Det blev inget åskväder idag, i stället klarnade det upp fram på förmiddagen och det har varit riktigt varmt och gott. Jag satt ute för en stund sedan i skuggan på uteplatsen och drack kaffe och där var det 25 °.
Efter lunchen tog jag en promenad till Konsum och handlade lite småsaker och så var jag på Suderviljan och köpte mig en körsbärstomatplanta och den har jag planterat ut i en kruka nu. Och samtidigt passade jag på att städa av lite i förrådet. Det är så lätt att bara sätta in saker där lite huller om buller och så snabbt stänga till dörren. 
På bilfronten är läget oförändrat, fast ett visst framsteg kanske det ändå är, för nu lär man ha tagit in bilen i verkstaden i alla fall och lagat kablarna, nu väntar de på låskolvarna.
De här vackra träden hittade jag på min promenad in till samhället idag. Nu kan man väl nästan känna att det inte är vårtecken längre utan försommartecken.
Dagens ordspråk är tänkvärt tycker jag:
Med mildhet besegrar man den arge, med godhet den onde, med gåvor snåljåpen och med sanning lögnaren.
Om du undrar vad det är för vårligt med den här bilden, så skärpt blicken och titta ungerfär mitt i den, där finns årets första sädesärla. Bilden tog jag igår i närheten av Stenstugu, när jag var ute på en promenad. 
Alldeles i närheten av den där sädesärlan hittade jag de här fina pionerna som är på god väg. Det är vanliga röda bondpioner som brukar blomma helt underbart vackert.
På Odvalds blommar det också vackert i alla rabatter. I den här har grannen snett emot mig så vackra primulor.
Och så måste det ju bli en alldeles nytagen bild från min rabatt också.
Mitt emot Köpmansgården är det en syrénhäck längs trottoaren och där börjar knopparna bli riktigt stora och fina.
Halvvägs upp till Klinte Kyrka, vid nerfarten till Rannarve hittade jag en hel lång rad violer längs en häck.
Vid Klinte kyrka stod den här motorcykeln och puttrade. Att motorcyklarna börjar synas är ett säkert vårtecken här på Gotland.
I trädgården mitt för Bönders backe var knopparna på körsbärsträdet så här feta och fina.
En bit ner i Vallekvior hittade jag de här vackra blåsipporna. Nu är det blåsippor överallt. Trots kylan så blommar de och ser ut att trivas med tillvaron.
Precis vid Vallegårdarna stod de här gula blommorna i diket. Jag vet inte vad det är för någonting. Det är ju inte en svalört, för de har rundade blad och de här har upprättstående lökblad, utan det ser nästan ut som en liten gul snödroppe, eller en riktigt liten påsklilja.
Den här blåa gräsmattan kunde jag inte motstå, så jag smög in i trädgården och tog ett foto av den. Jag tror att huset stod tomt, för det syntes inte till ett liv. Ingen kom ut och skällde på mig i alla fall. 
Påskliljorna i rabatten utanför vårt vardagsrumsfönster växer dock till sig för var dag som går. De kommer säkert att blomma till påsk.
Igår kväll var vi på Rondo i Klintehamn och såg filmen med Mikael Persbrandt i rollen som Hamilton, I nationens intresse och jag tyckte att den var bra. Mikael Persbrandt är alltid bra och i den här rollen passade han perfekt. Det är en riktigt actionfilm, men det ruskiga är att jag tror att den skulle kunna vara rena rama dokumentären, för så här går det nog till både i Afghanistan och i Afrika, där olika krigsherrar försöker ta makten med hjälp av vapen, som de kommit över från länder, som påstår sig sälja enbart till icke krigsförande länder.
