Livet efter 70

Det har varit mulet precis hela dagen idag, men jag kände att jag inte kunde sitta inne för att inte solen sken, så efter lunch gick jag Vallerundan.

Det var kallt om fingrarna, annars var det inga problem att hålla värmen, men ett par vantar hade suttit fint. Jag tänkte på den där skinnvanten, som jag hittade förra gången jag gick i Vallekvior, men var borta nu, så någon har i alla fall tagit vara på den.

I änget vid Vallegårdarna är det nästan mer gulsippor än vitsippor. Det var riktig vackert där!

Mindre vackert var det när jag kom hem och skulle ta bilen för att åka upp till Stenstugu. Senast jag såg bilen, igår förmiddag, såg det inte alls ut så här vid ratten.

Polisanmälan är gjord och i morgon får jag ringa försäkringsbolaget. Varför satte jag inte in bilen i garaget igår kväll?!?

Uppdatering 18.15

2012-05-06 14:15, Motorfordon, stöld, Gotlands län

Under natten har någon försökt att tillgripa en VW Golf i Klintehamn.

Organisation
Polismyndigheten Gotland

Uppdatering 19.30
Och det är tydligen inte bara jag som är drabbad, för polisen redovisar ett inbrott till i en bil i Klintehamn.

2012-05-06 15:37, Motorfordon, stöld, Gotlands län

I Klintehamn har någon under natten brutit sig in i en parkerad VW Jetta och försökt att tjuvkoppla denna.

Organisation
Polismyndigheten Gotland

Share on Facebook

Med posten idag kom den här försändelsen med rosa liljekonvaljer.

Jag var med i en tävling hos Annelie i maj 2011 där hon lottade ut rosa liljekonvaljer, men där vann jag ingenting.

Nu har Inga C, skickat mig plantor. Problemet är att jag inte kan komma på vem Inga C är, men varmt tack Inga! Hör gärna av dig så att jag får tacka dig ordentligt.

Växterna var så fräscha och fina och nu har jag planterat ner dem i min ena rabatt och hoppas att de ska trivas där.

Här brukar liljekonvaljerna blomma lagom till Mors dag och när vi gick i skolan fick vi cykla upp till Klinteberget och plocka buketter till våra mammor.

På senare år har Åke, som annars aldrig plockar blommor eller bryr sig om blommor, brukat plocka en bukett till mig i största hemlighet till Mors Dag. Han hittade ett ställe på kyrkvägen mellan Övre och Nedre Fröjel där det växer massor av konvaljer.

När jag kommit ner i vardagsrummet på söndagsmorgonen har det brukat stå en bukett där och spridit sin underbara doft i hela rummet. Och min käre make har, med all rätt, sett mycket belåten ut med sig själv

Share on Facebook

Idag har jag verkligen haft det skönt och inte gjort så mycket nytta. Jo, strykningen i morse får väl räknas till nyttigheterna. På förmiddagen satt jag ute i solen och läste, bararmad och barbent insupande massor av D-vitamin. Åke var säkert nöjd med mig!

Efter lunchen åkte jag upp på Fröjel kyrkogård och vattnade och såg till blommorna och pratade med honom en stund. Sen gick jag ut till Kastalen och tog ett par kort av utsikten därifrån. Det är lågvatten nu och skäret börjar komma upp i ytan.

I Masshagen var det lika fantastisk vackert som det brukar vara den här tiden. Hela marken böljar i mjuka kullar fullständigt översållade av vit- och gulsippor. Det är verkligen en lisa för själen att sakta gå där och beundra allt det vackra och lyssna på fågelsången. Fast i år är det lite vemodigt. Åke fick inte komma dit i vår och stå där mitt i härligheten.

Han saknas mig!

Share on Facebook

När jag loggade in i morse fick jag se att Ingrid Christina lämnat den 19000:de kommentaren.

Klicka på bilden så blir den större och mera lättläst!

Det är i och för sig en sanning med modifikation att det rör sig om så många kommentarer, för systemet räknar alla, alltså även mina egna svar, så om man bortser från dem blir resultatet lite drygt hälften. Men ändå, det var Ingrid Christina som lämnade den nittontusende. Tack för den Ingrid!

26 augusti 2010 startade jag den här bloggen och det har varit så roligt med all respons jag fått från när och fjärran. Och nu, efter allt som hänt, blir det rena terapin att sätta sig här vid datorn. Här är jag inte ensam! Och alltid finns det något att dela med sig av, även om det oftast blir vardagliga händelser, men det är ju så livet är – mest vardagar – och de är viktiga nog. Kan man inte fylla vardagen med något vettigt och stimulerande blir livet nog ganska trist.

Jag vet ju att det är många som läser bloggen, men inte kommenterar och det är helt ok det med, men visst är det kommentarerna som är grädden på moset. Tänk om alla de ca 200 unika besökare, som statistiken påstår är inne på Livet efter 70 varje dag, skulle skriva kommentarer, då fick jag ett heltidsjobb med att läsa och besvara dem

Ha en fin torsdag!

Share on Facebook

Igår hade vi urnnedsättningen av askan efter Åke. Vi, barnen med familjer, Åkes syster och hennes man och så jag, samlades utanför Fröjel kyrka i strålande solsken.

När alla kommit gick vi in i kyrkan, där vår underbara klockare, Gunilla Lövgren, hade ställt urnan, tillsammans med tända ljus och en vas blommande körsbärskvistar, framme vid altarringen och även tänt den stora ljuskronan med levande ljus. När klockan slog två började kyrkklockorna ringa och då gick vår äldste son Bo fram och tog urnan, för att bära ut den till graven. Vi följde efter och klockorna ringde ändå tills han sänkt ner urnan. Gunilla hade gjort så vackert på graven. Hon hade lagt murgröna och vitsippor i botten av hålet och runt det låg en krans av vitsippor.

Vi hade ingen präst med oss, men när vi tagit farväl av Åke sjöng vi Härlig är jorden. Inte kan det ha låtit vackert, för det är inte lätt att sjunga när man gråter, men vi gjorde så gott vi kunde och jag tror att Åke tyckte om det. Det var en tung stund, men ändå inte så svår som jag föreställt mig. Nu vet jag var han är någonstans, nu har jag en grav att gå till!

Vi avslutade gemenskapen med att åka hem hit och dricka eftermiddagskaffe.

När alla givit sig iväg och jag blev ensam satte jag mig vid datorn och tänkte skriva om dagen, men orkade inte. Jag orkade ingenting, jag var totalt slut och när jag skulle försöka se på TV senare på kvällen somnade jag, så för en gång skull gick jag till sängs redan före klockan åtta. Jag har sovit nästan hela natten och har vaknat till ännu en solig och vacker dag.

Vi får se vad jag ska fylla den med? Det skulle visst komma någon leverans med möbler till Stenstugu………

Livet går vidare, trots allt.

Share on Facebook

Idag är det dragningsdags för att utse vinnaren av presentkortet på Adlibris och den här gången kunde jag ju inte få någon hjälp av Åke med dragningen, men Gaetano bistod mig genom att välja ut en av de som kommenterat i Tävlingsdags och ville vara med.

Vinnaren i tävlingen om presentkortet på Adlibris blev Violen, som är för mig en alldeles ny bekantskap och hon har en blogg som heter Violens Boksida.

Skicka mig din adress Violen, så kommer presentkortet!

I dag är det ju också Valborgsmässoafton, solen skiner, men det blåser ganska kraftigt. Vi får väl se hur det blir med elden i kväll. Om inte något oförutsett inträffar planerar vi, Eva, Gaetano och jag, att åka upp på Klinteberget och se på elden där. Det startar redan klockan 20.00 i Klinte kyrka med vårsånger och sedan går man i fackeltåg upp på berget.

Åke och jag har ju brukat fira Valborg på Warfsholmen, men jag vet inte om det blir någon eld där i år och det kanske är lika bra att bryta vår gamla tradition för något nytt.

Med den här bilden av Åke vid brasan på Warfsholmen förra året, vill jag önska alla en riktigt trevlig Valborgsmässohelg och Första Maj.

Share on Facebook

Nu har Eva börjat planera för inflyttning på Stenstugu. Det kommer att ta ett tag innan hon kan bo där, men igår var vi och tog ner alla gardiner och håller på att tvätta dem. Bosse satte in en nya toalettstol och såg till att vattnet fungerar och i dag har Eva åkt dit och satt igång med städning och fönsterputsning och jag tvättar gardiner.

Igår var det strålande solsken, men nu när vi vill torka tvätt ute ska det naturligtvis vara mulet. Fast jag ser att solen bryter fram då och då, så det kanske klarnar upp ordentligt till slut.

Det är mycket som ska ordnas och inhandlas för att huset ska bli beboeligt, för även om vi lämnade kvar möblerna i ett av sovrummen och i salen och kammaren, så fattas det givetvis massor, för att familjen Foti ska kunna bo på Stenstugu. Vi får se hur Eva ordnar det. Jag är övertygad om att det blir hur bra som helst, för hon får god hjälp och stöd från sina bröder.

Nu är det dags att hänga en ny maskin tvätt, den sista för i dag. Jag kan ju inte hjälpa till med så mycket, men tvätta och stryka duger jag i alla fall till.

Ha en skön söndag!

Share on Facebook

I dag måste jag verkligen gratulera vår dotter Eva, som lyckats få en tjänst på kongressavdelningen på Visby Hotel. Samtidigt måste jag gratulera mig själv, som fått tillbaka min dotter efter hennes drygt 30 år på Sicilien.

Jag har varit i Visby i dag och uträttat några ärenden och då var jag och åt lunch hos Eva och hon sken som en sol. Nu kan hon på allvar börja planera för sin nya tillvaro här i Sverige.

På Odvalds gör våren framsteg trots kylan. I dag har det varit riktig mulet och det har småregnat från och till, så det blev ingen promenad i Visby. Det får vara till en annan gång.

Share on Facebook

Så var det dags för begravning igen och den här gången var det Åkes kusin Evy, som vi följde till den sista vilan. Åkes syster Barbro och hennes man Bengt kom och hämtade mig, så jag slapp köra själv.

Det var en vacker begravning i Fröjel kyrka med många deltagare, trots att Evy var över 90 år när hon dog. Vänkretsen är ju inte så stor när man är så gammal, men släkt och både nya och gamla grannar från Alstäde hade ställt upp mangrant.

Vi fick ta avsked av henne i kyrkan och inte vara med när kistan bars ut och sänktes ner i graven, för man var rädd för rasrisken om alla skulle stå runt den öppna graven.

Vädret var inte nådigt i dag. Det blåste väldigt hårt och regnet hängde i luften, så det var i och för sig skönt att slippa stå ute vid graven och huttra.

Efter minnesstunden gick vi tillbaka till kyrkogården och då var graven igenfylld och alla de vackra blommorna var utlagda på gravkullen. Nu började det regna, så vi stannade inte så stor stund, utan åkte hem hit till Odvalds och satt här och pratade en stund innan Barbro och Bengt åkte hem till sitt.

Share on Facebook

Kallt har det varit i natt också och vi hade -8° när jag steg upp vid 7-tiden den här Dymmelonsdagen. Namnet på dagen kommer av att vi nu är mitt i Stilla Veckan och enligt gammal tradition ska kläppen i kyrkklockorna från och med idag bytas ut mot träkläppar, dymlingar, för att dämpa klockklangen.

När jag fixat i ordning mig och värmen stigit mot 0-an, tog jag på mig och gick en vända runt Klintehamn. På Torget höll de på att påskpynta när jag gick förbi och när jag kom tillbaka dit såg det så här fint ut.

Jag skulle in på Konsum också, för jag hade kommit på att jag ju måste köpa sillfiléer och lägga in sill till påsk. Det blir en konstig påsk det här, utan Åke och det trillade en och annan tår på hemvägen när jag gick och tänkte på honom och hans sillvanor.

Åke steg upp mycket tidigare än jag på morgnarna och då gjorde han sig smörgåsar med sill på till morgonkaffet. Varje dag!! Så jag lade in sill en gång i veckan året runt, utom de gånger jag fuskade och köpte färdiginlagda filéer. Nu har det inte funnits sill i kylskåpet sedan han gick bort!

Jag tycker att jag har känt mig ganska rofylld nu ett tag och börjat få en viss rutin i tillvaron som ensamstående, men det räckte med ett inköp av fem sillfiléer för att få mig ur balans

Share on Facebook