Det har varit ännu en mulen förmiddag, men nu vid två-tiden tittar solen fram i alla fall. Jag var ute och vattnade på penséerna i morse och jag måste säga att det nästan ser ut som om rabatterna också skulle behöva en skvätt, men jag får väl lyda maken, som alltid sa att man inte skulle vattna på försommaren, utan rötterna skulle lära sig att söka vatten på djupet i stället för att bara slörpa i sig från ytan. Lite gödning hade jag kvar sedan förra året, se det sprätte jag ut på gräsmattorna och rabatterna.

  
Sedan skolade jag om plantor och bakade ett par plåtar schackrutor. Jag har inte haft något i burkarna på ett bra tag och det är i och för sig bra, för då får jag inte tillfälle att äta så mycket, men man måste ju ha något att bjuda på i fall det skulle titta in någon.

Håret har vuxit hemskt, så jag ringde till frissan och fick en tid i eftermiddag för putsning av luggen. Jag gick iväg i god tid och tog vägen ner genom skogen.

I Vallekvior blommar den gotländska nunnörten

En del gräsmattor är alldeles blåa av scilla

Nu är jag hemma igen, om inte som en ny människa, så i alla fall med en lugg som inte hänger ner över glasögonen.

Trevlig onsdag!