Solen skiner och även om det blåser så ser det riktigt skönt ut. Jag ska ta en tur till Visby i eftermiddag, för osteoporosföreningen har årsmöte och information om nya mediciner och det låter intressant.
Jag satt och lyssnade på Gotlandsradion i morse, men bara med ett halvt öra, så jag missade namnet på en person som de intervjuade, men det handlade om att han skrivit en bok om katter och jag tror att titeln var Vad tänker katten? och nu var han på gång med en bok om hundar. Jag skulle kanske kunna bidra med lite inspiration:
HUNDENS DAGBOK:
07.00 – Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 – Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 – Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 – Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 – Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 – Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 – Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 – Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 – Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 – Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 – Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!
KATTENS DAGBOK:
783:e dagen i fångenskap…
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker.
De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.
Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna.
Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.
I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj.
Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av.
Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck.
Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer.
Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som ”allergi”. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar.
Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias….
Hunden och kattens dagbok är ett fynd från mailboxen, men tyvärr har jag slarvat och inte antecknat vem som sänt det till mig.
Trevlig torsdag!
Visserligen har det varit soligt och fint idag, men ganska kallt och blåsigt, så den där hängmattan verkar lite malplacerad nu.
I köksfönstret har den första amaryllisstänglen slagit ut. Klockorna är inte så stora, men vackra ändå. 
Jag såg i tidningen att ca 50 000 julkort aldrig kommer fram och då räknar man bara de som ligger i kuvert. Orsaken till att de inte kommit fram till adressaten kan bero på felaktig adress eller att man glömt sätta på ett frimärke. Om det bara skulle bero på felaktig adress så har alltså svenska folket lagt ut 325 000:- på frimärken till julkort som inte posten lyckats leverera. Sen tillkommer ju en massa vanliga julkort (utan kuvert). Det är stora värden som går tillspillo! Det gäller alltså att vara noga med att adressen blir rätt. Jag får väl ta och dubbelkolla med Hitta.se så att det blir rätt.
Någon rödnäbbad anka har jag inte upptäckt ännu i vår, men den kanske kommer senare, när badsäsongen börjar. Det är dock glädjande att konstatera, att det finns åtminstone två olika arter av flamingo i Klintehamn, den ena mer rosa än den andra. Det kunde jag konstatera när jag tog mig en promenad nu på förmiddagen. En promenad som inte blev riktigt så lång som jag tänkt mig. Det började regna, så jag fick snabba mig på hem igen!
Första april och dags för att leta aprilskämt. I Gotlands Allehanda har det dykt upp en nyhet som berör alla gotlänningar. I rätttvisans namn ska det nu placeras ut parkeringsautomater över hela ön, det meddelar Tomas A Krutapering på teknikförvaltningen.
Almedalsveckan blir nämligen inte alls i Almedalen i år, utan kommer att flyttas till Slite. Orsaken är att det blivit för trångt i Visby och att man ser regionalpolitiska fördelar med en flytt. Från och med 2015 kommer veckan också att byta namn, eventuellt till Heidelbergveckan, eftersom man hoppas på sponsorpengar från Slite Cements ägare Heidelberg Cement.
Nu är det dags att boka in sig för Bottarveteaterns pjäs sommaren 2013, som heter Andre Teidar och idag har jag ringt och beställt biljetter, för det brukar vara trevliga föreställningar och det är så vackert vid Bottarve. Om pjäsen kan man läsa att:
Vilken härlig meny! På lördagen serverade man bland annat lax och laxen får man på tallrik. Kan det vara något unikt? Hur serverar man den annars? 
Min blåklädda svåger Hassine mitt i de blåa nyanserna från havet och himlen. Jag har inte frågat Hassine om han vill vara med här, men jag tror inte att han har något emot det. Han är van att posera!
