Det har varit ett strålande vackert väder idag också och jag hade lite funderingar i morse över hur jag skulle lägga upp dagen, men jag började med att klippa gräset på min uteplats. Visserligen kommer vaktmästaren på onsdag och då kommer han säkert att klippa gräsmattorna, men det var så hemskt högt och så ville jag köra runt gullvivorna så att det lilla beståndet inte försvinner.

Sedan bestämde jag mig för att åka till Visby och där gick jag en promenad, bland annat var jag naturligtvis i Botaniska trädgården och beundrade det mäktiga magnoliaträdet.

Ibland kan man verkligen förundra sig över hur en del människor hamnar på totalt fel plats i tillvaron. Före mig i kön i en affär stod ett äldre par vid kassan. 174:- skulle de betala och de bläddra och räknade och letade förtvivlat i bådas plånböcker, men kom till slut fram till att de inte hade jämna pengar, utan lämnade fram en femhundring och frågade lite ödmjukt:

-Går det bra med den här?

-Visst, sa expediten, men finns det 4 kronor?

Det gamla paret tog fram sina plånböcker igen och började leta och efter mycken möda lyckades de få ihop 4 kronor.

Det kändes nästan som om expediten jäklades med dem. Hon måste ha haft en riktigt dålig dag!

Min dag blev i alla fall trevlig och efter lite shopping i Visby avslutade jag min måndagsutflykt med att åka till Endre och hälsade på Åkes syster Barbro, som blev änka för några månader sedan. Vi satt ute trädgården i solskenet och diskuterade hur våra liv gestaltar sig, nu när vi är ensamma båda två. Jag har i alla fall gått igenom sorgeåret, medan hon har många helger och märkesdagar att uppleva för första gången utan sin Bengt. Naturligtvis tar inte sorgen slut efter ett år, men jag känner ändå att tillvaron börjar stabilisera sig lite och att livet går vidare.

Avhaldningsdagen är det idag enligt allnakku och många goda kramar fick jag innan jag åkte hem.

Ti hald av någen var inte så vanligt förr. Det betyder att krama eller omfamna någon, och det kan man göra alla dagar på året och inte bara en. Men dagen får gärna bli en tradition, för visst finns det väl någon som du vill ge en kram på avhaldningsdagen?

Ha en skön måndagskväll!

Share on Facebook

Idag har jag varit på utflykt igen. Det var Bosse och Carina som bjöd på en tur ut på Sudret och målet var givetvis Hoburgen och våradonisen.

Våradonis är sällsynt men kan återfinnas på öppen, torr och kalkhaltig mark, exempelvis torrängar, hällmarker, åkerrenar och vägkanter. Den finns också i odlad form. Dess utbredning är begränsad till Öland och Gotland.

Det är svårt att pricka in rätt tid och ofta har vi nog varit för sent ute. Den här gången fanns det dock massor av dem och jag tror att om någon vecka är de riktigt i sitt flor. Längs Husrygg såg det ännu väldigt kargt och brunt ut, men när vi närmade oss restaurang Majstregården började backarna bli riktigt gula av de vackra blommorna.

Sen var frågan vart vi skulle äta någonstans. Vi funderade på att stanna vid Majstregården, men jag har ännu inte riktigt kommit över den usla spättafilén vi fick sist vi var där, så vi åkte förbi och fortsatte till Holmhällar i stället.

Och det var inget dåligt val, för vi fick jättegod mat. Jag åt oxfilé med bearnaisesås och stekt potatis och Bosse o Carina tog spättafilé. Förra gången vi var ute på Sudret och åkte var den 18 augusti förra året och då åt vi också på Holmhällar och fick så enormt stora portioner. I år kunde man få ½-portioner och det gillade jag. En halv portion räcker alltid mer än väl till för min del.

Efter maten gick vi runt en stund och beundrade de vackra omgivningarna med stugorna som smälter in i naturen, så att man inte ser dem förrän man är alldeles inpå dem.

Backsippor fanns det överallt, men de var inte så stora och utslagna ännu.

Sedan åkte vi hemåt och tog vägen ner till Ekstakusten och stannade till vid Sandhamnskiosken där vi tog oss en glass.

Där såg vi årets första badflicka. Det fanns en badgosse också, men honom lyckades jag inte få med på bild, men båda barnen var en bra bit ut i vattnet och skvätte på varandra. Brrr… det måste ha varit enormt kallt!

Innan vi åkte hem körde Bosse upp i skogen för att jag skulle få se på röjningen och gallringen han gjort där.

Tänk vad Åke skulle varit glad om han sett vilket jobb Bosse lagt ner där!

Ha en skön söndagskväll!

Share on Facebook

Idag har jag varit på en riktigt begivenhet – kosläpp! Visserligen har jag varit med om att släppa ut kor ett otal gånger, men det här är ju lite speciellt.

Carina kom och hämtade mig vid halvniotiden och så bar det iväg till Stenkumla och familjen Öberg och deras kosläpp. Det hela är ett arrangemang i sällskap med Arla och det var väldigt välordnat. Det är svårt att bedöma hur mycket folk det var där idag, men förra året räknade man med över tusen personer. Enligt helagotland.se tror man att det var cirka tvåtusen i år.

Medan vi väntade på att kossorna skulle släppas ut fanns det en tipspromenad man kunde försöka sig på och den gick vi givetvis. Sedan tittade vi på några kalvar, lammungar, kycklingar och kaniner och sedan var det bara att vänta.

Mamma, hur mycket är klockan? Mamma hur mycket är klockan?…..Klockan närmade sig tio och barnen började bli otåliga och när klockan blev fem över tio var de helt uppgivna, men till slut kom korna rusande, brölande, skuttande och krumbuktande. Fast jag tyckte nog att gick ganska lugnt till i alla fall, men några storbalar med hö, som var utplacerade på ängen, rök de på så att höet yrde om dem.

När vi tröttnat på att titta på korna gick vi in på gården igen och där fick vi bullar och mjölk, som Arla bjöd på.

Sen tog vi en tur till Visby, var på Linds där jag köpte mig ett lite prydnadsträd som jag ska ha i en kruka och i Tofta åkte vi in på Berså butik & café där Carina bjöd på kaffe och macka.

En innehållsrik och härlig förmiddag med andra ord och i eftermiddag bjuder Bosse på grillat!

Ha en fin fortsättning på lördagen!

Share on Facebook

…är det idag och eftersom jag ska ha ungdomarna på middag gick jag en sväng på förmiddagen och letade efter kajp. Allting är sent i år, men jag hittade faktiskt så mycket att det räckte att göra en liten tallrik kajpsoppa till förrätt.

Skogslök, kaipar, är den mest kända och mest använda av Gotlands fem vilda lökarter. Det växer skogslök också på andra håll i Sydsverige, men det är här som man av tradition har lagat kaipkål, kaipsoppa, som vårtecken. Numera ingår växten i många andra matrecept.

En tallrik kajpsoppa innehåller mycket nyttigheter, så vi kommer att bli hur pigga som helst och det hjälper helt klart mot ladingsdinglu – vårtrötthet.

Nu ska jag ut i köket, för det ska ju lite mera till än en tallrik kajpsoppa med vitlöksbröd. Fetaostfyllda köttbullar med sås och potatis, inlagd pressgurka och svartvinbärsgelé ska jag bjuda på som varmrätt.

Dagens ordspråk:

Man kan inte både äta kakan och ha den kvar.

Ha en fin söndagskväll!

Share on Facebook

När jag var barn var 1 maj verkligen inledningen på våren. Då fick vi tre systrar gå med mamma och pappa och se på 1 majtåget i Klintehamn. Pappa var företagare och högerman, så det var ju inte aktuellt att vi skulle gå med och demonstrera, men det var väldigt spännande att se alla som gick där med banderoller och röda fanor.

Premiär var det också för knästrumpor, sommarkappor och hattar. Jodå, barn hade hatt på den tiden och jag vet att vi var väldigt söta, fina och välklädda.

Efterhand som åren har gått har betydelsen av 1 maj förändrats. I Klintehamn är det många, många år sedan demonstrationstågen den 1 maj lades ned och programmen i TV från firandet av den här dagen världen över har också lagts ned. För inte alltför många år sedan var det reportage och direktsändningar i TV hela eftermiddagen från Moskva, från Paris och givetvis från olika ställen i Sverige. Nu finns det ingenting sådant i dagens TV-tablå. Det enda jag upptäckt är att SVT-Forum haft ett inslag med 1 majtal.

Själva har vi firat 1 maj med årets grillpremiär på Stenstugu. Ludde tycker att det luktar väldigt gott från grillen. Eva hade marinerat en fläskkarré och det smakade helt ljuvligt med allt gott hon gjort till köttet, klyftpotatis, parmesanchips, caponata och olika såser och en härlig bananasplit till efterrätt satt verkligen bra.

Ha en god natt och en fin morgondag!

Share on Facebook

Solen har lyst så vackert hela dagen, men det har varit lite kyligt i vinden, men inte värre än att det har gått att sitta ute i alla fall. Jag satt på min uteplats på förmiddagen och löste först GA-krysset och sen läste jag några kapitel i Arnaldur Indridasons bok Vinterstaden. Den är riktigt bra! Förutom det har det hänt en hel del trevligt den här lördagen.

På förmiddagen kom Bosse och Carina och hämtade mig för en åktur. Bosse körde ner Gnisvärdsvägen och visade alla fina villor som byggs där nu. Det måste varit bra många år sedan jag var nere på den vägen, för där var massor av hus som jag aldrig sett tidigare.

Efter lunch kom Krister och Thomas på besök och de hade med sig kaffebröd från Norrgatt. Vi satt först ute i solen och pratade en stund och sen gick vi in och drack kaffe och åt goda kakor. Nu har de åkt tillbaka till civilisationen igen.

Det här är ställjasen, som jag skrev om i ett tidigare inlägg och det är alltså min fågelmatare som jag hängt amplar med penséer i och i toppen har jag satt ner regnmätaren. Det ser lite spretigt ut nu, men när väl penséerna växer till sig så kommer det nog att bli bra, om nu konstruktionen håller för fyra amplar som vajar i vinden.

Share on Facebook

Otndag är eftermiddagskaffe eller motsvarande. Förr i tiden när man bara kunde arbeta i dagsljus blev det kortare arbetsdagar under vintern och då blev det ingen otndag, men efter Gartru fick man det.

Igår var jag på en trevlig fest tillsammans med 107 andra Klintehamnsbor. Det var Gertrudsgillet som firade vårens ankomst med just otndag. Gillet bildades 1934, så nästa år är det 80-årsjubileum.

Festen inleddes med ett snabbt årsmöte och sedan en god otndag med sill och ägg, omelett med köttbullar och prinskorv och Janssons frestelse, kaffe och en god kaka. Trevliga musikanter underhöll och det sjöngs allsång för glatta livet. Efter maten visade Mart Marend sina fantastiska fågelbilder tagna vid hamnen i Klinte.

Vi har ju varit på Rondo många gånger under årens lopp på teater och revyer och förvånats över att det varit så få i publiken som man känner igen, men då har det förstås varit folk från hela ön där. Igår var det inte så, för det var nästan bara bekanta ansikten.

Nu är jag föreslagen som medlem i gillet och om jag sköter mig kanske jag blir invald vid nästa årsmöte.

Efter en kall natt skiner solen så vacker idag igen. Snart är det dags för frukost. Den blir sen på måndagarna, för jag får inte äta på minst en halv timme efter att jag tagit veckotabletten mot osteopros, som ska tas på fastande mage, stående, med ett stort glas vatten. Jag brukar låta det gå en timme för säkerhets skull innan jag äter någonting, för jag vill ju ha maximal effekt av pillret. När morgonpysslet är klart ska jag ta ut bilen och åka och handla. Det är alldeles tomt i kylskåpet.

Ha en fin måndag!

Share on Facebook

Solen skiner och i natt har det inte varit så kallt. Det ser ut att bli en ganska fin söndag och jag har en trevlig dag framför mig, för i eftermiddag ska jag gå på Gertrudsgillet, som firar idag då Gertrud har namnsdag, eller Gartru, som man säger på gutamål.

Gartru är en gutamålsvariant av Gertrud. Dagen är en märkesdag, mest när det gäller vädret, och Bengt, den 21 mars, finns ofta med. Om det regnar mellan dem, gråter Gartru efter Bengt. Det går över då han kommer.

Vecka 11 har varit väldigt kylig, men naturen stretar på och visst ser man att växtligheten, trots kalla nätter, utvecklas. Dagarna blir längre och längre och solen värmer gott. Soligt har det varit i stort sett hela veckan, med avbrott för en och annan snöby.

Videkissarna börjar visa sig

I en grannes rabatt stod de här gula krokusarna och lyste

Nu är det snart dags att köpa och plantera penseér och påskliljor. Jag hoppas verkligen att det blir så pass milt att man kan sätta några krukor på gravarna till påsk.

Vintergäcken struntar i att de bli täckta av snö med jämna mellanrum.

Vill du se hur våren fortskrider i landet? Klicka på bilden!

Dagens ordspråk:

Den är ett hopplöst fall som tror sig vara utan fel.

Trevlig söndag!

Share on Facebook

Nu har jag läst ut den här boken och tycker att den var en ganska bra, men den påminde mycket om Ensamma hjärtan och hemlösa hunder, för huvudpersonen Fiona försörjer sig på att ha utbildning för hundar och hundägare och leder en grupp som letar efter försvunna personer med hjälp av sina specialutbildade hundar och sidorna med beskrivning av hunddressyr är många.

Spänningsmomentet i boken består i att Fiona för flera år sedan blivit överfallen av en man som försökt mörda henne på samma sätt som han mördat flera andra unga kvinnor. Hon lyckas emellertid ta sig loss och mannen tas till fånga, men först skjuter han Fionas hund och hennes fästman, som är polis. Mördaren sitter i fängelse på livstid, men nu har en copycat dykt upp och Fiona fruktar för sitt liv.

Det dyker upp en konstnär, som heter Simon, hos Fiona och han vill ha hjälp med sin hundvalp, Hajen. Och kärlek uppstår, inte bara mellan Fiona och Hajen utan också mellan Fiona och Simon. Jag måste säga att sexscenerna mellan Fiona och Simon är väldigt läckert beskrivna, det är nästan så man blir avundsjuk.

Nora Roberts producerar böcker i rasande fart. Enligt försättsbladet har hon skrivit 190 stycken och då kan man kanske inte förvänta sig några större litterära höjder. Men som underhållning är boken helt ok.

Idag har det absolut inte varit något väder som lockat till några promenader. Det är kallt och massgaistn veinar, så det passade alldeles utmärkt att yngste sonen Krister och hans Thomas kom och hälsade på efter lunch. Vi drack eftermiddagskaffe och satt och pratade ett tag och nu har de just åkt tillbaka till civilisationen.

Dagens ordspråk:

Ingen är så blind som den som inte vill se.

Trevlig Mello!

Share on Facebook

Det har varit en solig och fin dag och helt plötsligt fick jag för mig att jag skulle ta bussen till Visby och kolla hur långt våren har kommit i Botaniska trädgården. Det gick en buss 11.15 och klockan var 11.03 när tanken dök upp, så jag fick verkligen fart och hann precis hejda bussen när den skulle ge sig iväg. En aning andfådd måste jag erkänna att jag var när jag sjönk ner på ett säte och pustade ut.

Det var kanske kylslaget i Visby och massgaisten ven mellan gränderna, men så är det ju den här tiden. Jag gick Adelsgatan fram, ner Hästgatan och sen in på Strandgatan och när jag kom till Packhuskällaren gick jag in där och åt lunch. Raggmunkar med stekt fläsk och lingonsylt var hur gott som helst.

I Botaniska trädgården var det ännu ganska vintrigt och det låg en hel del snö och is kvar, men det var rätt många som gick där och flanerade i alla fall.

Vintergäck var det givetvis gott om…

…och trollhasseln blommade, både den gula…

…och den röda.

Magnolieträdets knoppar står ludna och fina och ger löfte om en vacker blomning.

Pionknopparna har börjat titta upp.

Mullbärsträdet är vackert även i vintervila.

När jag fått nog av Botan gick jag upp till Östercentrum och snurrade runt i affärerna där innan det var dags att ta bussen hem igen. På bussen fick jag trevlig sällskap. Först träffade jag en granne här från Odvalds och sen kom Gaetano, mitt barnbarn, och satte sig bredvid mig. Han går på Komvux i Visby och pluggar och nu var skoldagen slut.

Dagens ordspråk:

Bättre att spänna en båge än intet våga.

Trevlig kväll!

Share on Facebook