Bläddrar bland inlägg i Humor

Vilse på Säve

20 kommentarer

Igår åkte jag in till Visby på eftermiddagen och hälsade på hos Krister och Thomas. Det är länge sedan jag var där och jag var nyfiken på det nya badrummet som de håller på att bygga och på trädgården. Vi drack kaffe med en god äppelkaka till och satt och pratade.

Sedan skulle jag till Wisbygymnasiet och se en film ”BIANCA COME IL LATTE, ROSSA COME IL SANGUE” ”vit som mjölk röd som blod” för att tillsammans med andra italienvänner runt om i landet fira ”La settimana della lingua italiana nel mondo”. När jag gav mig iväg vid halvfyra-tiden hade jag ännu inte bestämt mig för om jag skulle gå på filmvisningen, eller om jag skulle åka hem.

-Jag bestämmer mig när jag kommer till avtagsvägen till gymnasiet. Antingen svänger jag höger, eller också fortsätter jag rakt fram, sa jag till Krister. Jag gillar ju inte att köra i mörker, speciellt när det regnar och visste ju att när det var dags för hemfärd skulle det vara mörkt och det blev senare än jag beräknat.

Solen sken och vädret var ännu fint, så jag svängde höger och sedan in på den stora parkeringen där det bara stod en 10-15 bilar, så jag hade lite svårt att bestämma mig för vart jag skulle ställa den lille Golfen. Jag körde rätt långt fram i en rad där den fick stå i ensamt majestät.

Vart skulle jag nu ta vägen? Det är cirka trettio år sedan jag var där senast och allt är om/till- och nybyggt, men jag visste att vi skulle vara i Steffenhuset, så det tittade jag efter. Då kom det en dam på cykel och hon visste var det låg och hon skulle också med på filmvisningen, så vi följdes åt. Vi gick in, men kom bara in i en tambur, sedan var det låst, men där fanns en trappa upp och den tog vi. Vi kom upp i en tom korridor och gick där och tittade och vi hittade hörsalen, men den var låst. Vi fortsatte fram mot biblioteket och där mötte vi en dam, som inte visste någonting alls om någon filmvisning.

-Var kom ni in? frågade hon.

-På södergaveln, sa mitt sällskap, som tydligen hade koll på väderstrecken.

-Ni måste ner igen, men ni kan gå ner här, sa hon och pekade på en trappa, så där gick vi ner och kom ut igen.

Längre bort, vid ett annat hus öppnades en dörr och det kom ut någon som stod och tittade sig omkring, så då gick vi dit. Det var en man från föreningen. Man hade ändra lokal från Steffenhuset till Hansahuset, för när de skulle gå in i Steffenhuset hade larmet gått. Inte undra på att vi inte hittade dem. Puh, vi var äntligen på plats!

Två ungdomar från gymnasiet presenterade filmen och sedan började den. Den var ganska bra, man jag förstod inte så mycket av italienskan, så det var tur att det fanns engelsk text också. När filmen var slut fick vi cider och snacks och så pratade vi om vad vi tyckt om filmen. Det hela drog ut lite på tiden, men när klockan var sju började vi avsluta och jag var ganska snabbt iväg.

När jag kom ut ur salen kändes det som om jag ville gå till vänster, men en man som gick före mig tog till höger, så jag tog rygg på honom – och kom ut på ett ställe där jag aldrig varit förut. Det var mörkt och det blåste, men som tur var var det uppehållsväder, för parkeringen var borta. Var är parkeringen?

Det stod rader med bilar här och det stod rader med bilar där, men jag såg ingen stor parkering. Jag gick och gick och precis som när man går vilse kom jag tillbaka till utgångsläget igen. Nu får jag ringa efter Krister! Neeej, då blir jag utskrattad! Och diskussionen om demens och alzheimer skulle ta fart.

Jag tänkte till lite! Jag hade ju ingen karta och kompass, men jag hörde ju trafiken från Allégatan, så jag tog en gata som gick åt det hållet och kom ut på den. Ska jag gå till höger eller vänster för att hitta rätt avtagsväg där parkeringen är? Jag tog till vänster, men insåg ganska snabbt att det var fel och vände och bara några hundra meter längre fram stod skylten – Wisbygymnasiet – och där var parkeringen. Parkeringen, som var tom när jag kom dit var nu smockfull av bilar. Var kunde Golfen befinna sig? Jag har ju inget sån där fiffigt lås, så att man kan öppna på avstånd, så det var bara att leta. Jag gick rad upp och rad ner en gång och en gång till, men ingen Golf. Tredje gången fick jag dock se den!

-Det var hemskt vad det var besvärligt att hitta dig, sa jag till den och gav den en spark innan jag låste upp och satte mig vid ratten och körde hem.

Jag som tycker att jag har bra lokalsinne!

Vad tänker katten?

20 kommentarer

Solen skiner och även om det blåser så ser det riktigt skönt ut. Jag ska ta en tur till Visby i eftermiddag, för osteoporosföreningen har årsmöte och information om nya mediciner och det låter intressant.

Jag satt och lyssnade på Gotlandsradion i morse, men bara med ett halvt öra, så jag missade namnet på en person som de intervjuade, men det handlade om att han skrivit en bok om katter och jag tror att titeln var Vad tänker katten? och nu var han på gång med en bok om hundar. Jag skulle kanske kunna bidra med lite inspiration:


HUNDENS DAGBOK:

07.00 – Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!

08.00 – Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!

09.00 – Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!

12.00 – Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!

14.00 – Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!

15.00 – Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!

16.00 – Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!

17.00 – Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!

18.00 – Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!

20.00 – Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!

22.00 – Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!


KATTENS DAGBOK:

783:e dagen i fångenskap…

Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker.
De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.
Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna.

Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.

Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.

I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj.

Kom ihåg: lägg en på deras säng.

Fångade en mus som jag bet huvudet av.
Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck.
Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.

På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer.

Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som ”allergi”. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.

De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar.

Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.

Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.

Men jag kan vänta.

Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias….

Hunden och kattens dagbok är ett fynd från mailboxen, men tyvärr har jag slarvat och inte antecknat vem som sänt det till mig.

Trevlig torsdag!

Sex köttbullar räcker inte…

26 kommentarer

…till nio personer. Det begriper ju vem som helst, men jag fattar inte att det bara blev sex köttbullar av två paket köttfärs. Jag funderade på att åka till Konsum och köpa en förpackning färdiga köttbullar, men satte igång med efterrätten i stället. Jag skulle göra en skål med jordgubbar och sockerkaka, men det var snålt med jordgubbar också och ännu sämre med sockerkaka. Någon hade skurit bort stora bitar av den, så jag tog fram några vanliga bullar och smulade sönder dem och blandade i skålen, men det såg inte speciellt gott ut…. Sen vaknade jag som tur var!

På förmiddagen fredagsstädade jag och när jag var klar gav jag mig iväg ut på en promenad. Det var några protokoll som skulle levereras till datorlösa styrelsemedlemmar och så ville jag titta in på en fotoutställning. Det är Folkans fotolinje som varit och fotograferat i Klintehamn och visade sina bilder idag. Döm om min förvåning när jag fick se mig själv på en stor bild från Kupan. Det hade jag ingen aning om!

Visserligen har det varit soligt och fint idag, men ganska kallt och blåsigt, så den där hängmattan verkar lite malplacerad nu.

I köksfönstret har den första amaryllisstänglen slagit ut. Klockorna är inte så stora, men vackra ändå.

Nu ska jag sätta igång och skriva julkort. Jag köpte en bunt på Kupan igår. Det var inte secondhandkort utan alldeles nya fräscha och fina. :wink: Jag såg i tidningen att ca 50 000 julkort aldrig kommer fram och då räknar man bara de som ligger i kuvert. Orsaken till att de inte kommit fram till adressaten kan bero på felaktig adress eller att man glömt sätta på ett frimärke. Om det bara skulle bero på felaktig adress så har alltså svenska folket lagt ut 325 000:- på frimärken till julkort som inte posten lyckats leverera. Sen tillkommer ju en massa vanliga julkort (utan kuvert). Det är stora värden som går tillspillo! Det gäller alltså att vara noga med att adressen blir rätt. Jag får väl ta och dubbelkolla med Hitta.se så att det blir rätt.

Ha en trevlig helg med Luciasånger, lussekatter och pepparkakor!

Rödlistade arter

35 kommentarer

Artdatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet rapporterar att både björnen och staren finns med på den senaste rödlistan över arter som minskar. Sälarten vikare och jordugglan däremot går mot bättre tider. Det kan man läsa på helagotland.se, där man också kan se att även hussvalan och gulsparven tråkigt nog minskar i antal.  Speciellt saknar jag stararna som man inte alls ser så ofta nu som tidigare.

Hur det är med den rödnäbbade ankan skriver de dock ingenting om och inte heller finns det någon information om flamingon.

Någon rödnäbbad anka har jag inte upptäckt ännu i vår, men den kanske kommer senare, när badsäsongen börjar. Det är  dock glädjande att konstatera, att det finns åtminstone två olika arter av flamingo i Klintehamn, den ena mer rosa än den andra. Det kunde jag konstatera när jag tog mig en promenad nu på förmiddagen. En promenad som inte blev riktigt så lång som jag tänkt mig. Det började regna, så jag fick snabba mig på hem igen!

Trevlig måndag!