stora framgångarna med en bok som heter Hässja och det här är hans första kriminalroman. Boken är väldigt spännande och det tar sin tid innan han låter läsaren förstå vad som egentligen hänt.

3.

Den utstuderade ondskan ruvade i skogens snart ogenomträngliga mörker medan den gamle mannen mödosamt genomförde sina kvällsritualer. Oförsonliga ögon följde honom där han tungt stödd mot den kläppförsedda käppen stapplade framåt

Så inleder Björn Hellberg sin ruskiga kriminalberättelse Den grå. Jag var lite tveksam till att börja med, för den var nästan i fantasifullaste laget. Jag ser ju till exempel aldrig program på tv som handlar om ockultism och sådant och det var ju det som boken till en del handlade om, men i grunden handlade det om människor med storhetsvansinne, som använde sig av den gamla legenden om Den Grå, för att ta makten över svaga och rädda människor och på det sättet även tillskansa sig pengar. Det var en spännande och ruskig historia!

När böckerna var utlästa lämnade jag kvar dem i hotellets bokhylla.

Idag är det en mulen onsdag. Jag har strukit ”semestertvätten” och nu är det snart lunch. I eftermiddag ska jag på Onsdagsträffen i Sanda bygdegård, där Sanda barnkör och Kyrkis ska sjunga vårsånger för oss och i kväll är det ett styrelsemöte med bostadsrättsföreningen. Det var årsstämma medan jag var bortrest och nu ska det vara ett konstituerande möte.

Trevlig onsdag!