Sitter vi ett gäng gotlänningar och pratar kommer samtalet nästan alltid förr eller senare in på släktskap och vi hittar väldigt ofta släktingar, nära eller avlägsna. I Allnakku kan man läsa att det den 6 januari är A-kusinars dag.
Släkt är viktigt på Gotland, och många vet vilka som är deras a-kusinar. Men så heter det bara här. Sysslingar är det vanligaste uttrycket på svenska, men i norra Sverige säger man tremänningar, och på finlandssvenska kan man få höra uttrycket småkusiner.
Vi nöjer oss emellertid inte bara med bokstaven A, vi har också B- och C-kusiner osv, så i slutändan är vi nästan alla släkt på något sätt.
Nu är julen snart slut, så jag börjar fundera på att bita huvudet av tomten!
I dag finns det en insändare och en artikel i GA om hur bedragare lurar godtrogna gamla. Tyvärr kan jag inte länka till den eftersom man måste vara inloggad för att kunna läsa den, men i korthet handlar det om att en äldre kvinna här på ön har blivit lurad på över en halv miljon kronor av skrupellösa engelsktalande bedragare.
Hon blev uppringd av en man som talade engelska och eftersom hon tyckte det var roligt att visa att hon kunde språket svarade hon honom. Hon fick då väldigt förmånliga erbjudanden att investera sina pengar i, men det gällde för henne att skaffa fram mer än det hon för tillfället hade tillgång till, för de 3.000:- hon hade räckte inte långt.
Det är en lång och väldigt tragisk historia, men kvinnan lånade pengar på olika håll för att kunna investera dem hos bedragarna som ringde både på hemtelefonen, mobilen och via Skype och till slut var skulden till olika lånegivare uppe i över en halv miljon och det finns nog inte mycket hopp om att hon någonsin kommer att få tillbaka dem. Till slut anförtrodde hon sig till sin dotter, som i sin förtvivlan gick ut i pressen med historien för att varna andra från att göra likadant.
Det enda sättet att få ett slut på de här bedrägerierna är ju att ingen går på deras försök att tillskansa sig pengar på oärligt sätt.
Följ Finansinspektionens råd:
Försäljarna är ofta pålästa, uthålliga och väldigt påstridiga.
Före detta anställda med lång erfarenhet från finansmarknaden är delaktiga.
De vet hur man övertygar kunder att investera.
Seriösa företag erbjuder sällan finansiella investeringar över telefon kvällstid.
Var skeptisk. Be att få se allt skriftligt.
Kontrollera att företaget har tillstånd för sin verksamhet och att det inte finns på FI:s varningslista.
Har företaget inget tillstånd ska du inte heller göra affärer med det.
Att drabbas är en smärtsam erfarenhet som kan leda till stor förtvivlan och skam.
Källa: Finansinspektionen
Nog blir man mer än förbannad!
Det var riktigt skönt ute och när jag svängde in på Kustvägen hade jag en värmande sol i ryggen, men blev nästan rädd när jag såg hur himlen såg ut. Skulle jag hinna hem innan det började regna igen?
Det var inga problem, jag kom hem utan att bli våt om annat än fötterna, för det var ganska blött i skogen. Totalt har vi fått måttliga 5 mm idag här i Klintehamn, medan det har varit rena skyfallen i Visby med omnejd. Man har gått ut i radion och varnat för vattenplaning och vädjat till bilisterna att ta det lugnt på vägarna.
…kastade någon ut de här glasflaskorna i diket. Vad är det för idioter som gör på det här sättet? 
Jag har fått samtal från det här numret flera gånger om dagen i flera dagar nu. Första gången svarade jag, för jag kollade inte varifrån numret kom, det enda jag hörde var ett goodbye och så bröts samtalet. I morse ringde de och väckte mig 06.30. 
29 april var jag på lasarettet och pratade med hjärtläkaren som ville att jag skulle göra ett ultraljud på hjärtat och ha en 24 timmars blodtrycksmanschett, för att hon ville se vad mitt förmaksflimmer kan bero på. 
Jag är kanske grinig, men sjukvården på Gotland har sparkrav på sig och det är klart att jag förstår att jag tillhör en icke prioriterad grupp. Som kvinna och pensionär får man väl inse har det finns viktigare patienter att satsa på. 
Hon hade mycket att berätta, den 85-åriga Kerstin Meyer, och hon spelade mest vacker operamusik, som jag absolut inte har något emot. 
Jag gick genom Valleskogen och här såg jag spåren efter bilen, som man brände för någon vecka sedan. Vilka dårar att köra ut den i skogen, de hade ju kunnat ställa till med en skogsbrand. 
I den här lilla stugan på Norra Kustvägen bodde förr en piano/orgelstämmare som hette Burström. Jag kommer inte ihåg vad han gjorde mer, men han var nog en ”klok gubbe”. Jag minns att han var hemma hos min kusin Göran och stämde deras piano. Där brukade jag sitta och klinka och ta ut melodier ur sångboken Nu ska vi sjunga.
Vid bron över Sandaån, som rinner ut i Klinteviken växer det massor av vacker kaveldun.
Det är inte ofta jag uppskattar klotter, men här skulle jag önskat att man använt en lite mera heltäckande färg. Ingen får köra ut till Warfsholmen längre. Inte andra än pensionatets egna gäster. 
Det blåste ganska mycket på min promenad, men solen sken och det var riktigt skönt ute och som sagt. Jag hade tur med vädret!
Läs om utflykten på föreningens hemsida