Bläddrar bland inlägg i Sorg

Vem står på tur?

26 kommentarer

Det är grått och ruggigt väder i dag, men stilla och 4-5 grader varmt. Ville bara molnen lätta och släppa fram solen vore det en riktigt fin dag, men det är nog inte något större hopp om det och utsikterna för morgondagen ser inte bättre ut.

Citronglanskaka

När jag rustade i köket på förmiddagen och höll på med att baka till morgondagens möte, kunde jag inte undgå att se att en ambulans stannade till vid en av mina grannar och ambulanspersonalen försvann in i lägenheten. Man vill ju inte vara nyfiken, men jag kunde ändå inte låta bli, att i skydd av mina pelargonior, titta till bilen då och då, men så kom personalen ut och den körde iväg. Skönt!

Nu får de snart inte plats i fönstret

Då var det inte så allvarligt tänkte jag, ändå tills jag kom ut i köket nu för en stund sedan och fick se Fonus bil framför samma uppfart. Man får sig verkligen en tankeställare, för det här är det fjärde dödsfallet i bekantskapskretsen på kort tid. Tre medlemmar från vår SPF:förening har lämnat oss och så nu en av grannarna här vid Odvalds. Det är inte utan att man börjar fundera på vems tur det är nästa gång?

Åke brukade alltid säga att det blir tre dödsfall åt gången och så fort det hände två sådana i släkt- eller bekantskapskretsen brukade han undra om det var han som skulle bli den tredje. Nu hade det ju varit tre redan och så kommer det ett fjärde. Undrar hur han skulle ha tolkat det?

Man känner sig lite avmodnes!

Fem år har gått

42 kommentarer

Jag vaknade redan strax efter tre i morse och kunde inte somna om, men ändå låg jag kvar tills mobilen pep till. Lusten att stiga upp var lika med noll och jag funderade på om jag kanske skulle ligga i dag? Givetvis gick jag upp! Så där kan man ju inte hålla på! Det var ljust och fint, i alla fall när man såg ut genom fönstret, men jag upptäckte snart att det blåste och var bitande kallt trots en blek sol.

I dag är det fem år sedan Åke lämnade oss och jag har varit lite låg de senaste dagarna. Jag saknar honom, jag saknar att ha någon vid min sida i sängen, någon på andra sidan köksbordet och någon att prata med. Men nu är det som det är och det är bara att göra det bästa av situationen och det tycker jag att jag lyckas relativt bra med.

Igår var det fullt upp, för på förmiddagen var jag i Sanda hos vår SPF-ordförande för ett konstituerande styrelsemöte och på eftermiddagen jobbade jag på Kupan. När jag kom hem däckade jag i soffan och ingen blogglust infann sig.

På förmiddagen i dag satt jag och ”daterade” och försökte rensa bland alla dokument jag samlat i mappen SPF och strukturera upp dem i någorlunda vettig ordning och sedan kopierade jag över dem på ett USB-minne tillsammans med alla bilder jag tagit på våra möten. Jag ska försöka uppdatera USB-minnet, så att det är aktuellt i fall någon ska ta över mina uppgifter.

Efter lunch åkte jag upp på kyrkogården och där blåste det konstigt nog inte så mycket som här vid Odvalds, men det var kallt ändå.

Födelsedagsrosorna lyser ännu röda och fina

Stunden ute vid graven blev inte lång, utan jag gick in i kyrkan och tände några ljus, skrev några rader i gästboken och satte mig i en bänk och mediterade en stund.
På hemvägen åkte jag in till Kupan för att ta en bild av ”kortoxarna” som samlas där varje onsdag eftermiddag. I dag var det åtta stycken som spelade Bondtolva och Brus.

Efter en kopp kaffe och en pratstund med ”tjejerna” som jobbade i dag körde jag hem och kände mig faktiskt lite lättare till sinnes.

Trevlig onsdag!

Soldyrkare

26 kommentarer

Solen flödar in i vardagsrummet denna tisdagmorgon och det är väldigt vackert ute med rimfrost på träd och buskar, för att inte tala om vägar. :wink:

Allnakku säger att det är Nygelhäntes dag i dag och nygelhänt är ett uttryck som vi använt och använder. Hu, vad jag är nygelhänt!

Denna dag tillägnas dem som alltid fryser om fingrarna så det nyglar, värker i dem, också efter det att de har kommit in i värmen, kort sagt, de som är nygelhänte.

Min egen soldyrkare skulle ha fyllt 89 år i dag

Åke var aldrig nygelhänt, han var alltid varm och god om händerna och använde bara vantar när han jobbade i skogen. Han fick handskar i present, för att ha när han var finklädd, men dem använde han nästan aldrig. (Fast jag ser på föregående bild att han hade handskarna på när han kastede snåi.)

I eftermiddag är det jobb på Kupan som gäller. Hoppas att det kommer många kunder så att det känns meningsfullt, annars får det väl gå ändå. Januari är en månad då det inte är snurr på affärerna någonstans låter det som. Alla väntar på att få handla vårprylar.

Trevlig tisdag!

Snåikastningsdagen

20 kommentarer

Just nu finns det ingen snåi att kasta omkring med här på Gotland, men enligt Allnakku ska vi fira Snåikastningsdagen i dag.

Efter ett yrväder följer snöskottningen, snåikastninggi. Arbetet är tungt och slitsamt och mest lämpat för maskiner, om det går att komma fram med dem.

Åkes sista snåkastning 15 januari 2012

Dagen efter fick han en stroke och den 8 februari är det fem år sedan han lämnade oss. Det är tre jobbiga veckor just nu! Jag tänker varje dag på hans kamp på lasarettet och våra fruktlösa förhoppningar om att han skulle repa sig och kunna komma hem igen. Sorgen har väl mattats men saknaden kommer alltid att finnas kvar.

Det är en grå och mulen måndag, men enligt SMHI ska det kunna klarna upp i eftermiddag, så jag satsar på att kunna ta en promenad efter lunch. Jag var ute vid soprummet för en stund sedan och det kändes ganska skapligt.

Väl använd

Bland annat skräp som jag hade med till soprummet fanns de här tulpanerna. De har stått så fint i 11 dagar, men nu dråsade kronbladen av så dem fort man rörde sig i närheten av vasen. Jag ska köpa mig en ny bukett så fort jag får tillfälle. Tulpaner är bäst den här tiden på året!

Trevlig måndag!

Så fort kan en livslåga slockna

31 kommentarer

Livet är förgängligt och man kan inte veta från den ena dagen till den andra om man får vakna upp och fortsätta det.

De dystra tankarna, denna gråa och mulna januaridag beror på att min kusin förlorat sin hustru utan någon som helst förvarning. Hon var frisk som en nötkärna, fick ont och kom till läkare efter ett par timmar. När de väl upptäckte vad det rörde sig om försökte de operera, men de kunde inte rädda henne. Ett pulsåderbråck tog hennes liv. Vilken chock för familjen! Hon blev ”bara” 75 år, en ålder som ur mitt perspektiv, inte alls är något som betyder att livet kan ta slut när som helst.

Tankarna har snurrat i natt och jag har tänkt mycket på Åke. Han blev nästan tio år äldre och även om det aldrig går att förbereda sig inför ett dödsfall, så begrep vi nog allihop, att den där vistelsen på sjukhuset efter stroken skulle innebära slutet för honom. Tre veckor av insikt om att jag snart skulle bli ensam.

Kusin Göran och Kia vi tänker på er!

En bedrövelsen dag

12 kommentarer

Det regnar idag, ett välbehövligt regn, som blomman för dagen säkert uppskattar, men givetvis ingen höjdare för ”turistar”. Jag var och handlade lite på förmiddagen och sen lämnade jag den lille Golfen ute, så att den skulle få sig en välbehövlig dusch. Man får ju passa på nu när man inte får tvätta bilen på grund av vattenbristen vi har här på ön.

Men vädret är verkligen en bagatell den här dagen då man möttes av nyheten om ännu ett terrordåd i Nice i Frankrike. Hela dagen har tv och radio rapporterat om den fruktansvärda händelsen då 84 människor, som var ute och firade sin nationaldag, mejades ner av en lastbil och siffran 84 kommer säkert att stiga under dagen. Man känner vanmakt, sorg och skräck över de här nidingsdåden! Vart är vi på väg? Det känns som om man snart inte vågar lämna hemmets trygga vrå. :evil:

Igår var jag och jobbade på Kupan i Klintehamn och när vi stängde åkte jag direkt till Valbyte i Sanda/Västergarn, där SPF hade årets sedvanliga grillkväll. Det var rätt många som var med, ca ett 30-tal. Det var en härlig kväll, Erling Lindvall hade dragspelet med och spelade en rad Evert Taube-låtar, vi hade en frågesport på gotländska sockennamn och det var lite olika lekar.

Kvällen avslutades med ett parti kubb

Kerstin o Hassine har varit här på lunch idag och sedan tog vi en liten biltur. Nu är de hemma på Sicklings och ”vilar middag”, men kommer tillbaka hit i kväll.

Ha en skön fredag!

Jag grät i morse…

20 kommentarer

…när jag fick se Josefin Nilssons dödsannons i tidningen och läste de vackra minnesorden från hennes syster Marie.

Ӏlskade Josa.

Det är en plats tom vid bordet här hemma i Alvare.

Du är inte HÄR?

Alla gråter, mamma och pappa…

Vi gråter, tröstar och kramar om varandra, vi, din familj.

Leiltöisen ritar hjärtan.

Under jasminbusken har det kommit snödroppar.

Jag faller på knä och vill stoppa ner dom i jorden igen.

Knopparna kan inte brista ut nu, NU?

…När hjärtat och livet har stannat!

…När du inte är här?

Jag kan inte förstå att tiden går,

att det kommer ett ”sen”?

Hur skall någonting, någonsin bli bra igen?

Vi älskar di!”

Siv gutt Josefin

15 kommentarer

Gunatt, gunatt ti läitn u stäur kring haile oe land
Dagen jär yvar u nå gar vörr ti dråimars land
Gunatt siv gutt u tack för idag ti di läile vän
jag ynskar at täidn gar fort ti vör möts um igen

För imårgå jär en nöiar dag u ja undrar va han kan gi
Ska de bläi en fäinar dag? De jär ingen sum kan se
Täidn gar fort sum han alltut gär när de gaar imot kväld
Klucku jär slagi u nå rännar ja haim ti mi själv

För imårgå jär en nöiar dag u ja undrar va han kan gi
Ska de bläi en fäinar dag? De jär ingen sum kan se
Men däu kan möit han me ypen famn

Patrask – Gunatt Siv Gutt 2010

Det är lite tunga dagar just nu

29 kommentarer

Jag funderar mycket på Åke, tittar på gamla foton, läser gamla inlägg från hans sjukdomstid, död, begravning och tiden därefter och igår infann sig inte blogglusten alls.

På förmiddagen fastnade jag vid datorn och i stället för att blogga fick jag för mig att jag skull göra en ändring i en av bloggens stilmallar. På sidan Namn&Nytt ville jag ha in en automatisk uppdatering av dagens namn och datum i underrubriken. Efter många försök fick jag till det, men inte riktigt så snyggt som jag tänkt mig. När jag börjar med sånt där blir jag nästan manisk och kan inte släppa det förrän jag lyckas, eller helt enkelt inser att jag inte klarar av det och eftersom jag inte kan programmering är det försöka, testa och försöka igen som gäller.

På eftermiddagen var jag på Kupan i Klintehamn och jobbade tillsammans med en medarbetare som jag nästan inte träffat förut, men det gick bra och vi hade några trevliga timmar med lagom mycket att göra. När vi stängt för dagen gick jag till frissan och klippte mig och då jag kom hem var det dags för mat och sen hamnade jag i tv-soffan. Slappa, slappa!

Idag är det enligt Allnakku slabbmussus dag idag och en sådan mössa kan verkligen behövas när det blåser isande kalla nordanvindar över ön. Jag köpte en till Claudio i julklapp, men här är det Edoardo som fått på sig den. Efter den här bilden behövs väl nästan inte någon beskrivning av vad en slabbmysse är, men så här står det i Allnakku:

A mysså me slabbar pa, liksom äugleaugå, är sådant som fastlänningar kan utsättas för på Gotland. Slabbar är öronlappar som kan fällas ned, så en ryssmössa är en typisk slabbmysså eller slabbmysse.

Nu har jag en bulldeg som jäst färdigt och ska bakas upp. Den är inte stor, men ett par plåtar kanelbullar ska det bli.

Trevlig tisdag!

Fastlagssöndagen

22 kommentarer

Det är jättefint väder idag med sol och nästan +8°, så egentligen borde jag ha tagit en promenad, men jag tog bilen i stället och åkte och handlade och sedan fortsatte jag upp till kyrkogården.

I morgon är det 4 år sedan Åke lämnade oss. Sorgen har väl mattats, men saknaden är stor. Det är så ofta det händer saker som jag skulle vilja tala om för honom. Sådant som jag inte kan berätta för någon annan. Livet blir aldrig detsamma och även om jag har mycket aktiviteter känns det tomt ibland.

När jag åkte hem från kyrkgården svängde jag in på Stenstugu, för jag fick se att Eva var ute hos hästarna. Tänk att det blev hästar på Stenstugu till slut! Vem hade kunnat ana det. Det är en stor glädje att hon och hennes familj ser till att Stenstugu fortsätter leva.

Det är kul att stå och titta på hästarna, men till slut måste jag åka hem, för klockan ett ska jag infinna mig på Åvallegården. Det är Fastlagssöndagen idag och då ska Klinte Rödakorskrets bjuda de som bor där på fastlagbullar. Åvallegården är ett pensionärshem och där arbetade min mamma i många år efter pappas död och där bodde hon sedan sina sista fem år.

Äter du fastlagsbullar idag?