Lördagen den 10 september förra året gick flytten från Stenstugu till Odvalds. Sönerna med partners slet som djur hela dagen och på kvällen var det mesta på plats och vi sov här den första natten.

Mycket har hänt och det har varit ett omtumlande år. Åke såg fram mot att slippa eldning, gräsklippning och snöskottning, slippa gå i trappor och annat som blivit alltmer jobbigt för honom på Stenstugu.

Han tyckte att det var så skönt att få sitta ute i solskenet på vår uteplats, gå runt på gångvägarna och prata med folk han mötte och kunna ta en promenad till auktionen på Köpmansgården på söndagarna, men han fick inte njuta så länge av sin nyvunna bekvämlighet, bara fem månader senare, den 8 februari lämnade han mig för alltid.

Några har velat påskina att det var flytten ”som tog livet av honom” och kanske var det så, men jag inbillar mig i alla fall att han trivdes här. Han var inte den som kunde hålla inne med sina känslor. Hade han ångrat sig eller vantrivts skulle han sagt det. Men det är klart att jag går och funderar då och då på om han hade levt idag om vi inte flyttat?

Jag trivs i alla fall här, även om det ju inte blev riktigt som jag tänkt mig, men människan spår och Gud rår är nog ett ganska riktigt uttryck. När det nu blev som det blev, kan jag inte tänka mig att jag skulle kunna ha det bättre, eller bo bättre än jag gör nu. Omtänksamma barn och snälla och trevliga grannar och folk runt omkring mig har gjort den här svåra tiden uthärdlig. Men med allt som hänt, är det kanske inte så konstigt, att jag sover lite dåligt en del nätter.

Nu får vi se vad år två på Odvalds har att bjuda på?

Share on Facebook

…måste jag ju tala om att jag nu har fått svar från Telia på båda mina förfrågningar, svar som dessutom var positiva! Så nu ska jag inte gnälla på dem på ett tag i alla fall

Ett strålande höstväder har det varit hela dagen. Jag tog den där promenaden till Stenstugu, som jag skrev om i förra inlägget. Fast jag gick inte riktigt hela vägen, för Åke kom ifatt mig med bilen i Värsendekvior. Det blåste motvind som bara den, så det var tur att jag tagit på mig vinterjackan. Katterna blev som vanligt lyckliga över att se oss och vi hade en lång klapp- och klistund, kissarna och jag, medan Åke plockade upp nedfallna päron.

Jag hade lovat mig själv att jag inte skulle ta ner mer grejor till Odvalds, men idag, när jag gick rondan i huset, kunde jag inte stå emot kopparformarna som hängt på köksväggen på Stenstugu i många herrans år. Nu har de fått ny plats på Odvalds. Och jag har fått lite mera att putsa på. Har man inte arbete, så skaffar man sig

På eftermiddagen kom några goda vänner på besök och satt en stund och pratade och drack en kopp kaffe. En trevlig tisdag har vi haft!

Share on Facebook

….för att gårdagens bredbandskrångel bara var något tillfälligt, för idag har det varit stabilt. Maken har sett fotbollsmatchen som han missade igår och allt är frid och fröjd.

På förmiddagen var vi en vända till Stenstugu och nu står det flera säckar med fallfrukt i bilen och dem ska vi till återvinningen med i morgon.

Efter lunch dammsög jag och plockade ur flyttkartongen med tavlor och nu står de utplacerade längs väggarna. Ännu har jag inte riktigt bestämt mig för hur jag vill ha det.

Sedan tog vi oss en lite promenad idag också – till sopstationen på området och tillbaka igen. Jag var inne en vända hos vaktmästaren också och fick kompostpåsar till matavfallet. Här är väldigt välordnat på alla sätt och vis.

Share on Facebook

Jag hoppas att du inte förväntade dig en massa bilder, för det blir det inte. Jag glömde alldeles bort kameran som låg i fickan och det blev bara ett kort när vi var nästan hemma igen.

Vi tog oss alltså en promenad efter lunch. Det är så fina promenadvägar här och solen sken så vackert och det har varit varmt, även om det blåst ganska kraftigt. När vi kom hem satt vi på vår uteplats, där det var lä, Åke med näsan i vädret, för att få mesta möjliga sol och jag med näsan i DN:s sudoku.

På förmiddagen tog jag vara på lite strykning och sedan var vi till Stenstugu en vända. Åke plockade fallfrukt och jag gjorde en raid till i huset, men fångsten den här gången blev måttlig, det viktigaste var dammsugaren, för den har jag saknat.

Ryggen är förunderligt lugn idag och i höfterna känner jag nästan ingenting, så den här dagen har fått vara en vilodag. Inget bärande, inget lyftande och inga konstiga kroppsställningar! Igår kröp jag omkring och kopplade sladdar mellan alla boxar, så fram mot kvällen var jag lite mör

Share on Facebook