Det har varit en helmulen lördag, runt 20° och det kom ca 10 droppar regn på köksfönstret vid lunchtid och mera blev det inte. Det är bara att hoppas att det kommer någon skur i natt. Det ser faktiskt lite hoppfullt ut när man kolla på vädersidorna.

Jag trodde att jag kanske skulle ha träningsvärk efter gårdagens utflykt, men det var inga problem alls att komma ur sängen i morse, men jag har tagit det lugnt i dag.

Jag började med att gå runt och vattna blomkrukorna, för det får man göra nästan varje dag och sedan plockade jag ihop en maskin tvätt och laddade tvättmaskinen. Det var så torrt i markerna där vi gick på Lilla Karlsö igår, så jag fick tvätta skorna också. De var alldeles fulla av damm och hur mina fötter och smalben såg ut ska vi inte tala om, fast de tvättade jag givetvis när jag kom hem igår.

När det var dags för Sommar i P1 satte jag mig tillrätta vid köksbordet med ett korsord och började lyssna på dagens värd, som var Jesper Waldersten, illustratör och konstnär. Korsordet var med för att jag var övertygad om att han inte var något att lyssna på, men så fel jag hade. Vi fick höra många ord i en väldigt vacker förpackning och korsordet fick ligga orört. Först tänkte jag på Björn Ranelid och hans ordsvall, men det här var något mycket bättre. Tänk så vackert vårt svenska språk kan var när det blir rätt hanterat. Musiken var dessutom väldigt njutbar.

Sedan kom syster Kerstin och Hassine hit och drack eftermiddagskaffe och så såg vi på fotbollsmatchen mellan Sverige och England. Jag är ju måttligt intresserad av fotboll, men en sån här match vill man ju inte missa. Förhoppningarna sveks tyvärr och England slog Sverige med 2-0. Intresset för den här matchen har varit enorm och i Visby samlades ca 2500 entusiaster på Stora Torget för att se den på storbilds-tv, men nu är festen slut och det svenska landslaget har gjort sitt för den här gången. Och jag för min del ser fram emot att WM:et avslutas så att teve-tablån kan se lite mera njutbar ut. Tur att man har Netflix!

Ha en skön helg!

Share on Facebook

I dag har Kerstin, Krister och jag varit på Lilla Karlös. Det är många år sedan jag senast var där och för Kristers del var det första gången. Det har varit ett strålande vackert väder och alldeles stilla på havet, så förhållandena var idealiska. Halv tio gick Karlsöbåten och första anhalt var Lillön och där klev vi i land strax före tio. Sedan fortsatte båten med övriga passagerare till Storön.

Om allt varit, som vanligt, skulle vi ha gått ner till stranden och fortsatt vår promenad under fågelberget, men för ett par veckor sedan hade havet tagit tillbaka stranden, så det gick inte att ta sig fram. Vi fick gå tillbaka och via en stig/trappa ta oss upp till platån. Det var brant, det var stenigt och det var tur att det fanns ett räcke att hålla sig, men jag trodde ändå att jag skulle stupa innan jag tagit mig upp. Det var jobbigt som attan, men det gick!

Efter en paus fortsatte vi sedan över platån, fram till den högsta punkten på ön, 66 m över havet.

Vi gick längs platån och tittade ner på Norderslätt där fåren gick och betade och på stenar ute i vattnet låg det sälar och solade sig. Sedan gick vi tillbaka över platån för att titta ner på Suderslätt där dagens promenad började, för att så småningom ta oss tillbaka via en trappa till stugorna och bryggan. Efter en tre timmar lång vandring var det verkligen gott att få sätta sig ner och äta medhavd matsäck och vila benen.
I kväll har Kerstin och Hassine varit här och ätit middag och sett på fotboll ett tag. Vi var nog lite trötta alla tre; Kerstin och jag efter Karlsöutflykten och Hassine som tillbringat dagen i Visby tillsammans med ”Almedalsgalningarna”.

I natt sover vi nog ovaggade alla tre (och Krister också misstänker jag).

Share on Facebook

Det har varit ett helt underbart sommarväder i dag. På förmiddagen gjorde jag inte så mycket nytta, för när morgonpyssel och vattning var avklarat satte jag mig ute och löste korsord och läste. Kerstin och Hassine skulle komma hit till lunch, så sen hade jag en del att stöka med i köket.

Jag kan inte fatta att det bara är onsdag, för det känns precis som om det vore helg. Det är verkligen trevligt med ett avbrott i vardagen. När vi ätit satt vi och lyssnade på dagens sommarpratare, Anna Throne-Holst vd svensk-amerikanska Handelskammaren i New York, en stund medan vi lät maten smälta. Även om Anna var rätt trevlig att höra på, så kände vi att det inte var någon större förlust att överge henne, för att i stället ta en promenad på Barkan. Det är alltid lika trevligt att gå där oavsett vilken årstid det är.

Jag hade sett på Klintehamns Anslagstavla på Facebook, att det fanns självplock av körsbär på Åbrogatan, så vi gick den vägen hem. Det var ett stort träd och massor av bär, men vi plockade inte så många utan stoppade bara några stycken i munnen och sedan fortsatte vi hem och drack kaffe i stället.

Nu har Kerstin och Hassine åkt hem till Sicklings och jag har varit ute och vattnat rabatterna. Jag har dahlior som står i knopp nu och ska det bli några blommor måste de nog få lite uppassning.

Beträffande gårdagskvällens snigelsex, så höll Kerstin ögonen på dem. När sniglarna gjort det de skulle, skiljdes de åt och sedan kröp de iväg en åt vart håll.

Trevlig kväll!

Share on Facebook

…står det i Allnakku att det är i dag.

I hela Norden firas sedan tio år de vilda blommornas dag söndagen före midsommar med exkursioner för allmänheten, ledda av erfarna botanister. Det är ett bra sätt att lära sig känna igen växter, om någon talar om vad de heter och hur man ser att det är just den sorten. Och på Gotland finns det verkligen många arter att välja på.

På Gotland finns det arrangerade vandringar i Kuse Äng och vid Gnisvärdsstranden. Nu startade de förstås redan kl 10.00 i förmiddags, så jag är en aning sen med den här nyheten, men det hindrar ju inte att man går ut på en alldeles egen vandring för att titta på vilda blommor.

Jag skulle till exempel kunna ta en tur upp på Fröjel kyrkogård där klockaren verkligen har tagit tillvara på de vilda blommorna. Längs kyrkväggen blommar blåeld och malva och här och där i den brunbrända gräsmattan har hon sparat stånd av vilda blommor; vallmo, malva, blåeld och annat. Det är väl värt ett besök!

Själv ska jag snart vandra ut i köket, för jag har bjudit Bosse o Carina på lunch i dag. Solen skiner och det är varmt och gott, nästan 22°, men molnen börjar torna upp sig. SMHI snackade om regn igår; jag undrar hur det blir med det.

Trevlig söndag!

Share on Facebook

När jag vaknade i dag upptäckte jag att det var mulet, men det har varit uppehållsväder i alla fall. Det känns nästan som om det skulle behövas ett livgivande vårregn nu för att få fart på växtligheten.

Staintäunsdagen är det i dag enligt Allnakku:

Det är en stor konst att lägga en staintäun, en stengärdsgård, så att den blir stadig. De vackraste stengärdsgårdarna finns på Fårö och på södra Gotland. På Sudret säger man dock stainvastar.

Kroppkakor måste man ju göra så här på vårkanten innan den färska potatisen kommer, för de går ju inte att använda till det. Jag hade bjudit Eva och hennes familj på lunch i dag och igår frågade Eva om jag inte kunde göra kroppkakor och givetvis sa jag ja och bjöd in Bosse o Carina också.

När jag kom hem igår efter biltvätten satte jag alltså igång med att skala, koka och pressa potatis och fixa till fyllningen. När allt det är klart går det snabbt och enkelt när det blir dags för tillagningen. Det värsta är saneringen av alla kladdiga och mjöliga bunkar och skärbräden.

39 kroppkakor gjorde jag och Eva och Bosse med respektive har varit här och ätit lunch och det vi inte orkade sätta i oss blir bra matlådor till kommande dagar. Nu har var och en åkt hem till sitt, disken är bortplockad, potatisskalen har hamnat i komposten och jag ska gå och koka mig en kopp kaffe.

Trevlig söndag!

Share on Facebook

Jag spinner vidare på temat farbror Knut, för jag kommer ihåg hans kommentar när jag berättade för honom om Den nya matematiken och mängdläran, som satte myror i huvudet på de flesta. Matteboken hette Hej matematik och infördes i skolorna i början av 70-talet och hos oss var det Eva och Bosse som utsattes för det experimentet och vi föräldrar också förstås. Helt plötsligt räckte det inte att man kunde hjälpa dem med plus och minus, division och multiplikation.

Skolan i Eksta, där de gick, ordnade studiecirklar för oss föräldrar, för att vi skulle fatta vad barnen höll på med, fast det kanske är fel att säga att det var skolan som ordade utbildningen, för det var ett stort utbildningsprojekt som drogs igång av Skolöverstyrelsen, Sveriges Radion och Hermods, allt för att fortbilda både lärare och föräldrar. Jag var i alla fall med på de där kvällskurserna där vi fick prova på vad mängdläran innebar och vi fick även lära oss att räkna på annan bas än 10-tal. Det kändes verkligen flummigt!

Farbror Knut cyklade ofta upp till Stenstugu för att köpa ägg och då stannade han givetvis och pratade lite också och när jag berättade för honom om Den nya matematiken var hans kommentar: ”Tack gode gud för att jag är pensionär”.

Jag var så sugen på helstekt kyckling, så jag köpte hem en pippi igår och bjöd hit Bosse o Carina för att få hjälp att äta upp den, men det blev manfall, eller rättare sagt kvinnofall, för Carina låg hemma förkyld och febrig, så Bosse och jag fick äta kyckling själva, men han fick en portion med sig hem till Carina.

Trevlig söndag!

Share on Facebook

Trettondagsafton är lika grå och regnig som det varit en längre tid nu och termometern står på +5°. Det är onekligen lite trist med det här evinnerliga regnandet!

Fast jag vet inte om det är så mycket bättre med snö och kyla. Förra året den här dagen var det -8° och det var mer än den lille Golfen tålde.

Efter en natt utomhus vid Preem-macken i Klintehamn hade en ventil frusit sönder, så oljan rann av den på vägen hem och det blev ännu en reparation.

Jag sa några väl valda ord om både verkstaden och bilen, för tänk på alla bilar som står ute hela vintrarna. Ska inte en Golf tåla en natt utomhus även om det är några grader kallt? Nu är den i och för sig bortskämd, men ändå!

Trevlig Trettonhelg!

Share on Facebook

Så ska man lära sig skriva en åtta i stället för en sjua som sista siffra i årtalet och det ska väl gå det också, bara man tänker sig för lite så här i början. Lite spännande är det när man går in i ett nytt år. Även om just ingenting ändras från en dag till en annan, så har jag alltid förhoppningar inför ett årsskifte.

Jag var på Konsum igår och skulle köpa en tulpanbukett till Carina, för jag var bjuden till Sicklings på nyårsfirande, men det fanns inga. De hade beställt tulpaner, men det hade inte kommit några. Så tråkigt! Det har varit lite av en tradition med en tulpanbukett på nyårsafton.

Själv fick jag i alla fall en vacker bukett, för de här fina tulpanerna hade Krister och Thomas med sig när de kom hit på lunch igår.

Kvällen på Sicklings var väldigt trevlig med god mat; toast på skagenröra, tournedos och potatisgratäng och till efterrätt champagne- och jordgubbspannacotta under chokladtäcke. Det var väl en meny som hette duga!

När tolvslaget närmade sig fick Fridolf ett märgben och blev så upptagen med det att han varken hörde eller såg någonting. Han är annars skotträdd, men det var nog inte så många i närheten som smällde av några fyrverkerier. Fast vi upptäckte ett par riktigt fina raketer från en trädgård i närheten, men dem hörde tydligen inte Fridolf, för han reagerade inte. TV:n var givetvis på och när Krister Henriksson läst Nyårsklockorna och tolvslaget räknats ner skålade vi i cider (jag skulle ju ut och köra) och sedan åkte jag hem och strax efter ett var jag i säng.

I dag är det mulet och regnar och vi har nästan +7°. Trots den nyktra nyårsaftonen pulserar en envis huvudvärk i bakhuvudet då och då. Jag får nog gå och ta mig en Alvedon.

God fortsättning på 2018!

Share on Facebook