På teatern

De egenskaper hos gentlemannen, som på teatern med rätta mest uppskattas av hans medmänniskor, äro punktlighet och tystlåtenhet. Alla känna vi typen, som fem minuter efter det ridån gått i höjden, tränger sig in mitt på parkett, flåsande efter de sista minuternas ansträngning, slamrande och skrynklande damernas toaletter. Om han därunder rådgör med sitt sällskap angående numrets belägenhet, bidrar inte detta att göra dialogen på scenen mera hörbar; ja till och med ursäkter öka det störande intrycket.

Det är inte säkert, att en sådan teatergäst icke är någon gentleman. I många fall är han utan tvivel martyr för sin makas eller älskades oförmåga att göra toalett i tid. Och måhända för svag att uppfostra damen ifråga och för snäll att giva henne skiljobrev.

Under föreställningen är på sin höjd någon enstaka lakonisk viskning tillåten – men den måste då vara mycket kvickare än det som säges på scenen. Att försöka överrösta den där pågående konversationen, vore den än så enfaldig och intresselös, är av hänsyn till mindre begåvade medmänniskor, vilka också betalt sin biljett, absolut förbjudet.

Vid aktens slut står det envar fritt att lämna teatern, men ej före. Bortsett från att man kan råka ut för samma missöde, som den dam, vilken bad sin granne till höger, som spärrade vägen för henne, att få gå ut. Denna, som råkade vara en gammal lektor, spratt upp ur sömnen och svarade: nej du, då kommer strax alla de andra och vill detsamma!

En del damer och herrar betrakta tydligen ouvertyren som en slags förströelse för orkestern, under vilken man kan samspråka lika obesvärat som under ett musiknummer i ett kafé. Och många av dessa mänskor anse dock smörgåsbordet för det förnämsta av en middag! Många av dem borde veta, att ouvertyren ofta innehåller quintisencen av ett musikverk! Under mellanakten är det tillåtet att samtala, dock ej för högljutt, och om möjligt om andra saker än de uppträdande skådespelarnas privatliv.

Att allt för ihärdigt sikta med kikaren mot någon viss punkt, ens om det skulle vara den kungliga logen, verkar lätt obelevat och landsortsmässigt. Å andra sidan anstår det ej heller en konung att på detta sätt visa dig nyfiken på någon av sina undersåtar, såframt det icke skulle vara ett huvud eller ett par axlar av mindre vanlig skönhet.

Tidningsläsande under mellanakten väcker förargelse. Tidningspapper är fult. Minst lika osmakligt är dock strumpstickning. T. o. m. åt landstormsmän.

Går man ut i foyern bör man anmoda sin dam att gå med. Även om hon skulle vara ens hustru sedan några år tillbaka. Föredrar hon konfekten och kikaren, blive det hennes ensak.

I foyern är det av praktiska skäl tillåtet att röka cigarrcigaretter, vilken halvmesyr eljest knappast ingår i gentlemannens vanor.

Man bör inte underlåta att göra upp före sista aktens början. För resande till Danmark kan det vara av intresse att veta, att vad som beställts i foyern under en mellanakt aldrig står kvar på bordet den nästa.

Applåder strida ännu icke – trots Emil Hillberg – mot god ton. Ens för öppen ridå. Att genom vissling ge tillkänna sin åsikt om pjesen och spelet är däremot hos oss förbjudet. Ehuru den ena rättigheten ju borde vara en konsekvens av den andra.

Genom att söka ropa in länge sedan avlidna författare, såsom Sophokles och Shakesperare, förråder man luckor i sin allmänbildning. Levande författare infinna sig i regel gärna. För flera år sedan inropades en författare, tillika redaktör för ett stort dagblad, icke mindre än åtta gånger på Vasateatern, emedan publiken fann hans utseende utgöra kvällens första roliga poäng.

Författare, som vid sådant tillfälle kommer in och bugar sig, skall vara iklädd frack om han gör anspråk på att anses som gentleman. Smoking duger ej, ännu mindre finska storstövlar. Bonjour möjligen, om stycket haft sin premiére på en matiné.

Våra teatrars bedrövliga garderobförhållanden utgöra en verklig probersten på gentlemannen. Kvinnan, med sitt egocentriska väsen, har i regel mindre sinne för vad lojalitet och rättvisa påbjuda i sådana fall. Biljettförsäljare, spårvägskonduktörer, poliskonstaplar , butiksbiträden, alla som dagligen ha med ”allmänheten” att skaffa, intyga det enstämmigt, kan en dam komma åt att få en favör, att bli expedierad före den som haft platsen före henne, anser hon det som en lyckad manöver; och skryter t. o. m. så smått däröver, liksom över att ha bedragit tullverket, fått ett klänningstyg några öre billigare per meter eller åkt gratis på spårvagn.

Gentlemannen får vara beredd på, att hans dam sätter mera värde på, om han kommer med hennes aftonkappa på armen medan de andra ännu trängas framför disken, än om han korrekt avvaktar sin tur. Men han får därför inte vika från sin korrekta hållning. En gentleman armbågar sig aldrig fram i en kö – allra minst efter att nyss under ett drama av Shakespeare eller opera av Mozart ha sett jordens ävlan och småbekymmer djupt under sig….. Han låter inte svängdörrarna falla igen på näsan på andra personer, därför att de inte befinna sig i hans sällskap, och han söker inte imponera på sin dam genom att lägga beslag på en bil, som redan anropats av en annan.

På cabaret

Ett korrekt uppträdande på cabaret ålägger ju inte samma stränga behärskning av sina impulser som på teatern. Ha man något verkligt kvickt att säga och kan göra det på ett kultiverat språk – dialekten häri inbegripen – vore det ju synd att hålla det tillbaka i ett land, där så få personer bland publiken supplera conferenciern. Han blir så mycket gladare däröver, som han – eller hon – är van att endat förnimma sådana opinionsyttringar som usch! hähä! eller kör till!

Sådana låter gentlemannen lika lite komma sig till last som höga anmärkningar över de uppträdandes yttre.

En hel del mänskor när i djupet av sina hjärtan en hemlig åtrå att själva komma upp på estraden. Innan man ger vika för den, bör man känna sig något så när säker på att verkligen kunna föra sig på en scen och inte gripas av den svindel, som lätt fattar den ovane vid åsynen av det hundrahövdade elaka publikvidundret i dunklet nedanför. under alla förhållanden bör man inte lyssna till dessa locktoner, såvida man t. ex. är iförd tobaksbrun kavaj eller gula skor.

På cabaret är den av en viss cert svenska herrar så oändligt avhållna smokingen fullt på sin plats. Men ej heller mot svart jaquette – gärna med en aster eller t. o. m. en dahlia i knapphålet – kan ingen befogad anmärkning framställas.

Det är även tillåtet att dricka champagne – dock endast fransk, aldrig den tyska imitation som går under namnet sekt. Men det är ingalunda nödvändigt, en gentleman sjunker inte i värde därför att han i stället erbjuder sin dam en madeira eller en cocktail. Mjölk är dock av hänsyn till de kringsittandes välbefinnande och lokalens helgd absolut förbjudet.