Bläddrar bland inlägg i Utflykter

Petesgården

8 kommentarer

I dag tog jag mig själv på orden och bestämde mig för att ta en biltur och mitt mål var Petesgården i Hablingbo. Där har jag inte varit på många år, men nu hade jag ett ärende. Jag hade, via en kommentar i bloggen, fått en propå från de som arrenderar Petes nu:

Hej Ingrid. Tomas här som arrenderar Petesgården och guidar om Ada och hennes fantastiska gärning. Den boken du talar om som Victor skrivit på. Det vore fantastiskt att få se den. Tänk om den var möjlig att visa i samband med guidningen? Hör gärna av dig eller kom förbi. Med vänlig hälsning, Tomas Petesgården

Så när frukosten var avklarad och jag hade gått runt med vattenkannan ett par vändor, tog jag med mig boken och gav mig i väg. Jag började med att åka till kyrkogårdarna och kolla att det fanns vatten i lådorna och det behövdes faktiskt fyllas på både i Klinte och i Fröjel.

Rosenskäran som såg lite tanig ut förra gången jag var på kyrkogården är hur fin som helst.

Jag blev bjuden på kaffe och saffranspannkaka

Sedan fortsatte jag till Petes och där blev jag väl mottagen och efter kaffet var det dags för en av de guidade visningarna och då gick jag med. Där träffade jag en gammal bekant som Åke och jag varit ute på bussresa tillsammans med.

Det var varmt! Vi har haft temperaturer på runt 30° i dag, men inne i det stora stenhuset fanns det lite svalka, så länge man höll sig på nedre plan i alla fall. Efter rundvandringen åkte jag därifrån och det var gott att sitta i svalkan i bilen ett tag. Jag åkte via Hemse hem, var och handlade på Högbyhallen och Gröna skylten och på hemvägen tog jag en sväng in till Gahms i Fardhem för att få en ny regnmätare. När jag kom hem mullrade åskan, men nu är det tyst igen, så jag kanske inte får användning för mitt nyförvärv i dag.

Vill du har mera information om Ada, Victor och Petesgården finns det i inlägget på Ada-dagen 10 mars 2018, se Ada nr 2.

Trevlig fortsättning på onsdagen!

Det har varit en varm dag i dag också, men kanske inte lika hett som de senaste dagarna. När jag kommit i ordning i morse funderade jag på vad jag skulle göra den här fredagen och bestämde mig för att åka till någon strand, där det blåser lite friskare vindar än här vid Odvalds; Warfsholmen, Sandhamn, Djupvik eller kanske Björkhaga?

Vid tiotiden var det inte så mycket folk på badbryggan ännu

Det blev Björkhaga, för där kan man välja mellan att ligga nere i sanden längs stranden eller lite längre upp under tallarna. Försedd med brassestol och en bok parkerade jag en bit från stranden i skuggan under en tall. Det blåste ganska friskt, så jag brydde mig inte om att klä av mig utan satt i shorts och blus och läste några kapitel i Anna Fredrikssons bok Avskedfesten . Det är väl inget litterärt mästerverk precis, men som en förströelse för stunden duger den bra.

Udden som sticker ut är Kovik – kallad Korumpen

Jag gick ut i vattnet och stod där en stund, men det var inte speciellt lockande att bada, så det lät jag bli. Det räcker bra att svalka av benen lite.

När det var dags för lunch gick jag till restaurangen och åt en bakad potatis med skagenröra. Mycket gott!

Efter lunchen flyttade jag ut stolen i solen och tog på bikini, för nu var det dags att lyssna på dagens sommarvärd som var Maria ”Vildhjärta” Westerberg, som är konstnär och författare. Jag har aldrig hört talas om henne förut, så jag visste inte alls vad som väntade, men alla ska ju ha sin chans.

Hennes konstnärskap går ut på att förvandla pinnar hon hittar i skogen till olika figurer. Hon bor i Brunskog i Värmland och talade en väldigt vacker värmländska. Hon presenterade sitt program som en radiopromenad i skogen och hennes lågmälda beskrivning av det hon upplevde när hon gick där och plockade pinnar var som poesi att lyssna på. Jag tror att jag slumrade till någon stund då och då, men uppfattade ändå att hennes program var en uppmaning till oss alla att ta vara på och vara rädda om våra gammelskogar och dess innevånare.

Musiken störde mig lite, för förutom de två låtar där hennes man tonsatt hennes texter, tycker jag inte att musiken hon valt harmonierade med pratet.

När jag bröt upp var det mycket folk i vattnet

När Sommar i P1 var slut packade jag ihop och åkte hem, för nu var jag trött på strandlivet. Solstolen här hemma är bra mycket bekvämare än en brassestol.

Margareta har ännu inte lyckats ordna något regn, men jag hörde att i Hemse hade det kommit 27 mm igår eftermiddag när det åskade. Hoppas kan man ju alltid, men det är nog inte någon större chans att det ska bli något regn här, så jag får väl ut med vattenkannan igen.

Grattis Greta och Margareta!

Lilla Karlsö

12 kommentarer

I dag har Kerstin, Krister och jag varit på Lilla Karlös. Det är många år sedan jag senast var där och för Kristers del var det första gången. Det har varit ett strålande vackert väder och alldeles stilla på havet, så förhållandena var idealiska. Halv tio gick Karlsöbåten och första anhalt var Lillön och där klev vi i land strax före tio. Sedan fortsatte båten med övriga passagerare till Storön.

Här närmar vi oss ön

Innan den guidade turen började blev det en kaffepaus

Vår duktiga och trevliga guide Lukas berättar om gravplatsen och om hur man begravde folk förr i tiden.

Det är torrt även på Lilla Karlsö och växtligheten var verkligen sparsam, men den här tisteln såg grön och fin ut.

Kungsmynta var det gott om – Kungsmynta är en sorts vild oregano

På Lilla Karlsö går det ca 200 får av den gamla rasen där även tackorna har horn. Gutefår heter de officiellt, men i folkmun kallas de för ”hornlambi”.

Här står Gotlands högsta rauk, Stalen som är 16 m hög.

Här är vi inne och undersöker grottan som kallas Nordervagnshus

Härifrån är det inte så långt till Stora Karlsö

Här börjar fågelberget

Om allt varit, som vanligt, skulle vi ha gått ner till stranden och fortsatt vår promenad under fågelberget, men för ett par veckor sedan hade havet tagit tillbaka stranden, så det gick inte att ta sig fram. Vi fick gå tillbaka och via en stig/trappa ta oss upp till platån. Det var brant, det var stenigt och det var tur att det fanns ett räcke att hålla sig, men jag trodde ändå att jag skulle stupa innan jag tagit mig upp. Det var jobbigt som attan, men det gick!

Jag tog mig upp, men det var med näpp och nöd

Efter en paus fortsatte vi sedan över platån, fram till den högsta punkten på ön, 66 m över havet.

En stor sten som kommit med inlandsisen ligger mitt på platån

Miniblåklockor

Vi gick längs platån och tittade ner på Norderslätt där fåren gick och betade och på stenar ute i vattnet låg det sälar och solade sig. Sedan gick vi tillbaka över platån för att titta ner på Suderslätt där dagens promenad började, för att så småningom ta oss tillbaka via en trappa till stugorna och bryggan. Efter en tre timmar lång vandring var det verkligen gott att få sätta sig ner och äta medhavd matsäck och vila benen.

Klockan 15.20 skulle båten komma och hämta oss och det gjorde den också

I kväll har Kerstin och Hassine varit här och ätit middag och sett på fotboll ett tag. Vi var nog lite trötta alla tre; Kerstin och jag efter Karlsöutflykten och Hassine som tillbringat dagen i Visby tillsammans med ”Almedalsgalningarna”.

I natt sover vi nog ovaggade alla tre (och Krister också misstänker jag).

Godnatt!

Panik uppstod

10 kommentarer

1 juli och Almedalsveckan startar i dag, så vad passade bättre än att ta en tur till Visby. Man måste ju in och se på ”galningarna”, som Åke brukade säga. Vid elvatiden gick jag därför iväg till Konsum för att ta bussen därifrån. Det var rätt mycket folk som steg på vid de olika hållplatserna och jag beundrade verkligen den tålmodiga chauffören som svarade på alla frågor, lät de som misslyckats med sina elektroniska biljetter åka i alla fall och hjälpte till med bagage och cyklar. Jag var riktigt stolt över honom.

När vi närmade oss Visby vibrerade min mobil, som jag hade i handväskan och när jag tog upp den var den avstängd och gick inte att få igång. Den var helt död och det hjälpte inte hur jag tryckte och hade mig.

Panik uppstod, men nu var vi framme och jag klev ur bussen och gick mot Östercentrum. Ingen mobil! Jag kan inte ta några bilder! När går bussarna tillbaka till Klintehamn, nu kan jag ju inte gå in på Resroboten och kolla tidtabellen? Ska jag gå tillbaka till busstationen och kolla tiderna?

Nej, jag fortsatte och gick in på Siesta för att få lite god lunch, för nu var klockan över tolv. När jag stod där vid disken och hade gjort min beställning hörde jag det välbekanta plingandet från HTC när mobilen startar efter att ha varit avstängd och tro det heller ej, nu fungerade den igen. Den hade gjort en återställning efter ett oväntat avbrott. Puh!

Efter kaffe, en sillmacka och en fruktbakelse var jag redo för Almedalen, men jag gick inte raka vägen utan valde att gå över Klinten och tog trappan ner till Stora Torget och sedan fortsatte jag fram till Botaniska trädgården och tog en runda där innan jag gick in i Almedalsområdet via Kruttornet.

Det här lilla huset på Klinten är helt övervuxet av två rosbuskar. Man har fått binda upp rankorna för att dörren ska synas.

Botaniska trädgården är hur fin som helst trots de bruna gräsmattorna

Redan precis innanför Kruttornet började tälten och vägen var avstängd med blomlådor som de bilar som skulle fram fick åka slalom emellan.

Ute på hamnen var det som vanligt fullt av olika evenemang och överallt såg man poliser och polisbilar.

När jag gått runt och tittat överallt gick jag och satte mig på en bänk ett tag och såg på folklivet, men sen tog jag Hästgatan upp genom stan till busstationen.

Hästgatan var så full av folk att det nästan inte gick att ta sig fram.

Det var ganska skönt att sätta sig på bussen och åka tillbaka till Klintehamn igen, men visst var det en ganska trevlig söndagsutflykt.

Trevlig kväll!