Abraham Verghese

Foto Larry D. Moore


Abraham Verghese, född 1955, är en engelskspråkig författare och läkare.

Han föddes och växte upp i Etiopien, som han lämnade strax efter militärkuppen mot kejsar Haile Selassie I.

Han har skrivit några fackböcker och så den som jag just har läst, Skära för sten. En bok som han höll på med i sju år innan det slutligen gavs ut 2009.

Handlingen i boken utspelar sig till stor del på ett litet missionssjukhus i Etiopien och efter att just varit och lyssnat på ett föredrag som hölls av en gotländsk läkare som arbetar på ett litet sjukhus i Etiopien kändes det mesta väldigt välbekant. Alla otäcka operationsbilder som vi såg under föredraget och alla bilderna av under vilka provisoriska och torftiga förhållanden läkarna på de små sjukhusen arbetar blev bekräftade när jag läste ”Skära för sten”.

Jag tycker att boken verkligen är läsvärd, engagerande och en rentav lärorik berättelse. Efter att ha läst den har jag lärt mig massor om Etiopien och om hur människorna lever där och jag vet också betydligt mer om läkarvetenskap och kirurgi än jag gjorde innan. Främst kommer jag nog att minnas vad en av romanens kirurger framhåller som den viktigaste förstahjälpenbehandling en läkare kan ge en patient: tröstens ord. Jag tror att det är något som många läkare har lätt för att glömma.

3 kommentarer till Abraham Verghese

  1. Agneta skriver:

    Men oj då, här går det undan med läsningen :-)
    Så kloka ord och så lätta att uttala. Tröstade behöver vi alla bli, då lättar bördorna/smärtorna.
    Förstår att du hade behållning av boken p.g.a. föredraget, men jag skulle inte orka med att läsa om sjukdomar och eländiga förhållanden. Men i Etiopien som i alla andra länder finns det säkert superbra vård, för de som kan betala.
    Men vilken charmig man…:-)

    Tack för info. alltid lika spännande.
    Kram, Agneta

    Svar av:Ingrid

    Jag känner att det är ganska bra att försöka sätta sig in i hur andra människor lever även om det innebär ”sjukdomar och elände”. Man får lite distans till sitt eget liv och inser att man har mycket att vara tacksam över.

    I de här länderna lever så många miljoner människor under usla förhållanden medan höjdarna vältrar sig i lyx. Men nu gör de uppror på bred front, det har vi sett exempel på i Tunisien och Egypten och det sprider sig…….

    Svar av:Agneta

    Hej!

    Men visst sprider det sig, det ”kokar” i stora delar av norra Afrika och även i andra länder. Men frågan är om det går att förändra då militären/religionen har makt, pengar och utbildning. Men hoppas…hoppas!

    Som jag redan skrivit i mitt inlägg.

    Personligen orkar/behöver jag inte läsa om sjukdom/elände då jag sett på tok för mycket i verkligheten i olika länder. Har även sysslat med hjälpverksamhet som jag inte vill gå in på här.
    Dessutom har jag smärtor i överflöd, dygnet runt.
    Då behövs en bok som muntrar upp i stället.
    Var sak har sin tid.

    ”Att gå i en annan människas skor,” som indianerna sa har jag aldrig haft problem med, tvärtom.
    En läkare kallade det för en ”gåva” att vara så empatisk, men det gör inte jag, för det tar för mycket på krafterna både psykiskt och fysiskt av det lilla som finns kvar.

    Men visst, jag håller med dig Ingrid, det vore utomordentligt bra om fler människor visar intresse för de svaga och utsatta i samhället och inte enbart tänker på sig själva och stoppar huvudet i sanden. Egoismen breder ut sig alltmer, tycks det mig.

    När jag var i olika länder i VästAfrika på 1960-talet så var det bedrövligt. Mellan stad och de små byarna en bit in i landet var det katastrofalt. Plåtskjul som bostäder för de fattiga analfabeterna var hemskt att se bl. annat….. Kriminaliteten var enorm. Det blir ju tyvärr så när fattigdomen slår till.

    Trots elände rent materiellt så lekte barnen, spelade fotboll på gatan, som barn gör. Dom borde gått i skolan, men ”lärda barn” blir ingen billig arbetskraft.
    Makthavarna vet vad dom gör, med vårt goda minne i både USA och Europa m.fl. icke att förglömma!

    Såg på TV-nyhetern i kväll hur våra politiker grälade om vilka som ”kramat” Mubarak mest! Att tjafsa om sådant i Sveriges Riksdag är väl lite sent påtänkt nu!

    Det är så trist att se att inte mycket har förändrats under de senaste 40 åren, men det är ju västvärlden/USA m.fl som skor sig på dessa människor och resp. lands regeringar/diktatorer tackar och tar emot.

    Hade vi inte haft den s.k. tredje världen med billig arbetskraft, så hade vi aldrig kunnat konsumera som vi gör och till de låga priser som vi gör på t.ex. kläder.
    Men förändring kan vara på gång, den som lever får se.

    Men det är som alltid, i alla länder, att de som har i överflöd vill behålla det samt gärna få lite till och det blir på andras bekostnad, som vanligt.

    Men nu hoppas vi på att denna boken som verkar vara mycket informativ läses t.ex. av de människor som verkligen behöver få information om läget och som har förmåga att ändra på situationen.
    Det finns alltid frihetskämpar i alla diktaturer, men dom blir dessvärre färre.
    Kanske författaren själv kan bidra med något mer.
    Pennan är ett farligt vapen för många makthavare men även för den som håller i den.

    Ha det gott vännen!
    Kram, Agneta

Kommentera