Blåvingar

Anita, Monika och Ellen är blåvingar. Åtminstone var de blåvingar en gång i tiden. Nu träffas väninnorna för att återuppleva härliga minnen från 50-talet och den gemensamma tiden som flickscouter. Tillsammans ger de sig ut i skogen på hajk. Men den ljuva drömmen om att spendera en skön avkopplande helg i naturen spricker snabbare än någon kunnat ana och förvandlas istället till en mardröm.

Blåvingar är en absurd och komisk berättelse om vänskapens villkor. Varför fortsätter vi att umgås med människor vi inte längre tycker om? Varar ärlighet verkligen längst? Och varför pratar Anita hela tiden om smörgåstårta?

Låter inte det här spännande? Det är Sudrets teaterförening som fortsätter höstens teatersäsong med pjäsen Blåvingar den 15 november på Rondo i Klintehamn, dit vi nu har gångavstånd. Jag ska gå och köpa biljetter idag när jag ändå ska ut på samhället, för klockan 11 har jag ett möte med sjukgymnasten på Klinte VC.

Ha en fin måndag!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Teater och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

8 svar på Blåvingar

  1. Henry skriver:

    Hej!

    Jag var en ”vargunge” som scout, ha,ha!

    Kram!

  2. Gunnel skriver:

    Det stämmer verkligen att man kan ”växa ifrån” varandra. Märks inte minst på alla skolåterträffar. Kram

  3. Sylvia skriver:

    Vänskapens villkor kan ta sig olika vägar. Ska bli spännande och intressant vad du tycker om det teaterstycket. Så bra att ha teatern på gångavstånd och slippa fara iväg med bilen i halka och mörker.
    Hoppas besöket med sjukgymnasten ger dig något riktigt positivt framöver.
    Kram Sylvia

  4. skogsnuvan skriver:

    Blåvinge, fjärilen alltså är en av mina favoritfjärilar. Jag har aldrig varit med i något som har med schoiterna att göra men jag tror att dagens barn verkligen skulle vara med i det och få lära sig umgås med naturen innan de enklaste saker som att göra eld för alltid försvinner.

    • Ingrid skriver:

      Dagens stadsbarn är nog i många fall okunniga och ovetande om hur man ska bete sig i naturen. När våra barn var små gick de i Mulleskolan, undra om det finns något sådant idag?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *