Livet efter 70

Många har protesterat över den höga ljudnivån på reklaminslagen och igår kväll reagerade jag verkligen.

Där låg jag i soffan och småslumrade i godan ro till filmen Julie och Julia med bland annat Meryl Streep och hoppade nästan högt, när jag helt plötsligt vaknade av ”FILMEN PRESENTERAS AV FOLKSAM” och sen fortsatte reklampausen med samma höga ljudnivå.

Här har man ställt in TV:n, så att man ska kunna höra vad de säger, utan att man behöver tänka på att grannarna störs och så ska man behöva fibbla med volymkontrollen femtielva gånger medan man ser en film

Ska man verkligen behöva skaffa en ljudregulator för 1200:- för att slippa det här eländet.

Vavvö’ gör dom på detta viset?

Share on Facebook

….att ryggen känns ganska bra just nu. Det är väl att utmana ödet antar jag och det kommer säkert surt efter när man gör ett så positivt uttalande.

I dag var jag i alla fall ute på en nästan två timmar lång promenad på förmiddagen och när jag var nästan hemma kom jag helt plötsligt på att jag inte hade haft några bekymmer alls med att gå rak i ryggen. Jag hade inte tänkt på det ens!

Jag tog inte ett enda kort på min promenad. Det var dimmigt och blåsigt och fotolusten kom av sig, så det får bli ett foto från Odvalds i stället.

Jag fick en regnmätare av Eva, nu kan jag hålla koll på nederbörden igen. Visst är den här häcken mitt emot mitt köksfönster väldigt vacker just nu!

Ha en fin fredagskväll!

Share on Facebook

Det har varit en solig och fin dag och jag satt på uteplatsen och njöt i solskenet redan vid nio-tiden.

Bilen är bärgad och förd till verkstad, sen får vi se hur lång tid det tar att få den lagad. Jag har i alla fall försäkring som täcker skadan, men en självrisk får jag givetvis betala.

Tråkiga saker har hänt, som gör att jag nog inte kommer att vara så aktiv på bloggen framöver, men det kanske inte blir någon riktig paus, för helt lär jag väl inte kunna hålla mig från datorn

Share on Facebook

Stillasittande kan vara livsfarligt! Den rubriken såg jag i SvD i morse och jag började skriva ett inlägg om den här stora nyheten, men tröttnade och struntade i det, men som den twinglyhora jag är, kan jag ju inte motstå en kommentar i alla fall.

Jag kan inte låta bli att undra över vad nyheten i det här egentligen består av? Vi vet väl alla att det inte är bra att sitta stilla timme efter timme. Att vi ska röra på oss och att den vardagsmotion man får är minst lika viktigt som vilket träningspass som helst.

Jag hade under ca 10 års tid ett stillasittande jobb. Men jag utnyttjade alla möjligheter att röra på mig.

Arkiveringen måste inte läggas på hög, nej gå till arkivet, hämta en arkivpärm, sätt i papperet och gå tillbaka och ställ in pärmen igen.

Den promenaden kunde jag göra många gånger om dagen och det var väl nästan ingen som hade ett så städat och fint skrivbord som jag.

Strunta i hissen och ta trappan i stället! Det rådet lydde jag alltid.

”Socialstyrelsen rekommenderar 8000 steg om dagen och jag vill göra så många som möjligt på arbetstid”, brukade jag svara, om någon undrade varför jag gick i stället för att åka hiss.

Jag undrar när de där utredarna kommer fram till att det är skadligt att promenera? Jag har i alla fall just kommit hem efter en promenad till Klintehamn, med en paus för glassätning vid Pressbyrån, så där förstörde jag den fina effekten av motionen.

Det är grillparty på Stenstugu i kväll. Vore det inte för att jag skulle ha med mig en flaska vin skulle jag ta en promenad dit.

Ha en fin lördagskväll!

Share on Facebook

Jag fick ett mail på förmiddagen från Klintehamns bibiotek att boken Till Offer åt Molok av Åsa Larsson hade kommit in, så efter lunch gav jag mig iväg dit till fots. Jag skulle ju ändå ta mig en promenad efter en ganska slapp förmiddag. Det var lite mulet och det såg ut att kunna bli regn, men jag tänkte att jag skulle hinna hem innan det började regna.

Det gjorde jag inte och det var inte måttligt så våt jag blev. Till och med tröjan som jag hade under sommarjackan blev blöt. Det var tur att jag hade boken i en ordentlig kasse.

När jag kom hem tänkte jag att jag skulle ta ett foto av mig själv, för att visa vilka strapatser jag varit utsatt för, men jag ska förskona mina läsare från den förfärliga uppenbarelsen Delete, delete, delete! Så, nu var den borta för alltid.

I stället blir det en bild av mammas doftranka. Mamma har varit död i 10 år i sommar och hon älskade doftrankor. Den här fick hon av mig några år innan hon gick bort, så den har sina modiga 12-13 år på nacken. Den blommar aldrig rikligt, men den blommar hela tiden och i princip året om. Att flytta till Odvalds hade den inte alls något emot, för den står där i österfönstret och sätter knoppar och blommar precis som vanligt och påminner mig om min mamma.

Ha en fin fortsättning på fredagen!

Share on Facebook

Med posten idag kom den här försändelsen med rosa liljekonvaljer.

Jag var med i en tävling hos Annelie i maj 2011 där hon lottade ut rosa liljekonvaljer, men där vann jag ingenting.

Nu har Inga C, skickat mig plantor. Problemet är att jag inte kan komma på vem Inga C är, men varmt tack Inga! Hör gärna av dig så att jag får tacka dig ordentligt.

Växterna var så fräscha och fina och nu har jag planterat ner dem i min ena rabatt och hoppas att de ska trivas där.

Här brukar liljekonvaljerna blomma lagom till Mors dag och när vi gick i skolan fick vi cykla upp till Klinteberget och plocka buketter till våra mammor.

På senare år har Åke, som annars aldrig plockar blommor eller bryr sig om blommor, brukat plocka en bukett till mig i största hemlighet till Mors Dag. Han hittade ett ställe på kyrkvägen mellan Övre och Nedre Fröjel där det växer massor av konvaljer.

När jag kommit ner i vardagsrummet på söndagsmorgonen har det brukat stå en bukett där och spridit sin underbara doft i hela rummet. Och min käre make har, med all rätt, sett mycket belåten ut med sig själv

Share on Facebook

Idag har jag verkligen haft det skönt och inte gjort så mycket nytta. Jo, strykningen i morse får väl räknas till nyttigheterna. På förmiddagen satt jag ute i solen och läste, bararmad och barbent insupande massor av D-vitamin. Åke var säkert nöjd med mig!

Efter lunchen åkte jag upp på Fröjel kyrkogård och vattnade och såg till blommorna och pratade med honom en stund. Sen gick jag ut till Kastalen och tog ett par kort av utsikten därifrån. Det är lågvatten nu och skäret börjar komma upp i ytan.

I Masshagen var det lika fantastisk vackert som det brukar vara den här tiden. Hela marken böljar i mjuka kullar fullständigt översållade av vit- och gulsippor. Det är verkligen en lisa för själen att sakta gå där och beundra allt det vackra och lyssna på fågelsången. Fast i år är det lite vemodigt. Åke fick inte komma dit i vår och stå där mitt i härligheten.

Han saknas mig!

Share on Facebook

Igår hade vi urnnedsättningen av askan efter Åke. Vi, barnen med familjer, Åkes syster och hennes man och så jag, samlades utanför Fröjel kyrka i strålande solsken.

När alla kommit gick vi in i kyrkan, där vår underbara klockare, Gunilla Lövgren, hade ställt urnan, tillsammans med tända ljus och en vas blommande körsbärskvistar, framme vid altarringen och även tänt den stora ljuskronan med levande ljus. När klockan slog två började kyrkklockorna ringa och då gick vår äldste son Bo fram och tog urnan, för att bära ut den till graven. Vi följde efter och klockorna ringde ändå tills han sänkt ner urnan. Gunilla hade gjort så vackert på graven. Hon hade lagt murgröna och vitsippor i botten av hålet och runt det låg en krans av vitsippor.

Vi hade ingen präst med oss, men när vi tagit farväl av Åke sjöng vi Härlig är jorden. Inte kan det ha låtit vackert, för det är inte lätt att sjunga när man gråter, men vi gjorde så gott vi kunde och jag tror att Åke tyckte om det. Det var en tung stund, men ändå inte så svår som jag föreställt mig. Nu vet jag var han är någonstans, nu har jag en grav att gå till!

Vi avslutade gemenskapen med att åka hem hit och dricka eftermiddagskaffe.

När alla givit sig iväg och jag blev ensam satte jag mig vid datorn och tänkte skriva om dagen, men orkade inte. Jag orkade ingenting, jag var totalt slut och när jag skulle försöka se på TV senare på kvällen somnade jag, så för en gång skull gick jag till sängs redan före klockan åtta. Jag har sovit nästan hela natten och har vaknat till ännu en solig och vacker dag.

Vi får se vad jag ska fylla den med? Det skulle visst komma någon leverans med möbler till Stenstugu………

Livet går vidare, trots allt.

Share on Facebook

Idag är det dragningsdags för att utse vinnaren av presentkortet på Adlibris och den här gången kunde jag ju inte få någon hjälp av Åke med dragningen, men Gaetano bistod mig genom att välja ut en av de som kommenterat i Tävlingsdags och ville vara med.

Vinnaren i tävlingen om presentkortet på Adlibris blev Violen, som är för mig en alldeles ny bekantskap och hon har en blogg som heter Violens Boksida.

Skicka mig din adress Violen, så kommer presentkortet!

I dag är det ju också Valborgsmässoafton, solen skiner, men det blåser ganska kraftigt. Vi får väl se hur det blir med elden i kväll. Om inte något oförutsett inträffar planerar vi, Eva, Gaetano och jag, att åka upp på Klinteberget och se på elden där. Det startar redan klockan 20.00 i Klinte kyrka med vårsånger och sedan går man i fackeltåg upp på berget.

Åke och jag har ju brukat fira Valborg på Warfsholmen, men jag vet inte om det blir någon eld där i år och det kanske är lika bra att bryta vår gamla tradition för något nytt.

Med den här bilden av Åke vid brasan på Warfsholmen förra året, vill jag önska alla en riktigt trevlig Valborgsmässohelg och Första Maj.

Share on Facebook

…är att köpa glödlampor, tala om djungel!

Häromdagen när jag gick förbi vår möbelaffär fick jag se några fönsterlampor som jag gillade. Jag har ju letat efter det ett tag, så igår när jag kom hem från Visby och ännu hade spenderbyxorna på gick jag in och köpte dem.

Färgerna på fotot överensstämmer inte riktigt med verkligheten, men de passar så perfekt till gardinkappan och tyget på soffan och fåtöljerna.

Så var det glödlampor. Jag gick in på Konsum och köpte energisparlampor som motsvarar 25w. De hade liksom en klump mellan själva lampkupan och sockeln, så lampskärmarna kom för högt upp, men ok, jag skruvade i dem i alla fall.

Igår kväll, när jag tände lamporna, upptäckte jag att den rostfärgade lampan lyste alldeles för starkt, så i dag gick jag tillbaka till Konsum för att köpa en svagare lampa till den, men det hade de ingen.

Då gick jag till radioaffären och där fanns hur många olika sorters lampor som helst och hur dyra som helst också, men jag bestämde mig efter mycken möda för en energisparlampa på 15w, som kostade 49:-, trots att man påstod att jag skulle tjäna på att köpa en för 89:-, eftersom den drog mindre ström.

När jag kom hem och skruvade i den nya glödlampan fick jag se att den saknade den där klumpen, så skärmen hamnade jättesnyggt, men nu satt helt plötsligt skärmarna på de två lamporna på olika höjd.

Jag stoppade en femtilapp i fickan och gick tillbaka till radioaffären för att köpa en ny lampa på 25w. Det räckte minsann inte med 49:- för den, som jag inbillat mig, nej den kostade 59:-! Fast de var bussiga och jag fick den för 50:-. Varför ska det vara så krångligt att köpa glödlampor och varför ska de nya lamporna vara så dyra? Det är klart, ska de hålla i 10 000 timmar, som reklamen påstår, så måste man kanske ta ut ett högt pris för dem.

Nu har jag två glödlampor med ”klump”, som jag inte vet vad jag ska göra av. Jag hoppas att de passar i Eva´s lampor, som hon köpte på loppisen i söndags!

Lampskärmarna sitter på samma höjd nu i alla fall och jag fick en massa frisk luft under mina promenader, för det blåser som bara den i dag och nu har det börjat regna också. Det piskar på rakt på mitt vardagsrumsfönster.

Vaktmästaren körde med gräsklipparen förut, men den får han nog ställa in igen.

Ha en fin onsdag!

Share on Facebook