353. Yxa – Bild 65 av 365


Helt osökt kommer jag att tänka på hur många timmar som gick åt förr i tiden till att stå med en yxa och klyva ved. Inte för min del förstås, jag kunde inte hantera en yxa, men karlarna, Åke och hans pappa Adolf och farbror Gustav tillbringade många timmar på vedbacken på våren. All ved till spisar, kakelugnar och kaminer, till vedpanna och tvättgryta skulle klyvas och det gjordes för hand. Det var inte tal om några processorer eller hydrauliska klyvar då inte. Och det var inte lite ved som skulle till för att klara en lång vinter.

Veden värmer många gånger!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i 365 Foton 2013, Nostalgi. Bokmärk permalänken.

36 svar på 353. Yxa – Bild 65 av 365

  1. Skogsnuvan skriver:

    Jag har ofta sagt att det värsta jag vet är att hålla på med veden. Samtidigt har jag sagt att jag skulle velat vara man för att dom har det så mycket lättsammare än oss kvinnor men jag ser ju själv hur det haltar. Det verkar som en del män gillar att stå på vedbacken men jag hatar att både klyva vad och såga ved och stapla ved och bära in ved, att elda med ved och att bära ut askan. Däremot kan det vara ok att tända upp i bastun. Vissa saker gillar man bara inte och kan inte vänja sig heller. Å andra sidan hatar jag att putsa fönster för det blir aldrig bra. Undrar vad som är värst. Från det ena till det andra tycker jag att du gör det väldigt bra som nästan skriver varje dag och kan hålla igång det. Många lägger av efter ett tag och jag skriver nog bara två gånger i veckan nu för tiden. Ha en bra dag.

    • Ingrid skriver:

      Det är ett kneg med veden och den värmer verkligen mer än en gång. 😉
      Putsa fönster är ingen höjdare och det har man minsann fått göra. På Stenstugu är det massor av fönster, men dem struntar jag i nu och nöjer mig med mina här på Odvalds. 😉
      Jag försöker blogga varje dag och oftast helt spontant, men när det inte händer så mycket i tillvaron blir det kanske inte så intressant. Men en och annan bild kan man ju alltid lägga ut. 😉
      Kram!

  2. Znogge skriver:

    Kan tänka mig att det var ett hästjobb med att klyva all veden. Många skadade sig säkert också… Tänker på fötter och så…

    Kram

    • Ingrid skriver:

      Usch ja!
      Vi hade en granne som var och hjälpte till med att krossa ved och han fick in handen i sågklingan och fick 3 fingrar avkapade. 🙁

  3. Kicki skriver:

    Jag tänkte faktiskt ta ett liknande kort.
    Det lilla jag hugger nu är bara till kaminen.
    Men jag har både sågat, klyvt, travat, kärrat och eldat i ca 25 år (från det oljepannan åkte ut i början av -80talet.)
    Sista åren köpte vi kapat och klyvet, men det blev många arbetsmoment ändå.
    Berra jobbade ju på travbanan 7 dar i veckan, så det blev mitt jobb med veden (jag var ju ändå hemma) 🙁
    Kram Kicki

  4. Gerd skriver:

    Ja, där behövdes inget gym. Gratis träning för livets uppehälle. Min Sigge kunde svinga yxan, han. Hade klyvit många vedträn i sina dar.
    Ha en fin dag, kram, Gerd♥

  5. Margaretha skriver:

    Ja, tänk så annorlunda det var förr och kanske speciellt på landet. För mig i Småland är det en hel nödvändighet att jag har hjälp av tekniken. Som t ex vedklyvning. Det är faktiskt riktigt roligt att sitta där och se hur klabbarna klyvs. Lätt som en plätt.
    Men man skänker ju en tanke till allt slit som utfördes på gård som torp förr … 🙄

  6. Lambergsfrua skriver:

    Vilken smäcker och faktiskt vacker yxa! På vårt sommarställe skulle vedboden alltid vara välfylld. Jag lärde mig att klyva ved – mycket försiktig 😉 Såga på sågbocken var något mindre farligt, men min uppgift var att bära in veden och stapla upp den i vedboden. Jag gillade det, för det doftade så gott.
    Varm kram,
    Lambergsfrua 🙂

    • Ingrid skriver:

      Tänk så många vändor det var med veden innan det var dags att stoppa den i kaminen eller spisen.
      Nu är det bergvärme som gäller på Stenstugu!

  7. Inger Johansson skriver:

    Jag högg ved förr och blev så förb….. när yxan fastnade i en vresbjörk 8)
    Sedan byggde maken en vedklyv, vilken känsla 😀
    Jag kunde stå hur länge som helst på vedbacken!
    Min farfar, som var blind högg all ved hemma i mitt barndomshem. Hur kunde han? Aldrig skadade han sej heller!
    Kram Inger

  8. Nej, hugga ved skulle jag aldrig våga mig på! Skuller säkert hugga mig i benet eller nått sånt!! 🙄
    Tvärtemot Skogsnuvan ovan, så gillar jag däremot att tvätta fönster. Det är faktiskt det enda när det gäller städning som jag är förtjust i! Tror att det beror på att jag alltid dekorerar om när jag fixat fönstren – och det är ju aLLTID kul! 😀
    Men just nu så gör jag absolut inget annat än lagar mat och putsar på föredraget till Hemse bibliotek den 27 mars. Jag ändrar i texten, jag lägger till, jag tar bort, jag flyttar om bilder, jag väljer nya bilder, jag tar bort dom gamla, jag kommer på sånt som jag bara MÅSTE ha med osv……man är nog lite tokig! 😉

    • Ingrid skriver:

      Jag gillar också att putsa fönster. Det är ett tacksamt jobb, även om det bara är jag själv som ser att det är gjort.

      Jag förstår att du är fullt sysselsatt och jag ska absolut försöka komma och lyssna på dig!

  9. Annika skriver:

    Jag tycker alltid det ser så hemtrevligt och mysigt ut med vedträn och yxor. Någon gång önskar jag att jag skulle kunna få en öppenspis

  10. Suss skriver:

    Hemma hos oss höggs det också ved från det jag var 12 år då vi flyttade ut på landet med vedspis. Där skulle eldas dagligen, för det var den som värmde vattnet till elementen. Far var förstås den som högg veden, men till min mors förskräckelse var det oftare jag än min storebror som var därute och högg ved på den andra huggkubben. Jag tyckte det var jätteroligt och när far såg att jag kunde fick jag hålla på. Ingen av oss gjorde någonsin sig illa, så han var nog en bra lärare. Så enkelt det är idag för dem som klyver ved! KRAM!

  11. Kraft,n skriver:

    Det var en fröjd när man stod hemma på vedbacken så här på vårkanten.
    Tyst och lugnt så man kunde höra vårfåglarna sjunga bara avbrutna varje
    gång man slog i yxan i en vedpacke, upp och vända så att yxnacken gick
    ner i huggpacken. Men som sagt vresiga björkar eller knaggiga tallar var
    inte så kul. Annat nu med stress och jäkt och högt motorbuller. Går ju
    inte höra staren med hörselkåporna på./Kram Anders

    • Ingrid skriver:

      Det hade nog sin charm att stå där på vedbacken om kvällarna. Det är inte lika charmigt med vedklyv, men det går ju så mycket fortare.

  12. Gunnel skriver:

    Vilket slitgöra det måste vara att hugga ved. Jag är nog ganska tacksam att vi inte behöver göra det för uppvärmningens skull, och jag gissar att Göran tycker likadant. Kram

  13. Corina skriver:

    Jo skillnad mot idag när man har klyvar som klyver och kapar veden 😉 Inte behövdes några gym på den tiden inte ! Kram

    • Ingrid skriver:

      Nej, den tidens män, och kvinnor också för den delen, behövde inte gå på gym eller springa längs landsvägen för att få motion. 😉

  14. Anette Linnea skriver:

    Vilket fint foto på yxa 🙂 Ser riktigt mysigt ut, en varm stämning över fotot, annars tycker jag att yxor är kalla och hårda, men du har lyckats få fotot att se riktigt gemytlig ut!

  15. Hejsan Ingrid !

    Det var ett långt skaft på den yxan, tycker jag.

    Det kanska det ska vara för att få kraft att klyva vedträ´t

    Kram Majsan Mi

  16. På det sättet höll man ju sig i form förr. Inte behövdes det nåt Friskis & Svettis då inte 🙂
    Verkligen lika härligt alla gånger att läsa om dina minnen från förr!

  17. Raija skriver:

    Förr behövde inte gå till några gym, för att hålla kroppen i skick. De fick nog slita ganska hårt med att bara överleva och i det här fallet, att hålla värmen hela kalla vintern.

  18. Benny Pettersson skriver:

    Hej Ingrid
    Jag skriver för att jag tycker din sida är väldigt bra upplagd. Det syns att du lägger ner ett ordetligt jobb på den.
    Jag hälsade på mina kusiner Lars Åke (Ucca) och Sven Olof Johansson som bor på Stenstugo i kvian som går ner till sjön. Jag födes ute på Mulde gård och sedan flyttade vi till Klintehamn. Jag gick sedan till sjöss och efter sjökapten var jag till sjöss och sedan som lots i Stockholms skärgård. Jag har varit ihop med Ulla de sista 34 åren. Numer är jag pensinär. Vi har träffats vid några tillfällen.
    Benny Pettersson jag är den älsta av fyra söner till Georg och Agnes Pettersson.
    Fortsätt och skriv en trevlig blogg. Benny

    • Ingrid skriver:

      Hej Benny!
      Så trevligt att få några rader från dig.

      Jag minns dig och din familj mer än väl. När jag hade börjat blogga 2004-2005 tog din mamma Agnes kontakt med mig och sedan fick jag mail från henne då och då.

      Hon var en fantastisk människa och jag hoppas att jag ska kunna hålla igång precis som hon, som satt med sin dator och mailade till mig trots hög ålder.

Kommentarer inaktiverade.