Björn Ranelid har jag aldrig läst någonting av förut. Min bild av honom har helt färgats av det jag läst i pressen och det jag har sett av honom i TV. Han har inte framstått som någon speciellt sympatisk person, utan en människa som på alla sätt och vis försökt skapa rubriker kring sin person. Något av en diva!

Han sätt att tala kan i och för sig vara vackert, men ibland blir det bara för mycket av det goda och jag trodde nog att han skrev på samma sätt som han talar och därför har jag inte läst honom även om jag varit lite nyfiken.

Hjärtat som vapen blev min första bok av Björn Ranelid och jag är imponerad och kommer absolut att läsa mera av honom och det finns en hel del att läsa för han är väldigt produktiv.

En kort beskrivning av handlingen i boken, för att inte förstöra spänningen vill jag inte avslöja för mycket:

I maj år 1897 lämnade Ruben och hans fästmö Alice Sundsvall för att utvandra till Amerika. De kom så småningom ända till Kalifornien, där Ruben slog sig ned i en liten by som bonde och biodlare. Alice och Ruben får två söner och så lilla Julia.

Huvudpersonen i boken är Julia och det är hennes liv man får följa. Julia var öppen och glad, men redan som barn gick hon sin egen väg. Sjutton år gammal flyttar hon till en badort vid Stillahavskusten, där hon får plats som barnflicka. Och här får vi lära känna människorna som passerar revy i hennes liv: Frank och Maria i bageriet, fönsterputsaren Marlon, biografägaren Leonard, Jacob målare och hans son Bill, och Harry, den berömde statsmannen.

Boken är riktigt spännande, men den går trots det inte att snabbläsa, det tillåter inte Björn Ranelid! Man måste ge sig tid att läsa varje rad och inte hoppa över någonting för att komma framåt i handlingen.