Där låg jag i godan ro i solstolen när det plötsligt hördes ett kraftig Bang. Jag for upp, ”vad i hela friden var det där”? Då kom det ett Bang till och så hörde jag ljudet av flygplan på väldigt långt avstånd.

När jag tittade upp mot himlen och såg de här k-strimmorna förstod jag vad explosionerna kom från. Det var ljudbangar! Det händer inte så ofta och det brukar stå i tidningen och på helagotland.se när det inträffat.

Kraftiga smällar hördes på Gotland: "Väggen skakade" kunde man läsa några minuter senare på just helagotland.se. Jag kan tänka mig att våra asylsökande blev ordentligt skrämda, när till och med vi gotlänningar blev så upprörda att vi tog kontakt med media.

Vid hastigheter över ljudets skapas en tryckvåg kring det föremål som färdas fortare än den naturliga vågutbredningshastigheten i mediet det färdas i. Tryckstegringen framför flygplanet ger upphov till en stötvåg, som när den når marken uppfattas som en kraftig och plötslig explosion, en så kallad ljudbang.

/Wikipedia

Det är med andra ord
en fin sommarsöndag och jag har latat mig nästan hela dagen. Jag har suttit ute och läst färdigt Elena Ferrantes tredje bok; Den som stannar, den som går:

Lila och Elena försöker var och en på sitt sätt navigera genom det italienska 70-talet med all dess politiska oro, sexuella frigjordhet och sociala förändringar. Båda känner sig vilsna i den moderna världen och söker sig till varandra. Elena befinner sig i ett vägskäl i sitt äktenskap och Lila blir på nytt hennes förtrogna.

Boken slutar med en riktigt cliffhanger, som jag givetvis inte vill avslöja, men nu måste jag få tag i nästa bok; Det förlorade barnet.

Trevlig söndag!