Jag vaknade till ännu en solig, men ack så blåsig torsdag. Först tänkte jag fortsätta mitt vårplanterande med att åka på kyrkogårdarna med penséer, men eftersom jag hade bestämt mig för att åka till Visby på eftermiddagen, så sköt jag upp det tills i morgon. Man ska ju inte jäkta i onödan!

Jag är med i Osteoporosföreningen och hade fått en inbjudan till ett Livscafé, det var anledningen till Visbyfärden. Det har varit flera såna här träffar, men det har alltid kolliderat med något annat, så det här var första gången för mig.

Jag hade ett par timmar att fördriva innan mötet, så då gick jag genom stan och ner till Almedalen och Botaniska trädgården. Det syns verkligen hur sen våren är i år, för det var inte mycket annat att se än krokus, snödroppar och scilla och det ser man ju överallt nu.

I Almedalen var det full fart, för en skolklass höll på och spelade kubb och en annan tyskspråkig klass gick runt med guide.

Livscaféet startade klockan två och vi var rätt många kvinnor, för det är ju huvudsakligen kvinnor som får den här sjukdomen. Några hade jag träffat tidigare på Osteoporosskolan och några var gamla bekanta, så det blev en trevlig träff i all enkelhet.

Vi fikade och när vi var klara med kaffedrickandet inledde ordförande för föreningen, Eva Tédenmyr, eftermiddagens diskussion och vi började med att gå igenom föregående nummer av OsteoporosNytt, men mest pratade vi om våra erfarenheter av den här krämpan och de olika behandlingar vi erbjudits. Kvinnan som satt mitt emot mig, berättade att hon krympt 14 cm och jag kontrade med att jag ”bara” blivit 10 cm kortare. Vi var båda överens om att det var förfärligt tråkigt att har råkat ut för det här!

Jag missade precis en buss när jag skulle åka hem och fick vänta ett tag tills nästa gick, men det gjorde ingenting, för när jag stod där och väntade kom Eva, så jag hade trevligt sällskap på hemvägen.

Trevlig torsdagskväll!

Share on Facebook

Mulet och grått och bara ett par grader varmt är det i dag, inte speciellt vårlikt väder, men trots det har några gula krokusar kämpad sig upp i rabatten under mitt vardagsrumsfönster. Tyvärr har rabatten fungerat som katt-toalett och där ligger stora bamsiga kattskitar, för trots att de har grävt så att krokuslökarna ligger ute på gräsmattan, har de inte lyckats täcka över eländet.

Så gjorde aldrig Grållen och Svarten! Det fanns aldrig några kattlortar i rabatterna eller i trädgårdslandet. Men de var ju speciella på alla sätt och vis. Åh så jag saknar dem, speciellt Grållen!

I dag har jag varit hos tandläkaren för att få den där lösa plomben utbytt. Jag tog bussen och kom till stan en timme innan jag skulle infinna mig på mottagningen, så jag gick in på bokhandeln på Adelsgatan och fick då se att de hade Elena Ferrantes sista bok i Neapelkvartetten till nedsatt pris.

De tre första sträckläste jag i somras och då höll man ännu på med översättningen av Det förlorade barnet. Nu passade jag på att köpa den och gick upp till tandläkarmottagningen och satte mig där och började läsa. Det var så isande kalla vindar, så de där funderingarna jag haft om att gå ner i Botaniska trädgården skrotade jag direkt när jag klev ur bussen.

Jag kom omgående in i boken och det var inga problem att det var så länge sedan jag läst de andra. Väntan på tandläkare blev inte speciellt lång, för de hade tydligen fått tid över, så jag kom in i förtid. Snabbt och smärtfritt blev tanden lagad, men attan vad det sved i plånboken 2400:- för besöket hos tandhygenisten och den här lagningen. Varför ska det vara så dyrt!

När jag betalat och rättat till anletsdragen igen och fått på mig ytterkläderna var det tio minuter tills nästa buss till Klintehamn skulle gå, så jag snabbade mig och hann med den. Bussförbindelsera mellan Klintehamn och Visby är verkligen bra!

Trevlig fortsättning på onsdagen!

Share on Facebook

I dag har jag varit i Visby på årets kontrollbesiktning hos tandhygenisten och jag fick i stort sett godkänt, förut en lagning som satt och vickade, så det blir ett nytt besök.

Alla som känner mig vet hur illa jag tycker om de här besöken, men om man skulle bli alltför nervös när man sitter i väntrummet hos min tandläkare/tandhygenist kan man sticka några varv, för att lugna nerverna. Jag föredrog dock att bläddra i dagens Gotlands Tidningar medan jag väntade. Trots att tandhygnisten hittade den där bristfälliga lagningen, så var det med lätt hjärta jag gick ut därifrån och då satte jag kursen mot Östercentrum, för jag hade inte ätit någon frukost innan jag åkte hemifrån.

Det snöade i morse, så jag tog bussen, men nu är det ordentligt blidväder och vägen såg riktigt skaplig ut. När jag kom till Öster gick jag till Siesta och åt en räkmacka och drack en kopp kaffe och medan jag satt där kom det fram en dam till mig och talade om att jag ju inte kände henne, men att hon kände till en hel del om mig. Hon brukar läsa min blogg! Så glad jag blev, för jag funderar ofta på vilka det är som läser det jag skriver. Jag ser ju att jag har mellan två- och trehundra besökare om dagen, men det är ett fåtal av dem som kommenterar eller som jag känner till. Tack för att just DU gav dig tillkänna!

Egentligen hade jag tänkt stanna i Visby några timmar, men när jag såg att jag hann med 11.35-bussen skyndade jag mig att dricka upp kaffet och åkte hem. Det var väldigt moddigt på gatorna och trottoarerna i Visby, så det lockade inte till några längre promenader i alla fall. Nu ska jag på återbesök till tandläkaren i mitten på mars och då hoppas jag att det är trevligare förhållanden.

Igår hade jag fullt upp med balansträning på Vallemo på förmiddagen och jobb på Kupan på eftermiddagen och när jag kom hem och hade fått i mig lite mat, hamnade jag framför tv:n och där blev jag sittande tills det var dags för sängen, så gårdagens blogg uteblev.

Trevlig tisdag!

Share on Facebook

…att byta bort den här bilen. Den är i ett helt fantastiskt skick! Den ska du vara rädd om, sa besiktningsmannen när han kom med protokollet efter genomgången av bilen.

-Då är den värd en ordentlig service, inklusive kamremsbyte, frågade jag.

-Absolut, det är min ärliga mening, svarade han.

Jag har med andra ord varit på Bilprovningen i dag och när jag körde dit var det ännu frosthalka på vägarna, men det hade börjat töa upp, så det var nog inte så halt som det såg ut, men jag hade gott om tid och trafiken gick i 60-70 km i timmen, så det passade mig ganska bra.

Jag blev så stolt över den lille Golfen och det kändes nästan som när barnen kom hem med bra betyg från skolan. Egentligen hade jag haft funderingar på att ta en sväng i Visby, men jag ville köra tillbaka till Klintehamn innan det blev fruset på vägen igen, så jag åkte direkt hem och satte in pärlan i garaget.

Hur många gånger kan man se Forrest Gump? Jag fastnade framför tv:n igår kväll som vanligt och efter Mästerkocken satt jag och zappade lite och hamnade på TV4Film precis när den började. Jag har sett filmen flera gånger, men nu var det säkert en 5-6 år sedan jag såg den senast. Jag skulle bara se lite i början, men givetvis blev jag sittande tills den var slut. Så det blev senafte igår kväll.

Åke hade sällan tålamod att se en hel film och ofta satte han sig inte ens ner för att se dem, utan han stod i dörröppningen till köket och tittade, men Forrest Gump gillade han.

Ha en fin fortsättning på torsdagen!

Share on Facebook

….så hur ska nu julen bli? Det är risk för att vi får en vit och kall jul, om nu alla gamla tecken stämmer. I Allnakku kan man läsa: Anders kallas Andas på gutamål, och hans dag är en märkesdag, som skall visa vad det blir för väder i julhelgen. Det blir aldrig likadant som på Anders.

Det blev en riktigt trevlig kväll igår med väldigt god mat och italienarna jublade över den goda ”mormorssåsen”. Så kallar de gräddsåsen man kokar till stek och annat stek kött av olika slag. Kalkonen med hasselbackspotatis smakade utmärkt och till efterrätt fick vi björnbärspaj och vaniljsås.

I gårdagens inlägg beklagade jag mig över att jag inte kommit igång med julstöket ännu, men när jag väl fått gräma mig över det, tog jag mig samman och for iväg till Hemse och handlade både glögg och en Trisskalender, så i morgon är jag redo för den första miljonen.

Givetvis köpte jag också det jag hade på listan för att kunna börja baka, så i dag har jag inlett julbaket. Nu är jag verkligen på gång! Jag har just ätit en sen lunch, för jag ville bli färdig med kakorna först. Till efterrätt tog jag mig en kopp kaffe och en, ännu lite ljummen, mazarin och den smakade alldeles utmärkt bra.

Trevlig torsdag!

Share on Facebook

I dag har det varit en grå och disig novemberdag, men det har inte blåst i alla fall. Jag sov rätt länge, för jag satt och såg på tv sent igår kväll. Jag såg en av de där Maria Lang-deckarna som går nu och de är så häpnadsväckande dåliga, så jag känner att jag måste låna någon av böckerna och se hur de är egentligen. Jag har ju läst dem, men för många, många år sedan och har för mig att jag tyckte att de var bra.

I går kväll fick jag ett sms från sonen som undrade om jag ville ha hjälp att få på vinterdäcken och det tackade jag givetvis inte nej till, så på förmiddagen körde jag upp till Stenstugu. Dubbarna börjar nog bli lite dåliga, men vinterdäcken är bättre än det där sommardäcket Bosse håller på att rulla bort i alla fall och jag behöver ju inte ge mig iväg ut och köra om det skulle bli riktigt halt och besvärligt. Jag får väl se vad de säger på bilbesiktningen? Går inte däcken igenom får jag väl investera i nya.

Det passade bra att få däcken bytta, för i dag skulle jag åka till Visby och uppvakta en 90-årig SPF-medlem. Nu var det ju inte halt, men halkan kan ju komma överraskande kvickt. Jag åkte tidigt så att jag skulle kunna köra hem medan det ännu var lite kvar av dagsljuset.

Det var en pigg och glad 90-åring som tog emot släkt och vänner i Församlingshemmet i Visby och hon bjöd på härlig gravad och varmrökt lax och potatissallad, bröd, ost och kex och sedan kaffe och kladdkaka med vispgrädde. Det var totalt onödigt att jag åt lite innan jag åkte hemifrån. Det blev senare än jag tänkt, för det hölls några tal och då kan man ju inte bryta upp, men helt mörkt var det inte och jag kom hem lyckligt och väl.

Trevlig söndagskväll!

Share on Facebook

I dag har vi haft en riktigt skönt novemberväder med en aning av sol och 8-9 plusgrader. När jag morgonpysslat färdigt samlade jag ihop skräp som skulle på återvinningen, för även om vi har ett bra soprum här på Odvalds blir det mycket man måste åka iväg med. Sen hade jag tänkt mig att städa badrummet när jag kom hem igen, men det blev något helt annat.

När jag satt i bilen på väg dit ut var det något som skavde på insidan av kinden och när tungan gled runt i munnen upptäckte jag att en bit av tanden längst bak ramlat bort. Inte nu igen! Jag fortsatte ut på Återvinningsstationen och körde runt och försökte få var sak på rätt plats och sedan fortsatte jag till Konsum, för när jag städade skåpen igår såg jag att det fattades en hel del.

Men det där med tanden gnagde, så innan jag gick in i affären ringde jag till tandläkaren och de kunde ordna en tid redan kl 13 i dag. Så passande och bra en sån här dag när väglaget var perfekt, så det är klart att jag tackade ja till det. Det var bara att gå in och handla och sedan köra hem med handeln, plocka undan den, borsta tänderna en extra gång och så iväg till Visby.

Det var inte lätt för Eva att komma åt den där tanduschlingen och jag gapade så jag trodde munnen skulle spricka, för att hon skulle komma åt. Nu är det bara att hoppas att den där tillfälliga permanenta långtidslösningen håller. Det finna inga garantier för det, men skulle den spricka igen hittar de säkert en annan lösning, fast då lär jag inte slippa så lindringt undan som i dag. 500:- tog Eva och då höll hon på bra mycket längre än Jonas gjorde förra gången.

Jag hade lite funderingar på att ta en vända till Östercentrum och gå på Siesta och äta en räkmacka när jag var färdig. Jag hade ju inte hunnit äta någon lunch innan jag åkte, så jag började bli hungrig, men jag åkte hem i stället. Så det var verkligen ett snabbt Visbybesök.

Ha en fin fortsättning på torsdagen!

Share on Facebook

…är det enligt allnakku sleiars dag.

Sleiar, slånbär, blir godare efter en frostnatt, då den kärva smaken mildras. En natt i frysen har samma effekt, och sedan kan man tillverka saft eller likör med fin arom.

Jag har druckit hemgjord slånbärslikör och det är jättegott, men jag har aldrig provat att göra det själv, trots att det finns gott om slån överallt.

Solen skiner så fint den här ”nåvembardagen” och det passar mig bra, för jag ska ta en tur till Visby. En tröja ska lämnas tillbaka till Lindex och så ska jag göra ett besök på Hansahälsan för att kolla min hörsel. Jag tycker att jag börjar höra dåligt och till hörcentralen i Visby är det 11-12 månaders kö, så om läkaren på vårdcentralen tycker att det finns fog för en remiss dit, vill jag vara ute i god tid. En sak kan man ju vara säker på, det blir inte bättre. Jag har ju tinnitus också och det gör inte hörseln bättre precis.

Det är lite pinsamt när man ideligen måste säga: ”Va! Förlåt vad sa du? Ursäkta jag hörde inte!” För att inte tala om när man sitter på möten och inte hör vad folk säger. Ska man dessutom skriva ett protokoll sedan kan det bli rena gissningsleken.

Jag kollade hörseln på lasarettet 1988 när jag jobbade på Gotlandsflis. Hela personalstyrkan var på undersökning och inte bara karlarna som jobbade ute i produktionen utan vi på kontoret också. Då konstaterades att jag hade en lätt hörselnedsättning när det gällde dova ljud. Kan det vara därför jag har svårt att höra när folk sitter och mumlar i skägget? Det ska bli spännande att se vad dagens test utvisar!

Förfallet fortskrider!

Share on Facebook

Jag tycker om att gå i Botaniska trädgården och igår tog jag mig en promenad där. Det var parkarbetare lite överallt som höll på och krattade löv och ordnade i rabatterna, solen sken lite svagt och det var flera besökare än jag som strövade omkring där.

Blommor i alla ära, men jag tycker nästan allra bäst om alla de vackra träden och igår var det här verkligen iögonfallande.

När jag fått mitt lystmäte på blomsterprakt var klockan nästan tolv, så då åkte jag till Korpen och åt lunch där, innan besöket hos sjukgymnasten. Jag valde en fiskgratäng och den smakade riktigt bra.Utvärderingen gick bra (tror jag). Det var samma frågor och övningar som vi gick igenom första gången jag träffade henne. Nu ska hon mata in uppgifterna i sin dator och sedan se om de här sex veckorna har förbättrat någonting. Vi åtta som varit med har ingått i ett pilotprojekt, så utifrån våra erfarenheter ska sedan den här osteoporosskolan utvecklas vidare.Efter besöket på Korpen körde jag hem, så något besök på Östercentrum blev det inte och det var kanske lika bra. Jag hade ju redan gjort av med en massa pengar.Och mer lär det bli, för när jag kom till Klintehamn lämnade jag av bilen på Preem, för den lille Golfen har hållit på och tjatat om service hela sommaren, så i dag ska den få det och det lär kosta en bra slant det också.
Förhoppningsvis blir det fortsatt uppehållsväder ett tag till den här molniga och disiga tisdagen, för fram på dagen får jag ta mig en promenad till Preem för att hämta bilen. Jag behöver få hem den, för i morgon hade jag tänkt jag åka till Fröjel och vara med på Onsdagsträffen i Skolgården och på torsdag ska vi SPF:are till Toftagården och äta lunch och lyssna på ett föredrag av fd hovstallmästare Mertil Melin.

Trevlig tisdag!

Share on Facebook

Igår åkte jag in till Visby på eftermiddagen och hälsade på hos Krister och Thomas. Det är länge sedan jag var där och jag var nyfiken på det nya badrummet som de håller på att bygga och på trädgården. Vi drack kaffe med en god äppelkaka till och satt och pratade.

Sedan skulle jag till Wisbygymnasiet och se en film ”BIANCA COME IL LATTE, ROSSA COME IL SANGUE” ”vit som mjölk röd som blod” för att tillsammans med andra italienvänner runt om i landet fira ”La settimana della lingua italiana nel mondo”. När jag gav mig iväg vid halvfyra-tiden hade jag ännu inte bestämt mig för om jag skulle gå på filmvisningen, eller om jag skulle åka hem.

-Jag bestämmer mig när jag kommer till avtagsvägen till gymnasiet. Antingen svänger jag höger, eller också fortsätter jag rakt fram, sa jag till Krister. Jag gillar ju inte att köra i mörker, speciellt när det regnar och visste ju att när det var dags för hemfärd skulle det vara mörkt och det blev senare än jag beräknat.

Solen sken och vädret var ännu fint, så jag svängde höger och sedan in på den stora parkeringen där det bara stod en 10-15 bilar, så jag hade lite svårt att bestämma mig för vart jag skulle ställa den lille Golfen. Jag körde rätt långt fram i en rad där den fick stå i ensamt majestät.

Vart skulle jag nu ta vägen? Det är cirka trettio år sedan jag var där senast och allt är om/till- och nybyggt, men jag visste att vi skulle vara i Steffenhuset, så det tittade jag efter. Då kom det en dam på cykel och hon visste var det låg och hon skulle också med på filmvisningen, så vi följdes åt. Vi gick in, men kom bara in i en tambur, sedan var det låst, men där fanns en trappa upp och den tog vi. Vi kom upp i en tom korridor och gick där och tittade och vi hittade hörsalen, men den var låst. Vi fortsatte fram mot biblioteket och där mötte vi en dam, som inte visste någonting alls om någon filmvisning.

-Var kom ni in? frågade hon.

-På södergaveln, sa mitt sällskap, som tydligen hade koll på väderstrecken.

-Ni måste ner igen, men ni kan gå ner här, sa hon och pekade på en trappa, så där gick vi ner och kom ut igen.

Längre bort, vid ett annat hus öppnades en dörr och det kom ut någon som stod och tittade sig omkring, så då gick vi dit. Det var en man från föreningen. Man hade ändra lokal från Steffenhuset till Hansahuset, för när de skulle gå in i Steffenhuset hade larmet gått. Inte undra på att vi inte hittade dem. Puh, vi var äntligen på plats!

Två ungdomar från gymnasiet presenterade filmen och sedan började den. Den var ganska bra, man jag förstod inte så mycket av italienskan, så det var tur att det fanns engelsk text också. När filmen var slut fick vi cider och snacks och så pratade vi om vad vi tyckt om filmen. Det hela drog ut lite på tiden, men när klockan var sju började vi avsluta och jag var ganska snabbt iväg.

När jag kom ut ur salen kändes det som om jag ville gå till vänster, men en man som gick före mig tog till höger, så jag tog rygg på honom – och kom ut på ett ställe där jag aldrig varit förut. Det var mörkt och det blåste, men som tur var var det uppehållsväder, för parkeringen var borta. Var är parkeringen?

Det stod rader med bilar här och det stod rader med bilar där, men jag såg ingen stor parkering. Jag gick och gick och precis som när man går vilse kom jag tillbaka till utgångsläget igen. Nu får jag ringa efter Krister! Neeej, då blir jag utskrattad! Och diskussionen om demens och alzheimer skulle ta fart.

Jag tänkte till lite! Jag hade ju ingen karta och kompass, men jag hörde ju trafiken från Allégatan, så jag tog en gata som gick åt det hållet och kom ut på den. Ska jag gå till höger eller vänster för att hitta rätt avtagsväg där parkeringen är? Jag tog till vänster, men insåg ganska snabbt att det var fel och vände och bara några hundra meter längre fram stod skylten – Wisbygymnasiet – och där var parkeringen. Parkeringen, som var tom när jag kom dit var nu smockfull av bilar. Var kunde Golfen befinna sig? Jag har ju inget sån där fiffigt lås, så att man kan öppna på avstånd, så det var bara att leta. Jag gick rad upp och rad ner en gång och en gång till, men ingen Golf. Tredje gången fick jag dock se den!

-Det var hemskt vad det var besvärligt att hitta dig, sa jag till den och gav den en spark innan jag låste upp och satte mig vid ratten och körde hem.

Jag som tycker att jag har bra lokalsinne!

Share on Facebook