Den 22 december 1972 föddes Krister, vårt tredje decemberbarn, och efter årets längsta natt, kan man väl säga att han kom med ljuset. Stackars Krister! Det var nog inte så roligt att vara född så sent på året. Lagom han kommit ikapp klasskamraterna i ålder, blev det januari och de började fylla år och så blev han yngst igen.

Eva och Bosse var 11 respektive 9 år när Krister föddes och de var inte glada när jag inte var hemma till julen, för vi fick stanna kvar länge på BB. Inte förrän till nyår fick vi åka hem.

-Den där krumeluren har förstört hela vår jul, sa Bosse om sin lillebror.

I dag är det en strålande vacker dag och solen lyser från en i stort sett molnfri himmel. Få se hur länge vi får glädja oss åt den. Någon julstämning kan jag väl inte påstå att det är när man tittar ut, men jag gillar att det inte är halt på vägarna.

Tomten sitter och värmer sig i solskenet. Inte har jag någon stor gran, men jag trivs faktiskt med den här lilla bordsgranen, som jag haft sedan vi flyttade hit till Odvalds.

Nu ska jag ge mig iväg ut på samhället och först och främst göra ett besök på Konsum, för jag fick ett tips av Ann-Marie på ett julgodis, som jag inte har ingredienserna hemma till. Rocky Road heter det och det låter så gott när jag läser receptet, så det måste jag prova. Jag tänkte att jag skulle göra något som är tandvänligare än knäck.

Ha det så gott så här dan, före dan, före dopparedan!

GOD JUL!

Share on Facebook

Vilken fin dag vi har haft i dag. Visserligen har det blåst, men det har varit ljust och solen har visat sig. Morgonen och soluppgången var otroligt vacker.

Jag hade ju bestämt mig för att åka och handla i dag och jag började med att köra till Hemse, men innan jag kom fram dit var jag inne hos Gahm´s i Fardhem och köpte lottringar och kuvert för SPF:s räkning. Man får passa på när bilen ändå går.

I Hemse skulle jag till Gröna skylten, men innan jag gick dit gick jag in på Högbyhallen för att se om de hade någon lax och det hade de. Stora fina laxsidor och dessutom till bra pris; 129:-/kg med kundrabatten och hållbara ändå till den 29/12. Jag valde ut en på 1½ kg och sen funderade jag på om jag skulle fortsätta att handla resten, som fanns på listan, där eller om jag skulle vänta med det tills jag kom hem till Klintehamn igen. Jag beslutade mig för att vänta och gick bara in på Systemet och köpte mig en flaska glögg och vin och sen vände jag hemåt igen.

När jag kom in på Konsum tog jag fram min shoppinglista och började med att plocka till mig ett par rödlökar och på samma gång kom jag på att den hela kryddpeppar, som jag ska ha till sillinläggningen, var slut och det hade jag glömt att skriva upp. Ja, ja, nu kom jag ju ihåg det i alla fall! Jag prickade av på min lista allteftersom och till slut återstod bara röda ljus. Var finns de? Jag hittade inga, bara Birgittaljus och blockljus!

-Finns det inga röda ljus?
-Nej, det tror jag inte, för det var en som skulle ha det förra veckan och det fanns inte då heller.
-Får ni hem det innan jul?
-Det tror jag inte.

Varför stannade jag inte på Högbyhallen och handlade där i stället för att larva mig och vara lojal mot en Klinteaffär. Alltså, det blir jul utan röda ljus, men det kändes konstigt när jag satte vita ljus i stakarna tillsammans med julmanschetterna.

När jag griljerat den lilla färdigkokta skinka jag köpte på Konsum, provsmakade jag den tillsammans med rödbetssallad och en smörgås. Det blev en god lunch! Sedan tog jag på mig ytterkläderna igen och vandrade iväg till Konsum, för jag hade givetvis glömt den där kryddpepparn. Det man inte har i huvudet, får man ha i benen. Det är så sant som det är sagt!

Bland dagens julkortspost fanns ett kuvert från Postkodlotteriet. Ett biopaket värt 410:-. Ska man kunna utnyttja de här biljetterna måste man åka till Visby, så det biopaketet blir en bra present till Krister och Thomas.

Trevlig fortsättning på onsdagen!

Share on Facebook

…för i dag fick jag den tredje stjärnan på Trisskalendern och har alltså vunnit 100:- och har jag turen med mig kan det bli ännu mera, för man kan vinna ändå upp till fem gånger.

Jag har två jultomtar, två julgranar och två hjärtan, så prognosen är god och förhoppningarna höga.

I dag har det varit skapligt väder och solen tittade till och med fram en stund, så jag har passat på och bytt i sängen och städat av ordentligt och har just tvättat golven och tagit in mattorna som varit ute på vädring.

Mitt i stöket kom goaste grannen Rut in med den här julblomman och vi blev sittande ett tag med varsin mugg glögg. Jag kunde ju inte låta henne gå ut med julen och julgodiset har jag inte påbörjat ännu. Om övrig i familjen ska få vara med och smaka på det får jag väl spara den delen av julpysslet till dagen före julafton. I morgon ska jag storhandla och lägga sillfiléer i blöt. Det börjar bli dags att lägga in sillen.

Tekniken strular lite, för jag har fått reda på av några som brukar kommentera hos mig att de inte får något mejl när jag besvarat kommentaren trots att de kryssat i rutan. Jag har testat själv också och så är det. Det fungerar inte! Tilläggets hemsida är stängd och det finns ingen uppdatering man kan göra, så jag får väl fundera på om jag han hitta något annat. Nu har jag tagit bort möjligheten att kryssa i att man vill ha mejl vid svar. Jag svarar på i stort sett alla kommentarer, speciellt om de innehåller någon fråga.

Messinger kan man också bli lite trött på nu, för så många hysteriskt blinkande julgranar och ”huggar”, och varningar för den där farliga Fabrizio Brambilla, som det droppar in nu vet jag mig inte ha varit med om förut. Pling, pling, pling! Jag är väl en tråkmåns, men av ren princip skickar ingenting sådant vidare.

Trevlig fortsättning på tisdagen!

Share on Facebook

I morse såg jag faktiskt att det finns en blå himmel bakom molnen, men det var inte så stor stund så försvann den vackra blåa färgen och himlen blev lika grå som vanligt. Däremot är det nästan vindstilla och det är vi inte bortskämda med.

Kölden biter i advent
och vårt tredje ljus blir tänt.
Gud bevare alla frusna,
ge dem värme, låt det ljusna

Enligt Allnakkku är det traditionella namnet på den sista söndagen före jul svart sundagen, svarta söndagen. Till den söndagen städades det inte, men man gjorde julrent i den kommande veckan. Jag hade lite funderingar över hur det skulle bli i år när det är fjärde advent och julafton på samma dag, men givetvis är det så att det är i dag som det är svartsöndagen.

Jag var på kyrkogården i morse och tände ljus och jag fick verkligen köra försiktigt, för det var fruktansvärt halt. Det var till och med halt på gräsmattorna upptäckte jag när jag försiktigt tassade ut till garaget. På hemvägen svängde jag in till Stenstugu och pratade med Eva en stund.

När det nu är svartsöndag ska jag utnyttja den och baka det sista – Amorer – som Edoardo gillar. Juletid är det nötter och mandel i det mesta och det kan han inte äta, men Amorer går bra.

Trevlig svart sundag!

Share on Facebook

I dag har vi haft julfest här på Odvalds och det blev en trevlig stund med fin sång och musik, god risgrynsgröt och skinksmörgås och besök av både Lucia och tomten.

Det här är tredje året som ”Festgänget” arrangerar julfest för oss som bor i området och de är all beundran värd som orkar hålla på med det, men de är kämpar. Nu planerar de redan för 2018 års sommarfest!

När jag kom hem kände jag att jag ville åka till gravarna och tända ljus, för det är uppehållsväder i dag och alldeles stilla, så jag gjorde mig i ordning och skulle ge mig iväg, när jag kom på att jag ju druckit likör till kaffet, så det var bara att ändra på planen. Jag hoppas att det går att ta sig dit i morgon förmiddag i stället.

Ha en fin tredje advent!

Share on Facebook

…eller rättare sagt, jag är klippt. Jag trodde att jag inte skulle behöva göra det före jul, men insåg att så fick det nog bli i alla fall. Givetvis blev det för kort och det känns lite konstigt, men det blir nog bra när jag får tvätta det och föna till det som jag brukar ha det.

Regnandet fortsätter ihärdigt i dag också. Jag hade tänkt städa när det nu är fredag och allting, men lusten gick av mig när det var så mörkt i förmiddags att man inte kunde se inomhus utan att tända lamporna. Det får vara till en dag när det är ljusare. I stället har jag plockat fram några juldukar och julsaker. Jag smyger dit några då och några då.

Förr var det dagen före julafton som gällde och sen fick man hålla på nästan hela natten till doppareda’n för att bli färdig. Det absolut sista var fernissning av trösklarna i köket och då var det ofta nära midnatt. Dagen avslutades sedan med härligt julbad och sen kröp jag till sängs trött, på gränsen till utmattad, men mycket nöjd med mig själv. Det är skönt att man slipper sån stress nu för tiden.

På förmiddagen pysslade jag i stället med att lägga in bilder från gårdagens julbord på föreningens hemsida och skrev ett reportage till tidningen. Vi måste ju visa att vi är en aktiv förening, för att kanske locka till oss några nya medlemmar.

Efter lunch var det så besöket hos frissan och en vända till Konsum. Jag tog bilen eftersom det regnade ganska kraftigt och då är det bra att passa på och handla på samma gång. Nu har jag druckit mitt eftermiddagskaffe med en lussekatt till, klockan är bara kvart över tre och det är alldeles mörkt ute, meh här inne fladdrar adventsljusen så muntert. Man får göra vad man kan för att bekämpa mörkret.

Trevlig fredag!

Share on Facebook

I dag har det regnat precis hela dagen och det har nästan inte varit något dagsljus. Så dystert!

Desto trevligare då att köra till Toftagården och äta julbord tillsammans med ett åttiotal andra pensionärer. Det var inte bara vi i SPF Klinteorten, utan vi åt tillsammans med SPF Eskelhem-Tofta.

Vi hade det riktigt varmt och gemytligt med god mat och även om vi bara beställt det lilla julbordet blev vi mer än mätta. Avslutningen med risgrynsgröt och äppelkaka med vaniljsås och sedan en kopp kaffe och en pepparkaka satte pricken över iet.

Från SPF Klinteorten kom dagens musiker Erling Lindvall, som underhöll med piano- och dragspel och alla sjöng med i de gamla välkända julsångerna.

Från SPF Eskelhem-Tofta bidrog Bo-Georg Lindgren med egenhändigt skrivna dikter på gutamål. Det är en stor tillgång att ha sådana förmågor i föreningarna.

Ha en skön torsdagskväll!

Share on Facebook

Igår var jag på Kupan och jobbade på eftermiddagen och när jag kom hem gjorde jag julkorten färdiga, satte på porto och la dem på brevlådan, så nu ska de förhoppningsvis vara på väg. Någon bloggning blev det inte, för lusten saknades och jag däckade framför tn:n tills det var dags för sängen.

Jag vaknade i dag till en grå och regnig novembertisdag, där man måste ha lyset tänt inomhus för att kunna se. Ute lyser gräsmattorna gröna igen, för den lilla snö som kom i söndags töade bort redan igår.

I morgon är det Lucia och då måste man ju få en lussekatt till morgonkaffet, så julens bullbak går av stapel i dag. Inte är det något större bak det rör sig om, men ett par plåtar blir det i alla fall. Nu är det bara Amorerna kvar, men dem gör jag nästa vecka, så att de är alldeles nybakade till julafton.

Nu har jag provsmakat en lussekatt och de blev riktigt bra, trots att jag nog egentligen fick för lite smör i dem. Det ska jag komma ihåg till nästa gång. Hälften så mycket smör ger dubbelt så goda bullar.

Trevlig tisdag!

Share on Facebook

Det är bara ett par grader varmt ute och det strilar ner någon typ av nederbörd. Det är mest regn, men rätt vad det är kommer det en skur med hagel och snö och det börjar bli vitt i gräset. Man får hålla sig inne och adventsmysa!

I går kväll var jag på Suderbys och åt julbord tillsammans med barnen och deras familjer. Vi var nio personer och saknade bara Gaetano som är i Sundsvall och inte kommer hem förrän närmare jul. Suderbys serverade ett väldigt rikligt och gott julbord och där fanns allt man kunde önska sig och lite till. Brasan var tänd och lite senare på kvällen var det en trubadur som sjöng och spelade. Det blev en riktigt trevlig kväll och Suderbys julbord kan jag verkligen rekommendera!

På torsdag ska jag med SPF och äta julbord nr 2 på Toftagården, men där har vi bara beställt det lilla julbordet och det räcker bra, för mätt lär man bli i alla fall.

När jag kom hem hann jag lagom se slutet på Grantchester och sedan började Återstoden av dagen med Emma Thompson och Anthony Hopkins, så det blev riktigt senafte. Jag tror att det är första gången jag ser den här filmen från början till slut. Den har ju gått många, många gånger på tv, men jag har alltid hamnat mitt i, eller mot slutet. Kazuo Ishiguro, författaren till boken som filmen bygger på, mottar Nobelpriset i dag. Det var förmodligen anledningen till att SVT sände filmen igår kväll.

Ha en trevlig Nobeldag!

Share on Facebook

Anna-dagen är en betydelsefull dag för då händer det mycket; det är Pepparkakans dag, Lutfisken ska läggas i blöt och det är Anna-med kanna.

Nu är det många år sedan jag bakade pepparkakor själv. Jag är inte särskilt förtjust i dem, så jag nöjer mig med att köpa en liten förpackning, bara för att det så ska vara. Förr var det dock självklart och man skulle baka massor av dem. Mamma brukade baka en stor burk som räckte hela våren. Pappa, som väl annars inte var så delaktig i hushållsarbetet, brukade hjälpa till med gräddningen och då satte han sig framför spisluckan med stora trenchcoaten på som skydd mot värmen.

Mina finaste minnen av pepparkaksbak har jag dock inte hemifrån, utan det var när jag fick gå till faster Nanny och hjälpa henne med pepparkaksbaket. Vi hade mallar i smörpapper av hundar, katter, fåglar, tomtar och annat som vi la på degen och skar ut stora ganska tjocka pepparkakor av. När de var gräddade fick de kallna och dagen efter skulle de garneras med kristyr, precis som på bilden. Åh, så vackra det blev!

Sen fick jag egna barn att baka pepparkakor tillsammans med och det var ju också en stor glädje, men när jag tänker på pepparkakor, så är det förknippat med faster Nanny och de fina konstverken vi åstadkom.

Lutfisken ska läggas i blöt just på Anna-dagen för att bli lagom urvattnad till julafton. När vi var nygifta höll svärmor noga på den traditionen, men sedan köpte vi färdig lutfisk i butiken i stället och slapp den där illaluktande processen. Numera äter vi inte lutfisk på julafton, för alla tycker inte om det. Barnen lärde sig att äta det när de var små under hot om att de inte skulle få några julklappar annars. Till och med Carina föll för det trycket när hon kom till Stenstugu och både hon och barnen lärde sig inte bara att äta det, utan att tycka om det också. Bilden härintill fick jag i ett mms från Bosse igår kväll med en bild på kvällens middag – Lutfisk serverad precis som den ska med gröna ärtor, potatis och bechamelsås och massor av kryddpeppar.

I dag ska julölet vara färdigt också och på sina håll kallas den 9 december för Anna-med-kanna. Vi bryggde gotlandsdricke på Stenstugu, men det där att den skulle vara färdig för avsmakning på Anna-dagen kände jag inte till förrän jag fick läsa det i Allnakku, så just den traditionen fanns inte hos oss. Gotlandsdricke är för övrigt någonting som jag aldrig lärde mig tycka om, men det var Åkes förtjusning.

Så grattis Anna på din namnsdag!

Share on Facebook