Äntligen uppe – efter 69 dygn i underjorden

Vi tänkte sitta uppe igår kväll för att se hur det skulle gå för de chilenska gruvarbetarna, som nu äntligen skulle börja räddas från sitt ofrivilliga fängelse 600 m ner i underjorden. Man skulle börja hissa upp dem i den kapsel som man döpt till Felix vid 23-tiden, men vi orkade inte vänta och gick till sängs i vanlig ordning. Det var därför med spänning vi satte på radion i morse och kunde konstatera att man nu får upp den ena efter den andra. Men det tar lång tid, man får upp en i timmen ungefär. Det är bara att hålla tummarna för att alla kan räddas.

Här kommer den första upp

Och lite senare kom den här mannen, som hade stenar med sig från gruvan, stenar som han delade ut till massuppbådet av journalister och anhöriga.

Att glädjen helt förklarligt är enorm går inte att ta fel på.

När man ser de här arbetarna, som klarat så lång tid i isoleringern där nere i gruvan, inser man att människan är otroligt anpassningsbar och de flesta klarar mycket mera än de tror. Står man väl inför en svårighet och inte har något annat val än att ta sig igenom den så går det i regel bra. Se bara på alla som överlevde Hitlers koncentrationsläger trots alla fasor man fick stå ut med!

Till lite mera näraliggande problem. Min hosta börjar faktiskt bli lite bättre, även om det är ett förfärligt kraxande när jag ska igång på morgonen. Jag känner mig lite piggare idag och har gjort en äppelpaj och städat av ordentligt i köket nu på förmiddagen. Solen skiner lite svagt och det är ganska hyfsat väder, få se om det kan bli några uteaktiviteter efter lunch. Maken håller sig framför TV:n idag – det är ju den trettonde!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Hälsan och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

10 svar på Äntligen uppe – efter 69 dygn i underjorden

  1. eva skriver:

    Här regnar det nu för femte dagen i rad !
    I dag när jag skulle åka till jobbet ösregnade det, utanför Villa Citrus på stora vägen var det som att köra igenom en sjö, bilen var på väg att stanna och jag blev riktigt rädd, för om bilen hade stannat hade jag nog fått vänta på att det slöt att regna innan jag kunde komma därifrån och på Recanati var vägarna som djupa floder som vanligt. Nu har det slutat regna i alla fall.

    Som tur är så verkar det bli fint väder på fredag i alla fall när jag skall köra till Trapani och hämta Miriam och Gaetano, Claudio jobbar på fredag !

    Kramar

    eva

  2. Kusin Goran skriver:

    Har ar alla friska och krya. Aven Oscar trots att han var hos doktorn i mandags och fick 4 putt i laret.
    Alla halsar och hoppas din hosta snart gar over.
    Spanska pussar och kramar.

  3. Lambergsfrua skriver:

    Vad skönt att din hosta börjar ge sig. Här är det MiML som står för den avdelningen, medan jag är nosrinnarstadiet.

    Det är helt makalöst, att man nu lyckas hissa upp de instängda gruvarbetarna efter så lång tid nere i mörkret. Nervpressen för dem måste ha varit helt ofattbar. Vi är förvånade över att de som visades på TV i morse verkade vara i så förhållandevis god form – som du mycket riktigt skriver, människan har en enastående förmåga att anpassa sig vid kriser.

    Önskar dig och din Åke en fin fortsättning på dagen.
    Soliga kramar!

  4. Agneta skriver:

    Hej!
    Hur dessa människor ska klara sig psykiskt återstår att se! Självklart blir det problem, förr eller senare, som alltid. Inget som syns på utsidan.
    Men helarg blir jag över journalisterna som trampade sönder både tält och mer därtill och bråkade för att fota de som kommit upp 🙁 Dom behöver lugn o ro med sina nära o kära, som måste haft en mardröm. Än är det inte över, men hoppas att ingen blir kvar därnere. Usch, för att tvingas ha ett sådant jobb.
    Kram, Agneta

    • Ingrid skriver:

      Alla är räddade och det är skönt att veta. Nu gäller det bara att de kan få leva normala liv och återhämta sig i lugn och ro tillsammans med sina anhöriga, men det lär väl inte bli så lätt. Journalisterna lär nog inte dem vara i fred.

Kommentarer inaktiverade.