Deltagandet i Nationaldagsfirande på Klinteberget blev inte så stort som det brukar vara, men det var mycket på gång den här helgen, så det var nog ingen större överraskning att det inte blev så många som vanligt.
Vi var ungefär 20 personer som var med och vi hade det riktigt trevligt. Vädret var soligt och vackert och flaggan vajade så vackert i vinden. En del gick en promenad i skuggan under bokarna på de vackra stigarna längs Klintebergets sida och andra spelade kubb. Vi drack kaffe och vår underbara musikant Erling Lindvall underhöll med sitt dragspel.
Erling är en fantastisk musiker och dragspel gör sig väldigt bra utomhus. Det är en stor gåva att ha en sådan förmåga i föreningen.
Trots all den fina gemenskapen kändes det tungt att sitta där utan Åke och jag fick gå undan för mig själv några gånger och samla ihop mig. Jag inser att det nog kommer att kännas så här ett bra tag framöver. Vardagarna går bra, men helgerna är jobbiga.
När vi avslutat firande på berget med att sjunga Flamma Stolt, tog jag bilen och åkte upp i skogen vid Vallhagar och plockade en fin bukett liljekonvaljer och sen åkte jag till kyrkogården med dem. Det känns som om Åke är lite närmare där.
Läs fortsättningen…
