När jag skulle gå och lägga mig igår kväll upptäckte jag att det regnade och det hade kommit en hel del, så jag var tvungen att gå ut och tömma baljan jag har under stupröret på framsida. Hela 10 mm fick vi så där helt oförhappandes.

Jag ställde mobilen på ringning när jag gick och la mig, för jag hade funderingar på att åka till Visby i dag för ett besök på lasarettet. Min läkare på osteoporosmottagningen ville att jag skulle lämna några blodprover och normalt kan man ju göra det på vårdcentralen, men det gick inte med de här.

Vårdcentralen förresten – i dag kom det ett meddelande från Vårdcentralen Unicare Gotland där man meddelar att man från och med den 1 september startar Klintefilialen och att jag är listad där samt att man så fort det är möjligt kommer att lista mig på en specifik läkare. Det låter förhoppningsfullt tycker jag!
Mobilen ringde och jag gick upp och tittade ut – det var alldeles mulet och ännu vått på gatan. Jag kröp ner under täcket igen, men efter en stund bröt jag mig upp i alla fall. Det där att bryta sig upp är Åkes farbror Gustavs uttryck: ”Jag är så åidn idag, jag fick bryt mi upp”, brukade han säga. Fem i nio gick bussen och då satt jag där. Den bussen går fram till lasarettet och dessutom åker man gratis när man har en kallelse från sjukvården att visa upp. Provtagningen gick snabbt och bra och efter en vända i Botaniska trädgården tog jag en buss hem igen.

I morgon är det helgdag igen och SPF firar Nationaldagen på Klinteberget som vanligt. Jag höll på att skriva Svenska flaggans dag, men så heter det ju inte längre. Det ser i alla fall ut att bli sol och fint väder, så det blir säkert en trevlig eftermiddag.

Ha en fin Nationaldag!

Share on Facebook

Det har varit en alldeles strålande vacker dag och jag har varit ute och åkt hela dagen. Jag hade ett ärende till Sparbanken i Roma för SPF:s räkning och hade läst noga på deras hemsida att de öppnade klockan 10, så då var jag på plats, men inte var det öppet. På dörren stod det en lapp där de meddelade att just den här onsdagen, dagen för Kristi Himmelsfärdsdag, öppnade de först klockan 11. Först tänkte jag ändra dagens planer helt, men så tänkte jag till en gång extra. Varför inte ta en förmiddagspromenad i Roma?

Nu finns det ju inte så mycket att se längs Bruksgatan, men utbudet av service är bra mycket bättre i Roma än i Klintehamn och i det gamla Sockerbruket tillverkar man numera inte socker utan snus och whisky. Annars verkade det lite ödsligt och jag gick där alldeles ensam och såg inte till en människa, bara bilar som susade förbi. När jag kom fram till Yngves Corner gick jag in där och tog mig en kopp kaffe och sen var det dags att gå tillbaka till banken och uträtta mitt ärende.

Sedan fortsatte jag till Endre, för att hälsa på min svägerska. Jag köpte med mig lite sallad och bröd för klockan närmade sig tolv och man kan ju inte komma lagom i lunchtid och inte ha med sig något. Vi hade en trevlig stund, tycker i alla fall jag, och satt och pratade gamla minnen. Kommer du ihåg…….

Nästa anhalt på min tur var Visby och Östercentrum där jag skulle till polisen och hämta ut mitt nya pass.

-Då ses vi om fem år, sa kvinnan i luckan när hon räckte över det till mig.

Sen åkte jag till Ann-Marie, som bjöd på eftermiddagskaffe i trädgården. Hon hade gjort en ny anläggning med armeringsjärn där det ska växa klematis och en klängros och framkanten har hon en blå hibiscus där bladen precis hade börjat spricka ut. Det ska blir roligt att se rabatten när allt börjar växa till sig.

Österhemsgatan blev dagens sista stopp innan jag vände hemåt och där bjöd Krister och Thomas på en provtur med sin nya fina bil, eller man kanske ska kalla den för en dator, för den kan i stort sett göra allt själv. Den känner till och med av när föraren börjar bli trött och föreslår då en kopp kaffe.

På hemvägen åkte jag in vid Valbyte i Västergran, för det var så enormt vackert över havet och Karlsöarna. Vi brukar vara där med SPF en gång i juli månad och grilla och det har vi planerat in i år också.

Trevlig kväll!

Share on Facebook

I dag har jag varit i Visby och bland annat besökt polisen för att få mig ett nytt pass. Här på Gotland går det snabbt och det nya passet finns klart för avhämtning redan nästa vecka. Vädret har varit ganska fint och i natt har det inte varit frost.

När jag gjort det jag skulle på Öster gick jag och hälsade på Ann-Marie, som bjöd på en härlig lunch, kaffe med goda kakor och en härlig promenad längs Östergravar då hon och Baxter följde mig till busstationen. Tack Ann-Marie för en trevlig dag!

Inte ett enda kort tog jag i Visby, men här kommer ett par på mina nyförvärv:

Min köksradio har krånglat och burit sig illa åt länge och jag har tänkt att jag absolut måste skaffa mig en ny och i dag kom jag till skott. Den här lilla söta radion köpte jag på Clas Olsson. Den ser inte mycket ut för världen, men låter bra mycket bättre än min gamla och dessutom är den ju så nätt.

Jag har läst Länsförsäkringas reklam för att man ska använda timer när man laddar mobiler och surfplatta, så i dag gick jag in till dem och köpte mig en.

Mycket fiffig! Man kan ställa in den på 1, 2, 3 eller 4 timmar och stänga av den när man laddat färdigt och låta laddaren sitta kvar i uttaget utan risk för överslag.
Det fanns en liknande på Clas Olsson, men den gick bara att ställa in på max 1 timme och det är alldeles för kort tid.

Vem vinner i kväll, blir det Anja eller Jesper? Jag håller på Jesper!

Trevlig fredagskväll!

Share on Facebook

I dag har jag varit på utflykt till Visby igen och den här gången var det SPF som ordnat ett studiebesök på en av gotlandsfärjorna.

Jag trodde inte att vi skulle bli så många, men vi var ett trettiotal medlemmar som var på plats när klockan var tio. En kvinnlig styrman, Ida, tog emot oss och lotsade oss genom hamnområdet till den båt som vi skulle få lära känna lite bättre. Man hade ingen landgång ute, så vi fick gå in via bilrampen.

När vi kommit ombord på båten fick vi först kaffe och sedan berättade några av besättningsmännen om hur det är att arbeta på gotlandsfärjorna. Normalt jobbar man sju dagar i sträck och är sedan ledig sju dagar. Var och en sin egen hytt och man äter i mässen där man har en egen kock som lagar till maten. Förr fanns det en befälsmäss och en manskapsmäss, men nu är det mera demokratiskt och alla äter tillsammans. Sommartid är det många anställda, upp till 100 stycken, och då kan inte alla få egna hytter, utan de extraanställda får gå i land och sova.

Sedan gick hälften av oss med Ida till maskinrummet, medan den andra hälften gick en rundvandring med Sivert till köket och mässen. Jag hamnade i grupp två och började med köket.

Köket var en imponerande arbetsplats, men ganska trång och det gick lätt att tänka sig hur det kan vara där när man har full bemanning. Nu var det fridfullt och det var bara en kallskänka där som höll på med att göra fruktsallad. Under högsäsong serverar men mellan 500 och 700 portioner mat om dygnet. När snabbfärjorna är i drift tillverkar kallskänkorna på det stora båtarna smörgåsar även till dem. Förr var väl inte gotlandsfärjorna kända för sitt kulinariska kök precis, men nu strävar man alltmer efter att komma bort från snabbmaten och satsar på svenska och helst gotländska råvaror.

När det första gänget kom upp från maskinrummet var det nästa grupps tur. I båtens hjärta, kontrollrummet, var det fullt av paneler varifrån båtens funktioner styrs och efter att ha stått och tittat på allt fick vi gå runt och se på de stora motorerna. Nu var de stilla och tysta och det enda som larmade var generatorerna som är igång dygnet runt, men under nästkommande år planerar man att ta el från land när man ligger vid kaj.

Den sista etappen på rundvandringen var kommandobryggan där styrman Ida berättade om hur det går till att manövrera de här stora båtarna, medan vill alla stod och beundrade den vackra vyn över Visby.
Det var ett mycket givande besök och vi blev väldigt väl omhändertagna. Alla var otroligt vänliga och tillmötesgående.

Vädret är grått i dag, det syns ju på bilderna, men snön som man hotade med i morse har inte synts till och det får man ju vara tacksam över.

Trevlig fortsättning på dagen!

Share on Facebook

I strålande solsken körde jag till Visby och parkerade nere på hamnen och sen gick jag direkt till Almedalsbiblioteket, där Eva stod och delade ut broschyrer och information till besökarna.

Nu har de tryckt upp jättefina medlemskort till de ca 130 medlemmarna i föreningen och när jag hämtat ut mitt kort gick jag till hörsalen där man skulle prata om Elena Ferrante och hennes böcker.

När jag kom höll Virginia Piombo, direktör för Italienska kulturinstitutet i Stockholm på och pratade om institutets verksamhet, men sedan tog Johanna och Margareta vid och berättade om Elena Ferrante och hennes böcker. Johanna Hedenberg sitter för övrigt på Översättar- och författarcentrum i Visby och översätter den fjärde boken nu. Den heter Una bambina perduta, på svenska kommer den att få titeln Det förlorde barnet.

Jag gick innan föredraget var slut, för jag hade bestämt mig för att gå och se en italiensk film på Folkets Bio. Det var Fula, Skitiga och Elaka, en film av Ettore Scola och nog var de precis just det; fula, skitiga och elaka. Filmen utspelade sig i en kåkstad utanför någon storstad, ovisst vilken, och var en riktig burlesk. Först tänkte jag nästan gå, men jag blev kvar och hade faktiskt ett par trevliga timmar i fulingarna sällskap.

När filmen var slut gick jag tillbaka till biblioteket där höll ett teatersällskap, Teater Wåga från Kulturskolan, redan på med sin föreställning, så jag fick bara se slutet.

Under tiden som Claudio underhöll fick de som så önskade prova på olivolja och andra godsaker från Apulien och jag, som inte hunnit få i mig något eftermiddagskaffe, lät mig väl smaka.

Nu började det mörkna och jag körde hem till Klinte igen och väl hemma hamnade jag givetvis i tv-soffan och det blev en lång kväll, för inte nog med Melodifestivalen och Hotel Halcyon, sen började den underbara filmen Untoutchable, så det blev verkligen senafte.

Trots den sena kvällen kom jag upp i skaplig tid i dag, för det var en solig och fin morgon och efter frukosten gick jag ut på en promenad. Det blåste lite snålt, inte såg jag några blåsippor och inte hörde jag några lärkor, men det var trots allt skönt att röra på sig lite.

I eftermiddag blir det en tur till Visby igen, för visst vill jag var med på Gran Finale. Först hade jag tänkt strunta i det, men Claudio och Alessia ska åka in, så då åker jag med dem. Det ska bli roligt att få se de där pizzicadanserna.

Trevlig fortsättning på söndagen!

Share on Facebook

Igår var det verkligen fullt upp med möte i SPF på eftermiddagen och sedan mat & teater på Isola Bella på kvällen. En mycket trevlig fredag blev det! Redan vid halvelva-tiden åkte jag hemifrån, för jag är med den kaffekommitté som skulle stå som värdar för SPF-mötet och vi började med att åka och handla. Vi har alltid smörgås till kaffet, så det skulle köpas in till det. Kakor var vi tre stycken som hjälpts åt att baka.

Programmet för dagen var den gotländska kampanjen ”Trill int ikull” och två duktiga kvinnor från regionen kom och besökte oss och höll föredrag om vad vi ska tänka på för att hålla oss på benen. Ett rejält gympapass avslutade deras föredrag.

När vi tagit hand om disken och städat av efter oss var klockan nästan fem och då var det gott att åka hem och koppla av en liten stund innan det var dags för nästa utflykt. En god vän kom och hämtade mig kvart i sju och så åkte vi till Visby och Isola Bella. Det blev en kväll som verkligen motsvarade mina förväntningar. Christer Hall var precis lika bra i sin tolkning av Dario Fo´s Tigern som jag mindes från kvällen på Bottarvegården för tjugo år sedan och god mat fick vi i pauserna mellan varje akt. Trevligt bordssällskap fick vi också, för jag hamnade bredvid en gammal arbetskamrat och vi hade mycket att prata om.
Jag vet inte hur det blev igår, men kameran vilade nästan hela dagen. Inte tog jag några kort på SPF-mötet och det här är kvällens enda foto, förrätten på Isola Bella, som smakade mycket bra. Ibland är jag inte helt bekväm med att ta upp mobilen och fotografera. Ljuset, både på SPF-mötet och på Isola Bella, var dessutom så dåligt att man hade behövt använda blixt och det gillar jag inte.

I dag skiner solen så vackert efter en regnig och grå fredag och jag ska ge mig iväg på utflykt igen. Först ska jag ha mig lite lunch och sedan ska jag åka till Visby, för jag tänker gå på Folket Bio och se Ettore Scolas film Fula, skitiga, elaka och när den är slut är det dags för ett evenemang på Almedalsbiblioteket. Jag måste ju gå och lyssna på svärsonen.

Trevlig lördag!

Share on Facebook

Jag har varit i Visby i dag och hämtat ut mina nya glasögon och de verkar fungera bra och besvären jag hade med att se på långt håll är helt borta och vid datorn är de perfekta, men jag tycker att jag ser lite sämre på nära håll. Jag får väl använda dem ett tag och se om det är något man vänjer sig vid, annars får jag nog gå tillbaka och få det kollat.

Det är jättefint väder i dag, så när jag var färdig hos optikern tog jag en promenad genom stan i avsikt att gå till Botaniska trädgården och se hur läget är där den 15 februari.

Jag behöver klippa mig och ibland kan det vara ganska bra att gå till någon annan än den man jämt går till och på vägen till ”Botan” gick jag förbi en damfrisering och då gick in där för att höra om de hade någon ledig tid. En av frisörerna stod och pratade med någon bekant och jag ställde mig alldeles i närheten och väntade. Jag fick ögonkontakt med frisören, som nickade och sedan fortsatte de att prata och brydde sig inte alls om mig, så efter en stund gick jag. Där förlorade de en kund, för jag kände att jag helt klart inte var önskvärd på det stället.

Det var ganska vintrigt ännu i Botaniska trädgården, men visst fanns det ett och annat vårtecken. Bland annat har den stora japanska magnolian alldeles fullt av stora ludna knoppar. Jag tog ett foto av den, men lyckades radera det i stället för att föra över det till datorn, så det får du tänka dig. Trollhasseln är i alla fall väldigt fin, både den gula och den röda.
Sedan fortsatte jag till Almedalen och även där var det vintrigt med is på dammen och inte just några vårtecken alls. Så fort det var skugga var det isigt och rimfrostigt på gatstenarna och asfalten. Lite förrädiskt faktiskt!
När jag beundrat änderna tillräckligt länge funderade jag på att gå på Almedalsbiblioteket och ta en fika, men så fick jag se att jag hade en chans att hinna med 11.25-bussen hem, så jag tog långa benet före och spurtade upp till busstationen och jag hann precis.

Nu har jag ringt Ida och beställa en klipptid och jag fick en återbudstid, så jag blir klippt i dag i alla fall. En ska va trogen!

Trevlig onsdag!

Share on Facebook

Man får glädja sig åt minsta lilla positiva nyhet och en av de mera glädjande de senaste dagarna är att Unicare, som driver Hansahälsan i Visby, har visat intresse för att ta över vårdcentralen i Klintehamn.

Det vore ju trevligt om vårdcentralen blir bemannad med läkare igen, så att man kan känna lite större trygghet för sitt väl och ve. Visst kan man åka till Visby eller Hemse, men ingenting kan väl bli bättre än att i princip bara gå tvärs över gatan. Det känns hoppfullt! Bara nu inte sjukvårdsförvaltningen sätter sig på tvären.

Gråvädret fortsätter och det är rått och kallt ute. Jag har varit i Visby och lämnat tillbaka glasögonbågarna och fått bestämma vad jag ska ha för glas i dem. Det är fasligt så dyrt det är när man ska ha progressiva glas. De jag valde kostade 5.300, men det fanns för 6.300 och 7.300 också. Ska man sen har fotokromatiska glas, och det skall man ju, så kostar det en tusenlapp till. Bågarna är verkligen den lilla summan i det här sammanhanget.

Tro det eller ej, men jag köpte mig en ny tröja i dag på HM. Jag är ju annars världens sämsta shoppare, men den här blev jag förtjust i. Den är ganska högt ringad och med ett blixtlås bak i nacken och det gillade jag.

Det blev inte någon promenad till Botaniska i dag heller, för när jag varit inne på HM hann jag precis med 11.35-bussen hem till Klinte.

Trevlig helg!

Share on Facebook

Februari är här och man har överlevt ännu en januarimånad. Det finns hopp! Jag började februari med att ta bussen till Visby, för jag hade bokat in en tid hos optikern. När jag var och besiktigade bilen upptäckte jag att jag ser dåligt på långt håll. De har en syntesttavla och när jag stod vid angivet streck på golvet, kunde jag inte läsa de två nedersta raderna på tavlan. Det är fem år sedan jag kollade synen senast, så det kändes som om det var dags.

Som tur var hade jag ingen starr, vilket jag befarat, trycket var bra, men brytningsfelen hade förändrats. Det ena ögat hade blivit bättre och det andra sämre, så en korrigering av glasen behövdes tyckte optikern. Så nu har jag kallat in Eva för att hjälpa mig välja bågar. Tre stycken lånade jag med mig hem. Det är viktigt det där med glasögonbågar! Man ska ju ha dem varenda dag i många år, så det vill till att det blir rätt.

Det har varit väldigt grått och disigt i dag och råkallt. Inte alls någonting som lockat till promenad i stan. Jag funderade på om magniolorna knoppats ännu och om trollhasseln i Botan blommar, men jag hoppas att det är bättre väder när jag ska till stan nästa gång och lämnar tillbaka de hemlånade bågarna. I så fall ska jag ta en promenad ner till Botaniska trädgården och Almedalen.

När jag var klar hos optikern och varit på Siesta och fått mig en kopp kaffe och en bakelse gick jag en sväng på Klinten, men sen fick jag akut hemlängtan och tog närmaste buss till Klintehamn igen.

Trevlig onsdagskväll!

Share on Facebook

I dag blev det tidig uppstigning, för jag skulle vara i Visby redan halvtio och startsträckan är ganska lång numera. Jag har vant mig vid att få dricka mitt morgonkaffe i lugn och ro och bläddra i GA och lösa sudokut innan jag tar i håll med något annat på morgnarna och så ville jag ju ha det i dag också, så det var bara att masa sig ur sängen när mobilen pep, trots att jag sovit väldigt dåligt.

Det är väl larvigt och omoget, men att gå till tandhygienisten är det absolut värsta jag vet och i natt har jag legat och funderat över hur många hål hon skulle hitta, trots att det är ytterst sällsynt med hål numera.

Där kändes det ojämnt och vasst, där ömmade det lite i tandköttet och där var det en konstig kant, det var säkert något hål!

Så gick tankarna där jag låg och vände och vred på mig.

Att gå till tandläkaren, tycker jag inte gör så mycket, för då vet jag ju vad som väntar och jag är inte speciellt rädd för det och tar till exempel aldrig bedövning. Den lilla stund av smärta man får av borren står jag ut med. Men när jag ligger där i stolen hos tandhygienisten vet jag ju inte alls hur domen kommer att bli. Det är den ovissheten som är jobbig!

Jag hade en sömnlös natt totalt i onödan, för i dag fick jag verkligen godkänt och vi skiljes åt som de bästa vänner när jag var klar. Inte någon rynkad panna, inga bekymrade ögon, utan bara ett stort leende mötte mig när jag sa adjö.

- Då ses vi igen om ett år!

Årets värsta undersökning var avklarad och det var med lätt hjärta jag stängde dörren efter mig och gick därifrån.

Jag hade ett ärende på Östercentrum och när jag ändå var där gick jag givetvis in på Siesta och beställde en kopp kaffe och smörgås. Ingen räkmacka den här gången, utan en laxsmörgås och den smakade bra den också. Det är grått och trist väder i dag, så jag hade inte lust att ta någon promenad i Visby, så när jag ätit färdig körde jag direkt hem.

Trevlig måndag!

Share on Facebook