Jag har funderat och nu har jag bestämt mig – jag hoppar av fotoutmaningen 365 foton. Det känns som om bloggandet blir lidande på mina försök att hitta bilder som ska passa till temalistan. Jag gillar inte att känna mig styrd av det. Bild 120 blir alltså den sista i serien.
Det har varit en ganska kylig dag idag. Jag gjorde ett försök att ta en promenad efter lunch, men när jag kom ut ur skogen möttes jag av en isande kall vind och jag insåg att vinterjacka, mössa och vantar hade suttit bra. I stället för en lång och stärkande promenad blev det en vända in på Konsum och sen gick jag snabbt hem igen.
1 miljon svenskar vantrivs på sina jobb, påstår just nu Rickard Sjöberg i Postkodmiljonären. Är det sant är det ju helt förfärligt! Åke brukade alltid säga att det fanns en kategori människor som han tyckte väldigt synd om och det var de som vantrivdes på sina jobb. Och han hade givetvis rätt. Tänk att gå iväg varje morgon till ett arbete där man inte trivs. Sen är det väl kanske så, att oberoende av vad man har för jobb, om man har något, så finns det dagar när man skulle önska att man vore någon annanstans.
Nu ska jag se hur det går för Ulrika på vägen mot miljonen, hon har just klarat hundratusenkronorsfrågan och har alla livlinorna kvar, så hon ligger bra till. Sen ser jag givetvis Let´s Dance.
Ha en trevlig fredagskväll!
Grusvägarna är fortfarande leriga och fulla av vattenpussar och ännu våtare har de blivit i natt, för det var 5 mm i regnmätaren i morse och ett par mm tömde jag ut igår morse. 
Det gick inte så bra på vårdcentralen igår. Hjärtat fladdrade och hade sig och trots att jag verkligen försökte slappna av blev det inget bra EKG. Till slut gav sköterskan upp och körde ut listan i alla fall. Duger det inte får de väl ta ett nytt på lasarettet på måndag.
Förra året den här tiden hittade jag den här växten på en ödetomt här i Vallekvior. Jag gick förbi där för några dagar sedan och då tittade jag efter blomman som heter Gotländsk Nunneört, men den syntes inte till. Igår fick jag se att det kommit upp massor av dem bland alla bruna löv och vissnande krokusar. Nog är det ett naturens under. 
Jag tog mig en promenad på eftermiddagen, trots blåsten och det var faktiskt riktigt skönt ute när man väl fått upp farten lite. På hemvägen fick jag se de här två äldre kvinnorna, som hade tagit sig en paus för att vila benen lite. Det såg verkligen fridfullt ut där de satt i solskenet på sina rullatorer och småpratade.
Tänk att man skulle bli en sån pillerkärring! Fast jag inser att det kunde vara betydligt värre. 
Jag lovar, det här blir årets sista bild på krokus, men jag tycker att den här passar så bra till temat med sina randiga blomblad. 
Solen skiner och det ser ut att bli en fin lördag här på ön. Nu ska jag gå ut och sätta mig i solskenet, ta en kopp kaffe med mig och så GA och en penna. Det är dags för bildkrysset.
När jag hade varit och tagit fotot på Klintehamns sophög i tisdags, passerade jag ICA på vägen hem och där fick jag höra en koltrast som satt i ett träd i det gamla tullhusets trädgård. Hans sång flödade ute över samhället och överröstade både fläkten från ICA och biltrafiken.
