Jag vaknade till ännu en solig, men ack så blåsig torsdag. Först tänkte jag fortsätta mitt vårplanterande med att åka på kyrkogårdarna med penséer, men eftersom jag hade bestämt mig för att åka till Visby på eftermiddagen, så sköt jag upp det tills i morgon. Man ska ju inte jäkta i onödan!

Jag är med i Osteoporosföreningen och hade fått en inbjudan till ett Livscafé, det var anledningen till Visbyfärden. Det har varit flera såna här träffar, men det har alltid kolliderat med något annat, så det här var första gången för mig.

Jag hade ett par timmar att fördriva innan mötet, så då gick jag genom stan och ner till Almedalen och Botaniska trädgården. Det syns verkligen hur sen våren är i år, för det var inte mycket annat att se än krokus, snödroppar och scilla och det ser man ju överallt nu.

Plantering pågår

I Almedalen var det full fart, för en skolklass höll på och spelade kubb och en annan tyskspråkig klass gick runt med guide.

Fågelmatning

Livscaféet startade klockan två och vi var rätt många kvinnor, för det är ju huvudsakligen kvinnor som får den här sjukdomen. Några hade jag träffat tidigare på Osteoporosskolan och några var gamla bekanta, så det blev en trevlig träff i all enkelhet.

Vi fikade och när vi var klara med kaffedrickandet inledde ordförande för föreningen, Eva Tédenmyr, eftermiddagens diskussion och vi började med att gå igenom föregående nummer av OsteoporosNytt, men mest pratade vi om våra erfarenheter av den här krämpan och de olika behandlingar vi erbjudits. Kvinnan som satt mitt emot mig, berättade att hon krympt 14 cm och jag kontrade med att jag ”bara” blivit 10 cm kortare. Vi var båda överens om att det var förfärligt tråkigt att har råkat ut för det här!

Jag missade precis en buss när jag skulle åka hem och fick vänta ett tag tills nästa gick, men det gjorde ingenting, för när jag stod där och väntade kom Eva, så jag hade trevligt sällskap på hemvägen.

Trevlig torsdagskväll!