…sa min svärmor. Skulle vi åka någonstans ville hon alltid åka med, eftersom hon såg det som en ren besparingsåtgärd. När bilen ändå skulle gå kunde det ju lika gärna var en person till i den. Och visst hade hon rätt i det på sätt och vis. Åke ärvde det där tankesättet och tyckte alltid att det var rent resursslöseri om han inte fick åka med, när bilen ändå skulle gå.
Jag åkte upp till Eva ett tag efter lunch. Hon höll på och jobbade i trädgården, krattade fjolårslöv och klippte bort förra årets blomstänglar. Jag fick en kul annons av henne:
Vilken härlig meny! På lördagen serverade man bland annat lax och laxen får man på tallrik. Kan det vara något unikt? Hur serverar man den annars?
På söndagen kunde den som var väldigt sugen på citron nog få sitt lystmäte. Man kan ju fundera lite på hur den där citronen är tillagad, den är ju uppenbarligen huvudnumret.
När bilen ändå var ute och gick
passade jag på att svängde förbi Suderviljan och köpte ett gäng penséer. Sedan jag lastat av hemma och bestämt mig för vilka jag skulle ha vart, tog jag med mig en påse jord och en kasse med blommor och åkte upp till Klinte kyrkgård och planterade i lådan på mammas och pappas grav, så nu är det vårfint där. Det är en sån där modern och fin självvattnade låda, så den är väldigt lättskött.
Det ser ju ut som om det ska fortsätta att vara skapligt vårväder, så snart kan man nog plantera på gravarna i Fröjel också.
Ha en skön onsdagskväll!

Min blåklädda svåger Hassine mitt i de blåa nyanserna från havet och himlen. Jag har inte frågat Hassine om han vill vara med här, men jag tror inte att han har något emot det. Han är van att posera!

Läs fortsättningen…







