Lördagen den 10 september förra året gick flytten från Stenstugu till Odvalds. Sönerna med partners slet som djur hela dagen och på kvällen var det mesta på plats och vi sov här den första natten.
Mycket har hänt och det har varit ett omtumlande år. Åke såg fram mot att slippa eldning, gräsklippning och snöskottning, slippa gå i trappor och annat som blivit alltmer jobbigt för honom på Stenstugu.
Några har velat påskina att det var flytten ”som tog livet av honom” och kanske var det så, men jag inbillar mig i alla fall att han trivdes här. Han var inte den som kunde hålla inne med sina känslor. Hade han ångrat sig eller vantrivts skulle han sagt det. Men det är klart att jag går och funderar då och då på om han hade levt idag om vi inte flyttat?
Jag trivs i alla fall här, även om det ju inte blev riktigt som jag tänkt mig, men människan spår och Gud rår är nog ett ganska riktigt uttryck. När det nu blev som det blev, kan jag inte tänka mig att jag skulle kunna ha det bättre, eller bo bättre än jag gör nu. Omtänksamma barn och snälla och trevliga grannar och folk runt omkring mig har gjort den här svåra tiden uthärdlig. Men med allt som hänt, är det kanske inte så konstigt, att jag sover lite dåligt en del nätter.
Nu får vi se vad år två på Odvalds har att bjuda på?




















