Johanna Svanborg

Den 3 mars 2016 debuterade Johanna Svanborg, ägare till Klintehamns Kläder, som deckarförfattarinna då hon släppte nyheten om att hon givit ut en bok med titeln Skalets röda strimma.

Baksidestexten berättar: Carina Silvén, en gravid nybliven änka, bor i Vibble söder om Visby.
I grannskapet avlivas brutalt varenda hund och till slut även hennes. Carina ÄR inte längre ensam. Någon gömmer sig i hennes hus, drogar henne och leker med hennes psyke.
Några veckor senare anmäls Carina försvunnen och ärendet hamnar på kommissarie Bengt Widéns bord. Till en början är det ett ”vanligt försvinnande” men snart anländer en film som skakar poliserna i grunden.
Visbypolisens kompetens ställs på sin spets, granne efter granne förhörs. Den ena bär på mer hemligheter än den andre. Inte minst de båda poliser som har ett hemligt förhållande bakom kollegernas rygg.
Men tiden går, klockan går…
Tick tack, tick tack.
När du tror att du är ensam kan det farliga lura, nära dig… Alldeles bakom dig!

Recension:

Den som gillar Mari Jungstedt kommer att frossa i extra av allt. Mer gotländska, mer sex, mer bisarra mord och mer tårar hos läsaren. Jag torkade sista tåren när jag slog igen boken och väntar med spänning på uppföljaren.
Pigge Werkelin

Söndagen den 6 mars hade Johanna offentligt boksläpp av sin första thriller på Rondo i Klintehamn och givetvis var jag där.

När jag kom hem satte jag mig och började läsa boken och den är mycket spännande och intrigen håller. Jag hade flera tänkbara förövare innan jag till slut bestämde mig för vem som var mördare och så ska det vara när man läser en bra deckare.

Sen kan jag nog tycka att Johanna saftat i lite väl mycket när det gäller frosseri i tortyrmetoder, sprutande blod, poliser som spyr av äckel, uppsprättade hundar och skjutna katter. Hade hon tonat ner den lite tror jag att de förlag som refuserade den visat större intresse. Men, men – alla barn i början – Jag ser fram mot nästa bok av Johanna Svanborg.

4 kommentarer till Johanna Svanborg

  1. Erika Militar skriver:

    Boken är så otroligt rå att den är äcklig, läste inte hela, kunde bara inte.

  2. Tommy Andersson skriver:

    Jag älskar Anna Jansson och Mari Jungstedt så denna bok föll mig på läppen.

    Är man känslig så kanske man inte skall läsa den för det är mycket hemskheter men jag tyckte att det var OK ändå. Verkligen spännande.

    Dock var det första kapitlet tråkigt med gestalten som upprepades hela tiden vilket fick min sambo att lägga bort boken. Man kunde kanske använt betraktaren, besökaren eller lite andra ord.

    Men i det stora hela en välskrivenspännande bok med mycket hemskheter

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *