I Allnakku kallar man den 5 juli för Köislingens dag:

När höskörden bedrevs med slåttermaskin, hästräfsa och högaffel fick höet stå kvar på åkern och eftertorka i små runda stackar som kallades köislinggar.

Inte har jag varit med om att köra in löshö så många gånger, men när vi var nygifta förekom det, så begreppet köisling är jag väl bekant med. Att lägga lass på en flakvagn utan sidor av höet från köislinggarna var en konst och det gällde att få lasset att ligga kvar.

Åke berättade om en gång när han skulle köra hem ett lass löshö och hans syskonbarn; Ingrid, Ulla och Elisabeth, skulle få åka på hölasset. I en kurva gick ett hjulpar ner mot dikeskanten och hela lasset gled av vagnen och han befarade det värsta, för på andra sidan diket var det en bandfast tun med sina vassa spetsar. Hur hade det gått för barnen? Han vågade nästa inte gå av traktorn och titta, men var ju tvungen att göra det. Där stod alla tre upptryckta mot stängslet med hölasset framför sig, rätt chockade, men helt oskadda.

Åke med fettspruta i beredskap, för nu ska pressen göras i ordning

Höskörden blev enklare när vi först skaffade en lösbalspress och sedan en hårdbalspress som den på bilden.

Stockrosorna vid 67:an lider svårt av torkan

Leopoldo Méndez, dagens sommarpratare gjorde jag processen kort med. Redan efter en stunds prat och två låtar stängde jag av mobilen. Och det trots att jag låg i solstolen och hade det rätt gott i solskenet. :wink:

Nu ska jag gå och fixa i ordning lite kaffe. Syster och svåger är på ingående.

Trevlig fortsättning på torsdagen!