Bläddrar bland inlägg i Fototeman

Sköna maj – Kvällssol

14 kommentarer

Jag gick en promenad ”Varvet runt” igår efter att jag hade legat i solstolen och slumrat en timme på eftermiddagen. Man måste ju ut och röra på sig lite. Det var riktigt skönt och jag hade satsat helt rätt när jag bytte ut vinterjackan mot ett tunnare alternativ.

Körsbärsträden börjar blomma i Klintehamn också

Jag satt en stund och filosoferade vid stranden på Warfsholmen

Först dyker reflexen upp här

7-8 minuter senare har den flyttat sig hit

En stund senare har reflexen avancerat en bit till och efter ytterligare ett par minuter var den borta igen.

Igår kväll var det första gången i år som jag fick in ”kvällsol” genom mitt vardagsrumsfönster, som vetter åt öster.

När jag satt framför tv:n vid åtta-tiden upptäckte jag det och jag tycker att det är lika trevligt varje vår det dyker upp. Jag har väntat på det och funderat på att kolla i bloggen vilken kväll det dök upp förra året, för det har blivit ett av de vårtecken som jag noterar. Nu har det ju med vädret att göra givetvis, för det vill ju till att det är solsken.

Det är så mysigt när solreflexen från det översta högra fönstret på huset mitt emot lyser upp mitt vardagsrum och ju längre fram på sommaren vi kommer, desto längre tid får jag njuta av det, tills det vänder och slutligen försvinner helt igen.

I dag är det ett helt underbart vårväder med 10° redan nu på morgonen. Pellisarna är redan ute i solen och jag ska väl göra dem sällskap om en stund, men först ska håret snyggas till, för i eftermiddag är det jobb på Kupan igen. Det är ju tisdag!

Ha en fin fortsättning på den här första veckan i maj!

En fin vårdag

22 kommentarer

Det är en härlig vårdag den här torsdagen, med sol och svaga vindar. Temperaturen är det dock inte så mycket att skryta med. Nu vid tolv-tiden har vi bara 7°.

Jag började dagen med att bära ut de stora pellisarna, så att jag kunde få ställa tillbaka köksbordet på sin plats och så lydde jag Ann-Maries råd och klippte ner Mårbackorna.

Naturligtvis fick jag fina skott när jag satte saxen i dem, men det sved i hjärtat när den ena blomknoppen efter den andra föll, men jag tog vara på skotten och i stället för fyra plantor har jag nu nio. Det kommer säkert att bli hur tjusigt som helst i mitt köksfönster.

Sedan gick jag ut i förrådet och hämtade en säck jord och krukor som jag skulle ha till de stora plantorna. Nu är de på plats och ute för första gången. De har börjat blomma, men för att underlätta den här omställningen knep jag bort alla blommor. Jag lär få bära dem ut och in ett bra tag tills de acklimatiserat sig, men de står precis utanför terrassdörren, så det ordnar sig nog.

Det var väldigt trevlig underhållning på gårdagens Onsdagsträff

Som läget är måste jag säga att vårkänslorna återkommit, jag mår bra igen och deppigheten är som bortblåst och därmed avlyser jag den korta bloggpausen och kör på som vanligt, även om det kanske blir en och annan dag med bara ett PM.

Ha en fin dag!

Masshagen

12 kommentarer

Ända sedan jag var barn har det varit tradition att gå i Masshagen på våren. Nu vet jag inte ens om den heter Masshagen, men så har vi alltid sagt. En del säger Mattshagen och en del Marshagen och vilket som är korrekt vet jag inte.

Pappa var en stor naturälskare och eftersom vi inte hade bil blev det cykelturer och promenader i Klintehamns omgivningar och Masshagen var en självklarhet så fort det började bli vår. Ibland tog vi vägen längs stranden förbi Skyttepaviljongen och kom upp i hagen därifrån, ibland gick vi över Källingmyr och kom in den vägen. Pappa visste allt om växter och djur och var en duktig ornitolog också.

I Masshagen finns en stor hassellund som är biotopskyddad. Där ska alla konstiga skalbaggar leva i fred och utveckas inne i hasselstammarna och så finns det en ovanlig lav, skriftlaven, som växer på hasselns stammar. När vi var barn förkom givetvis inget biotopskydd och jag minnas hagen och stigarna som mer vårdade än de är i dag, för nu ser det ganska skräpigt ut med alla nerfallna och ruttnande grenar och stammar.

Dagens ordspråk: På rullande sten växer ingen mossa

De här stora stenarna har jag alltid beundrat och funderat över hur de hamnat så långt upp i hagen, men det måste ha varit inlandsisen som tagit dem med sig.

Vid stenens fot växer det blåsippor

Det Masshagen är mest känd för är alla vitsipporna, som formligen täcker marken när de blommar som mest. Det ser hoppfullt ut för en fin blomning i år också, för det är fullt av blad och knopp och en och annan har redan slagit ut.

Jag gick genom hagen ner till stranden och fortsatte sedan på stigen som går norrut, för jag tänkte se om det gick att komma fram den vägen, så att jag skulle slippa gå tillbaka samma väg jag kommit,

men här fick jag vända. Det hade nog inte ens räckt med stövlar för att ta sig fram. När jag gick ner i hagen blåste det motvind och kändes lite kallt, men med solen och vinden i ryggen blev det riktigt varmt och skönt.

När jag kom tillbaka till bilen åkte jag upp till Stenstugu för att hälsa på Eva, som kommit hem från ett par semesterveckor på Sicilien. Vi skulle lägga upp lite planer inför den kommande påskhelgen och så fick jag lite goda sicilianska mandelkakor med mig hem.

Trevlig söndagskväll!

Bara några bilder

16 kommentarer

Jag hann med en promenad igår också!

Nu blommar nunneörten i Vallekvior

Koltrasten höll konsert i Valleskogen

Blåsippor finns det gott om

Gräsmattorna lyser blåa av scilla

Grannens barn önskar Glad Påsk

Trevlig torsdag!

Slapp söndag – Elena Ferrante

16 kommentarer

I dag har det varit växlande väder, men soligt och skönt då och då. På förmiddagen satt jag ute och läste och då kom en granne in och pratade en stund, men efter en stund mulnade det och blev kallt, så då drog vi oss var och en in till sitt.
Egentligen borde jag ha gått ut på en promenad i eftermiddag, men hade inte någon lust. De här blåsippsbilderna tog jag igår när jag tog en vända Konsum tur och retur. På Konsum hade de så fina minipåskliljor, så jag köpte en som jag åkte upp och satte på tant Linas grav. Tant Lina var syster med min farmor och hon ligger begravd i samma grav som sin mor, alldeles bakom familjegraven.

Efter lunchen fortsatte jag min läsning och nu har jag plöjt igenom Hennes nya namn en diger roman på 493 sidor, som slutar med att Elena skriver en bok som hon får utgiven. Nu är hon författare och jag längtar redan efter de tredje boken, Den som stannar, den som går – Boken mitt i livet.

Elena stöter under ett författarframträdande på Nino Sarratore som hon i hemlighet varit förälskad i under hela sitt liv. Lila har efter sitt misslyckade äktenskap börjat ett nytt liv med Enzo Scanno och bor med honom och sin son Gennaro i en förstad till Neapel. På kvällstid lär sig Lila allt hon kan om datorer och programmering för att på så sätt skapa sig en ny och bättre tillvaro.

Lila och Elena försöker var och en på sitt sätt navigera genom det italienska 70-talet med all dess politiska oro, sexuella frigjordhet och sociala förändringar. Båda känner sig vilsna i den moderna världen och söker sig till varandra. Elena befinner sig i ett vägskäl i sitt äktenskap och Lila blir på nytt hennes förtrogna.

Nu är det snart dags för mig att gå ut i köket och börja förbereda söndagsmiddagen. Jag ska ugnssteka en kyckling och har kallat in förstärkning (inte till stekningen, utan till förtäringen).

Trevlig fortsättning på söndagen!

Tussilago

18 kommentarer

Sommartid är det nu och om man bara har fördrag med att man måste upp en timme tidigare på morgnarna, kan man ju glädja sig åt ljusare kvällar.

Jag har haft en skön och avslappnande söndag och efter lunch satte jag mig och läste några kapitel i Hennes andra namn, bok nummer två i en serie på fyra böcker av Elena Ferrante.

Det var ganska mulet i morse, men det ordnade till sig och bortsett för den envisa blåsten, så har det varit skönt väder med 8-9 plusgrader. Jag var nyfiken på om tussilagon kommit upp ännu vid dammen, så när jag tröttnade på boken satte jag kursen dit.

Över åkrarna kastade sig två tofsvipor fram och tillbaka i luften, ängsligt skrikande sitt piiivitt, piiivitt och högt uppe mot den blå himlen hörde jag en lärka drilla. Ingen av de här fåglarna klarar min mobilkamera av att ta kort på och inte heller blev det något kort på en flock med 7-8 starar som satt i en buske och tjattrade. De flög så fort jag stannade till.

Vid dammen var det lika fint som vanligt, men helt tomt på fåglar

Och visst fanns det tussilago

En del växte ända nere i vattenbrynet

Annars var det sparsamt med växtligheten och några blåsippor syntes inte till, men de kommer väl så fort det blir lite varmare. Jag var inte ensam om att ha sökt mig till dammen, utan jag träffade ett par med en hund med sig och de hade, precis som jag, upptäckt dammen för bara ett par år sedan och de tyckte också att det var ett fint område att promenera i.

Ha en skön söndagskväll!

Våffeldagen – Sommartid

16 kommentarer

Solen skiner, men det blåser som attan i dag. Jag har varit ute en vända med bilen i dag också, för när jag städade klädkammaren igår hittade jag en hel det att lämna på återvinningen. Jag använder mina kläder så länge, så när jag väl anser dem oanvändbara är de det inte bara för mig, utan för andra också och att lämna dem till Kupan är inte att tänka på.

Våffeldagen är det i dag och jag har minsann ett våffeljärn, men gjord det lätt för mig och stannade till på Kupan och gick in och festade på kaffe och nygräddad våffla. Så gott!

Min karaktär när det gäller att stå emot pensélådorna som står utanför affärerna är lika dålig som när det gäller godis, så visst fick en back med röda och en med gula penséer följa med hem i dag när jag ändå var inne på ICA och handlade.

Det händer mer den här helgen, för nu gäller det att komma ihåg att ställa fram klockan en timme i kväll eller senast i morgon. Jag måste säga att jag tycker att det här ändrandet på klockan är totalt onödig. Om det nu är så bra med sommartid kan vi väl ha det året runt! Det är väl bara att bestämma sig för vilket som ska vara normaltid.

Förresten, jag har ett vårtecken till:

Som den lydiga person jag är sopade jag ur mitt garage innan jag satte in bilen igen
Nu har jag bara uppfarten kvar.

Ha en skön helg!

Vårtecken – Utställning

16 kommentarer

Jag fortsätter att jaga vårtecken och att städa klädkammaren kan väl räknas till ett sådant. Det är i alla fall vad jag roade mig med på förmiddagen. Efter lunch gick jag ut på en promenad i det vackra solskenet och precis när jag kom ut i Vallekvior hörde jag koltrasten för första gången i år. Det blåste lite svalt, men så är det ju på den här ön; det blåser för det mesta. Jag gick genom skogen och där spanade jag efter blåsippor. Jag ver ju att de har funnits ett bra tag nu om man letar på rätt ställe, men på mina rundor har jag inte sett några tidigare.

Den första jag fick se var röd

Alldeles i närheten hittade jag två blåa

Mitt egentliga ärende med promenaden var att jag skulle gå in på biblioteket och fråga varför koden till mitt kort inte fungerar längre. Jag har förgäves försökt låna om en bok, som vi använder i studiecirkeln, men det har inte gått.


I rummet på nedre plan har Gun Holmberg en utställning på temat ”Att skapa med olika tekniker”. Fönstret var verkligen helt bedårande fint och om du klickar på bilden så blir den mycket större och vackrare. Utställningen håller på till den 31 mars, så titta gärna in om du har tillfället till det.

Kortet ja! Nu är det så, sa bibliotekarien, att alla kort slutar fungera efter två år, så då måste man förnya dem. Hon knappade på sin dator ett tag och nu ska det funka som vanligt. Lånetiden på boken förlängde hon på samma gång, så nu är allt i sin ordning.

Våriris i Donnerska Parken

Jag tog en sväng runt i parken innan jag gick hem och där hade det hänt en hel del sedan jag var där senast, men det går långsamt i år tycker jag. Den 24 mars 2015 hade våren kommit mycket längre. Av nunneörten syntes det i dag bara några små nyss uppkomna blad, medan den var i full blom 2015.

Trevlig fredag!

Köpte hem lite vår

14 kommentarer

Det har varit en solig och fin dag i dag också och jag inledde den med att städa förrådet under trappan och ställde in motionscykeln där. Nu har den stått och blängt på mig så länge från hörnet i sovrummet, så nu ville jag inte se den längre.

Inte har det blivit speciellt mycket cyklande i vinter. Jag hade ju tänkt att dagar då jag inte gått ut någonting skulle jag kunna cykla lite, men det är märkligt så många olika ursäkter man kan hitta på för att skjuta upp det där motionspasset. Efter att ha agerat klädhängare i vinter, får den nu finna sig i att jag hänger påsar för plast, burkar och papper på den.

När jag städat färdigt i förrådet blev det en vända ut till vårt soprum med diverse avfall och sedan en tur till återvinningen med en gammal brödrost, glödlampor, batterier och annat smått och gott.

Sedan åkte jag och köpte årets första penséer och några krukor med påskliljor. Först var jag och planterade på Fröjel kyrkogård och sedan på Klinte.

Hem och åt lunch och sedan en vända till Gahms i Fardhem för att få mera jord, papper till skrivaren och lottringar. Han är så billig, speciellt på lottringar så det lönar sig verkligen att köra dit och köpa dem där. Jag tror att Clas Olsson i Visby tog 10:- mer per ring och jag skulle ha 10 st.

Nu har jag planterat här hemma också. Utanför köksfönstret står en kruka med penséer och på väggen på uteplatsen hänger det två krukor. Nu längtar jag bara efter att fortsätta och plantera, men man får väl ta det lite lugnt i år, för redan på påskafton är det bevattningsförbud här på ön.

Jag funderar verkligen på om jag överhuvudtaget ska plantera till exempel dahliorna, men gör jag inte det blir ju knölarna förstörda. Det tål att tänka på, för får man inte vattna med slang måste jag bära allt vatten, som ska till för att hålla dem vid liv, från köket och det är tungt och jobbigt. Och så ska vi ju spara på dropparna!! Dahlieknölarna som står i en låda i förrådet har redan börjat skjuta långa vita skott, så egentligen är det snart dag att börja förgro dem. Få se om de hamnar i komposten eller inte?

Trevlig torsdagkväll!

Premiär

13 kommentarer

I dag har jag suttit ute och druckit morgonkaffet för första gången i år och det var riktigt varmt och skönt. Solen värmde väldigt gott och jag tänkte mig att jag skulle kunna gå ut och sätta mig och läsa en stund när jag klätt mig och morgonpysslat färdigt, men ännu går solen så lågt att min uteplats skuggas av de höga björkarna redan tidigt på förmiddagen. Jag får ta mig en promenad i stället.

Vi har en bigård alldeles i närheten och deras bin gillar mina krokusar

I gårdagens inlägg glömde jag berätta om ännu en premiär; jag hörde lärkan för första gången i år. När vi kom ut från restaurangen frågade Krister: ”Hör du lärkan?” Först hörde jag ingenting, men efter några sekunder hörde jag de underbara drillarna högt uppe i skyn. Så glad jag blev! Ännu en sommar tillåter min ganska dåliga hörsel mig att höra fågelsång och lärkan överröstade min tinnitus med råge.

Trevlig söndag!