Inte blir det mycket bloggande nu och inte några svar på era kommentarer och inga bloggvandringar heller, men när jag har Eva och Gaetano här, så vill jag ju njuta av deras besök så mycket som möjligt och inte sitta vid datorn.
I kväll åt vi kroppkakor och här sitter Bosse och Eva vid köksbordet. Fotografen klantade sig, så bilderna på Carina och Gaetano blev för usla för att visa här 
Jag var lite nervös för att dillköttet inte skulle bli bra, för jag brukar ju alltid göra det på lamm och kalv blir ju inte riktigt samma sak, men sönerna gillade det och sa att det var gott och det tyckte jag också.
Till efterrätt hade jag gjort misslyckad sockerkaka – en skål med sockerkaksskivor varvade med jordgubbar och jordgubbsspad, så att det blir som en savarin och så vispgrädde över alltihop. Det är väldigt gott! Namnet kommer sig av att min mamma brukade göra så när hon misslyckats med sockerkaksbaket. Ett utmärkt sätt att rädda en hopsjunken eller för torr kaka.
Mycket skidåkning framför tv:n har det blivit i dag, för naturligtvis måste jag se på Vasaloppet, även om jag inte satt och tittade hela tiden. Efter lunch var det skidskytte och längdåkning. Det är nästan så att man får dåligt samvete, när man ser hur de sliter i spåren, men när sönerna åkt hem var och en till sitt, tog jag mig en promenad ner på samhället i alla fall, för det var ännu så soligt och fint väder, så lite motion har jag fått i dag också.
Här en alldeles nytagen bild från Donnersgatan. Så här lugnt och stilla är det en söndagseftermiddag i Klintehamn.
Ha en skön söndagskväll!
Solen skiner så vackert i dag också, men det är kyligt i luften. Jag var iväg en vända och handlade i förmiddags, för yngste sonen var sugen på dillkött och det gillar vi allihop, så i morgon kommer sönerna med ”sambosar” hit.
Jag har varit en vända till Stenstugu nu på eftermiddagen, för Bosse hade satt på vattnet, så att vi kunde få tvätta av bilarna. Vi och vi förresten, det var mest Bosse som tvättade, först sin egen, sedan min och så Carinas. Det var jätteskönt att få den lille Golfen avspolad, för den var förfärligt smutsig.
Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och sätta mig och läsa färdigt Unni Lindells bok Sockerdöden. Jag började på den när Åke var sjuk, men sen blev det av förklarliga skäl en paus i läsandet. Boken är annars jättebra tycker jag.
Ha en trevlig lördag!
Har du inte sett de fyra avsnitten i serien Två hungriga italienare tycker jag att du ska passa på att göra det medan de finns kvar på SVTPlay.
Första avsnittet ligger kvar till den 2 februari, så ännu är det gott om tid.
Det är två äldre charmiga herrar, de två kockarna Antonio Carluccio och Gennaro Contaldo, som reser runt i Italien och äter, lagar och pratar mat, men det är inte något renodlat matlagningsprogram, för det visar också hur Italien förändrats sedan de var pojkar. Mat är ju kultur också, inte bara något vi måste få i oss för att överleva. Och italienarna kan verkligen konsten att äta och att njuta av maten.
Alla har väl sett reklamen för Giovanni Rana, i det här första avsnittet får vi bland annat besöka en av hans fabriker. De båda herrarna medger att den fabrikstillverkade pastan är helt ok, men som hemlagad kan den ju aldrig bli.
Vi får också göra ett besök på San Patrignano, den största drogrehabiliterningen i världen, ett helt samhälle på 2 000 innevånare.
Nu är vi hemma igen efter att ha frossat i allt det goda som Toftagården dukat fram. Allt som vi åt smakade väldigt gott. De olika laxsorterna var delikata, likaså skinkan och rostbiffen och efterrätterna och godiset skämdes inte alls för sig, men vi saknade en hel del av det som vi varit bortskämda med under de år vi ätit julbord på Warfsholmen.
Det var alldeles för få sillsorter och speciellt Bosse som älskar sill blev besviken. Vi har ju varit vana vid Warfsholmens sillbåt där det funnits massor av olika sorters sill. Sallader och olika röror var det också sparsamt med och vegetariska alternativ vet jag inte om jag såg någonting utav. Varmrättsbordet var också väldigt påvert, om man nu ska använda ett sådant uttryck när man sitter här och känner sig nästa illamående mätt. Men vi saknade omeletterna, revbensspjällen och en hel del annat.
Berättade vi det här för dem, när de frågade om allt var till belåtenhet? Nej minsann, vi svarade artigt att allt varit väldigt bra och betalade glatt. Varför ska man vara så flat?
Barnfamiljerna trivdes nog, för det fanns ett speciellt barnbord placerat så lågt att barnen själva kunde ta för sig av pannkakor och köttbullar och annat barngodis.
Alla var glada och på gott humör, så det blev en trevlig eftermiddag på Toftagården, där matsalen var väldigt vackert julpyntad, med en stor fin gran.
Idag är det riktigt höstrusk med mulet och blåsigt väder. Vi var på Stenstugu en sväng på förmiddagen för att fylla på matbackarna och gulla med katterna och för att plocka päron. Det är en sort som heter Anjou och de är som allra bäst just nu. Man hinner inte med att äta i samma takt som de mognar och hållbarheten är ju begränsad, men plockar man ner dem försiktig och förvarar dem utomhus håller de sig ett tag i alla fall.
Nästa lördag har pensionärsföreningen skördefest med auktion och då tänkte jag ta med några kassar päron. Och så ska jag passa på att baka en Pärontårta till helgen. En bit pärontårta med en klick grädde, en kopp kaffe och ett litet glas Xanté därtill, det är väldigt gott.
Nu har jag stått i lä ute på vår uteplats och planterat om den här fikusen och mammas doftranka. Det skulle gjorts för länge sedan, men bättre sent än aldrig.
Allnakku struntar i det där med kanelbullens dag och celebrerar stråibulln i stället.
Här har vi inte ätit vare sig ströbullar eller kanelbullar, utan jag gjorde en ny äppelpaj efter lunchen och den har vi ätit till kaffet. Inte hela förstås, den får allt räcka flera dagar
Ännu har jag några påsar bullar kvar i frysen, men snart är det dags för ett bullbak. Jag bakar inte så mycket åt gången, för själva äter vi inte bullar så ofta, men det känns tryggt att veta, att man har något att bjuda på, ifall någon skulle komma på besök.
Så här står det i allnakku om stråibulln:
En stor vetedeg kan räcka till många sorters bröd. Först en plåt med längder, som kan bli skeivkakå och skårpar. Därnäst rullar man runt bullar, så fletne eller läggd bullar och till slut kavlas resten av degen ut och formas till stråibullar med god fyllning.
….Morberg på Gotland, när programmet gick på TV, men nu har jag sett det på TV4Play. Vill du också se Gotlandsavsnittet av Den stora matresan, så har du det här, men du får snabba dig, för programmet ligger bara kvar 4 dagar till. Det är annars trevligt att se programmen på TV4Play, för då slipper man undan reklamen. Inte helt i och för sig, men reklamavbrotten är bara ca 40 sekunder långa, så dem kan man stå ut med.
Och har man sett! Per Morberg har klippt sig!
Helt plötsligt har större delen av dagen gått och det börjar bli dags att tänka på middagen. Det har varit en grå och mulen dag och det kom några stänk regn i morse, men det har varit varmt och skönt i alla fall. Jag hade lite tvätt att ta hand om på förmiddagen och så bakade jag kärleksmums.
Jag hällde upp smeten i vad jag trodde var långpannan till den nya ugnen, men kakan blev för mycket gräddad i botten och när jag läste i bruksanvisningen till ugnen, stod det alldeles tydligt där, att den pannan bara var en droppanna och inte skulle användas till bakning. Det var ju synd att jag inte läste på innan jag satte igång att baka Nu är det ingen större skada skedd, för kärleksmumsen är fullt ätbara, även om de blev lite torrare än vad jag tänkt mig.
Naturligtvis blev det en vända till Stenstugu idag också. Åke plockar piggar och ger till grannens hästar och katterna ska matas och klappas och när vi ändå var där hämtade jag med mig långpannorna från den gamla ugnen, så nu ska det gå bättre nästa gång jag ska baka.
Inte hade jag kameran med mig när vi åkte genom Klinte och det var lite synd, för nu är man i full fart med att bygga upp marknadsstånd och tivoli till lördagens stora begivenhet, Klinte Marknad. Jag får ta mig en promenad i morgon och se om jag kan ta några foton.
Ryggen är snäll och beskedlig, så länge jag inte gör någonting. Det är tydliga tecken på att det är latmasken som slagit sig till ro där, men jag börjar verkligen bli trött på det här. Det är ju så mycket jag vill göra och så sitter jag bara här. Ingenting har jag hört från läkaren heller 
I morgon ringer jag och kollar när de tänkt sig sätta in någon behandling.
Jag gjorde en saffranspannkaka igår, för yngste sonens svärföräldrar var på besök på ön.
Svärmor Kicki firade sin 60-årsdag här på Gotland och på söndagseftermiddagen skulle de komma ut och hälsa på oss. Jag tänkte först baka en tårta, eftersom det var ett årsdagsbarn med, men det fick bli saffranspannkaka i stället och det verkade som om de tyckte om den. Eftersom jag inte tog några bilder av våra gäster, får det bli en bild på pannkakan i stället. Saffranspannkaka med vispgrädde och salmbärssylt det är riktigt gott och det blev ett par bitar över, som vi ska äta upp nu till eftermiddagskaffe.
Kristers svärföräldrar, Kicki och Leif, är förresten TV-kändisar. De var med i TV5:s sändningar från Böda på Öland och det kommer en ny säsong av det programmet nu till hösten. I oktober någon gång drar det igång igen.
Äldste sonen, som gillar att jaga, kom hit straxt efter lunch igår, för att se om det fanns några duvor på åkern.
Arrendatorn har tröskat ärtåkern nu och inte vet jag om han fick några ärtor i vagnen, men det ligger många kvar på åkern i alla fall och det är godis för duvor. Sonen sköt 11 stycken och sedan fileade han ur bröstbitarna. Vi brukar göra duvbröstgryta, men nu ska jag prova att marinera ett par bröst och grilla dem. Det borde bli gott och lite annorlunda. I kväll ska det provsmakas.
Den här måndagen har det annars inte hänt så mycket. Jag har varit i lägenheten på förmiddagen och målat ett par golvlister och stått där och funderat och klurat på hur jag ska ha det. De ringde förresten från Riksbyggen och aviserade att de kommer och byter den gamla slitna köksfläkten på torsdag.
Ryggen är som den är. Igår kväll kände jag mig så väldigt bra, helt återställd faktiskt, så skulle jag sätta mig i TV-fåtöljen och då skar det till i korsryggen och sen var det som vanligt igen. Det är tur att det finns voltaren och alvedon. Och kanske det allra viktigaste – jag har ingen värk på nätterna, utan sover gott och vaknar bara till av att det gör lite ont när jag ska vända mig.
Nu regnar det igen!
|
Jag som skriver här heter Ingrid och jag bor på Gotland. Jag hoppas att du ska trivas hos mig och vilja komma tillbaka. |
Benitas
Beppans Allehanda
Berits Blogg
Carin och Henrys blogg
Dalmatinerna's Blog, Pia
Deckarbloggen, Gunnar
Familjeblogg
Händelser i vardagslivet
Husbilen Dettan, Elisabeth
Lily of the Valley, Eleonora
Mi´s nya liv
Pantertanten, Gunnel
Paradisetbergamon, Rigmor
Polargrevinnan
Skaparglädje, Anne-Lie
Skatans Tankar
Sylvias Blogghörna
Tankar från mitt fönster
Välkommen till Fjällbjörken
Världen enligt Jah Hollis
Znogges hörna, filialen
| Ingrid Levander © 2004-2012 | Statistik:
online
|
idag
|
denna vecka
|
denna månad
|
sedan 2010-08-25
