Det har varit ett strålande vackert väder idag också och jag hade lite funderingar i morse över hur jag skulle lägga upp dagen, men jag började med att klippa gräset på min uteplats. Visserligen kommer vaktmästaren på onsdag och då kommer han säkert att klippa gräsmattorna, men det var så hemskt högt och så ville jag köra runt gullvivorna så att det lilla beståndet inte försvinner.
Sedan bestämde jag mig för att åka till Visby och där gick jag en promenad, bland annat var jag naturligtvis i Botaniska trädgården och beundrade det mäktiga magnoliaträdet.
Ibland kan man verkligen förundra sig över hur en del människor hamnar på totalt fel plats i tillvaron. Före mig i kön i en affär stod ett äldre par vid kassan. 174:- skulle de betala och de bläddra och räknade och letade förtvivlat i bådas plånböcker, men kom till slut fram till att de inte hade jämna pengar, utan lämnade fram en femhundring och frågade lite ödmjukt:
-Går det bra med den här?
-Visst, sa expediten, men finns det 4 kronor?
Det gamla paret tog fram sina plånböcker igen och började leta och efter mycken möda lyckades de få ihop 4 kronor.
Det kändes nästan som om expediten jäklades med dem. Hon måste ha haft en riktigt dålig dag!
Min dag blev i alla fall trevlig och efter lite shopping i Visby avslutade jag min måndagsutflykt med att åka till Endre och hälsade på Åkes syster Barbro, som blev änka för några månader sedan. Vi satt ute trädgården i solskenet och diskuterade hur våra liv gestaltar sig, nu när vi är ensamma båda två. Jag har i alla fall gått igenom sorgeåret, medan hon har många helger och märkesdagar att uppleva för första gången utan sin Bengt. Naturligtvis tar inte sorgen slut efter ett år, men jag känner ändå att tillvaron börjar stabilisera sig lite och att livet går vidare.
Avhaldningsdagen är det idag enligt allnakku och många goda kramar fick jag innan jag åkte hem.
Ti hald av någen var inte så vanligt förr. Det betyder att krama eller omfamna någon, och det kan man göra alla dagar på året och inte bara en. Men dagen får gärna bli en tradition, för visst finns det väl någon som du vill ge en kram på avhaldningsdagen?
Ha en skön måndagskväll!
Det här är ställjasen, som jag skrev om i ett tidigare inlägg och det är alltså min fågelmatare som jag hängt amplar med penséer i och i toppen har jag satt ner regnmätaren. Det ser lite spretigt ut nu, men när väl penséerna växer till sig så kommer det nog att bli bra, om nu konstruktionen håller för fyra amplar som vajar i vinden. 
Vintergäck var det givetvis gott om…
…och trollhasseln blommade, både den gula…
…och den röda.
Magnolieträdets knoppar står ludna och fina och ger löfte om en vacker blomning.
Pionknopparna har börjat titta upp.
Mullbärsträdet är vackert även i vintervila.
I Visby var det lugnt och stilla så här på morgonen. Jag kom i god tid, så jag tog en lite promenad på Adelsgatan innan det var dags att gå till tandläkarmottagningen.
Nu blev det ingen längre stadsvandring, för jag satte kursen mot Östercentrum och Siesta, där jag beställde kaffe och en räkmacka, för det hade hunnit bli lunchdags.
Det är så mysigt att sitta på Siesta och titta på folklivet och när jag var mätt och belåten snurrade jag runt lite i butikerna. Jag hade tänkt att jag skulle kunna hitta någon vinterjacka till reapris, men det fanns inte en enda en som jag gillade. Några trosor och en fleecepläd blev de enda inköpen, innan jag gick till busstationen och åkte hem till Klinte igen.
En liten fråga – ser du den turkiska serien Lögnen? Hänger du med i svängarna? Det gör inte jag! Ena stunden är man i Oslo 2012, sen är det Istanbul 2013, Iran 2004 och jag vet inte allt. Nu har jag gett upp, för 42 avsnitt till orkar jag inte med Aylin och Selim och de andra karaktärerna i den här serien.
Inte ens jag, som ju är en usel shoppare, kunde stå emot lockropen på Ikea. 
