Nya rön om hur farligt vi lever kan man hitta i DN tätt som oftast och idag är det något ljushuvud i USA som kommit underfund med att det är farligt att överdosera läppstift.

Jag äger för tillfället tre läppstift och det är i stort sett den enda formen av smink som jag använder dagligen. Jag har svårt att tänka mig att gå ut på samhället utan lite färg på läpparna.

Frågan är om jag ska bry mig om de här varningarna eller helt enkelt strunta i dem. Livet är farligt och lite chansning och några risker får man ta tycker jag. Jag tror alldeles bestämt att jag kommer att fortsätta använda mina läppstift precis som vanligt.

Solen skiner, men det blåser kallt. Jag har varit i Hemse på blodprovstagning, för i Klintehamn har VC stängt idag. Nu ska jag se om det går att sitta ute och läsa ett tag. I värsta fall får man väl ta jackan på sig.

Dagens ordspråk:

Man ska inte kasta bort den gamla kvasten förrän man ser vad den nya duger till.

Trevlig torsdag!

Share on Facebook

Regn och rusk och dags för ett besök på lasarettet idag. Jag skulle vara där klockan 9 och det var tur att jag åkte i tid, för det var inte lätt att hitta någon parkering.

I nästan en timme propagerade hjärtläkaren för waran och fick mig att gå med på att använda det ett tag till. Om waranmottagningen inte lyckas ställa in dosen inom rimlig tid skulle jag dock säga till, så skulle jag få gå över till Pradaxa, men hon tycker inte att man i onödan ska byta ut den billiga och utmärkt bra waranbehandlingen mot Pradaxa innan de kommit ut med någon antidot. Äter man Pradaxa och får en blödning går det i dagsläget inte att göra något annat än att vänta tills läkemedlet gått ur kroppen och det tar något dygn.

Nya undersökningar ska göras, bland annat ultraljud på hjärtat, för jag kan eventuellt ha en förtjockad hjärtvägg. Eftersom jag ofta får flimmerattacker nattetid kan det bero på att blodtryckt stiger då, men hon ville vara säker på det innan hon sätter in något blodtryckssänkande, så därför ska jag till fyslab och få en 24 timmars blodtrycksmanschett, som de sättter på armen. Manschetten pumpar upp sig automatiskt med jämna mellanrum och mäter av blodtrycket. Jag misstänker att det kommer att innebära en sömnlös natt.

Mina farhågor att waranet påverkar min osteoporos negativt hade hon inget svar på, men mejlade en förfrågan till en expert på Karolinska sjukhuset. Tyvärr fick hon inget svar innan det var dags för mig att gå, men lovade höra av sig, för skulle det vara så borde jag absolut byta till något annat blodförtunnande, typ Pradaxa. Försedd med en broschyr om förmaksflimmer tackade jag för mig och gick.

Så här är det, Livet efter 70!

Efter lasarettsbesöket for jag iväg till Öster och gick till Tells Ur för att få nya glas i mina glasögon. Glasen har krackelerat och är bara lite drygt ett år gamla, så det var en reklamation. Nu ser jag så klart och bra igen.

Var jag hamnade medan optikern bytte glasen framgår nog av bilden. Lite tröst måste man ju ha i bedrövligheterna.

Nu började det regna riktigt ordentligt, så jag snurrade runt en vända på Clas Olsson och Åhléns och sen åkte jag hem. Fast inte riktigt direkt hem, för jag svängde in till Toftamöbler, för att se vad de hade för trädgårdsmöbler. Jag skulle vilja ha ett par snygga stolar till framsidan och jag hitta ett par som jag gillade, men vilket pris! 740:-/st för stolar som man kanske sitter i några gånger varje sommar. Nej, jag ska ta och kolla på nätet.

Dagens ordspråk:

Den hönan som kacklar mest, hon värper minst.

Trevlig fortsättning på dagen!

Share on Facebook

Här jobbar en läkarsekreterare, men hon har gömt sig bakom datorskärmen och kom inte med på bilden.

Jag har varit på VC nu på morgonen och lämnat blodprov igen och idag var det Sonja som agerade vampyr. Det finns ingen som kan ta blodprov så smärtfritt som Sonja. Jo, jag har talat om det för henne!

Det är helt otroligt så olika det kan vara. En gång gjorde en sköterska mig så illa, så jag hade ont i armen hela dagen och det blev en stor blånad efter sticket. En blånad som sedan blev både gul och grön innan den försvann.

Ha en fin torsdag!

Share on Facebook

Det var soligt och fint i morse ett par timmar, men sen drog molnen in och det blev en grå och kulen dag..

…inte alls så fin som gårdagen. Det här fotot tog jag från bron när jag gick där igår på väg ut Warfsholmen. Ännu finns det minsann kvar lite is i viken.

Idag har jag varit på vårdcentralen igen för en träff med min husläkare Roland Koch angående behandlingen jag får för mitt förmaksflimmer. Tabletten jag tar mot rytmrubbningen fungerar bra, men jag gillar ju inte att äta waran. Nu har jag sett att det kommit ny strokeförebyggande medicin, som är lämplig vid just förmaksflimmer och det ville jag diskutera med honom.

Han är så jättegullig och lyssnade på vad jag hade att säga och sa att han förstod mina synpunkter. Han kollade hjärtat och så fick jag lägga mig en stund och vila med en filt över mig, för han skulle ta blodtrycket också.

- Jag kommer tillbaka om en stund, sa han och gick.

Jag låg ganska skönt där på britsen med den gula filten över mig, men efter ett tag började jag fundera på hur länge jag legat. Jag hade ingen klocka på mig, men hade en känsla av att det var rätt länge. Varm började jag bli också, så jag satte mig upp och tog av mig filten och i samma stund kom en sköterska in och såg lite förvånat på mig.

- Här ligger jag och väntar på att doktorn ska komma och ta blodtrycket, sa jag.

Hon försvann och sen tog det inte många sekunder innan en lätt skamsen läkare dök upp och ursäktade sig så hemskt mycket. Han hade glömt bort mig!

- Sånt här får absolut inte hända, sa han och tog blodtrycket, som för övrigt var perfekt.

Jag godtog givetvis hans ursäkt, för medan jag legat och slumrat hade han suttit i telefonen och pratat med en läkare på hjärtavdelningen i Visby. Själv kunde han inte skriva ut den nya medicinen, eftersom den är alldeles ny här på ön, men han hade blivit uppmanad att remittera mig till lasarettet.

De vill samla behandlingen av patienter med förmaksflimmer på ett ställe och om de anser det lämpligt får jag den nya medicinen och slipper waranet. Det skulle ju vara underbart att bara behöva ta en tablett morgon och kväll och inte behöva tänka på en massa provtagningar och hur det man äter påverkar värdena.

Så nu är det bara att vänta på kallelse till undersökning på hjärtavdelningen på lasarettet och det tycker jag känns bra. Jag har inte så mycket besvär från hjärtat nu, men visst går det lite hackigt ibland med dubbelslag och småstopp då och då och det känns tryggt att få träffa en läkare som är specialiserad på hjärtproblem.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Till något helt annat!

Gotlands Tidningar har en reportageserie som de kallar Hemvändarna och i fredags var de vid Stenstugu och intervjuade Eva. Reportaget fanns i tidningen igår, men det ligger inte på helagotland.se, så jag kan inte länka till det, men jag har mailat till tidningen och bett om tillstånd att få lägga ut ett foto av det här i bloggen. Hoppas att jag får besked från dem snart!

Dagens ordspråk:

Man ska mena allt man säger, men man behöver inte säga allt man menar.

Ha en fin fortsättning på tisdagen!

Share on Facebook

Dagen började som vanligt på torsdagarna med en morgonpromenad till VC för blodprovstagning. När jag kommit hem och fått i mig frukost och morgonpysslat gjorde jag ett morgonpass på motionscykeln. Det går riktigt bra och nu cyklar jag 5 km varje gång, det är ganska lagom och då är jag ordentligt varm.

Inte behövde jag sitta ensam idag, för Rut, som fyllde 75 år i tisdags, ringde på förmiddagen och ville ha hjälp med att få lite foton av alla vackra blommor hon fått, så jag tog kameran med och gick in till henne.

Det var en rent otrolig blomsterprakt och den här bilden visar bara en liten del av allt det vackra.

Rut bjöd på kaffe och tårta och vi satt och pratade en bra stund om Operation Smile, som ligger henne varmt om hjärtat.

Nu har jag just kommit hem efter en sväng upp till kyrkogården, där jag tände ett ljus för Åke och innan jag åkte hem igen var jag på blomsteraffären och köpte lite nya blommor till köksfönstret. I morse gjorde jag äntligen slag i saken och kastade ut julstjärnorna, som absolut inte var någon större prydnad längre.

Ha en fin fortsättning på torsdagen!

Share on Facebook

Idag tog jag bussen till Visby, för jag hade en tid hos tandhygenisten. De som följt min blogg, vet vad jag tycker om de där besöken och jag hade verkligen fjärilar i magen i morse.

I Visby var det lugnt och stilla så här på morgonen. Jag kom i god tid, så jag tog en lite promenad på Adelsgatan innan det var dags att gå till tandläkarmottagningen.

Där gick det förvånande bra! Jag hade ingen tandsten och tandköttet blev godkänt, men tandhygenisten hittade ett litet hål i en tand. Det var tandläkaren bussig nog att laga med en gång, så jag behöver inte komma tillbaka till dem. Efter drygt en timme var jag ute på gatan igen med hela tänder, men med ett stort hål i plånboken.

Min första tanke var att jag skulle åka hem med första bästa buss, men så tänkte jag om. Vad skulle jag hem och göra? Ut och promenera eller? Det var väl bättre att ta en promenad i Visby. Det har varit skapligt väder idag med minusgrader och lätt snöfall, men solen har varit framme då och så.

Nu blev det ingen längre stadsvandring, för jag satte kursen mot Östercentrum och Siesta, där jag beställde kaffe och en räkmacka, för det hade hunnit bli lunchdags.

Det är så mysigt att sitta på Siesta och titta på folklivet och när jag var mätt och belåten snurrade jag runt lite i butikerna. Jag hade tänkt att jag skulle kunna hitta någon vinterjacka till reapris, men det fanns inte en enda en som jag gillade. Några trosor och en fleecepläd blev de enda inköpen, innan jag gick till busstationen och åkte hem till Klinte igen.

En liten fråga – ser du den turkiska serien Lögnen? Hänger du med i svängarna? Det gör inte jag! Ena stunden är man i Oslo 2012, sen är det Istanbul 2013, Iran 2004 och jag vet inte allt. Nu har jag gett upp, för 42 avsnitt till orkar jag inte med Aylin och Selim och de andra karaktärerna i den här serien.

Ha en trevlig fredagskväll!

Share on Facebook

I morse var jag tidigt uppe, för jag hade ett möte med en vampyr idag igen. Det skulle vara skönt om det där PK-värdet kunde ligga rätt snart, så att jag slipper gå och lämna blodprover varje vecka. Ok, jag har gott om tid, men det finns ju eventuellt roligare saker att göra.

Nu ska det ju bli vinter igen och när jag gick iväg i morse var det fruset på vägen, men skapligt väder ändå, så efter frukosten, som jag åt när jag kommit hem igen från VC, tog jag på mig och gick ut en vända.

Det här fotot tog jag dels för att visa hur murgrönan fullkomligt kan inta en tall och så för att alla ska få se att himlen faktiskt var riktigt blå…..

…men fem minuter senare mulnade det till och började snöa lite lätt och ett tag var det riktigt tätt snöfall och allting blev alldeles vitt, jag också. Som tur var höll det inte på så länge, molnen skingrades och solen tittade fram igen.

Just nu är det så ljust och soligt här i mitt vardagsrum, medan några lätta flingor singlar ner då och då utanför fönstret. Jag ska sätta mig i soffan och läsa färdigt Den döende detektiven. Den är väldigt bra och det var riktigt svårt att släppa taget om den igår när det var dags för TV-kvällen.

I kväll är jag väldigt nyfiken på Allt faller. Det ska bli spännande att se om den är lika bra som utlovas av Niklas Wahllöf.

Trevlig torsdag!

Share on Facebook

Idag är det enligt allnakku Jullaikars dag.

Idag kan vi försöka att minnas vad vi lekte för jullekar innan TV och datorer gjorde sitt intåg i våra hem. Nytar, nötter, användes när man lekte Kallskoge eller Mitt svein gar ei skogen. Andra sittlekar var Ett skepp kommer lastat, och Kejsaren i Kina tycker inte om T.

Vi lekte mycket på julen när jag var barn och inte bara på julen utan på andra kalas också när släkten samlades. Det var inte bara barnen som lekte, utan de vuxna var också med och de verkade ha minst lika roligt som vi barn hade. Vi Snottrade, lekte Packa pappas kappsäck, Ett skepp kommer lastat, Charader och spelade Fillipin och en massa andra lekar.

En gång skulle min lillasyster välja ut namnet på en person och så skulle vi fråga henne och försöka komma på vem personen var. Ledordet var: En tant på T. Vi frågade och frågade, men kunde inte komma på vem hon tänkt på. Frågorna gick laget runt både en och två gånger och till slut fick vi ge upp.

- Vem är det? Vad är det för tant på T?
- Tant Hildur, blev svaret.

Säg det kvickt, då blir det Tant Tildur!

Den där tanten på T, som ju egentligen var en tant på H, var mormor till min kusin Göran och jag minns hennes milda väsen med glädje och tacksamhet. Hon gick bort 1979 efter ett långt och strävsamt liv.

Fotot har jag lånat från kusin Görans släktforskning. Klicka på bilden om du är intresserad, så kommer du dit. Göran har många gamla fina bilder från Klintehamn.

Det är grått och småregnigt idag och jag känner mig inte speciellt lekfull. Jag har varit på vårdcentralen i Hemse för ett nytt PK-test. Det var halt när jag åkte dit, men blött och slabbigt på vägen när jag körde hem. Jag mötte några lastbilar som sköljde över min lilla fina silverfärgade Golf med lera, så nu ser den förfärlig ut. Jag får nog ta och köra upp till Stenstugu och spola av den.

Ha en fin fortsättning på torsdagen!

Share on Facebook

Fortfarande har vi mulet och milt väder, men i morgon har man lovat solsken och lite kallare. Jag kom aldrig ut på någon promenad igår. Det räckte med en vända till soprummet, för det blåste och regnade, så det var inte alls trevligt ute.

Idag var det tidig uppstigning, för jag skulle åka till Hemse för veckans PK-test. Vårdcentralen i Klinte har stängt nu i mellandagarna och öppnar inte igen förrän den 7 januari.

På radion rapporterade de på morgonen om avåkningar, svår halka och rådjursolyckor, så jag gav mig iväg i god tid och i sakta mak. Jag är alltid lite rädd för att det ska dyka upp något rådjur. I julhelgen har det varit 15 rådjursolyckor här på ön och smitningsolyckorna bara ökar. Jag undrar om det är för att man inte känner till hur enkelt det är att göra rätt, om olyckan skulle vara framme?

När jag var klar på VC gick jag en promenad i samhället och slank in på Elitservice och köpte mig en ny skrivare, en HP Deskjet 1000. Min gamla skrivare fungerar inte längre trots en ny färgpatron och laga på den är ingen idé. Det hade väl kanske blivit någon hundralapp billigare att köpa den nya via nätet, men anslutningskabeln, som inte ingår, bjöd de på och så blev det ju ingen fraktkostnad.

I Hemse var det lugnt och stilla så här på triddagen.

Tredje dagen jul kallas triddagen. Det är fortfarande julhelg och julmaten räcker ännu, men om vädret är bra kunde det kännas skönt med en långpromenad. Är det ruggigt ute får man sitta inne vid brasan.

När jag kom hem blev det lite pyssel med att installera skrivaren på båda datorerna, men nu går det bra att använda den både till PC:n och laptopen. Förut har jag bara kunnat skriva ut från PC:n, så det här blir lite smidigare.

Dagens ordspråk:

Om man avlägsnade alla faror skulle livet bli fruktansvärt trist.

Ha en fin fortsättning på mellandagarna!

Share on Facebook

Lite försenad kommer här årets sista månadsbild. En nästan svart/vit bild blev det för det är en riktigt grå och dyster dag, med någon plusgrad och lätt duggregn. Vill du se utvecklingen sedan årsskiftet kan du klicka HÄR.

Jag har varit och lämnat ett nytt blodprov nu på förmiddagen och så har jag skrivit i ordning och skickat in ett referat från SPF´s julfest till tidningen.

I eftermiddag ska jag ta bussen till Visby, för i kväll ska vi uppvakta yngste sonen, som fyller 40 år den 22 december. På födelsedagen är han bortrest, så därför får vi fira lite i förväg.

Så fort de här åren har gått! När han föddes, som en sladdis nio år efter sin bror, trodde jag att jag skulle ha småbarn resten av livet nästan. Gammal kände jag mig också där på BB bland alla tjugoåringar. Jag var ju hela 32 år!

På den tiden fick man ju ligga länge på BB och hans syskon tyckte att ”den där krumeluren” kom och förstörde hela julen för dem. Annandagen jul fick jag permission ett par timmar och fick träffa Åke och de stora barnen hos min svägerska i Visby och först till nyår fick vi åka hem ”den lille” och jag, så det blev många dagar på BB. Vilsamt kanske, men så trist att gå där hela helgen och tänka på dem där hemma.

Och nu fyller han fyrtio!

Share on Facebook