…för idag är det haustjamninggi.

Dag u nat jär likk si langge när vörr har hinne ti haustjamninggi, vilket betyder att dag och natt är lika långa, när vi har hunnit till höstdagjämningen.

Hittills kan man absolut inte beklaga sig över höstvädret, för det har varit väldigt skönt, men jag gillar inte hösten. Jag älskar ljuset, solen och värmen och den här tiden känns det alltid så enormt långt till nästa sommar. Det där att sitta inne och kura med tända ljus är inte något lockande alls.

Det är inget idealväder idag för promenader, för det blåser och har regnat lite lätt, men det kanske blir bättre fram på dagen. Idag bör man ju avstå från att ta fram bilen, för det är den Internationella Bilfria Dagen och även om den kanske inte slagit igenom så stort som man skulle kunnat önska, så uppmärksammades den i en rad städer i Sverige förra året i alla fall.

Jag har suttit vid köksbordet och kollat på ett gäng skator som farit omkring och bråkat. En av dem är helt klart mobbad, för det har varit tuffa slagsmål på vägen här utanför där mobboffret blivit riktigt illa åtgånget. Jag var ute och skällde på dem ett tag, men det brydde de sig inte om. De skrattade bara åt mig och flög iväg över hustaken.

Dagens ordspråk:

Det örat inte hör, det hjärtat inte rör.

Trevlig söndag!

Share on Facebook

Lite vårblommor passar bra idag på Kvinnfålkis dag tycker jag.
De här fina primulorna hittade jag utanför Irisdals blomsterhandel igår.

Internationella kvinnodagen bör bli kvinnfålkis dag på gutamål. Kvinnfålksmänske kan man också säga, och då hörs det ju att kvinnor är både folk och människor.

Att kvinnor är både folk och människor är inte helt självklart överallt i världen och det är mycket som är ojämlikt i Sverige också, även om vi väl lyckats höja kvinnans status en hel del. Undrar om vi nånsin får uppleva ”Lika lön för lika arbete”?

Våren förresten, det går lite trögt för den. -9° i natt och -3° nu när solen ändå varit uppe en stund och kallt ska det fortsätta att vara hela helgen och troligen nästa vecka också. Snöbyar är inte heller helt uteslutet. Jag gick nog händelserna i förväg igår när jag plockade undan snöskopa och kvast och satte in dem i förrådet. Ja, ja – de går ju att plocka fram igen.

Ha en fin fredag!

Share on Facebook

Nog har vi många konstiga ord i gutamålet, men det här är faktiskt ett uttryck som åtminstone jag använder. Hur är det i övriga landet, finns det något motsvarande ord för fundar? Frågar man i bloggen, brukar man ju få svar, hoppas någon har något förslag!

En riktig gotlänning fundar när det kliar i hans näsa. Detta kliande talar om att det inom kort kommer besök. Kliar det i högra näshålet kommer det manligt besök, vänsterklåda förebådar kvinnligt besök. Kliar det på näsan kommer det högfärdigt besök.

Ett gott år kommer det att bli, för om solen skiner så länge att man kan hinna sadla en häst när Pål har namnsdag, på S:t Pauli dag den 25 januari, stundar ljusa tider och idag har man nog hunnit sadla många hästar. Det finns med andra ord hopp om att 2013 blir ett bra år!

Dagens cykeltur på motionscykeln är avklarad, Lyckans Hjul färdigläst, dammtrasan och dammsugaren har gjort sitt, lunchen är avklarad och nu ska jag gå ut och ta mig en nypa frisk luft. Jag kanske rent av slinker in på Konsum och ser om de har några mumsiga semlor.

Ha en fin fortsättning på fredagen!

Share on Facebook

Idag, den 15 januari är det tulpanens dag och då startar den officiella tulpansäsongen och den pågår fram till påsk. Den här buketten var som vackrast för ett bra tag sedan.

Share on Facebook

Idag är det Den Internationella Nalledagen och den har firats på Theodore Roosevelts födelsedag den 27 oktober varje år sedan 1998 till minne av att han en gång nekat att skjuta en björnunge.

Nalledagen firas runt om i landet idag, kanske mest på biblioteken, där man bjuder på saft och sagoläsning. För alla barn har väl eller har haft en Nalle, åtminstone barnen i vår del av världen.

Min nalle hette Margareta och ni som följt min blogg länge har säkert läst historien om hennes öde, men jag tar den en gång till i alla fall.

Här är jag med min älskade Margareta, nallen som ligger i docksängen med nosen i vädret. Docksängen är en trälåda med ben på och bredvid kan man se dockvagnen, som nog också är ett hemmabygge och mamma har sytt lakan och täcke till Margareta, så hon har det riktigt skönt.

Jag var ett väldigt försigkommet och påhittigt barn och sprang runt i klädaffärerna på Klintehamn och tiggde stuvbitar för att sy kläder till Margareta och jag har faktiskt ett ganska klart minne av att jag var inne på apoteket och skulle försöka få en nappflaska, så att jag skulle kunna mata min nalle. Om jag inte hade några pengar, agerade jag falskmyntare. Jag tog en kopparslant, la ett smörpapper ovanpå och gnodde sedan med baksida på en blyertspenna. Då får man en kopia av myntet och sedan var det bara att klippa ut och vips var jag stadd i kassa. Pappersslantarna tog jag sedan med mig till banken och bad att få växla till riktiga pengar. Ibland gick det och ibland inte. Bäst framgång hade jag på Sparbanken, där tant Sippan förbarmade sig över mig.

En dag hände något hemskt, Margareta blev sjuk! Men jag visste på råd och tog Margareta med mig och gick till distriktsläkaren. Läkaren på den tiden var en fruktad person, argsint och otålig. Enligt mamma hade han varit på väg att örfila min lillasyster då hon sparkat till honom när han skulle ge henne en spruta. Jag gick och satte mig i väntrummet med min nalle och till slut kom sköterskan och frågade vad jag ville, jag talade om att Margareta blivit sjuk och behövde en spruta. Hon försvann och kom sedan tillbaka och kallade in mig till läkaren, som noga undersökte min slitna älskling och gav henne en spruta. Den gången hade han humor och stärkte verkligen mitt förtroende för läkarkåren.

Nu är Margareta sedan många år försvunnen. Vi flyttade när jag var i 10-årsåldern och en 10-åring leker ju inte med nallar, så Margareta hamnade nog bland det som rensades ut.

Ha en fin Nalledag!

Share on Facebook

Söndagsmorgon och ännu är det mulet, men det ska klarna upp. Idag ska jag åka med Bosse och Carina till Holmhällar på södra Gotland och det ska bli roligt med en utflykt till sudret.

Enligt allnakku är det Löisarstanggis dag idag.

Långt innan det fanns riktiga fyrar tände man löisarestänggar vid fiskebodarna för att folk skulle hitta i land. Man fiskade ofta under den mörka delen av dygnet, och lysstängerna räddade nog många liv.

Det här fotot är från Kronvalls fiskläge

Dagens ordspråk, passar väldigt bra. Tänk om en gnista från korgen skulle flyga iväg:

Av liten gnista blir ofta stor eld

Share on Facebook

Idag firas de vänsterhäntas dag, som på gutamål kan heta kaitlabbens dag. Kaitlabben, eller kaitu, är vänstra handen, och den vänsterhänte är kaithäntar.

Förr tvingades barn som var vänsterhänta att använda höger hand och de ansågs mindre begåvade än högerhänta om de inte klarade det. Det är tur att det synsättet inte längre gäller.

Bäst av allt vore det väl om man kunde använda båda händerna. Jag är extremt högerhänt och min vänster duger inte mycket till annat än som stöd och hjälp till den högra. Jag har försökt skriva mitt namn med vänster hand och det gick inte bra. Det textade går väl att läsa, det var värre att få till skrivstilen. Vad ser det ut som, en första- eller andraklassare kanske?

Solen skiner, det blåser och på himlen tornar molnen upp sig som vanligt. Jag ska ta en promenad till apoteket och fylla på medicinförrådet. Jag tog min sista veckotablett mot benskörheten i morse och kalktabletterna är också slut.

Jag måste nog ta en vända in på Konsum också, för jag är extremt godissugen. Jag har ätit vindruvor, som jag tog med mig från växthuset på Stenstugu, kan det vara så att de har satt igång sötsuget?

Dagens ordspråk:

Den frånvarande får nöja sig med de närvarandes beslut

Share on Facebook

Idag har Rosa och Rosita namnsdag och samtidigt är det också Rosens dag, eller som man säger på gotländska Rosars dag.

Förr i tiden kallades alla lite större och färgstarka blommor för rosar, t.ex. vallmogar, kungsljaus och päuktynne, som heter puktörne på svenska.

Den här bilden har jag fått från goda nätvännen Ulf, som har en hemsida som han kallar Veckosidan. Tack Ulf!

I lördags när jag var på Kupan fick jag se att de hade ett bra datorbord för bara 100:-, det hade en utdragbar hylla för tangentbordet och en för musen, så det kunde jag inte motstå.

Jag använder inte min PC så mycket och sedan vi flyttade har jag använt den ännu mindre än tidigare, för jag har inte haft något ordentligt bord till den, utan använt en gammal TV-bänk.

Idag har jag ordnat till min nya arbetsplats och jag tycker att det blev riktigt bra, men det är fasligt så mycket kablar och anslutningar det ska till. Allt fungerar i alla fall nu, förutom att PC:n är otroligt trög jämfört med laptopen.

Det är ett strålande väder idag och efter väl förrättat värv ska jag äta lite lunch och sen ska jag lägga mig ute i solen ett tag och passa på att lyssna på Sommar i P1. Amirzai Sangin 63 årig it-minister från Kabul, kan det vara något att höra på?

Dagens ordspråk:

Ingenting är så lätt att det inte kan bli svårt om det görs motvilligt.

Share on Facebook

Det visste jag inte igår när jag köpte min askkopp, att det är Internationella dagen mot tobak idag, fast det hade nog inte hindrat mig från att köpa den. Jag får nog inga italienare att slut röka för att jag inte har någon askkopp.

Idag vet alla hur farligt det är att röka, men de som ändå väljer att göra det tycker jag nästan synd om. Tänk att behöva stå ute i kyla, blåst och regn bara för att få dra de där blossen. Annat var det förr!

Jag började röka när jag var i trettonårsåldern och hade börjat på läroverket i Visby. Då använde jag en del av veckopengen till att köpa lösa cigaretter i påse, för ett helt paket hade jag inte råd med.

På den tiden rökte alla! Mamma, som hade luftrörskatarr, rökte milda turkiska cigaretter som hette Bospor, för de var helt ofarliga, sa vår distriktsläkare. Bospor var näst intill nyttiga för den som hade problem med hosta . Pappa rökte en sort som hette Bill. Alla släktingar rökte, med några få undantag och det märkliga är att ingen av dem fick varken KOL eller lungcancer, fast de rökte högt upp i åldrarna. De måste ha varit av ett speciellt härdigt släkte.

Hemma hade cigarettskrinet och bordständarna sin givna plats och vid middagar dukades det med små askkoppar vid varje kuvert och man hade skrin med särskilda bjudcigaretter.

Och man rökte överallt, vid matbordet, i bilen och i sovrummet. Det sista vi gjorde, innan vi släckte lampan på kvällen, var att ta oss ett bloss. Jag undrar om de som är unga idag vet hur förfärligt bra vi rökare hade det. Då var det nästan de som inte rökte som fick gå ut, om det inte passade att sitta i diset från cigarettröken.

Enda gången jag höll upp med rökningen var under mina graviditeter och amningsperioder, men när jag blev gravid sista gången 1972 hade kampanjen mot tobak och rökning börjat. Jag slutade röka när jag upptäckte att jag väntade barn och sedan började jag aldrig igen, så den där kampanjen hade effekt på mig i alla fall. Ett år senare slutade Åke också.

Efter 40 rökfria år kan man väl nästa kalla sig för ickerökare!

Share on Facebook

Enligt allnakku är det Vädarkvännis dag i dag och eftersom jag har några bilder av väderkvarnar i mitt arkiv, så väljer jag att visa en av dem. Jag tror inte att den här varit med i bloggen förut?

Vindkraften har gamla anor på Gotland. De flesta av de större gårdarna hade förr en egen väderkvarn. Idag utnyttjas vindens energi i mer än 150 moderna vindkraftverk på Gotland, men det finns bara ett fåtal funktionsdugliga väderkvarnar kvar.

Den här väderkvarnen står nere på Ekstastranden och visst är de här gamla kvarnarna bra mycket vackrare än nya tiders vindsnurror, även om de ger värdefull energi. Vindkraftverken på Gotland ger miljövänlig el som täcker 25% av Gotlands förbrukning.

Dags för frukost!

Share on Facebook