…blogga är stor. Att få sätta sig vid datorn och fritt få skriva precis vad jag vill och när jag vill är fantastiskt. Att få uppleva att det är många som läser det jag skriver och att läsarna gör sig besvär att lämna en kommentar ibland, det är också glädjande, för jag lägger faktiskt ner en hel del tid och omsorg när jag skriver. Jag kontrollerar, ändrar och formulerar om mig många gånger innan jag är nöjd, för de rätta orden dyker inte alltid upp med en gång.
Bilder är också viktigt. Ibland är det bilden som får avgöra vad bloggen handlar om, ibland letar jag lämpliga bilder till texten. Vad skulle jag göra med alla kort jag tar med mobilen eller digitalkameran om jag inte hade bloggen?
Den där strävan efter frihet gör att jag aldrig är särskilt uthållig när det gäller temabloggande. Jag startar och tycker att det är ganska trevligt, men sen upptäcker jag att jag inte vill sätta mig vid datorn och fundera på vad jag ska skriva utifrån ett givet ämne, som någon annan har bestämt. Nej, jag vill blogga när ”andan faller på”, när jag har något jag vill förmedla eller när jag har något jag absolut måste få berätta, så det här är nog sista gången jag är med i just det här lördagsbloggandet.
Glädjen med att bo på en liten ort, där man känner igen det mesta, innebär att jag på mina vandringar runt i samhället går och funderar över vem som bodde var förr i tiden. I huset som är dolt bakom den här vackra forsythiabusken fanns det ett bageri när jag var barn och ungdom och när jobbade som hembiträde hos vår distriktsläkare, fick jag cykla hit och köpa frukostbröd.
Glädjande är det också att när jag går ut på mina ensliga promenader, så träffar jag nästan alltid någon att prata en stund med. Har man ingenting annat att ventilera finns det ju ett outtömligt ämne, vädret. 
Glädjen med att ha en egen liten täppa kan vara att göra som jag gjorde efter lunchen idag. Jag tog ut min solstol och la mig där och njöt i solskenet ett bra tag. Faktiskt ändå tills det plötsligt hördes ett konstigt snörvlande ljud som störde min slummer. Då hade jag legat nästan en timme och mer tål nog inte näsan så här i början, så då gick jag in igen.
Glädjen med att ha en egen täppa kan också vara att man kan gå ut och plocka sin egen gräslök och min är verkligen på gång. Gräslök är gott och senare i sommar blommar den ju så vackert också. Matjesill med gräddfil och gräslök, det är härlig sommarmat!
Dagens tema har Gnuttan valt och övriga lördagsbloggare är: Karin Englund, Karin på Pettas, Olgakatt, Helena, Livsrummet, Musikanta, Pysseliten, Tove, Anki, Spanaren, Anna, Pensionären på ön och Filifjonkan.
Trevlig helg!
Som tur är har all snö töat bort igen, solen skiner och det ser skönt ut när man tittar ut genom fönstret, men det är bedrägligt. Jag var iväg och handlade och det blåser hemskt och det blåser iskallt. Nej, jag håller mig inne resten av dagen.
För tillfället sitter jag i köket och på spisen puttrar en köttfärssås, för jag planerar att sätta in en lasagne i ugnen. Den ska jag äta i kväll och det som inte går åt stoppar jag in i frysen för framtida goda måltider. Planering är a och o, speciellt när man är ett ensamhushåll. 
När solen skiner och det regnar, då badar Gud sina änglar, brukade mamma alltid säga på sommaren när det helt plötsligt kan komma en regndusch trots solsken. 
Sömnlös, en bok av Stephen King från 1994. Den här boken har jag läst, men det är väldigt länge sedan, jag kommer ihåg att jag tyckte om den. Jag hade inte läst mycket av Stephen King tidigare, men en vår när jag var hos Eva hittade jag några böcker av honom i hennes bokhylla och där fanns även den här. 
