Bläddrar bland inlägg i Vårtecken 2017

Sköna maj – Kvällssol

14 kommentarer

Jag gick en promenad ”Varvet runt” igår efter att jag hade legat i solstolen och slumrat en timme på eftermiddagen. Man måste ju ut och röra på sig lite. Det var riktigt skönt och jag hade satsat helt rätt när jag bytte ut vinterjackan mot ett tunnare alternativ.

Körsbärsträden börjar blomma i Klintehamn också

Jag satt en stund och filosoferade vid stranden på Warfsholmen

Först dyker reflexen upp här

7-8 minuter senare har den flyttat sig hit

En stund senare har reflexen avancerat en bit till och efter ytterligare ett par minuter var den borta igen.

Igår kväll var det första gången i år som jag fick in ”kvällsol” genom mitt vardagsrumsfönster, som vetter åt öster.

När jag satt framför tv:n vid åtta-tiden upptäckte jag det och jag tycker att det är lika trevligt varje vår det dyker upp. Jag har väntat på det och funderat på att kolla i bloggen vilken kväll det dök upp förra året, för det har blivit ett av de vårtecken som jag noterar. Nu har det ju med vädret att göra givetvis, för det vill ju till att det är solsken.

Det är så mysigt när solreflexen från det översta högra fönstret på huset mitt emot lyser upp mitt vardagsrum och ju längre fram på sommaren vi kommer, desto längre tid får jag njuta av det, tills det vänder och slutligen försvinner helt igen.

I dag är det ett helt underbart vårväder med 10° redan nu på morgonen. Pellisarna är redan ute i solen och jag ska väl göra dem sällskap om en stund, men först ska håret snyggas till, för i eftermiddag är det jobb på Kupan igen. Det är ju tisdag!

Ha en fin fortsättning på den här första veckan i maj!

En fin vårdag

22 kommentarer

Det är en härlig vårdag den här torsdagen, med sol och svaga vindar. Temperaturen är det dock inte så mycket att skryta med. Nu vid tolv-tiden har vi bara 7°.

Jag började dagen med att bära ut de stora pellisarna, så att jag kunde få ställa tillbaka köksbordet på sin plats och så lydde jag Ann-Maries råd och klippte ner Mårbackorna.

Naturligtvis fick jag fina skott när jag satte saxen i dem, men det sved i hjärtat när den ena blomknoppen efter den andra föll, men jag tog vara på skotten och i stället för fyra plantor har jag nu nio. Det kommer säkert att bli hur tjusigt som helst i mitt köksfönster.

Sedan gick jag ut i förrådet och hämtade en säck jord och krukor som jag skulle ha till de stora plantorna. Nu är de på plats och ute för första gången. De har börjat blomma, men för att underlätta den här omställningen knep jag bort alla blommor. Jag lär få bära dem ut och in ett bra tag tills de acklimatiserat sig, men de står precis utanför terrassdörren, så det ordnar sig nog.

Det var väldigt trevlig underhållning på gårdagens Onsdagsträff

Som läget är måste jag säga att vårkänslorna återkommit, jag mår bra igen och deppigheten är som bortblåst och därmed avlyser jag den korta bloggpausen och kör på som vanligt, även om det kanske blir en och annan dag med bara ett PM.

Ha en fin dag!

Masshagen

12 kommentarer

Ända sedan jag var barn har det varit tradition att gå i Masshagen på våren. Nu vet jag inte ens om den heter Masshagen, men så har vi alltid sagt. En del säger Mattshagen och en del Marshagen och vilket som är korrekt vet jag inte.

Pappa var en stor naturälskare och eftersom vi inte hade bil blev det cykelturer och promenader i Klintehamns omgivningar och Masshagen var en självklarhet så fort det började bli vår. Ibland tog vi vägen längs stranden förbi Skyttepaviljongen och kom upp i hagen därifrån, ibland gick vi över Källingmyr och kom in den vägen. Pappa visste allt om växter och djur och var en duktig ornitolog också.

I Masshagen finns en stor hassellund som är biotopskyddad. Där ska alla konstiga skalbaggar leva i fred och utveckas inne i hasselstammarna och så finns det en ovanlig lav, skriftlaven, som växer på hasselns stammar. När vi var barn förkom givetvis inget biotopskydd och jag minnas hagen och stigarna som mer vårdade än de är i dag, för nu ser det ganska skräpigt ut med alla nerfallna och ruttnande grenar och stammar.

Dagens ordspråk: På rullande sten växer ingen mossa

De här stora stenarna har jag alltid beundrat och funderat över hur de hamnat så långt upp i hagen, men det måste ha varit inlandsisen som tagit dem med sig.

Vid stenens fot växer det blåsippor

Det Masshagen är mest känd för är alla vitsipporna, som formligen täcker marken när de blommar som mest. Det ser hoppfullt ut för en fin blomning i år också, för det är fullt av blad och knopp och en och annan har redan slagit ut.

Jag gick genom hagen ner till stranden och fortsatte sedan på stigen som går norrut, för jag tänkte se om det gick att komma fram den vägen, så att jag skulle slippa gå tillbaka samma väg jag kommit,

men här fick jag vända. Det hade nog inte ens räckt med stövlar för att ta sig fram. När jag gick ner i hagen blåste det motvind och kändes lite kallt, men med solen och vinden i ryggen blev det riktigt varmt och skönt.

När jag kom tillbaka till bilen åkte jag upp till Stenstugu för att hälsa på Eva, som kommit hem från ett par semesterveckor på Sicilien. Vi skulle lägga upp lite planer inför den kommande påskhelgen och så fick jag lite goda sicilianska mandelkakor med mig hem.

Trevlig söndagskväll!

Bara några bilder

16 kommentarer

Jag hann med en promenad igår också!

Nu blommar nunneörten i Vallekvior

Koltrasten höll konsert i Valleskogen

Blåsippor finns det gott om

Gräsmattorna lyser blåa av scilla

Grannens barn önskar Glad Påsk

Trevlig torsdag!