Äurdansn dag

Ett yrväder, äurvädar, framkallar oftast negativa känslor och tankar på snöskottning hos vuxna personer. Men någon gång kan man också uppfatta det vackra i flingornas rörelser och därmed finna användning för det lite mer poetiska äurdans.

Vädret har varit helt strålande idag med sol som lyst från en klarblå himmel, det har varit alldeles still och fem/sex grader kallt. Så dagens ord i allnakku stämde väldigt dåligt idag. 😉

Jag tog en sväng upp till Fröjel kyrkogård när jag handlat färdigt i förmiddags, så att bilen skulle få bli lite ordentligt uppvärmd, innan det var dags att sätta in den i garaget igen. Det är inte speciellt mycket snö faktiskt, så jag gick ner till graven och pratade med Åke en stund, borstade bort snön från elljuslyktan och sen gick jag in i kyrkan och tände ett ljus och satt där och mediterade en stund.

I eftermiddag har jag varit och uppvaktat Rut och nu känner jag att kvällens middag nog blir inställd. Det blir på sin höjd en macka och lite frukt, för Rut bjöd på underbart god smörgåstårta och sallad och sedan kaffe och tårta. Lägenheten var full av folk och massor av gäster har hon haft hela dagen. De första hade kommit redan klockan tio och sedan hade det strömmat in folk hela dagen. Jag undrar hur många gäster hon kan räkna in när dagen är slut?

Trevlig fortsättning på tisdagen!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Åke, Bortbjuden, Sorg och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

28 svar på Äurdansn dag

  1. Gerd skriver:

    Det var en knepigt gotländskt ord till överskrift, ja du hade ju översatt det också. Varifrån kommer denna dialekt?
    Jag förstår att du är mätt när du har varit på kalas. Jag ska steka mig en bit kött i all enkelhet, trots att de pratar bort att man ska äta kött, nä. Tror inte på detta. Jag äter omväxlande av det mesta och aldrig så mycket.
    Jag har inte varit till Minneslunden på ett tag, men känner att jag gör det när andan faller på, bara så där….
    Varm kram, Gerd♥

    • Ingrid skriver:

      Jag håller med dig om att man ska äta lite lagom av allting, då mår nog kroppen bäst. 😀

      Visst är det så det ska vara Gerd, vi går och hälsar på våra kära när vi känner för det.

      Varm kram!

  2. Agneta skriver:

    Hejsan, Ingrid !

    Men så trevligt med sådana grannar! Folk som värnar om kulturarvet växer då inte på trän eller så hör man sällan talas om dom..?

    Här är det svart som natten nu och hela dagen har varit grå och trist.

    Bra att det finns en liten kyrka vid graven för det är något jag saknat. Både farfar och morfars familjegravar är på samma ställe men inte ens ett kapell finns där ute och otillgängligt ligger kyrkogården också så utan bil är det ”kört”.
    Men på den tiden, 1939, då både mormor och farfar dog så låg denna lilla kyrkogården på landet, men numer ligger det industrier och annat runtom..usch.

    Men det går ju utomordentligt bra att tänka på de nära o kära även hemma. Går nog inte en dag utan att tankarna går till mamma. Efter 54 år med i stort sett daglig kontakt så är saknaden myckt stor. Hade även två ogifta mostrar som jag umgicks med stup i kvarten så det känns riktigt tomt utan den glada ”trion”.

    Varm kram, Agneta

    • Ingrid skriver:

      Visst är det bra att man kan gå in i kyrkan, som alltid är öppen och få tända ett ljus om man känner för det.

      Men givetvis går det precis lika bra att tänka på sina kära där hemma. Alla har ju inte möjligheten att besöka graven och kyrkogården.

      Varm kram!

  3. Margaretha skriver:

    Vad roligt att få gå bort på kalas. Det är alldeles för lite av sånt numera tycker jag. Åtminstone i min bekantskapskrets. Många väljer att resa bort när de fyller jämnt och sen blir det ju inte riktigt detsamma.
    Tur att vädret inte hade läst almanackan … 😀

  4. Rigmor skriver:

    Verkar som du haft en angenäm dag, lagom av allt. Trevligt besök hos Rut, skön stund i kyrkan.
    När jag kommer till nya platser går jag gärna in i kyrkan om den står öppen, men tänk, på Gotland missade jag varenda en i somras!! Annars är det ett ställe där man alltid kan samla ihop sej lite, vila i tanken och bli lugn inombords eller hur jag ska förklara känslan.
    Skönt att det inte blev något oväder idag, tycker om ordet äurvädar, faller sej i munnen. Här var det inte heller något oväder, sol men ganska kallt och lite småblåst. Hann inte med någon promenad efter jobbet, utan fick njuta när jag åkte hemåt, i bilen.
    Ha en fin kväll vännen!!
    Kram kram

    • Ingrid skriver:

      Vi har alltid besökt kyrkor och kyrkogårdar när vi varit ute och rest. Lugnet och svalkan och hela stämningen är väldigt lockande mitt i turiststressen. 😉
      Ha en fin kväll du också!
      Kram

  5. Jah Hollis skriver:

    Snöskottning var alltid en kamp mot elementen och kommunens plogar för min pappa. Vid hade trottoar på två sidor av villan vi bodde i och hela sträckan skulle hållas snöfri. Ibland kom plogen och vräkte upp mer snö just när han var klar och då förbannade han husägarens lott vintertid, ett sisyfosarbete. Visst hjälpte jag och mina bröder till också, men det känns nu som om det var ett ständigt skottande. 8)
    Jag har inte startat min bil ännu detta året – den står ute på en privat p-plats på husgaveln – men jag förlitar mig på VW:s driftssäkerhet.

    • Ingrid skriver:

      Nog är det ett slit på vintern med snön, men på gården var det ju traktor och traktorskopan som röjde, men visst måste det till lite handskottning också. 😉

      Jag förstår att det måste vara ett slit i en stad eller samhälle där man är tvungen att hålla trottoaren ren från snö. 😮

      Hoppas att du får igång din bil när det blir så dags. Det var inga bekymmer med min Golf i alla fall, men en granne var tvungen att få starthjälp, fast hans bil hade stått en hel månad medan han legat på sjukhus. 🙁

  6. Beppan skriver:

    Du verkar ha haft en fin dag! Och sol till på köpet. Bara att njuta.
    Fast yrväder kan vara riktigt vackert det också – betraktat inifrån stugvärmen….

  7. Hejsan Ingrid !

    Du har alltid något för Dig. Härligt att Du inte
    saknar sällskap så ofta.Mötte en dam av högre ålder än 80,
    mycket mer,hon trodde jag nyss fyllt femtio.Fin komplimang.

    Idag träffade jag ytterligare en kvinna som jag aldrig mött förut,
    hon sa likadant, Dig har jag aldrig sett förut,hon bor på
    Klockarvägen mittemot Ortodoxa kyrkan .Så här rör det på
    sig också, tror jag ska hälsa på henne,någongång.

    Kram majsan

  8. Znogge skriver:

    Vilken bra dag det blev. Jag tror inte att kyrkorna är öppna på samma sätt här. I stora staden går det i alla fall inte. Måste erkänna att det var länge sedan jag besökte kyrkan…

    Kram

  9. Gunnar skriver:

    Du har också haft bra väder förstår jag. Det kanske större delen av Sverige har haft idag. Kan tänka mig att det är vemodigt att gå till graven.

  10. Så fint du tar med Åke i dina inlägg. Alla minnen lever, dem kan ingen ta ifrån oss. Ibland gör de säkert ont, men utan våra minnen av nära och kära vill vi ju inte heller vara.

  11. Skatan skriver:

    Vilken fin dag du fick. Här var det också sol från klar himmel men väl kallt för mig och StinaFina att gå längre rundor. Men halvtimmesrundor blev det i alla fall. Visst är det härligt att sitta en stund i en kyrka med sin speciella stämning och meditera över sina nära och kära som gått bort. Det blir inte riktigt samma ro hemma som just i en kyrka.

    Tycker jag.

    Så du har tur att det finns en precis bredvid Åkes grav som du kan slinka in i.

    Kram!

  12. Birgitta skriver:

    Men åhhhh… smörgåstårta! Det är det bästa jag vet. Tur inte jag var med för då hade det blivit betydligt mindre till er andra. Grattis Rut på födelsedagen, en dag för sent….

    kram!

  13. Lambergsfrua skriver:

    Så fint du svarade på Caritas kommentar: ”Åke lever i mig, hos mig…”. Så måste det bli, när man har levt ett långt och bra liv tillsammans. Därför känns det helt rätt att han finns med på bilder här hos dig. Han kände sig nog nöjd med att få skotta undan snön där och jobba med kroppen.
    Ha det gott.
    Varm kram 🙂

    • Ingrid skriver:

      Tack snälla, du förstår nog hur jag känner det. Jag vill ju inte att det här ska vara någon gnällblogg, men Åke får finnas med då och då i alla fall och jag hoppas att ingen uppfattar det som att jag ständigt beklagar mig, för det är inte min avsikt. Jag har det ju egentligen rent oförskämt bra, även om han fattas mig.
      Kram!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *