I dag kom glädjebeskedet att alla pojkar som varit instängda i en grotta i Thailand sedan de 23 juni har räddats. Nog har man tänkt på dem många gånger om dagens sedan nyheten kablades ut om vad som hänt dem, så det känns jättebra att veta att de har klarat sig allihop.

Glädjande var också kassan på Kupan när vi gjorde redovisningen i kväll. Det är begränsat med tillfällen till shopping i Klinte och det var massor av turister som letade sig till oss i dag och det var många fulla kassar med kläder, böcker och andra prylar som lämnade butiken. Barbro och jag jobbade så svetten lackade och i kväll känner vi oss nog ganska möra båda två.

Det är också glädjade att se att ”mammas doftranka” blommar i år också. Jag är egentligen ganska trött på den, om sanningen ska fram. Den växer och växer och trots att jag med jämna mellanrum skär ner den, letar sig rankorna upp längs fönstret fast jag försöker hålla dem på plats.

Mammas doftranka har inte så många blomklasar i år och det är nog lika bra. Förra sommaren fick jag ha den i badrummet, alternativt ute på terrassen.
Det kan bli för mycket av den goda väldoften.

Den här blomman gav jag till mamma när hon bodde på Åvallegården. Mamma bodde på Åvallegården i 5 år och hon gick bort år 2002, så den måste vara runt 20 år gammal och i 16 år har jag haft den i mina fönster. På Stenstugu åkte den ut i salen på vintrarna och då brukade den fälla en hel del blad, men det gjorde ingenting, för där var det ju ingen som såg den. På våren tog jag in den, beskar rankorna och planterade om den och så var den igång igen. Här har jag bara vardagsrumsfönstret och där är den egentligen för stor, men den är mig kär, så jag kämpar väl på med den några år till.

Trevlig tisdagskväll!