Solen lyser från en klarblå himmel, men vi har haft riktigt kallt i natt, -7° och när jag kom upp vid åtta-tiden var det ännu nästan -3°. Jag blir nästan deprimerad när jag dessutom hör på radion att det ska fortsätta så här hela påskhelgen. Var är våren??
Gårdagen på Kupan gick bra och vi hade många kunder som handlade secondhand och många som drack kaffe och åt våfflor med sylt och grädde. Anki, som stod i köket, hade fullt jobb hela eftermiddagen med att göra smet, grädda våfflor och vispa grädde. Det är väldigt trevligt att jobba när det är mycket folk, men man är lite trött i både huvud och ben när man kommer hem.
I morse fick jag ett mejl från ICA (printen är klickbar) om jag vunnit bonuscheckar, men skeptisk som jag är, så tänkte jag bara kasta det, men så fick jag för mig att jag skulle kolla med ICA och på facebook och det visade sig ju att det är ett bluffmejl, precis som jag trodde.
Någon skrev på facebook att man hade klickat på en av länkarna och kommit till en sida där man fick en bekräftelse på att man vunnit och att man skulle skriva i sina kortuppgifter, för att de skulle kunna dra en portoavgift på 5:- för att kunna skicka de där bonuschecken. Jag hoppas ingen är så godtrogen att man gjort det, för det kan bli ett väldigt dyrt misstag. 5:- lär de inte nöja sig med. 
På ICA´s hemsida kunde man också läsa att det hela är en stor bluff. De delar minsann inte ut några bonuscheckar.
Nu tror jag att jag ska ta mig en promenad i det fina solskenet eller också ska jag känna efter om det går att sitta ute och läsa en stund…..
Det var riktigt skönt ute och när jag svängde in på Kustvägen hade jag en värmande sol i ryggen, men blev nästan rädd när jag såg hur himlen såg ut. Skulle jag hinna hem innan det började regna igen?
Det var inga problem, jag kom hem utan att bli våt om annat än fötterna, för det var ganska blött i skogen. Totalt har vi fått måttliga 5 mm idag här i Klintehamn, medan det har varit rena skyfallen i Visby med omnejd. Man har gått ut i radion och varnat för vattenplaning och vädjat till bilisterna att ta det lugnt på vägarna.
…kastade någon ut de här glasflaskorna i diket. Vad är det för idioter som gör på det här sättet? 
Jag har fått samtal från det här numret flera gånger om dagen i flera dagar nu. Första gången svarade jag, för jag kollade inte varifrån numret kom, det enda jag hörde var ett goodbye och så bröts samtalet. I morse ringde de och väckte mig 06.30. 
29 april var jag på lasarettet och pratade med hjärtläkaren som ville att jag skulle göra ett ultraljud på hjärtat och ha en 24 timmars blodtrycksmanschett, för att hon ville se vad mitt förmaksflimmer kan bero på. 
Jag är kanske grinig, men sjukvården på Gotland har sparkrav på sig och det är klart att jag förstår att jag tillhör en icke prioriterad grupp. Som kvinna och pensionär får man väl inse har det finns viktigare patienter att satsa på. 
Hon hade mycket att berätta, den 85-åriga Kerstin Meyer, och hon spelade mest vacker operamusik, som jag absolut inte har något emot. 
Jag gick genom Valleskogen och här såg jag spåren efter bilen, som man brände för någon vecka sedan. Vilka dårar att köra ut den i skogen, de hade ju kunnat ställa till med en skogsbrand. 
I den här lilla stugan på Norra Kustvägen bodde förr en piano/orgelstämmare som hette Burström. Jag kommer inte ihåg vad han gjorde mer, men han var nog en ”klok gubbe”. Jag minns att han var hemma hos min kusin Göran och stämde deras piano. Där brukade jag sitta och klinka och ta ut melodier ur sångboken Nu ska vi sjunga.
Vid bron över Sandaån, som rinner ut i Klinteviken växer det massor av vacker kaveldun.
Det är inte ofta jag uppskattar klotter, men här skulle jag önskat att man använt en lite mera heltäckande färg. Ingen får köra ut till Warfsholmen längre. Inte andra än pensionatets egna gäster. 
Det blåste ganska mycket på min promenad, men solen sken och det var riktigt skönt ute och som sagt. Jag hade tur med vädret!
