Alla media redovisar nu sina årskrönikor och jag ska väl inte vara sämre. Så här följer nu en redovisning för hur jag personligen upplevt år 2012, månad för månad.
Om du nu inte skulle orka ta dig igenom hela den här krönikan vill jag passa på att redan nu önska ett gott slut på 2012 och ett riktigt Gott Nytt År 2013!
JANUARI
Nyårsnatten var klar och kall och när vi åkte hem var det -5° och bilen var ganska nedisad, men vi hade lagt en filt över vindrutan, så det gick bra att köra den lilla biten. När vi kom hem skulle vi sätta in bilen i garaget, men låset till porten hade frusit, så vi fick ställa bilen ute i alla fall. Jag hade sprayat på låsolja, men det hjälpte uppenbarligen inte.
Nu ser jag med förväntan och förhoppningar fram emot vad 2012 kommer att innebära. Det känns alltid spännande vid ett årsskifte. Man går in i det nya året med blanka kalendrar, tomma pärmar, som ska fyllas av nya papper och många oskrivna blogginlägg.
Hur ska det gå med äldste sonens planerade flytt till Stenstugu, kommer ”den lille” att hitta något lämpligt hus i år, kommer vår dotter hem till Sverige snart och hur kommer det att bli att uppleva våren på Odvalds? Det är frågor som nog kommer att få ett svar så småningom.
Så skrev jag i bloggen på nyårsdagen 2012. Tur att jag inte då visste vad vi skulle få vara med om inom kort.
I början av månaden startade man muddringen i Klinte hamn och vi satt där på kajen många timmar, för var det något Åke gillade så var det att sitta och titta på båtarna i hamnen.
Stuveriarbetaren i honom satt djupt i själen.
Det var slaskigt och grått väder i början av januari och promenaderna blev inte så långa varken för Åke eller mig. Jag gjorde mina pass på sjukgymnastiken två gånger i veckan och gick några kortare vändor här i omgivningarna.
I mitten av januari blev det kallare och det kom en hel del snö. Här är Åke ute och skottar, för första gången den vintern, men också den sista, för dagen efter, den 16 januari, fick han en stroke och fick läggas in på lasarettet.
Samma dag, den 16 januari avled också vår svägerska Mejan. Hon var gift med Åkes bror och hon dog i sitt 91:a levnadsår.
Resten av månaden blev en lång räcka av resor in till Åke. Han blev sämre och sämre, fick en stroke till, proppar i lungorna och blev till slut helt sängliggande. Vi kastades mellan hopp och förtvivlan, men någonstans förstod vi nog alla hur det här skulle sluta.
Den 20 januari kom Eva hem och stannade hemma en vecka som hjälp och stöd och för att få träffa sin pappa.
Den 22 januari var jag på en datautbildning i Visby för SPF:s räkning
Den 24 januari var vi alla hos Åke på lasarettet och firade hans 84-årsdag. Han syster och svåger var också där och Åke satt uppe i sin rullstol och verkade ganska pigg och med i samtalet.
Det blev kallare och kallare och när vi kom in i februari var det -15/-20° och ganska mycket snö också. Åkes tillstånd pendlade och ibland var jag hoppfull, ibland inte.
Den 7 februari tyckte jag att han verkade så pigg. Jag hade tänkt stanna kvar i Visby över natten, men det kändes inte nödvändigt, så jag åkte hem och kände mig riktigt lugn. Det här skulle nog ordna sig!
Men det ordnade sig inte! På morgonen den 8 februari fick jag ett telefonsamtal klockan 6 på morgonen från lasarettet att min man, min livskamrat och bäste vän hade avlidit.
Eva och hennes yngste son Edoardo, som kommit till Visby natten till den 8:de fick inte träffa Åke medan han ännu levde, men de åkte med mig, Bosse och Carina till lasarettet för att ta ett sista farväl av honom. Edoardo åkte tillbaka till Sicilien efter en vecka, men Eva stannade kvar tills vi skulle ha begravningen.
Den 21 februari begravdes Åke. Hela den här tiden är som en mardröm och jag orkar inte skriva så mycket om den, men lämnar en länk till minnesssidan jag gjort Till Åkes minne
Dagen efter begravningen åkte Eva tillbaka till Sicilien och min syster Kerstin och hennes man, som kommit ner till ön för att följa Åke till den sista vilan, åkte de också och nu satt jag här ensam, men jag hade ett enormt stöd av sönerna som nästan dagligen ringde och kollade hur jag hade det, vänner som kom hit med blommor och tröstade och så alla omtankar som jag möttes av här i bloggen.
Utdrag ur bloggen den 23 februari:
Annars är jag sällsynt oorganiserad just nu. Det är som rena härdsmältan har slagit till. Korsorden i DN som jag annars löser vid morgonkaffet ligger nästan orörda. Igår tror jag att jag klarade tre ord och hittills i dag är det bara två ord lösta och inte går det bättre med sudokut. Jag häller upp kaffe, dricker en skvätt, går och tittar om något hänt på datorn, värmer det kalla kaffet, tar en klunk till, går och lägger in en maskin tvätt, står och tittar på korsordet, går och häller i tvättmedel i tvättmaskinen och startar den, sätter på TV:n och sitter och tittar fem minuter, går ut och tar en skvätt kaffe till, min syster Barbro ringde och henne kallade jag för Kerstin flera gånger……..
Vädret blev mer och mer vårliknande och det var många soliga fina dagar att njuta av. Jag började gå på sjukgymnastiken igen efter Åkes begravning och ryggen blev faktiskt bättre och bättre.
Den 25 februari var jag på månadsmöte med SPF, för det skulle hållas en parentation över Åke och då ville jag ju vara med.
Mars blev en riktig vårmånad och alldeles osedvanlig vacker och vårtecknen kom slag i slag. Men även den här månaden hade sina sorgliga händelser. En äldre släkting till mig, Mia Svanborg avled. Mia var gift med pappas kusin Yngve Svanborg och jag var ofta hos dem när jag var barn.
I början av månaden åkte jag med Bosse och Carina till Vallhagar en söndag för att leta efter våren. Jag vet väl inte om vi fann den riktigt, inte en enda blåsippa i alla fall, men det blev en fin promenad där i alla fall på den utmärkta vandringsleden.
Eva och Gaetano kom tillbaka till Gotland i mitten av månaden och jag hade lyckats ordna en liten lägenhet till dem i Visby, där de kunde bo i veckorna medan de letade jobb och försökte etablera sig här på ön. På helgerna kom de hem och bodde här hos mig och höll mig sällskap.
Här har vi kroppkakskalas
Jag var på bio ett par gånger i mars månad. Simon och ekarna gick jag ensam och såg, men Hamilton med Mikael Persbrant var Eva och Gaetano och såg tillsammans med mig på Rondo.
Den 26 mars hade vi bouppteckning efter Åke och samma dag avled hans kusin Evy.
Det här fotot är från Evy’s 90-årsdag på nyårsafton 2011. Hon var så glad och pigg och Åke också, men bara ett par månader senare var de borta båda två.
I slutet av månaden var jag på en hälsokontroll på VC och läkaren tog massor av prover vilka alla visade att jag var frisk. Enligt EKG-gör hjärtat extraslag då och då och det gick lite fort, men det var ingenting att bry sig om, ifall jag inte själv tycker att det är obehagligt. Det enda jag reagerat på är att pulsen ibland är väldigt ojämn och om de besvären skulle öka, så ska jag återkomma.
Påsken närmar sig och den sista mars var det påskfest med SPF i Hejde bygdegård. Våren fick ett tillfälligt bakslag, för det snöade och var ett riktigt otäckt väder den dagen.
April blev en månad som dominerades av Evas och Gaetanos beslut att bli kvar här på Gotland och att flytta in på Stenstugu. De bodde i Visby i veckorna, men på helgerna var det mycket som skulle göras i huset.
Påsk var det i början av månaden och på påskafton var alla ungdomarna här hos mig. Utom Bosse och Carina som var bortresta, men vi hade Ludde här.
Det blev ett fasligt snöoväder på påskafton, strömmen försvann och Krister och Thomas fick ta med sig kokta ägg och kokt potatis från Visby för att vi skulle kunna få till någon påskaftonslunch.
Det hela ordnade sig dock och det visade sig att det var en huvudsäkring här i min lägenhet som gått sönder. En servicebil från Riksbyggen fixade felet, för säkringen satt i ett skåp som man måste ha en specialnyckel för att kunna öppna.
På påskdagen åkte vi till Visby och fick en härlig lunch hos Krister och Thomas.
Den 10 april var jag på Åkes kusin Evys begravning.
Ett besök hos tandläkaren fick jag också göra i april. Jag hade bitit sönder en fyllning i en kindtand.
Och så var det ett månadsmöte med SPF i Klinte församlingshem.
Valborgsmässoafton firade jag tillsammans med Eva och Gaetano vid Djupvik i Eksta.
Maj blev en händelserik månad. Arbetet med att få ordning på huset vid Stenstugu fortsatte och i början av månaden flyttade Eva och Gaetano in. Vädret varierade från rena högsommarvärmen till svalare perioder och i slutet av månaden blev det några riktigt kalla frostnätter.
Den 1 maj hade vi urnnedsättningen av Åke. Det blev en känslosam, men vacker stund.
Den 4 maj var jag bjuden hem till Bosse o Carina och fick en härligt god hummer och den 5 maj var det invigningsfest på Stenstugu.
Och våren fortskred och jag gick mina promenader så ofta jag orkade. Jag hade slutat med sjukgymnastiken och nu gällde det att försöka få lite kondition också.
Söndagen den 7 maj upptäckte jag att jag hade fått ett inbrott i min bil. Jag hade varit ute och promenerat och skulle köra upp till Stenstugu, men det gick inte eftersom rattlåset var förstört, kablar sönderslitna och hela kåpan vid ratten sönderslagen. Det var bara att anmäla skadan till polis och försäkringsbolag och begära bärgning av bilen. Det här inbrottet gjorde att jag blev utan fordon i tre veckor.
I mitten av månaden var jag på en trevlig bussutflykt med SPF och en söndag var jag på Kronholmen och åt lunch tillsammans med Bosse och Carina och familjen Foti, för nu hade även Evas man och yngste son kommit hit. Vi hade grillparty på Stenstugu en kväll och den 25 maj fick jag äntligen åka till Visby och hämta min bil.
På Mors dag kom alla barnen hit med fina presenter och jag bjöd på lunch ute på terrassen.
Så kom då juni, med varma och sköna dagar då jag gick långa promenader ut på Varfsholmen och upp på Klinteberget. Det gick faktiskt bättre och bättre och jag behövde inte kämpa så mycket för att gå någorlunda rak i ryggen.
Den 3 juni var det hingstsläpp på Lojsta hed och då var jag och Eva och Gaetano där tillsammans med Bosse och Carina och sedan fortsatte vi till Gumbalde Golf där Bosse bjöd på lunch.
Nationaldagen firade jag tillsammans med SPF på Klinteberget, precis som många år tidigare. Det blev en sorgesam och ganska tuff eftermiddag och jag fick gå undan och torka tårarna då och då.
En dag åkte jag till Visby och gick där och spankulerade och fotograferade och så var jag och såg när studenterna på Donnersgymnasiet kom ut.
Och sommaren lockade fram igelkottarna också. Ett tag hade jag tre stycken i schersminhäcken här utanför om kvällarna.
Den här hittade jag på Snickargatan när jag var ute på en promenad.
SPF hade ett månadsmöte vid Kastalen i Fröjel. Sven-Olof Johansson berättade om Kastalen, vi gick en promenad på kyrkogården och var inne i Fröjel kyrka och tittade. Det var en fin eftermiddag.
Den 22 juni gav jag mig iväg på en bussresa till Norge med Karlssons buss. Första resan på egen hand och det kändes onekligen lite nervöst, men blev väldigt trevligt.
Jag kom hem precis lagom för att vara med på invigningen av det nya Stora Torget i Visby.
Juli blev en regnig månad, med en kortare värmeperiod i slutet. Den 7 juli var det ett enormt åskväder. Jag har aldrig hört så enormt starka åskknallar förr och givetvis blev det strömavbrott också.
Min syster Kerstin och hennes man kom hit i mitten av månaden och då blev det några trevliga dagar i deras sällskap. De bodde hos Bosse och Carina, men vi träffades på dagarna och gjorde trevliga utflykter både till fots och per bil.
Jag var på bio (A royal affair) och på Cirkus och en dag under Almedalsveckan åkte jag till Visby och frotterade mig med alla kändisar och okändisar. Jag var på Kupan och jobbade en dag och jag var med när SPF hade möte vid Valbyter fiskeläge i Västergarn och en söndag var jag med några grannar härifrån Odvalds på Västergarns hembygdsdag.
Den 14 juli arrangerades En dag för barn i världen här i Klintehamn. Det var mulet och det regnade då och då, men det blev en fin dag i alla fall, med många saker att titta på och mycket folk i farten.
Eva hade pratat om en kusinträff väldigt länge och den 27 juli blev det av. Det blev en riktigt trevlig träff i ett underbart varmt och skönt sommarväder och med mycket god mat som alla bidrog med. Kerstin och Hassine var ännu kvar, så de var också med, men de åkte ett par dagar senare.
Augusti brukar vara en pålitlig sommarmånad här på Gotland, men inte 2012. Visst var det många bra dagar för oss som är daglediga och kan ta vara på stunderna, men för de som bara har helgerna fria kan det inte ha varit roligt.
Växtligheten gillade i alla fall vädret och täpporna här på Odvalds har verkligen varit fantastiskt vackra. Det har varit en ren fröjd att gå runt med kameran.
Första helgen i månaden var det som vanligt Medeltidsveckan och jag var inne och tittade på spektaklet tillsammans med Eva och Gaetano och söndagen därefter var det dags för Öppna trädgårdar och då var jag vid Stjärnarve i Eksta och tittade på Susies fantastiska trädgård.
I mitten av månaden var jag med på en utflykt till Burs tillsammans med SPF.
Vi besökte bland annat Burs skolmuseum, där magistern, den pensionerade lärare Mårten Wessberg, satte sig vid katedern och vi tog plats i bänkarna.
Helgen efter bjöd Bosse och Carina på en utflykt till Holmhällar på södra Gotland där vi åt lunch.
Så var det dags för hundutställning i Visby och det såg jag fram emot. Kanske inte så mycket för själva utställningens skull, men för att en av mina bloggvänner, Kicki, skulle komma ner till ön tillsammans med sin man och sina två hundar och de skulle bo alldeles i närheten av mig här i Klintehamn.
Det var jättetrevligt att få träffa Kicki och hennes man Berra och så hundarna förstås, Skorpan och Triss.
När de lämnat av sin packning i stugan där de skulle bo, kom de hit till mig och åt middag. Dagen efter var det hundutställning och när de kom tillbaka efter den åkte vi ut en tur, så att jag fick visa dem mina smultronställen. Vi var minsann uppe på Stenstugu också och gick runt och tittade och jag fick presentera dem för Eva och hennes familj.
De sista dagarna i augusti skulle Bosse o Carina åka bort och jag skulle bo hos dem och ta hand om Ludde. Då passade min syster Kerstin på att komma ner också och vi hade ju tänkt oss en riktigt trevlig helg med långa och sköna promenader med Ludde, men det blev åska och regn och jag blev ordentligt förkyld.
September började alltså inte speciellt bra. Vi som skulle ha så trevligt jag och Kerstin, men vi gav oss inte utan försökte gå ut med Ludde trots blåst och oväder.
När jag började känna mig lite bättre blev Kerstin dålig och det slutade med att hon åkte hem tidigare än hon tänkt sig.
De sista dagarna var jag ensam vid Sicklings med Ludde och det gick ju bra det med, han är ett riktigt charmtroll.
På min årsdag den 7 september var jag bjuden upp till Stenstugu där det blev stor uppvaktning. Claudio sjöng för mig och jag fick blommor och presenter. På kvällen hade jag köpt en present till mig själv, jag var på Rondo och tittade på Ronny Erikssons show. En mycket trevlig dag!
Jag var i Visby och shoppade en dag i början av månaden. Det blev mest fotoshopping, för det enda jag köpte var ett fyrpack sockor. Jag var bjuden till en av mina fd grannar på middag en kväll och jag var hos Bosse och fick en härlig hummermiddag en annan kväll.
Helgen i mitten av månaden var det Fårönatta och en av grannarna här på Odvalds frågade om jag hade lust att åka med dem dit och det tackade jag ju inte nej till.
Det blev en fantastisk upplevelse och jag fick se mer av Fårö på den helgen än jag sett sammanlagt förut i hela mitt liv.
Här är vi på Fårö kyrkogård och tittar på Ingmar Bergmans grav.
Sedan var det månadsmöte med SPF på Snäckan, jag jobbade på Kupan i Hemse en dag i slutet av månaden och jag var hundvakt igen.
Och så blev det sista lördagen i månaden och Klinte Marknad och dagen efter, på söndagen, bjöd Eva på en härlig söndagsmiddag och efter den tog vi en promenad ner till stranden. En perfekt avslutning på helgen och månaden.
Nu började det verkligen märkas att det var höst och att vintern nalkades och månaden fortsatte med samma tråkiga väder som i september. Jag fortsatte med mina promenader och försökte hitta vackra motiv för kameran. En dag i början av månaden tog jag bussen till Visby och hade en fin dag där, med besök både i Almedalen och Botaniska trädgården och så lite shopping förstås.
Eva bjöd på söndagsluncher och jag var med SPF på ett studiebesök hos Thomas Björkqvist äggfabrik i Väte.
Den 13-22 var jag iväg på en bussresa igen, den är gången till Toscana, en helt underbar och spännande resa.
Den 25 oktober var jag i Visby på förmiddagen.
När jag kände mig nöjd med stadslivet åkte jag till Endre och gratulerade svåger Bengt på hans årsdag och senare på kvällen var jag på ett föredrag på Klinte Bibliotek.
En fullmatad dag!
Sista söndagen i månaden var jag på lunch hos Eva igen och på eftermiddagen var jag bjuden på kaffe till en granne här på Odvalds.
November blev en ganska fin månad med många vackra dagar och promenaderna blev många och långa. Det var inte speciellt kallt och en del dagar hade vi 7-8 plusgrader, men det började snöa lite lätt det sista dagarna i månaden. I Visby blev det rätt mycket snö, men här bara ett tunt lager.
Lördagen den 4 var det Alla Helgons Dag och då var vi inbjudna till Sproge kyrka på minnesgudstjänst. En stund som inte blev riktigt som vi tänkt oss, eftersom de trots den skriftliga inbjudan glömt bort att få med Åkes namn i programbladet. Men Eva och Claudio sa till så det ordnade sig och prästen har bett så mycket om ursäkt för sitt misstag.
Eva, Krister och jag var och såg Palmefilmen på Biostaden i Visby och Eva och jag var och såg Hypnotisören på Rondo i Klintehamn.
Den 8 november var jag med Bosse och Carina i Kalmar över dagen, för att äntligen får shoppa loss på ett riktigt IKEA-varuhus. 
Den 21 december var jag i Visby och fick bilen besiktigad och sedan var jag på mammografi på lasarettet. Både bilen och jag fick godkänt.
Den 24:de var det månadsmöte med SPF.
Bosse hade varit på jakt och skjutit ett rådjur och dagen efter månadsmötet, på söndagen, provsmakade vi det för första gången och det var riktigt gott.
När det började mörkna på eftermiddagen gick vi tillsammans på julskyltningen i Klintehamn.
Jag har haft besvär från mitt hjärta då och då under åren som gått och på sista tiden hade det blivit värre och värre och dagen efter julskyltningssöndagen blev jag tvungen att få en akuttid hos läkare, för då hade hjärtat rusat och slagit snabbt och oregelbundet hela natten. Det visade sig på EKG:t det tog, att jag har förmaksflimmer och måste börja medicinera med både det en och det andra. Inte roligt, men nödvändigt!
Så har vi då kommit till december månad, en månad då vintern verkligen gjorde sitt intåg till alla barns glädje, men till förtret för oss som inte gillar att halka omkring i snö och is. Det har inte varit någon större kyla, men en hel del snö, som dock hann försvinna precis lagom till julhelgen.
Den här fina snögubben gjorde mina grannbarn den 1 december, men den blev bara några veckor gammal innan den började töa bort.
Den 2 december var det första advent och samtidigt fyller Eva år den dagen och Bosse sedan den 4:de.
Vi har haft som tradition att gå ut och äta julbord just första advent och samtidigt fira årsdagsbarnen och det gjorde vi i år också.
Vi åkte till Visby, tog en promenad ner genom ett julsmyckat Visby, gick upp till Krister och Thomas och fick ett glas glögg att värma upp oss med och sedan fortsatte vi till Rosengården där vi åt julbord. Mycket gott och trevligt.
Månaden fortsatte med diverse julstök, bakning och försiktiga promenader och besök på vårdcentraler varje vecka för provtagningar.
Den 8 december var det julmarknad på Rondo och då var jag givetvis där och tittade på allt som fanns att köpa, pratade med bekanta och åt risgrynsgröt och skinksmörgås.
På Luciadagen hade jag bjudit hit några grannar på eftermiddagskaffe, men fick så ont i magen på natten att jag var tvungen att ringa återbud.
Den 15 december hade SPF julfest i Hejde bygdegård och det blev en trevlig eftermiddag. Väglaget var hemskt med blåst, snö och drivbildning, men jag fick åka med vår ordförande och slapp köra själv.
Måndagen den 17 var vi i Visby och gratulerade yngste sonen som fyllde 40 år den 22 december. Han skulle åka bort på sin årsdag, så vi i familjen fick uppvakta några dagar i förväg.
Vi möttes av ett julpyntat och vackert hem och fick en god middag.
Så blev det då jul här också. Vädret under julhelgen har varit milt och regnigt och i stort sett all snö har försvunnit, så jag som förutspått en vit jul fick helt fel.
Julen, som jag gått och oroat mig för lite grann, den första julen utan min Åke, blev mycket finare än jag kunnat ana. Vi hade en jättetrevlig julafton på Stenstugu och på juldagen var Eva o Gaetano och Krister o Thomas här hos mig.
Annandagen var vilodag och på tredjedagen var det dags för ny provtagning och då fick jag åka till Hemse, för VC var stängd här i Klintehamn.
Igår kväll var jag inbjuden till en granne på julfest.
Jag har det oförskämt bra och är tacksam över mina snälla barn, goda grannar och vänner och all omtanken och respons som möter mig i bloggen.
Jag önskar alla ett gott slut på det gamla året och…
Läs fortsättningen…
