Jag gick en promenad ”Varvet runt” igår efter att jag hade legat i solstolen och slumrat en timme på eftermiddagen. Man måste ju ut och röra på sig lite. Det var riktigt skönt och jag hade satsat helt rätt när jag bytte ut vinterjackan mot ett tunnare alternativ.
Körsbärsträden börjar blomma i Klintehamn också
Jag satt en stund och filosoferade vid stranden på Warfsholmen
Först dyker reflexen upp här
7-8 minuter senare har den flyttat sig hit
En stund senare har reflexen avancerat en bit till och efter ytterligare ett par minuter var den borta igen.
När jag satt framför tv:n vid åtta-tiden upptäckte jag det och jag tycker att det är lika trevligt varje vår det dyker upp. Jag har väntat på det och funderat på att kolla i bloggen vilken kväll det dök upp förra året, för det har blivit ett av de vårtecken som jag noterar. Nu har det ju med vädret att göra givetvis, för det vill ju till att det är solsken.
Det är så mysigt när solreflexen från det översta högra fönstret på huset mitt emot lyser upp mitt vardagsrum och ju längre fram på sommaren vi kommer, desto längre tid får jag njuta av det, tills det vänder och slutligen försvinner helt igen.
I dag är det ett helt underbart vårväder med 10° redan nu på morgonen. Pellisarna är redan ute i solen och jag ska väl göra dem sällskap om en stund, men först ska håret snyggas till, för i eftermiddag är det jobb på Kupan igen. Det är ju tisdag!
Ha en fin fortsättning på den här första veckan i maj!
Det är en härlig vårdag den här torsdagen, med sol och svaga vindar. Temperaturen är det dock inte så mycket att skryta med. Nu vid tolv-tiden har vi bara 7°.
Naturligtvis fick jag fina skott när jag satte saxen i dem, men det sved i hjärtat när den ena blomknoppen efter den andra föll, men jag tog vara på skotten och i stället för fyra plantor har jag nu nio. Det kommer säkert att bli hur tjusigt som helst i mitt köksfönster.
Sedan gick jag ut i förrådet och hämtade en säck jord och krukor som jag skulle ha till de stora plantorna. Nu är de på plats och ute för första gången. De har börjat blomma, men för att underlätta den här omställningen knep jag bort alla blommor. Jag lär få bära dem ut och in ett bra tag tills de acklimatiserat sig, men de står precis utanför terrassdörren, så det ordnar sig nog.
I Masshagen finns en stor hassellund som är biotopskyddad. Där ska alla konstiga skalbaggar leva i fred och utveckas inne i hasselstammarna och så finns det en ovanlig lav, skriftlaven, som växer på hasselns stammar. När vi var barn förkom givetvis inget biotopskydd och jag minnas hagen och stigarna som mer vårdade än de är i dag, för nu ser det ganska skräpigt ut med alla nerfallna och ruttnande grenar och stammar.
Det Masshagen är mest känd för är alla vitsipporna, som formligen täcker marken när de blommar som mest. Det ser hoppfullt ut för en fin blomning i år också, för det är fullt av blad och knopp och en och annan har redan slagit ut.
Jag gick genom hagen ner till stranden och fortsatte sedan på stigen som går norrut, för jag tänkte se om det gick att komma fram den vägen, så att jag skulle slippa gå tillbaka samma väg jag kommit,
men här fick jag vända. Det hade nog inte ens räckt med stövlar för att ta sig fram. När jag gick ner i hagen blåste det motvind och kändes lite kallt, men med solen och vinden i ryggen blev det riktigt varmt och skönt.
I dag har det varit växlande väder, men soligt och skönt då och då. På förmiddagen satt jag ute och läste och då kom en granne in och pratade en stund, men efter en stund mulnade det och blev kallt, så då drog vi oss var och en in till sitt.
Egentligen borde jag ha gått ut på en promenad i eftermiddag, men hade inte någon lust. De här blåsippsbilderna tog jag igår när jag tog en vända Konsum tur och retur. På Konsum hade de så fina minipåskliljor, så jag köpte en som jag åkte upp och satte på tant Linas grav. Tant Lina var syster med min farmor och hon ligger begravd i samma grav som sin mor, alldeles bakom familjegraven. 
Efter lunchen fortsatte jag min läsning och nu har jag plöjt igenom Hennes nya namn en diger roman på 493 sidor, som slutar med att Elena skriver en bok som hon får utgiven. Nu är hon författare och jag längtar redan efter de tredje boken, Den som stannar, den som går – Boken mitt i livet. 
Nu är det snart dags för mig att gå ut i köket och börja förbereda söndagsmiddagen. Jag ska ugnssteka en kyckling och har kallat in förstärkning (inte till stekningen, utan till förtäringen). 
Över åkrarna kastade sig två tofsvipor fram och tillbaka i luften, ängsligt skrikande sitt piiivitt, piiivitt och högt uppe mot den blå himlen hörde jag en lärka drilla. Ingen av de här fåglarna klarar min mobilkamera av att ta kort på och inte heller blev det något kort på en flock med 7-8 starar som satt i en buske och tjattrade. De flög så fort jag stannade till. 
Våffeldagen är det i dag och jag har minsann ett våffeljärn, men gjord det lätt för mig och stannade till på Kupan och gick in och festade på kaffe och nygräddad våffla. Så gott!
Min karaktär när det gäller att stå emot pensélådorna som står utanför affärerna är lika dålig som när det gäller godis, så visst fick en back med röda och en med gula penséer följa med hem i dag när jag ändå var inne på ICA och handlade.
Sedan åkte jag och köpte årets första penséer och några krukor med påskliljor. Först var jag och planterade på Fröjel kyrkogård och sedan på Klinte.
Nu har jag planterat här hemma också. Utanför köksfönstret står en kruka med penséer och på väggen på uteplatsen hänger det två krukor. Nu längtar jag bara efter att fortsätta och plantera, men man får väl ta det lite lugnt i år, för redan på påskafton är det bevattningsförbud här på ön. 
I gårdagens inlägg glömde jag berätta om ännu en premiär; jag hörde lärkan för första gången i år. När vi kom ut från restaurangen frågade Krister: ”Hör du lärkan?” Först hörde jag ingenting, men efter några sekunder hörde jag de underbara drillarna högt uppe i skyn. Så glad jag blev! Ännu en sommar tillåter min ganska dåliga hörsel mig att höra fågelsång och lärkan överröstade min tinnitus med råge.
