Det var tur att jag var ute i solen igår, för i dag är det helt annat väder som gäller. Det har varit soligt från och till, men mest mulet.

Nu börjar de älskade penséerna ge upp och blir rangligare och rangligare, men det är verkligen tacksamma blommor. Jag planterade de första den 23 mars och ännu går det nog att ha dem kvar ett tag till, men fram mot midsommar, som alltså är nästa vecka, får jag nog byta ut dem mot något annat.

Jag hade lite svårt att somna igår kväll och fattar inte varför, så jag sov ändå tills mobilen plingade igång halv-åtta och då gick jag upp, för jag hade en telefontid med min osteoporosläkare klockan åtta.

Jag skulle få svaren på proverna jag lämnade för ett par veckor sedan. (Det kanske var tankarna på det samtalet som gjorde att jag hade svårt att koppla av?) Jag har varit utan medicin för osteoporos ett år nu och ett av proven skulle visa om jag ännu har nytta av de fem år jag ätit den. Det är inte bra att äta bisfosfonater för länge, för då kan skelettet bli skört och då kan man få frakturer av den anledningen.

De vanliga proverna var jättebra och värdena när det gäller nedbrytning av ben var riktigt bra, så jag behöver inte äta bisfosfonater ännu på ett tag. Om ett år ska det göras en ny mätning och till hösten skulle en sjukgymnast starta en osteoporosskola på lasarettet och då skulle jag bli erbjuden att vara med där.

Jag har inga större problem med min rygg just nu, men det gäller ju att hålla sig i så god form som möjligt och jag är väldigt glad att jag kom med i osteoporosmottagningens program, för där känner jag mig mycket väl omhändertagen.

Just nu skiner solen igen och jag ska passa på att åka till kyrkogårdarna och kolla hur det är med penséerna där. Det kanske blir en vända till någon trädgårdshandel sedan, för jag skulle vilja ha isbegonior på gravarna, när penséerna ska bytas ut.

Trevlig fredag!

Share on Facebook

När jag skulle gå och lägga mig igår kväll upptäckte jag att det regnade och det hade kommit en hel del, så jag var tvungen att gå ut och tömma baljan jag har under stupröret på framsida. Hela 10 mm fick vi så där helt oförhappandes.

Jag ställde mobilen på ringning när jag gick och la mig, för jag hade funderingar på att åka till Visby i dag för ett besök på lasarettet. Min läkare på osteoporosmottagningen ville att jag skulle lämna några blodprover och normalt kan man ju göra det på vårdcentralen, men det gick inte med de här.

Vårdcentralen förresten – i dag kom det ett meddelande från Vårdcentralen Unicare Gotland där man meddelar att man från och med den 1 september startar Klintefilialen och att jag är listad där samt att man så fort det är möjligt kommer att lista mig på en specifik läkare. Det låter förhoppningsfullt tycker jag!
Mobilen ringde och jag gick upp och tittade ut – det var alldeles mulet och ännu vått på gatan. Jag kröp ner under täcket igen, men efter en stund bröt jag mig upp i alla fall. Det där att bryta sig upp är Åkes farbror Gustavs uttryck: ”Jag är så åidn idag, jag fick bryt mi upp”, brukade han säga. Fem i nio gick bussen och då satt jag där. Den bussen går fram till lasarettet och dessutom åker man gratis när man har en kallelse från sjukvården att visa upp. Provtagningen gick snabbt och bra och efter en vända i Botaniska trädgården tog jag en buss hem igen.

I morgon är det helgdag igen och SPF firar Nationaldagen på Klinteberget som vanligt. Jag höll på att skriva Svenska flaggans dag, men så heter det ju inte längre. Det ser i alla fall ut att bli sol och fint väder, så det blir säkert en trevlig eftermiddag.

Ha en fin Nationaldag!

Share on Facebook

…sa sköterskan när hon gav mig den trede sprutan mot TBE, men när jag sa att jag ju skulle ha en ny om tre år, rättade hon sig snabbt och såg lite generad ut.

Jag har med andra ord varit på vårdcentralen i dag och nu har jag gjort vad jag kan för att slippa en sjukdom som många drabbas av. Fästingarna har ju blivit så många och finns överallt. Förra sommaren hade jag flera stycken som bet sig fast och året innan fick jag borrelia. Den kan man inte skydda sig mot, utan där gäller det att vara uppmärksam på hudförändringar och rodnader där en fästing suttit, så att man snabbt kan få antibiotika mot sjukdomen. Kommer man i tid är den relativt lättbotad.

På deras hemsida hittade jag också den här videon om hur man ska ta bort en fästing om den skulle bita sig fast. Jag måste säga att det är lättare sagt än gjort.

Det är mulet och grått i dag och dimman ligger som en våt filt över allting, men det är ganska varmt, vi har hela +7° just nu.

Efter lunch gick jag ut på en promenad, för jag kände att jag behövde lite frisk luft och det var riktigt skönt ute. Några ärenden att uträtta hade jag också, för jag skulle lämna en lista till en SPF:are och så skulle jag köpa några vykort och porto, för nu ska jag skicka iväg mitt första vykort och det ska gå till en Julia i Ryssland.

Ha en skön måndag!

Share on Facebook

I dag blev det tidig uppstigning, för jag skulle vara i Visby redan halvtio och startsträckan är ganska lång numera. Jag har vant mig vid att få dricka mitt morgonkaffe i lugn och ro och bläddra i GA och lösa sudokut innan jag tar i håll med något annat på morgnarna och så ville jag ju ha det i dag också, så det var bara att masa sig ur sängen när mobilen pep, trots att jag sovit väldigt dåligt.

Det är väl larvigt och omoget, men att gå till tandhygienisten är det absolut värsta jag vet och i natt har jag legat och funderat över hur många hål hon skulle hitta, trots att det är ytterst sällsynt med hål numera.

Där kändes det ojämnt och vasst, där ömmade det lite i tandköttet och där var det en konstig kant, det var säkert något hål!

Så gick tankarna där jag låg och vände och vred på mig.

Att gå till tandläkaren, tycker jag inte gör så mycket, för då vet jag ju vad som väntar och jag är inte speciellt rädd för det och tar till exempel aldrig bedövning. Den lilla stund av smärta man får av borren står jag ut med. Men när jag ligger där i stolen hos tandhygienisten vet jag ju inte alls hur domen kommer att bli. Det är den ovissheten som är jobbig!

Jag hade en sömnlös natt totalt i onödan, för i dag fick jag verkligen godkänt och vi skiljes åt som de bästa vänner när jag var klar. Inte någon rynkad panna, inga bekymrade ögon, utan bara ett stort leende mötte mig när jag sa adjö.

- Då ses vi igen om ett år!

Årets värsta undersökning var avklarad och det var med lätt hjärta jag stängde dörren efter mig och gick därifrån.

Jag hade ett ärende på Östercentrum och när jag ändå var där gick jag givetvis in på Siesta och beställde en kopp kaffe och smörgås. Ingen räkmacka den här gången, utan en laxsmörgås och den smakade bra den också. Det är grått och trist väder i dag, så jag hade inte lust att ta någon promenad i Visby, så när jag ätit färdig körde jag direkt hem.

Trevlig måndag!

Share on Facebook

Det har varit en vacker dag med behaglig temperatur och en strålande sol. En sol som jag hade problem med när jag körde till Hemse efter lunch. Jag fick styra med vänster hand och skugga ögonen med den högra. Solskyddet i bilen hade jag ingen nytta av alls för solen stod så lågt.

Den 9 november hade jag en läkartid i Hemse, men fick ringa återbud till den eftersom det var så snöigt och halt. Med sommardäck på bilen var det oförsvarligt att ge sig ut på vägarna när det inte var alldeles nödvändigt.

I dag hade jag en ny tid och fick träffa Massih. Efter lite kommunikationsproblem redde vi ut mina problem och han rekommenderade en annan medicin mot arytmin som ska var mycket bättre än den jag har nu och så fick jag lämna blodprov, för att han skulle kunna avgöra om min hjärtsvikt är av sådan art att det behövs ett litet piller för den också.

-Var inte orolig, det här ordnar vi, sa han lugnande. Vi ska höras i nästa vecka för en uppföljning om hur det nya pillret fungerar. Jag får börja med en lite dos som han eventuellt ska öka om det behövs.

Nöjd och glad gick jag på apoteket och fick ut en provförpackning av den nya medicinen och sen tog jag en tur till ”Gröna Skylten”. Advent kräver glögg!

Trevlig kväll!

Share on Facebook

SMHI varierar sig i alla fall! I söndags pratade de om snösmockor, igår skrev de att vi kunde vänta snökanoner. Under dagen kom det just ingen snö alls, men när jag gick till sängs såg jag att det snöade lite lätt och i natt satte det grova artilleriet igång.

Det är ett strålande solsken i dag, men det var -7° i morse och ännu är det ett par minusgrader. Så fort jag kom upp tog jag på mig stövlarna och gick ut och ruskade av snön från trädet och nu har kronan rest sig igen.

Jag ska till Kupan och jobba i eftermiddag, så vinterstövlarna och dubbarna är framplockade, för jag går nog dit. Det är så bökigt att hålla på och skrapa is och snö från bilrutorna när man ska hem. Här på Odvalds håller vaktmästaren på och plogar vägarna efter nattens snöfall och grannen ovanpå har skottat vår gemensamma uppfart.

Innan jag ska till Kupan ska jag gå till VC och få en spruta mot årets influensa. Egentligen börjar den mottagningen inte förrän 13.30, men jag skulle få det fixat om jag kom strax före tolv. Jag har ju tagit den där sprutan varje år sedan det började, så den vågar jag inte avstå från.

Jag kanske inte har skrivit om det, men för de som kanske funderar över tillgången på läkare i Klintehamn kan jag berätta, att VC i Klintehamn nu är utan läkare, men öppen som en distriktssköterskemottagning för provtagning och omläggning mm mm. Det är helt klart bättre än att den är stängd.

Trevlig tisdag!

Share on Facebook

Gårdagens Onsdagsträff var väldigt trevlig med en glad och musikalisk fd organist som spelade både dragspel och piano, ledde allsång och ordnade med frågesport. I pausen fick vi jättegott kaffe och smörgås och en god kaka. Bilen startade som den skulle och morgonens regn upphörde frampå dagen (vi fick totalt 12 mm) och innan vi kom hem sken solen igen. En helt perfekt eftermiddag med andra ord.

I dag har jag varit på ett nytt besök hos TeamOlmed och provat ut en ortos. När jag åkte hemifrån började det stänka och sen regnade det mer och mer. Vindrutetorkarna fick verkligen jobba på och min rätt dammiga Golf blev ordentligt avsköljd.

Den här ortosen är väl inte det allra bekvämaste jag har haft på mig precis, men det är ju inte därför jag ska ha den utan meningen är att den ska räta upp min rygg och stärka muskulaturen. Man kan sitta med den, men det är inte speciellt behagligt, utan jag kommer nog att använda den när jag ska ut och gå. Nu i början ska man bara ha den på högst en halvtimme om dagen, för annars kan man få träningsvärk, men sen kan man öka på tiden.

När jag var klar på TeamOlmed åkte jag en sväng till Linds innan jag körde hem. Det är en ren fröjd att gå där och titta på allt vackert och det fanns en hel del jag var sugen på att köpa, men det var lökar jag var ute efter. Narcisser, tidiga och sena tulpaner och pärlhyacinter hamnade i min kasse och så en förpackning lecakulor. Det är ju så bra på Linds att man kan köpa lökar i lösvikt och få precis så många man vill ha. Två fina krukor ljung plockade jag också åt mig, men dem ställde jag tillbaka igen. Sånt kan man faktiskt köpa i Klintehamn. Åke brukade alltid säga att det var ofarligt att släppa in mig i en klädaffär, men kom jag in på Linds kunde det bli hur stora hål som helst i plånboken.

När jag kommit hem och fått i mig lite lunch, tog jag på mig ortosen och tog mig en promenad i skogen. Få se om jag kommer att känna av det i morgon. Just nu känns det helt ok!

Nu väntar jag på Alessia som ska komma hit och plugga svenska, för hon har ett prov i morgon som hon är angelägen om att klara.

Trevlig fortsättning på torsdagen!

Share on Facebook

Mobilen var satt på ringning i dag som vanligt. Inte för att det behövs egentligen, för jag vaknar alltid innan den ringer, men i dag ville jag inte bli försenad, för jag hade en tid att passa i Visby. Jag hade fått en kallelse till TeamOlmed för att prova ut en ortros, en korsett som ska stärka musklerna och göra så att ryggen inte blir ännu krokigare.

Om jag nu ska gräma mig lite, så uppträdde ett nytt fenomen igår kväll. Jag fick ont i höger sida i midjehöjd. Höger sida är den som jag är mest hopsjunken i och det onda har faktiskt besvärat mig en hel del i dag. Kan det vara så att mellanrummet mellan revbensbågen och höftkammen blivit så kort att de skaver mot varandra? Jag hoppas att det inte är så, för i så fall är det inte roligt alls! Och inte var det roligt hos TeamOlmed heller, för det visade sig att de inte hade min storlek (small) av korsetten hemma, så det blir ett besök till i slutet av månaden.

Jag blev onekligen lite ”avmodnes” och tänkte åka direkt hem, men så åkte jag upp på Öster och tröstade mig med lite shopping (två nya kuddar) och kaffe och en bakelse på Siesta och så köpte jag två räksmörgåsar och tog med mig dem och körde ut till min svägerska Barbro i Endre. Man kan ju inte komma helt tomhänt så där strax före lunchdags.

När vi pratat ett bra tag och ätit våra smörgåsar åkte vi till Endre kyrka för att sätta blommor på svåger Bengts grav. Barbro kör inte längre, så det är inte så lätt för henne att ta sig till graven. Jag brukar skryta med att Fröjel kyrkogård är väldigt vacker, men det var fint i dag vid Endre kyrka också när man stod och såg ut över de nysådda åkrarna. Och så har de väldigt vackra gångar, mycket finare än i Fröjel!

Med Barbros tillstånd lägger jag ut bilden av henne framför Bengts grav. Det blev så fin med höstastrar och så några gula blommor som jag inte kommer ihåg vad de heter.

Trevlig fortsättning på onsdagen!

Share on Facebook

…i de gotländska dikena och som vanligt är det thailändskor som sitter hopkrupna i det höga gräset, för att försöka få ihop några liter som de sedan kan sälja till uppköpare som gör den goda salmbärssylten, som är ett måste till saffranspannkaka. Ser man en cykel eller moped parkerad vid vägkanten den här tiden på året, är det nästan alltid någon nere i diket som letar efter bär. Och det är inga små mängder som plockas. Under säsongen plockar ca 70 thailänskor runt 15 ton salmbär. Jag hittade ett reportage om salmbärsplockarna som Sveriges Radion gjorde 2015: Möt de thailändska kvinnorna som plockar tonvis med salmbär.

Den här tiden klipper man också vägrenarna och de som kör maskinerna har uttryckt oro över att det är folk i diken, men sånt oväsen som de här klippaggregaten för, tycker jag att ingen borde missa när det är dags att flytta på sig.

Det är mulet idag och det ser ut att kunna komma mera regn. Igår och i natt har vi fått 5 mm, men lite till skulle inte skada. Jag har varit på VC nu på förmiddagen (det var då jag fick syn på salmbärsplockerskan) och lämnat blodprov och det tog Mahad smärtfritt och lätt. Mahad är sjuksköterska, men får inte jobba på egen hand ännu utan han pryar på Klinte Vårdcentral, som har öppnat idag efter ”sommarlovet”.

Jag håller annars på och donar med mina blommor och krukor, för i morgon åker jag till Sicilien och det gäller att förbereda dem så de klarar sig utan min ömma omvårdnad en vecka. Det brukar inte vara några problem och skulle någon avlida så gör det inte så mycket. Det är ju snart slut på sommaren och dags för höstplanteringar i stället för lobelia och petunior.

Ha en skön vecka!

Share on Facebook

….vid datorn igår eftermiddag och så till den milda grad att det inte blev ett enda blogginlägg. Vi började dagen med att åka till Hemse, för jag skulle till vårdcentralen och få en TBE-spruta. När vi kom hem igen var det dags för lunch och efter den åkte Kerstin o Hassine till Sicklings och jag la mig i solstolen ett tag och slumrade lite medan jag lyssnade på Sommar i P1, men så tröttnade jag på att ligga där och gick jag in och satte på datorn, för jag hade fått en spännande ask som Kerstin haft med sig hemifrån.

Egentligen hade jag bara tänkt att börja skanna in några stycken, men kunde inte slita mig, så jag höll på tills jag var nästan färdig. Jag lägger bara ut några av korten, för de är nog inte av något större intresse för andra än oss själva, men trots allt är de ett tidsdokument. Bilderna är klickbara om man vill ta en närmare titt på dem.


Det första kortet är min mormorsmor Sabina. När hon föddes vet jag inte, men sedan är det min mormor Tyra, morbror Olle och morfar Nils. Mormor var född 1882, morfar 1874 och morbror Olle 1904. Det tredje kortet är ett foto av mammas farbror Verner som föddes 1888.

När jag bara hade några stycken kvar började det bli dags att åka till Sicklings, för Kerstin skulle bjuda på middag, så jag har fortsatt att skanna idag och nu är det klart och hon kan få asken med sig tillbaka till Lidingö igen.

Det var fint väder igår och det är soligt och vackert idag också. Vi ska åka till Visby lite senare, för vi är bjudna till Krister och Thomas i eftermiddag. Hoppas att vädret håller sig, så att vi kan sitta ute i deras vackra trädgård.

Trevlig piglördag!

Share on Facebook