Jag gick en promenad ”Varvet runt” igår efter att jag hade legat i solstolen och slumrat en timme på eftermiddagen. Man måste ju ut och röra på sig lite. Det var riktigt skönt och jag hade satsat helt rätt när jag bytte ut vinterjackan mot ett tunnare alternativ.
Körsbärsträden börjar blomma i Klintehamn också
Jag satt en stund och filosoferade vid stranden på Warfsholmen
Först dyker reflexen upp här
7-8 minuter senare har den flyttat sig hit
En stund senare har reflexen avancerat en bit till och efter ytterligare ett par minuter var den borta igen.
När jag satt framför tv:n vid åtta-tiden upptäckte jag det och jag tycker att det är lika trevligt varje vår det dyker upp. Jag har väntat på det och funderat på att kolla i bloggen vilken kväll det dök upp förra året, för det har blivit ett av de vårtecken som jag noterar. Nu har det ju med vädret att göra givetvis, för det vill ju till att det är solsken.
Det är så mysigt när solreflexen från det översta högra fönstret på huset mitt emot lyser upp mitt vardagsrum och ju längre fram på sommaren vi kommer, desto längre tid får jag njuta av det, tills det vänder och slutligen försvinner helt igen.
I dag är det ett helt underbart vårväder med 10° redan nu på morgonen. Pellisarna är redan ute i solen och jag ska väl göra dem sällskap om en stund, men först ska håret snyggas till, för i eftermiddag är det jobb på Kupan igen. Det är ju tisdag!
Ha en fin fortsättning på den här första veckan i maj!
Det är en härlig vårdag den här torsdagen, med sol och svaga vindar. Temperaturen är det dock inte så mycket att skryta med. Nu vid tolv-tiden har vi bara 7°.
Naturligtvis fick jag fina skott när jag satte saxen i dem, men det sved i hjärtat när den ena blomknoppen efter den andra föll, men jag tog vara på skotten och i stället för fyra plantor har jag nu nio. Det kommer säkert att bli hur tjusigt som helst i mitt köksfönster.
Sedan gick jag ut i förrådet och hämtade en säck jord och krukor som jag skulle ha till de stora plantorna. Nu är de på plats och ute för första gången. De har börjat blomma, men för att underlätta den här omställningen knep jag bort alla blommor. Jag lär få bära dem ut och in ett bra tag tills de acklimatiserat sig, men de står precis utanför terrassdörren, så det ordnar sig nog.
I Masshagen finns en stor hassellund som är biotopskyddad. Där ska alla konstiga skalbaggar leva i fred och utveckas inne i hasselstammarna och så finns det en ovanlig lav, skriftlaven, som växer på hasselns stammar. När vi var barn förkom givetvis inget biotopskydd och jag minnas hagen och stigarna som mer vårdade än de är i dag, för nu ser det ganska skräpigt ut med alla nerfallna och ruttnande grenar och stammar.
Det Masshagen är mest känd för är alla vitsipporna, som formligen täcker marken när de blommar som mest. Det ser hoppfullt ut för en fin blomning i år också, för det är fullt av blad och knopp och en och annan har redan slagit ut.
Jag gick genom hagen ner till stranden och fortsatte sedan på stigen som går norrut, för jag tänkte se om det gick att komma fram den vägen, så att jag skulle slippa gå tillbaka samma väg jag kommit,
men här fick jag vända. Det hade nog inte ens räckt med stövlar för att ta sig fram. När jag gick ner i hagen blåste det motvind och kändes lite kallt, men med solen och vinden i ryggen blev det riktigt varmt och skönt.
