I dag är det Internationella kvinnodagen, som den 8 mars varje år uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen.
Det första självständiga nationen i världen att införa kvinnlig rösträtt på nationell nivå var Nya Zeeland, som införde kvinnlig rösträtt 1893. Det kan jämföras med Saudiarabien där kvinnorna får rösta för första gången vid valet 2015.
Jag tycker att det gotländska namnet på den här dagen, Kvinnfålkis dag är väldigt bra, för det innebär ju att vi kvinnor är folk/människor vi också, inte bara några obetydliga bihang i männens värd.
Här är ett kollage med några av släktens kvinnor från olika generationer. Det har varit med tidigare i min förra blogg, Livet på Stentugu och året var 2007 och då skrev jag såhär:
Farmor Ebba (nr 1 i övre raden) till exempel, farfar hade järnaffär i Klintehamn och han dog tidigt och lämnade farmor ensam med 5 pojkar. Trots de svårigheter hon måste ha mött, drev farmor järnaffären vidare och fick titeln järnhandelsidkerska.
Mamma Runa (nr 1 i nedre raden med mig i famnen) blev änka bara 44 år gammal och fick ensam ta hand om oss 3 flickor när vi var 13, 15 och 17 år gamla. Hon hade varit hemmafru i alla år och fick, när pappa dog, jobb på ålderdomshemmet i Klintehamn för att kunna försörja oss. Vi gick ännu i skolan, jag på läroverket i Visby, och hur hon lyckades få lön och krafter att räcka till, det kan man fråga sig idag.
Svärmor Rut (nr 5 i nedre raden) utvandrade från Värmland till Amerika som tonåring och där träffade hon sin Adolf, min svärfar. När jag hörde henne berätta om sitt liv och allt slit hon haft här på gården insåg jag vilken oerhört stark människa hon måste ha varit.
De var starka kvinnor alla tre, väl värda att uppmärksamma den här dagen. Vi kvinnor i senare generationer kämpar på vi också och det är bara att hoppas att kvinnor världen över kommer att få det bättre och bättre.
Nu ska det här kvinnfålket fixa till lite lunch och sen ska jag ge mig iväg ut i snålblåsten, om jag inte sätter mig och läser den nya boken av Arnaldur Indridason förstås 
Share on Facebook
Den här väderkvarnen står nere på Ekstastranden och visst är de här gamla kvarnarna bra mycket vackrare än nya tiders vindsnurror, även om de ger värdefull energi. Vindkraftverken på Gotland ger miljövänlig el som täcker 25% av Gotlands förbrukning.
Läs fortsättningen…
