Det blev lite sovmorgon i dag, för jag kom sent i säng igår kväll, för jag hamnade i tv-soffan och där blev jag kvar till ESC var klart. Jag hade egentligen bestämt mig för att jag inte skulle se det alls, men så började titta och det var faktiskt ganska underhållande även om det var på tok för många ballader. Jag måste säga att jag har lite svårt för de där balladtjejerna. Hur håller deras röster? Ett tag tänkte jag gå och lägga mig, men röstningen är ju så spännande, för allt kan hända. Vann rätt låt? Förmodligen, för Portugal vann verkligen stort. Själv hade jag fastnat för Cyperns bidrag och för dem gick det ju inte alls bra.

När jag ätit min sena frukost och klarat av söndagskrysset tog jag på mig shortsen och gick ut på en promenad. Det är mest mulet i dag, men varmt och skönt 16-17 grader och bara svaga vindar.

Jag bestämde mig för att gå Böndersrundan, för det är ett bra tag sedan jag gick den och så kände jag att jag borde titta till familjegraven på kyrkogården. Det är ju så torrt, så jag var rädd att vattnet i lådan behövde fyllas på.

Tynnet blommar

I Vallekvior var det som vanligt den här tiden en helt otroligt vacker fågelkonsert. Annars märks det att det är torrt och att det varit kallt. Växtligheten ser inte särskilt välmående ut och jag inbillar mig att det brukar var mycket mera blommor och mer utslaget så här i mitten av maj.

Ängena prunkar i vitt och gult men det är lite tråkigt att se att det är så torrt redan. Den lilla bäcken är nästan uttorkad. Där finns bara en och annan vattenpuss.

Bönders lanthandel

Jag vet inte när den här gamla lanthandeln lades ner, men jag minns att jag var inne där någon gång när jag var barn. Vi var ju ofta på Klinteberget och åkte skidor på vintrarna och så gick jag i Kyrkskolan ett år och då misstänker jag att vi var där på besök.

Bokstigen på Klinteberget – Det är så vackert nu med den skira grönskan

Det var tur att jag gick in på kyrkogården, för det var snustorrt i vattenmagasinet, men som tur var hade plantorna inte lidit någon nöd utan såg fina och fräscha ut. På kyrkogården var det annars nyansat och fint och jag räfsade noga bort min fotspår i jorden där jag gått, precis som mamma alltid sa att man skulle göra. Det var hon jättenoga med!

Sedan gick jag runt och tittade på de gamla gravarna och helt plötsligt fick jag se den här. Det är gravstenen över prosten som utfärdade en böneskrift till allmänheten för en fattig skeppareänka, som jag tidigare skrivit om. Skeppareänkan var Åke och hans syskons farfars mor. Helt plötsligt kom jag ännu ett steg närmare Greta Lena Olofsdotter Levander vid Mulde i Fröjel socken.

Trevlig fortsättning på söndagen!