Kajsa Ingemarsson är en ganska ny bekantskap för mig och den första boken jag läste av henne var Små citroner gula och den gav verkligen mersmak.

Kajsa Ingemarsson är född 25 december 1965 i Oxelösund och hon är skådespelare, författare och manusförfattare. Tidigare har hon jobbat som bland annat översättare och diplomat. Hon bor i Stockholm med man och två barn. Hon har studerat ryska, polska och statskunskap på universitet och arbetat på Säpos kontraspionage i sex år.

Bibliografi:

2002 – På det fjärde ska det ske (roman)
2003 – Inte enklare än så (roman)
2004 – Små citroner gula (roman)
2005 – Den ryske vännen (roman)
2006 – Kajsas värld (krönikor)
2007 – Lyckans hjul (roman)
2009 – Bara vanligt vatten (roman)
2009 – Drömliv – lycklig på riktigt (med Karin Nordlander)
2011 – Någonstans inom oss (roman)

Små citroner gula var alltså den första boken jag läste av Kajsa Ingemarsson och den tyckte jag väldigt mycket om.

Det är en kärleksroman, varm och charmig och den handlar om Agnes, som ser hur tillvaron rasera helt plötsligt rasar samman. Hur ska hon finna kraft att gå vidare med sitt liv?

Den ryske vännen blev nästa bok. Efter att ha läst Små citroner gula tänkte jag mig ju något likande, men inte alls.

De ryske vännen är en spännande och fascinerande historia om ett ganska komplicerat politiskt spel där det verkligen gäller att hänga med i svängarna.

Bara vanligt vatten är ännu en bok, ett relationsdrama, som jag varmt vill rekommendera.

Den handlar om succéförfattaren Stella Friberg. En karaktär som jag egentligen inte tycker speciellt mycket om. Hon har uppenbarligen stora svårigheter att ta sitt kändisskap på rätt sätt och behandlar alla i sin omgivning på ett respektlöst sätt.  Samtidigt som man får följa hennes egen glamorösa och ytliga tillvaro får man ta del av den bok hon för tillfället skriver – En bok om Franciska Franke, en ung självständig privatdetektiv i 1800-talets Stockholm – det blir lite som en bok i boken.

Uppdatering 29 maj 2012

Någonstans inom oss kom ut 2011 och den kan jag varmt rekommendera. Den är välskriven och den talade direkt till mitt hjärta. Jag blev arg på huvudpersonen, Rebecka, som slösade bort sitt liv på ett så slarvigt och dumt sätt. I skräcken för att bli övergiven av en man som hon älskade och som älskade henne valde hon att ta sitt liv. Ett beslut som hon grymt ångrade, när hon insåg vad hon förlorat och att det inte gick att göra ogjort.

Rebecka lever efter sitt självmord i andevärlden tillsammans med några andra existenser och de lär sig ett och annat spökknep och jag kom osökt att tänka på min farbror Knut, som alltid sa att han skulle spöka för oss och komma och knipa oss i tårna när han dött. Jag tror inte att han lyckades, jag märkte i alla fall ingenting.

Någonstans inom oss är en roman om liv och död, om försoning med det som varit och om kärlek för den som finner modet att släppa sin älskade.


Uppdatering 25 januari 2013

Åsa med bloggen Karlavagnen skickade mig den här ljudboken och den fick ligga till sig lite, men nu har jag lyssnat på den.

I ett idylliskt villaområde utanför Sävesta, en mindre stad i Mellansverige, bor Miriam, Nina och Ellinor – tre kvinnor i olika åldrar och skeden i livet. Miriam är hemmafru med två utflugna barn. Nina är frisör och frånskild ensamstående mamma till en tonårsson. Ellinor är en ung mammaledig jurist som just flyttat till Sävesta när hennes man fått ett attraktivt jobb där. Tillvaron är lugn och till synes händelselös. Så flyttar en mystisk kvinna med märkliga vanor in i ett av grannhusen, vilket får de tre kvinnorna att sluta sig samman…..

Det här är en riktigt feel-good-roman, lättsam och trevlig. Jag hade utan problem kunnat kunnat följa Nina, Ellinor och Miriam ett tag till. Den gav mig en hel del att tänka på medan jag läste och jag tycker att den var fylld med många kloka ord.