Tankar kring pensionsåldern

Tisdagen den 19 oktober 2004

Vad ska man säga om att man snart är folkpensionär? Det känns konstigt när man ser sina jämnåriga och inser att man ser lika gammal ut som de gör. Det händer, när jag går på stan och ser min spegelbild i ett skyltfönster, att jag hajar till och undrar vad det var för en tant jag såg. Man har en helt annan inre bild av hur man ser ut.
Sedan har jag märkt att man på något sett har blivit osynlig. Ingen lägger märke till en längre! Man är inte längre attraktiv eller intressant, varken som kvinna eller på arbetsmarknaden. Fast det kanske beror på att jag rör mig i fel kretsar. Förmodligen borde man gå med i någon pensionärsförening eller gå med i någon studiecirkel där äldre människor ofta deltar.
Jag, som gifte mig med en man som är 12 år äldre än jag och som nästan i alla sammanhang varit yngst, fick på min förra arbetsplats plötsligt uppleva att jag var äldst! En konstig känsla att nästan bara omges av ungdomar i 20-25 årsåldern. Ingen uteslöt mig ur gemenskapen, men det hjälptes inte att man kände sig lite utanför ibland i alla fall.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Vardag och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *