Håkan Östlundh, (född 1962) är journalist och författare. Han har bland annat skrivit manus till TV-serien De tre vännerna och Jerry. Hans kriminalromaner utspelar sig på Gotland, där han har sin sommarbostad. Huvudperson är kriminalinspektör Fredrik Broman. Jag ska fånga en ängel, som utkom 2010 utspelar sig i Sollentuna.

Håkan Östlundh är en helt ny bekantskap för mig. Jag fick ett paket med fyra pocketböcker som han skrivit från nätvännen elisabet i Örebro. Hon tyckte om dem och eftersom hon ursprungligen är från Gotland gillade hon att händelserna utspelar sig i trakter hon kommer ifrån. De här fyra böckerna fick jag:


         

Nu har jag läst Släke och den var verkligen spännande. Och så roligt det var att följa kriminalinspektör Fredrik Broman och hans kollegor där de for fram och tillbaka på vägar man känner så väl.

Boken börjar med att ett lamm hittas brutalt slaktat i en sjöbod. Kort därefter upptäcker en förbipasserande en övergiven bil varifrån det kommer en obehaglig doft från takboxen, en doft av släke. Däri ligger en man som uppvisar liknande skador som lammet…..

Jag kan rekommendera boken! Kriminalinspektör Fredrik Broman känns så äkta, för han saknar både divalater och alkoholproblem. Han lever tillsammans med sin fru Ninni och deras barn Joakim och Simon i ett hus beläget i slutet av en enslig väg på paradisön Gotland. Paradisön, som snabbt döps om till Skräckens ö av journalisterna då ännu ett bestialiskt mord upptäcks.

Det ska bli spännande att ge sig i kast med nästa bok i serien

2/12 2011 Nu har jag läst även Dykaren och den tyckte jag nästan ännu bättre om än den första.

Handlingen i den här boken utspelar sig på norra Gotland, inte mina hemtrakter precis, men jag vet ju var de rör sig. Boken inleds med två småpojkar, som åkt på badutflykt till ett gammalt vattenfyllt kalkbrott och där gör en makaber upptäckt. Några meter under ytan flyter liket av en dykare. Det verkar först vara en olycka, men vid en närmare undersökning upptäcker man att han inte drunknat i kalkbrottet utan dränkts i ett badkar. Under tiden pågår en annan ovanlig utredning vid Gotlandspolisen.

Jag säger om Dykaren som jag sa om Släke, läs den!

8/1 2012 Nu har jag läst även de två sista böckerna och de är spännande de också.

Terror börjar med att man några dagar före midsommar hittar ett ungt par skjutna – närmast avrättade – i en stuga vid havet på södra Gotland. Båda är svenskar, men har egyptiskt ursprung. Mycket talar för ett rasistdåd. Men snart kompliceras fallet. En tredje person har befunnit sig tillsammans med paret i huset. Ett egyptiskt pass finns kvarlämnat på platsen.

Den här boken var jag inte så förtjust i, den var seg och slutet virrigt och ganska osannolikt. Kanske läste jag de tre första böckerna för tätt in på varandra, därför tog jag en paus innan jag började med den fjärde.

Blot, som jag tyckte bättre om, men det tog ett bra tag innan jag kunde reda ut alla inblandade personer med namnet Traneus ;)

En ambulanshelikopter flyger över Östersjön med kriminalpolisen Fredrik Broman. Han har en svår skallskada och ingen vet om han kommer att klara sig. Tre veckor tidigare har två människor hittats mördade på en gård i Levide. En kvinna, dödad med ett enda hugg. En man, massakrerad till oigenkännlighet. När de hittas på den blodiga stavparketten i det exklusiva vardagsrummet har de redan varit döda i två dagar…….

Jag gillar de här fyra böckerna och tycker att Håkan Östlundh har en fantastisk berättarteknik och beskriver och gestaltar både karaktärer och miljöer på ett verklighetstroget sätt.

Det jag tycker mindre bra om är hans beskrivningar av själva morden och hur de går till. Varför måste de vara så spekulativt utförda med massor av blod, styckningar, ren slakt med inälvor som väller ut ur kropparna? Blir någon skjuten är det med så våldsamma vapen att kropparna nästan sprängs! Det är så totalt onödigt och ganska ointressant. Boken blir ju inte mer spännande för det. Det som är intressant i en deckare är ju att handlingen går vidare och att man själv får fundera över vem som har begått morden och varför, om offret är styckat i småbitar eller lite snygg och prydligt skjuten spelar ingen större roll.

Trots det kommer jag nog att göra ett besök på biblioteket i Klintehamn och se om de har Jag ska fånga en ängel och Inkräktaren
.

Håkan Östlundh ha skrivit:
Kriminalromaner
Släke (2004)
Dykaren (2005)
Terror (2006)
Blot (2008)
Jag ska fånga en ängel (2010)
Inkräktaren (2011)

Övriga böcker

Vita ansikten (1981)
Sommarsnö (1985)
Infödingar (1986)
Galnopappan, bilderbok, bilder av Bea Uusma (1996)