Vibeke Olsson Falk är född 24 januari 1958 på Lidingö och hon är dotter till Jan Olof Olsson och Margareta Sjögren. Hon är en svensk författare och baptistpastor, som har studerat teologi och debuterade som 17-åring med ungdomsromanen ”Ulrike och kriget”, om en övertygad tolvårig nazist. Hon har under sitt författarskap ofta återkommit till två helt olika historiska miljöer: Andra världskrigets Europa och Romerska riket.
Jag har läst några böcker av henne för många år sedan ur sviten om Romerska riket, men det är så länge sedan, så jag kommer inte ihåg titlarna på dem, men de var bra, det minns jag i alla fall. Jag har också läst Molnfri Bombnatt och nu senast Sågverksungen.
Vibeke Olssons roman ”Molnfri bombnatt” är en drabbande skildring av tiden kring och under andra världskriget i Tyskland. Det är en berättelse om kärleken mellan Hedwig och SS-mannen Wilhelm Schurbiegel, om att byta medborgarskap och plötsligt vara främling. Det är också en berättelse om Sverige då och, inte minst, nu. ”Molnfri bombnatt” är en viktig bok vars historia aldrig får upphöra att engagera.
Så kan man läsa i en recension av boken och jag håller med, den var verkligen mycket bra och en väldigt viktig bok i kampen mot de makter som försöker inbilla oss att judeutrotningen inte fanns.
Då för 130 år sedan – i månadsskiftet maj-juni 1879 – la 5 000 sågverksanställda ner arbetet i det som blev känt som Sundsvallsstrejken. Deras arbetsgivare hade i lågkonjunkturen fått stora bidrag från staten, men trots detta sänkt arbetarnas löner.
Vibeke Olsson roman tar oss med till sågverket i Svartvik under senvåren 1879 när sågverken runt Sundsvall tystnar och kanonbåtarna kommer. Det är snart elvaåriga sågverksungen Bricken, ströflicka och kasernbo, som berättar.
Jag tycker att boken var väldigt bra, och 2010 kom det en uppföljare, Bricken på Svartviken och den ska jag köpa nästa gång det blir dags för något nyförvärv.
Nu, 27/9-11, har jag läst boken Bricken på Svartviken och jag tycker om den också.
Bricken har blivit ribbkaperska. ”Arbete gör en till en riktig människa”, säger mamma Frida som gärna skulle vilja lära upp henne så att hon blir en riktigt duktig tvätterska också. Men Bricken märker att både hon själv och sågverket håller på att förändras – varför tittar Nilsson så underligt på henne, och vad är det med Jorma som alltid har varit hennes bäste vän? Men snart blir det helt andra tankar som fyller Brickens sinne när hela hennes tillvaro kastas omkull.
Jag kan varmt rekommendera de två böckerna om Bricken, speciellt för den som är intresserad av arbetarhistoria och om hur livet kunde vara för sågverksarbetarna vid sekelskiftet.
-
Boklista
* Ulrike och kriget (1975)
* Ulrike och freden (1976)
* Hedningarnas förgård (1982)
* Kvarnen och korset (1984)
* Sabina (1985)
* Sabina och Alexander (1987)
* Krigarens sköld (1988)
* En plats att vila på (1989)
* Dagsmejans hopp, predikan och dikt (1984)
* Den vackraste visan, Självbiografi (1990)
* Jolo – författaren som var vän med vardagen (1991)
* Kastellet (1992)
* Marcus (1993)
* Marmeladprovet (1994)
* Molnfri bombnatt (1995)
* Vinden går över gräset (1997)
* Sabinas bok (1998)
* Helhet och glädje (2000)
* Koltrasten i Tegnérlunden (2001)
* Skymningens nådatid (2005)
* Änglar och sparbeting (2006)
* JOLO: Allsvensk idyll (2007)
* Murkronan (2008)
* Sågverksungen (2009)
* Bricken på Svartviken (2010)





Svar av:Ingrid februari 3rd, 2011 kl 21:33
Hejsan Agneta!
Hela Vibeke Olssons författarskap genomsyras av hennes intresse för religionen, hon är ju också baptistpastor, men det är ingenting som känns påträngande eller störande på något sätt.
Jag vet att jag läste de där första böckerna från Romarriket och tyckte att de var jättebra och väldigt spännande. Speciellt en, som jag nu inte alls kommer ihåg vad den heter, men den handlade om striden mellan protestantismen och katolicismen där man fick stå upp för sin tro i strider på Colosseum.
I Sågverksungen är det den 11-åriga Bricken som berättar om hur hon upplevde strejken och om under vilka svåra förhållande de levde. Hennes föräldrar förlorade tre barn på grund av svält. Mycket elände får man läsa om, men grundtonen är ändå ljus och förhoppningsfull.
Jag läste en recension av boken där man tycker att den kanske är lämpligare som en ungdomsroman och att den innehåller lite för mycket pekpinnar. Hon vill berätta om hur människor borde vara och om hur ett land ska styras för att gagna de flesta. Man tyckte dock att boken är välskriven och att Vibeke Olsson är en skicklig berättare och att romanen är författad med en stor kärlek till ordet.
Ha en fin fortsättning på kvällen!
Kram Ingrid
[Svar]
Svar av:Agneta februari 4th, 2011 kl 00:22
Tusen tack vännen för ditt informativa svar! Uppskattas mycket, ska du veta
Nattiskramar, Agneta
[Svar]