Bläddrar bland inlägg i Matprat

Skapligt lördagsväder

20 kommentarer

Jag vaknade till ännu en solig och fin morgon och jag tror att vi slapp undan nattfrost, för när jag gick och la mig igår kväll (eller kanske snarare natt) var det ännu +7°. För säkerhets skull samlade jag ihop krukor med frostkänsla växter och lade odlingsväv över dem igår kväll, men det var nog onödigt.

Vid niotiden idag var det redan så varmt ute att jag kunde sitta på uteplatsen och dricka morgonkaffet och efter lite vattning både ute och inne satte jag igång och förberedde inför kvällen. Jag skulle ännu göra fyllningen till kroppkakorna och jag gjorde en efterrätt också, som jag sett i ”Halvåtta hos mig”, en Sötsyrlig Chokladkolapaj, som ska serveras med vispad grädde. Vi får se om den går hem? Även om man är väldigt mätt när man ätit kroppkakor är det gott med något sött efteråt. Det hjälper matsmältningen på traven inbillar jag mig. Blir den godkänd lägger jag ut foto och receptet senare.

Efter lunch la jag mig ute i solstolen och det var så varmt och gott att jag fick gå in och ta på shorts och linne. Den här tiden sliter man verkligen på kläderna, för det kan bli många byten på en dag.

Sämre kan man ha det!

Nu har solen gått i moln och det ser ut att mulna till ordentligt, så jag har dragit mig inomhus och när jag har uppdaterat det här ska jag dra på mig jeansen och tröjan igen, för så fort solen försvinner är det svalt.

Ha en trevlig lördag!

Gutamålsdag på Rondo

16 kommentarer

Idag hade vår SPF-förening ordnat en Gutamålsdag på Rondo och bjudit in grannföreningar och även Klinteortens PRO, så när klockan närmade sig halvett började det strömma in massor av folk. 130-140 personer var det som hörsammat kallelsen. Jag hjälpte till med att ta upp inträde tillsammans med en annan medlem och några andra sålde lotter, för vi hade fem olika lotterier.

Rakt fram Ingrid Wahlgren och till höger Bosse Carlgren och Tommy Wahlgren

Det blev en trevlig eftermiddag, där Ingrid o Tommy Wahlgren och Bosse Carlgren från Gutamålsgillet engagerats som underhållare. Vi fick veta mycket om Gutamålsgillets arbete för att få det gamla språket att leva vidare, för gutamål är ju ett språk och inte en dialekt. Det hävdar man med bestämdhet! Vi fick också gissa betydelsen av olika gutamålsord och Tommy delade ut diverse priser lite här och där i salongen, det hela blandades med musik och sång och även allsång. Jag försökte ta några bilder av scenen, men jag satt för illa till och ljuset var för dåligt.

Ugnstrull, sockerkaka och gorån

Efter underhållningen förflyttade vi oss till matsalen för eftermiddagskaffe och även kaffebrödet hade gotländskt tema, för det bjöds på goda ugnstrull, sockerkaka och gorån.

Jag kanske ska förklara vad ugnstrull är för någonting. Det är en bulle av bröddeg som fylls med stekt tärnat fläsk och lök och sedan gräddas. Vi bakade det rätt ofta på Stenstugu förr i tiden och det är riktigt gott. Som avslutning blev det lottdragning, där jag tyvärr inte alls hade turen med mig. Inte en enda vinst kom jag hem med, men vad gör det…..

När jag gick hem från Rondo upptäckte jag att det börjat regna, ett stilla fint vårregn.

Trevlig lördagskväll!

Dags för en soppa

18 kommentarer

Idag är det ett par grader kallt och det har snöat lite lätt nu på morgonen. Det ser lite ruggigt ut, så jag ska ta och värma upp mig med strykning. Det ligger en hög i klädkammaren och väntar.

Klicka på bilden så kommer du till mitt recept på Kytsneipå

Idag är det enligt Allnakku Kytsneipus dag

Det är gott med varm soppa vintertid. Kytsneipå är en numera sällan serverad soppa, som är kokt på saltat kött och rotfrukter och spädd med mjölk. Somliga lägger också i gryn av något slag så det blir som en välling.

Förr i tiden när det slaktades grisar på Stenstugu saltades fläsk, lägg och en del annat kött också ner i stora trätunnor och då kokades det Kytsneipå rätt ofta, för det gillade alla. Vi hade aldrig några gryn i, utan bara rotfrukter och potatis och så redde vi av soppan så att den blev simmig och god.

Fläsket
tog vi upp och vattnade ur innan det skulle stekas och var det bråttom kunde man skiva det och koka ur skivorna i mjölk, för då gick det att steka det med en gång. Det blev nästan det godaste fläsket och inget av det man köper i butikerna smakar lika gott.

Med tanke på hur politikerna här på Gotland hanterar våra gemensamma tillgångar, så stämmer dagens ordspråk rätt bra:

Regeringen lever över mina tillgångar.

Handpåläggningen gick bra

21 kommentarer

Så är det en helt vanlig vardag igen och det känns nästan bra, för även om man är dagledig och det inte spelar någon större roll vad det är för veckodag, så är det gott att ordningen är återställd. Nu dröjer det till påsk innan det är någon extra helgdag igen.

Foto/Snott från Evas facebook

Gårdagens handpåläggning gick bra tycker jag och kroppkakorna blev goda och smakade som de brukar göra. Det är kul med kroppkakor, för det är något som inte bara vi gotlänningar gillar utan också italienarna. Jag gjorde dem lite större än vanligt och ändå åt Gaetano 9 stycken.

Idag har jag faktiskt plockat bort en del av julpyntet, men alla dukar ligger ännu kvar och det beror till en del på att alla de vanliga dukarna ännu ska strykas och jag väntar på inspiration. Dammsugit har jag gjort också och det behövdes, för det är ett tag sedan jag tog ur den fulla dammsugarpåsen utan att tänka att jag inte hade några nya hemma, men de kom i brevlådan från Inkclub i måndags.

Nu står en ugnspannkaka i ugnen på gräddning och när den blir färdig och jag fått i mig lite lunch ska jag nog ta mig en promenad till Coop och se om jag hittar någon söt blomma, för senare i eftermiddag är jag bjuden på eftermiddagskaffe hos en annan Ingrid.

Ha en trevlig A-kusinars dag!

Rackar´ns katt – Gutamat

18 kommentarer

Vi har breda fönsterbleck och igår satt det en katt utanför mitt köksfönster och tittade in på mig. Jag har sett den förut och vet att den bor längre bort på gatan.

Nu tror jag ju inte att det var mig den var intresserad av, utan fönsterblecket var säkert ett bra ställe att sitta på för att spana på mina småfåglar, eftersom fågelmataren bra är ett par meter därifrån och när katten fick se mig hoppade den genast ner och marscherade iväg.

När jag kom ut i köket i förmiddags fick jag se samma katt springa iväg från gräsmatten i full fart och på marken låg nötautomaten och talgbollen och ställningen var alldeles sned. Katten hade uppenbarligen gått till anfall mot mina skyddslingar. :twisted: Jag gick ut och hängde tillbaka automaten och talgbollen och försökte rätta till ställningen, men den är ännu sned. Resten av förmiddagen satt jag vid köksbordet och vaktade, men kattrackaren kom inte tillbaka.

Hur det har gått för fåglarna i eftermiddag vet jag inte, för jag har inte varit hemma utan på Kupan i Klintehamn och lyssnat på Ing-Marie Tellström, som berättade för oss om sitt projekt att försöka leva enbart på gotländska produkter under ett helt år.

Hon var väldigt trevlig att höra på och berättade att det inte hade varit helt lätt att hålla sig till projektet, för även om det finns mycket att köpa som är producerat här på ön så finns det till exempel inte socker, eftersom Roma sockerbruk lades ner 1997, det finns ingen ättika och inget salt, ingen jäst och mejeriet gör ingen ost längre. Som sötningsmedel använde hon honung, men det går ju inte att göra några inläggningar utan socker och ättika och ost, som hon älskar, köpte hon på Stava gård, fast det blev väldigt dyrt. En del undantag blev hon tvungen att göra: Kaffe och te, salt och kryddor köpte hon och dessutom åt hon vad som helst när hon var bortbjuden.

Att Gotland är en ö gjorde att det var lätt att hålla sig inom ramarna, för som Ing-Marie sa, hade hon bott på fastlandet och bestämt sig för att till exempel bara äta produkter från Östergötland, hade det nog varit lätt hänt att halka iväg utanför landskapsgränsen.

Hon poängterade att det är vi konsumenter som har makten och vi ska kräva att butikerna tillhandahåller närproducerade livsmedel för att stödja det svenska jordbruket och för att vi ska få ett öppet landskap. Hon sa också att maten måste få kosta. Ja, hon sa mycket annat klokt också och en del av de tankarna kan man läsa om i hennes blogg som hon skrev medan projektet höll på. Den är vilande, men där finns en hel del att läsa och där finns många recept.

Sen blev det kaffe och mycket prat om mat vid borden!

Gotländsk äppelkaka….

21 kommentarer

…har jag aldrig gjort, men min svärmor kunde konsten och i och för sig är det nog ganska lätt, men det gäller att den inte blir för stabbig, utan så där alldeles lagom lös, lagom pepparkaksaktig i smaken och lagom syrlig. Det är alltså en hel del villkor som ska uppfyllas för att en riktig gotländsk äppelkaka ska bli godkänd.

Igår när jag var på skördeauktionen fanns det två äppelkakor med och då ropade jag in en och den har jag bjudit på idag som efterrätt. Eva o Claudio och Bosse o Carina har varit här på lunch och den där äppelkakan gav upphov till minnen från forna tiders lammskallefester i Fröjel. Då var det nämligen alltid äppelkaka och vaniljsås till efterrätt.

Äppelkakor gräddades i såna här vackra kopparformar, som gav dem ett fint mönster. Mina formar, som jag fått ärva, hänger bara som dekoration på väggen, men vem vet, de har kanske varit använda någon gång i tiden.

Det var mycket folk på de där lammskallefesterna, som mest tror jag att vi var 110 personer som trängdes i Skolgården och det gick åt många äppelkakor. Då fick man verkligen chansen att smaka på en massa olika. En del var helt fantastiskt goda.

Vår förre veterinär Erik Högdahl och Kerstin Florin i den vackra gotlandsdräkten, en av våra grannar. De små gossarna är Krister och hans lekkamrat Love.

Jag letade i mina fotoalbum och hittade några kort från den tiden. Krister och Love ser väl ut att vara 7 och 5 år, så det måste vara i slutet av 70- början på 80-talet.

En liten bit av mig och Loves mamma Kicki. Vilka de andra är kan jag inte se, men de håller tydligen på och häller upp vaniljsås

Jag hade en gammal sidenklänning från 1800-talet som jag fått ärva och den var jättefin, handsydd med massor av små hyskor och hakar och knappar och om halsen har jag ett granatsmycke. Klänningen hänger fortfarande kvar på vinden på Stenstugu. Idag skulle jag inte kunna komma i den, för det var precis så det gick även på den tiden.

Kicki, okänd, Åkes syster Natalie och jag (som vänder ryggen till)

Lammskallefesterna startade 1964, det har jag hittat i en gammal tidningsnotis och jag tror att den sista var 20 november 1983, för så ser det ut i mina kalendrar. Till slut gick det inte att få ihop folk till allt arbete. Vi fick lammskallarna direkt från slakteriet och de kom i stora säckar precis som de var och det var ett väldigt drygt arbete att göra dem i ordning. Skallarna skulle flås, klyvas och rensas, saltas och kokas och sen fick vi frysa in dem tills dagarna innan festen. På morgonen skulle de griljeras, så att de var varma och goda. Till skallarna skulle det kokas en massa rotmos och förutom äppelkakor skulle det bakas limpor och surbröd. Och så skulle det bryggas dricke förstås, det var en väldigt viktig del i festen.

Hela bygden var mer eller mindre engagerad. Fröjel är uppdelat i en övre och en nedre del, så man turades om med jobbet. Ena året var det övre och nästa år nedre Fröjel som fick dra lasset, men det gick inte ändå till slut.

Nu ordnar hembygdsföreningen en flundrefest varje sommar och det är ju lite lättare att hantera.

Så här kan det gå när man går på skördeauktion och ropar in en äppelkaka, minnen väcks till liv!

Trevlig söndag!

Färdiglagat

10 kommentarer

Det är helt strålande vackert väder idag och när jag har dammsugit upp allt damm som visade sig i morse när solstrålarna flödade in över vardagsrumsgolvet, ska jag gå ut ett tag.

Att smaken är forskellig och dessutom kan förändras, konstaterar Znogge i dagens inlägg och det kan jag verkligen hålla med om. Jag äter allting skulle jag vilja säga. Det är klart att det finns saker jag tycker mer eller mindre om, men hitintills har jag inte blivit bjuden på någonting som jag nekat att stoppa i mig. Däremot funderar jag över om smaksinnet förändras med åren, för mat som jag tyckte var jättegott tidigare lockar inte längre.


Skaldjurspajen älskade vi när den kom ut och då var det verkligen en högtid att en söndagskväll få sätta sig och äta den tillsammans med ett glas vitt vin. Nu vill jag inte ha den längre och inte någon av de andra färdigpajerna heller. Är det min smak som blivit annorlunda eller ändrar man i recepten?

Senast igår kunde jag konstatera att den där Arbogapastejen som jag gillat högt och rent inte smakar som tidigare, i alla fall inte i min mun. Förr kunde jag skära tjocka skivor av den och stoppa direkt i munnen när jag var sugen på något gott. Nu blir det tunna skivor på mackan, för den har en fadd och ganska besk smak och jag kommer nog inte att köpa den igen.

Chicken Ticka Masala blev verkligen en favorit när jag upptäckte den i frysdisken, för jag älskar kyckling och ris och det var en perfekt färdigrätt att konsumera en lördagskväll. Nu är den inte heller god!

Blodpudding gillar jag, men blir smått hysterisk när jag ska försöka få ut den ur den här idiotiska förpackningen. Jag trycker och har mig enligt anvisningarna, jag petar med en kniv och försöker få in luft i den så att biten ska lossna, jag skär och jag klipper!

Jag har beklagat mig till tillverkaren en gång, men inte brydde de sig om det. :twisted:

Den enda färdigrätten som jag ännu tycker är prisvärd, av de jag provat, är fiskgratängerna av olika slag och så fiskpinnar. Det är verkligen gott och när jag vill byta ut laxen mot någon annan fisk blir det fiskgratäng eller fiskpinnar och potatismos.

Köper du färdiglagat någon gång?

Gnocchi

19 kommentarer

Bosse bytte däck på fyra bilar: sin egen, Carinas, Evas och min…
…medan Eva stod i köket och gjorde gnocchi…

…och när Bosse var färdig med däckbytena och jag hade tvättat min bil blev det gnocchikalas. Mycket gott! Här hittar du ett recept.

Vi blev mätta

24 kommentarer

Vi samlades i receptionen medan vi väntade på att det skulle bli dags att gå in och äta.

Krister, Claudio och jag, Bosse
Fotograf Eva

Julbordet på Toftagården fick godkänt i år och vi blev väldigt mätta. Man vill ju smaka på allting och så ta lite till av det man gillar bäst. Jag åt till och med en lite portion lutfisk, som väl inte var riktigt som vi vill ha den. Det fanns inga gröna ärtor till den. Lutfisk utan gröna ärtor går ju inte!

Thomas, Claudio, Eva och Gaetano

Sicilianarna smakade nog på det mesta, i alla fall Claudio och Gaetano hittade en hel del ätbart han också. Lax, skinka och köttbullar går alltid hem.

Carina, Bosse och Krister

Vi hade vissa åsikter om sillbordet där vi skulle ha önskat oss flera sorter. Vi pratade med saknad om Warfsholmen och Marie´s Sillbåt. Sen tycker vi ju att sillsalladen är felplacerad på menyn. Vi äter sillsallad tillsammans med julskinka. Låter det konstigt? Prova det en gång! Vi har lyckats få många gäster att inse hur väldigt bra det passar ihop.

Det har varit soligt och vackert hela dagen och det var en enormt vacker solnedgång när vi åkte hem. Hela horisonten längs havet lyste alldeles blålila.

Trevlig kväll!

Det luktar illa

30 kommentarer

Den friska goda doften av nytvättade gardiner har förbytt till något som inte alls luktar lika gott – jag håller på att göra kåldolmar och det hjälper inte att fläkten står på högsta fart, lukten av vitkål sprider sig i hela lägenheten. Jag har stängt dörrarna till sov- och vardagsrum, men misstänker att kåloset nått in dit ändå. Jag får väl ta och ställa upp lite korsdrag när jag är färdig, så att inte ungdomarna blir alltför avskräckta när de kommer hit i kväll för att äta middag med mig.

Det var ett stort kålhuvud, så det blev många dolmar och resten av kålen har jag brynt. Den fryser jag in och ska ha till en kålpudding lite längre fram. Jag tycker att kålpuddning är minst lika gott som dolmar.

Det är mulet och regnigt idag, så det passar verkligen bra att stå vid spisen. Innan jag satte igång med matlagningen sanerade jag bokhyllan i vardagsrummet, så lite julstädning har det blivit idag också.

Gårdagens Elisabeth-kafferep var jättetrevligt. Vi satt, fem kvinnor i ungefär samma ålder, runt ett bord åt och drack och pratade om allt möjligt. Inget skvaller om andra, utan om sådant som hänt när vi var barn och ungdomar och om hur livet ser ut idag. Kommer du ihåg, kommer du ihåg, de orden sa vi många gånger. Vi kunde nästan inte slita oss från varandra, men till slut måste vi ju göra det ändå och då var det nästan kväll.

Dagens ordspråk:

Nya skor är bra, men de gamla sitter bäst efter foten.

Ha en skön fortsättning på dagen!