Jag fick ett mail på förmiddagen från Klintehamns bibiotek att boken Till Offer åt Molok av Åsa Larsson hade kommit in, så efter lunch gav jag mig iväg dit till fots. Jag skulle ju ändå ta mig en promenad efter en ganska slapp förmiddag. Det var lite mulet och det såg ut att kunna bli regn, men jag tänkte att jag skulle hinna hem innan det började regna.
Det gjorde jag inte och det var inte måttligt så våt jag blev. Till och med tröjan som jag hade under sommarjackan blev blöt. Det var tur att jag hade boken i en ordentlig kasse.
När jag kom hem tänkte jag att jag skulle ta ett foto av mig själv, för att visa vilka strapatser jag varit utsatt för, men jag ska förskona mina läsare från den förfärliga uppenbarelsen Delete, delete, delete! Så, nu var den borta för alltid.
I stället blir det en bild av mammas doftranka. Mamma har varit död i 10 år i sommar och hon älskade doftrankor. Den här fick hon av mig några år innan hon gick bort, så den har sina modiga 12-13 år på nacken. Den blommar aldrig rikligt, men den blommar hela tiden och i princip året om. Att flytta till Odvalds hade den inte alls något emot, för den står där i österfönstret och sätter knoppar och blommar precis som vanligt och påminner mig om min mamma.
Solen skiner lite svagt och det ser ut att bli en fin dag, men jag hörde på radion att det varit hagelskurar i Visby. Nu är gardinerna färdigstrukna, så i eftermiddag ska jag ta mig en promenad ifall vädret behagar hålla sig fagert.
I morse ringde jag och tipsade polisen om den där mannen som var här igår och ville in för att testa dammsugare. De tyckte att jag gjorde helt rätt, men att jag ju kanske bort ringa redan igår, för tydligen har mannen varit runt och försökt komma in till flera pensionärer i samhället. Tänk att det blivit så illa att man måste vara på sin vakt och misstro folk.
Annat var det förr!
När jag kom till Stenstugu i början på 60-talet var det väldigt vanligt att det kom försäljare av olika slag och de var i regel välkomna.
Gårdfarihandlare, eller nasare som de också kallades, kunde man annars hålla borta genom att sätta upp en skylt på grinden eller dörren. Skyltarna finns fortfarande att köpa, så det kanske är vanligare med den här formen av försäljning än jag inbillar mig.
Till Stenstugu kom en gammal man på cykel med två resväskor på pakethållaren. Han bodde i Klintehamn och gjorde sina cykelturer i socknarna runt samhället. Han kom i regel ett par gånger om året och då kom han in med sina väskor, knackade på dörren och frågade om det skulle va’ nå´re damakalsongar i dag. Det var rejäla doninger, stora, skära och på hösten flossade benkläder. Var han riktigt frivol drog han till med:”Vill frun ha någre hynsburar”? Då fnissade svärmor lite generat och hötte åt honom, men hon bjöd alltid på kaffe och hon köpte ofta något av honom. En av de sista gångerna han var på besök var jag ensam hemma, men han fick komma in som vanligt och få sig en kopp kaffe. Han hade verkligen börjat bli gammal och sliten och doften i köket efter honom satt i ett bra tag. Den tog en stund att vädra ut, så jag åt sen lunch den dagen
Så kom knivsliparen på sin moped och han var verkligen välkommen. Mopedmotorn drev slipmaskinen och när gubben fått behandla alla knivar och saxar var de hur vassa och fina som helst.
På våren stannade det till bilar där man kunde få köpa blomplantor och frö och en man från Klintehamn brukade cykla runt med en trälåda bak på pakethållaren och i lådan hade han penséer, som han drivit upp hemma i sin trädgård. Det var ju väldigt behändigt att få allt hemkört till gården!
En äldre kvinna på cykel kommer jag också ihåg. Hon kom på hösten och sålde torkad mejram. Svärmor köpte alltid några knippen märjam, som hon kallade det, och hängde upp över vedspisen, så att den skulle hålla sig torr och fin. Märjamen använde hon i färsksoppan, som hon alltid kokade när vi hade slaktat och hade färskt kött.
Förutom de fiskare som åkte runt och sålde sin fångst, kom det också en fiskbil ett par gånger i månaden. Fiskbilen utökade sortimentet efterhand och blev till slut nästan som en riktig varubil.
På höstkanten kom de från Wastessons i Stånga och köpte upp fårull och sålde samtidigt garner. På Stenstugu hade vi aldrig några får, för svärfar tyckte inte om dem, han tyckte att de skrek hela tiden. Svärmor köpte i alla fall garn från Wastessons och det stickade hon strumpor och vantar av.
Sen var det massor av andra försäljare. De sålde mattor, böcker, tavlor och minsann en och annan dammsugare också. Om jag inte missminner mig helt, köptes det en dammsugare av Tage Nilsson, som i dag driver Köpmansgården, auktionshuset i Klintehamn.
Jag inbillar mig att de alla var ärliga och rättskaffens kvinnor och män och det var aldrig någon som trodde att det skulle kunna vara farligt att släppa in dem. Inga dörrar låstes på Stenstugu på den tiden, inte ens nattetid.
Snökanonen, som man hotade med igår, blev det inte så mycket av med, för det har bara kommit ett tunt snölager och på gräsmattorna sticker grässtråna ännu upp, men på vägarna här i området är det väldigt halt. Det upptäckte jag när jag gick iväg till soprummet i förmiddags. Jag fick hålla mig på gräsmattskanten och smyga tätt intill husväggarna där det ännu var barmark. Man vill ju inte halka omkull! Senare körde en vaktmästare och sandade, så nu ska det förhoppningsvis vara lättare att ta sig fram.
Meteorologerna varnar dock för en ny snökanon idag, men än så länge är vi förskonade, för det yr bara lite lätt. Maken vankar fram och tillbaka och vet inte riktigt vad han ska ta sig för. Att gå ut och promenera är inte att tänka på och inte är det någon fotboll på TV. Det är tur att han har DN att ta till.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Jag har börjat läsa en bok av Inger Frimansson – Råttfångerskan. Den är ett ruskigt kidnappningsdrama med en kvinnlig huvudperson och hennes offer i centrum. En riktig rysare även för den som inte har råttfobi.
Jag läser och ryser och tänker på storråttorna som bodde i hönshuset. Vi la ut gift för att bli av med dem och ibland kunde det ligga någon sån där äcklig råtta död i ett värprede, när man skulle plocka ägg. Jag vågade aldrig lita på att den var död förrän den legat där något dygn utan att ha rört på sig.
En storråtta hade vi under fågelbordet för några år sedan. Katterna satt och tittade på den, följde efter den när den gav sig iväg över trädgårdslandet, men gick inte till angrepp mot den. De vågade väl helt enkelt inte, för storråttorna kan vara nog så aggressiva. Det slutade med att Åke fick ta till bössan och skjuta den.
…tycker jag i alla fall! Jag ser i en del bloggar att man redan ”julat av”, men här är julen ännu kvar en vecka till. Vi startade ju inte så tidigt med att plockar fram julpyntet. Alla har vi olika traditioner!
Krister, vår yngste son, och hans sambo var här idag och fikade på eftermiddagen och då satt vi och pratade om just det här och jag drog mig till minnes hur det var förr när jag var barn.
Mamma gillade inte adventsstjärnor något vidare. Bläckfiskar kallade hon dem lite föraktfullt, men naturligtvis blev hon tvungen att hänga upp en och annan ”bläckfisk” ändå. Vi barn ville ju ha adventsstjärnor i fönsterna när alla andra hade det, men de fick bara hänga uppe till dagen före julafton, då plockade mamma ner dem och de elektriska ljusstakarna sattes på plats i stället. Dem fick vi inte ha framme under advent, för dem kallade mamma för julljusstakar.
Den där seden förde jag med mig till Stenstugu och de första åren gjorde vi likadant där. Tänk att min svärmor gick med på det, att hon tog hänsyn till hur jag tyckte att det skulle vara!?!
Så småningom ändrade jag mig och adventsstjärnorna fick hänga kvar och de elektriska ljusstakarna plockades fram och ställdes i fönsterna till advent, precis som alla andra gjorde.
Man är ju inte sämre kvinna än att man kan ändra sig. Och om jag inte missminner mig alldeles, så föll mamma också till föga och gjorde som alla andra till slut hon också, men någon riktigt ”bläckfisk” satte hon inte upp, utan hon hade en vacker adventsstjärna i glas.
Vad tänker du på när du hör ordet/namnet Rut? Rut-avdrag kanske! Rut står för Rengöring, underhåll och tvätt, sysslor som i den äldre generationen, huvudsakligen skötts av kvinnor. Det är tur att det blivit lite ändring och att männen av idag också vet hur en man använder dammsugare och tvättmaskin.
Rot har vi använt men aldrig Rut. Jag hoppas att hon finns kvar den dag man eventuellt behöver hjälp med skötseln av hemmet.
Den första Rut jag lärde känna var min svärmor. När vi gifte oss 1961 var hon 66 år gammal och i mina 21-åriga ögon en vithårig gammal gumma som hasade sig fram i tofflor. Men jag lärde mig snart att hon var sällsynt stark och otroligt arbetsam. Medan övriga familjen ännu sov på rosenörat var hon ute på åkern och gallrade betor, eller bakade, eller utförde några andra sysslor. Vi hade väl våra törnar, men i stort sett fungerade vårt samarbete bra och hon var en underbar farmor till våra barn.
I vår pensionärsförening, SPF Klinteorten, har vi en fantastisk sekreteterare, Rut Björkqvist, som är full av idéer och har en outsinlig energi. Hon är dessutom ordförande i Gotlandsdisktriktet.
En annan Rut har vi fått som granne. Vi är bekanta sedan många år tillbaka, så det var jätteroligt när jag upptäckte att vi bor så nära Rut och hennes man Sune.
Rut Holm är en gammal svensk skådespelerska och sångerska, som gjort massor av svenska filmer. Pappa påstod att jag såg ut som Rut Holm när jag var liten. Jag har aldrig lyckats klura ut om det var något positivt?
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Emil heter den senaste stormen som dragit fram över oss.
Vi var ute på hamnen på förmiddagen och det var otroligt så det blåste. Nu ska väl kulmen vara nådd, men det skulle fortsätta att blåsa ett bra tag. Gotlandsradion har rapporterat om nedblåsta träd och att ca 400 hushåll är utan ström. Gotlandsfärjorna är inställda och tidningsflyget kunde inte landa idag, så vi fick ingen DN i morse
Nu ska jag kura ner mig i soffan och börja läsa den sista boken jag har kvar oläst, Håkan Östlundh´s Blot. Boken med titeln Terror läste jag för ett tag sedan och den var jag inte så där väldigt förtjust i. Det var tredje boken på raken av honom som jag läste och det blev kanske i mesta laget. Man behöver nog göra en paus då och då.
I eftermiddag har vi varit i Hemse och gratulerat Åkes kusin Evy, som fyller 90 år idag. Nu bor Evy på ett servicehem i Hemse, men hon kommer från Alstäde i Fröjel där hon drev gården tillsammans med sina båda bröder, som är borta sedan många år.
Idag hade många släktingar och gamla grannar och vänner till Evy åkt till Hemse för att uppvakta henne.
Syskonbarnen hade ordnat med ett jättefint kaffebord med massor av goda kakor och tårtor och Evy själv satt och myste och tog emot blommor och presenter.
Evy (här i mitten) är Åkes och hans syster Barbros sista kusin som är i livet. Hon är så söt och fin och jag hoppas att hon får många fina år till.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
När jag satt där och tittade mig omkring kunde jag inte låta bli att fundera över hur det var förr om jularna. Jag kände igen många av de äldre gästerna från den tid vi var på julkalas hos Evy vid Alstäde.
Nu är julkalasens tid förbi, men förr var det en lång rad med fester under julen där släkt och grannar träffades. Släktens familjer var ju desamma, men grannar och vänner varierade från ställe till ställe, så det blev aldrig långtråkigt. Ofta bjöds det på både mat och dryck och ibland bara på kaffe.
Annandag jul startade julkalasen, för då hade Evy´s syster Kerstin sin årsdag.
På nyårsdagen firade Evy sin årsdag, som ju egentligen är på nyårsafton, men då var det ju inte läge för några släktträffar. På nyårsdagen var huset vid Alstäde fullt av folk.
Trettondagsafton var vi ofta bjudna till Åkes andra kusiner vid Bosarve i Fröjel och någon gång däremellan hade vi själva vid Stenstugu julkalas.
Och sen var det givetvis bjudningar hos våra grannarna också. Många kalas blev det under en kort tidsperiod.
Kakpåsar hörde julkalasen till och det pratade vi om i eftermiddag på Evy´s årsdagskalas. För naturligtvis fick de som hade kakor kvar på sin assiett när tårtan servererades, kakpåsar. Här på Gotland tar man för sig av alla sorters kakor och om man inte orkar äta upp alla, tar man dem med sig hem i en påse. Under alla de där julkalasen vi var på förr i tiden bars det hem många kakpåsar.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
I kväll firar vi nyårsafton hos Bosse och Carina, så nu är vi bara hemma och vilar upp oss lite inför nästa festlighet.
Ha en trevlig nyårsafton! Och Gott Nytt År till er alla!
Efter moget övervägande har jag bestämt mig för att försöka göra en sammanfattning av året 2011. Alla officiella nyheter redovisas i TV, radio och tidningarnas årskrönikor, så här kommer jag bara att ta upp mina personliga upplevelser från året som gått.
Om du nu inte skulle orka ta dig igenom hela den här krönikan vill jag passa på att redan nu önska ett gott slut på 2011 och ett riktigt Gott Nytt År 2012!
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
JANUARI blev inte riktigt lika kall som december, och i mitten av månaden regnade det kraftigt, all snö smälte och det blev rena vårfloden.
Men det blev kallt igen och mera snö, för ännu var inte vintern slut.
Åke kämpade på med vedkörning och eldning och jag försökte gå mina promenader trots kyla och halka.
I mitten på månaden var vi och besiktade bilen, jag var på mammografi och på ett besök hos tandläkaren. Allt gick bra och både bilen och jag själv fick godkänt.
22 januari var jag med vår SPF-ordförande på en data kurs i Visby.
Dagen efter var sönerna med partners här och vi firade Åkes 83-årsdag en dag i förväg.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
FEBRUARI och kylan fortsatte. I början av månaden var vi på ett möte med SPF och hörde på ett väldigt intressant föredrag av doktor Magnus Sundblad, som var inbjuden som föreläsare om sitt arbete som kirurg vid sjukhuset i Jimma i Etiopien.
Första söndagen i månaden var vi på Rondo och såg på årets nyårsrevy. Det var en riktigt trevlig kväll.
Den 10:de blev det ett ordentligt snöoväder igen och SMHI utfärdade en klass2-varning.
Samma dag var jag med i Gotlandsradions morgonprogram, som hade ett inslag om sociala medier och jag var med i min egenskap som bloggare.
Och februari fortsatte med ordentlig kyla. På kerlaiksdagen hade vi -15°.
En dag i slutet av månaden var vi i Visby hela dagen. Åke gjorde sitt årliga besök på reumatologen, jag var hos optikern och kollade synen, vilket innebar att jag fick beställa ett par nya glasögon, och sen snurrade jag runt i stan och shoppade. Och så var jag på Teliabutiken och beställde nytt abonnemang för bredband/tv/bredbandstelefoni.
Sista helgen i februari var vi på månadsmöte med SPF på lördagen och på söndagen var jag på Kupan och hjälpte till med kaffeserveringen på ett av Röda Korsets sammankomster
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
MARS och nu började jag känna att det trots allt fanns hopp om livet. Vintern gick emot sitt slut och våren nalkades, även om mars kan vara nog så kylslagen.
En dag i början av månaden åkte vi till Visby. Jag hämtade ut mina nya glasögon och var på Skoboden och köpte mig ett par nya skor och så gick jag ner i Botaniska trädgården och fick se att magnolieträdet minsann stod i knopp.
Lunch fick vi hos Krister och Thomas.
Några dagar senare fick vi åka till Visby igen, för en kontroll av mina nya glasögon, som jag inte kunde läsa med, än mindre använda vid datorn. Glasen var det inga fel på och inte synundersökningen heller, men man beställde ändå nya glas?
22 mars var vi med SPF-arna på en trevlig mannekänguppvisning på Toftagården.
I trädgården var det fullt av småfåglar i snön och kylan, men tillgången på småfågel gjorde också att sparvhöken kom på regelbundna besök.
I slutet av månaden åkte jag på en ordentlig magsjuka, som dessbättre gick över ganska snabbt.
Den 24 mars såg jag den första blåsippan och samma dag dök också de första tranorna upp och den 27:de hade vi besök av de första stararna.
Den sista mars åkte vi till Visby igen för att lämna tillbaka en digitalbox till Telia och så hämtade jag ut mina glasögon som nu äntligen fungerade som de skulle.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
APRIL, april du dumma sill…. Nej det här var inget skämt, Nybergs skoaffär fortlever och den första april öppnade de nya ägarna affären, som nu heter MJ Skor.
Månaden inleddes med dimmigt väder som gjorde att flyget inte kunde gå.
Soliga och fina dagar omväxlande med regn och rusk var det under april, precis som det väl brukar vara den här lynniga månaden.
Vårstädning både ute och inne höll oss sysselsatta. Större delen av trädgårdslandet brukade vi till och sådde till med gräsfrö. Det var dags att minska ner på grönsaksodlingarna för ryggen säger ifrån att det är nog.
Den 22 april var det Långfredagen och då var jag ute på en promenad och hittade de här fina violerna.
På påskafton var yngste sonen och hans sambo här och vi satt ute i solskenet och njöt på eftermiddagen och sen åt vi påskmiddag tillsammans.
Den 27:de var vi i Visby, för maken skulle till tandläkaren och jag tog en vända genom stan och ner till Botaniska trädgården för att se på vårprakten där. När vi kom hem hade arrendatorn harvat på åkern utanför huset och höll på att så ärtor där.
Valborgsmässoafton firade vi på Warfsholmen som vanligt, fast årets firande innebar en besvikelse. Mindre brasa kan man knappast tänka sig och där fanns ingen kör och inget tal till våren
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
MAJ och vårvärmen kom av sig i början av månaden. Hagel och bara ett par grader varmt var det den 1 maj.
Min rygg och tinnitus besvärade mig och särskilt ryggen gjorde att det mesta kändes trist, men det blev bättre efterhand.
Den 5 maj plockade jag både vårmusseroner och kajpar.
Ett svanpar hade byggt en bobale på slipen i Klintehamn och deras äggläggning och ruvning följde jag hela månaden och långt in i juni.
Tyvärr var de två äggen tydligen inte som de skulle, för det slutade med att svanarna övergav dem.
Den 18 maj kom vår dotter Eva hem från Sicilien för att vara med och fira vår guldbröllopsdag den 20 maj. Den firade vi på Fröjel Resort och med på festen förutom vår familj var Åkes syster Barbro och hennes man.
Mina svärföräldrar, jag o Åke, min mamma Runa
Fotot är taget på gården utanför Klintehamns hotell, där vi hade vår bröllopsmiddag, den där pingstaftonen den 20 maj 1961.
Den 24:de åkte Eva och så var vi ensamma igen, men det är ju tur att vi har våra söner på närmare håll och de kom och uppvaktade på Mors Dag.
Vi kämpade på med ogräsrensning i rabatterna och gräsklippning och det blev allt varmare och skönare ute.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
JUNI började med riktigt vackert sommarväder och torsdagen den 2 juni, som var Kristi Himmelsfärds dag, åkte vi ut på vår traditionsenliga vårutflykt till Sudret. Syrénerna blommade alldeles fantastiskt överallt.
Lördagen den 4:de var vi på en sommarkonsert i Fröjel kyrka och nu hade det verkligen blivit sommarvarmt och skönt väder.
Nationaldagen var det 27° varmt när vi samlades tillsammans med ett gäng SPF-are på Klinteberget.
Så blev det Pingst och på Pingstdagen var det Gökotta i Andänget vid Hajdes i Fröjel och den morgonen regnade det, men inte värre än att vi kunde vara ute i änget. Iklädda stövlar och regnrockar och ett och annat paraply hade vi en trevlig stund med tipspromenad och medhavd kaffekorg.
I mitten av månaden fick jag se att det var en lägenhet till salu på Odvalds, vi var och tittade på den och la ett bud. Spännande, spännande!
Den 22 juni, midsommaren nalkades och därmed började också en regnigare period. SMHI varnar för mycket regn och gräsklippningen blir skjuten på framtiden.
Och vi var på fest hos våra grannar som bor söder om Stenstugu den här dagen.
Midsommarafton blev det riktigt fint väder och yngste sonen och hans sambo var här och åt jordgubbstårta och på kvällen firade vi i all stillhet med nyupptagen färskpotatis, matjesill och en ”lille en”.
Månaden slutade med soligt och varmt och härligt sommarväder.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
JULI startade med åska och regn och det blev ett litet andrum i vattningen av rabatterna. Det blev dock inga större regnmängder och varken uthängd tvätt, fönsterputsning eller biltvätt hjälpte för att få mera nederbörd.
I början av månaden åkte jag på en ordentlig förkylning och hade några sömnlösa nätter med snuva och andnöd. Jag skyller vår nyrenoverade Konsumbutik för den förkylningen, för där är otroligt kallt.
Den 6 juli var jag i Visby och gick runt och tittade på allt spektakel som pågick där, för nu var det Almedalsveckan som fyllde stan med aktiviteter.
Lördagen den 7:de kom min syster Kerstin och hennes man Hassine och hälsade på hos oss.
Vi hade en trevlig vecka, även om min förkylning gjorde mig lite matt. Vi var på Lions loppmarknad i Klintehamn och vi var ute och åkte på norra Gotland, på ställen där i alla fall inte jag varit förut.
Och så var de med nere på Odvalds och tittade på lägenheten som vi skrev kontrakt på den 5 juli. Vi hade inte tillträde till den förrän den 1 augusti, men hade fått nyckeln i alla fall.
Den 15 juli fick vi storfrämmande från Jämtland, när bloggvännen Anita och hennes väninna kom och hälsad på hos oss. Det är så roligt när man får träffa de blogg- och nätvänner man har haft kontakt med länge.
21 juli hade vi ett präktigt åskoväder och fick 16 mm regn på natten – och jag sov som en stock och hörde ingenting alls. Och en vecka senare var det dags för mera åska och regn, den här gången så pass att vi inte fick någon DN, och då är det illa
Juli började gå mot sitt slut och jag började plocka, sortera, packa och planera inför vår förestående flytt.
Den 27 juli var jag på Visby hotell, på Kroppshälsan och kvitterade ut min 70-årspresent. 90 minuter i total avkoppling, med lugnande musik och i händerna på en väldigt rar och behaglig flicka, som smög fram och tillbaka och masserade och smorde med alla möjliga olika preparat, det var precis vad jag behövde, för efter allt stök hade min rygg blivit allt sämre och sämre.
Riktigt busväder var det natten till den 29:de, då fick vi över 80 mm regn på ett dygn.
På förmiddagen den 29 juli var vi i kyrkan i Fröjel och följde Åkes gamla kompis Göte till den sista vilan. Det tunnar ut i leden!
På eftermiddagen samma dag var jag på vårdcentralen i Hemse och sökte hjälp för min rygg. Och den renderade i en remiss för lungröntgen och röntgen av bröstryggen.
30 juli var vi på sommarteater på Bottarve, som i år gav ”Bigges Bodi”.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
AUGUSTI och nu var lägenheten Odvaldsvägen 51 vår och planeringen inför renovering och flytt avancerade.
Vädret hade stabiliserat sig efter allt regnväder och i trädgården på Stenstugu var det hur fint som helst och mycket gräsklippning också förstås.
Och jag sorterade och sorterade och funderade och funderade. Det är inte helt enkelt när man ska flytta från ett stort hus fullt med grejor överallt till en tvåa på 69 kvm.
Den 4 augusti fick jag i alla fall koppla av från sorterandet för då fick vi besök av ännu en nätvän – Iréne och hennes man Sander. De stannade inte så stor stund, men det var kul att få träffa dem i alla fall.
6 augusti satte Bosse igång med renovering i vår lägenhet. Ett nytt badrumsskåp och en ny toa och lite krokar och hyllor skulle upp i badrummet och i köket skulle en vägg sättas upp, ett skåp skulle bort för att få in en diskmaskin, spishällen skulle på plats. I klädkammaren skulle jag ha upp en hylla till mm mm.
Den 9:de kom svåger Hassine och satte igång med målning och tapetsering.
Kerstin var givetvis med hon också.
Hassine hade jobb veckan ut och vi avslutade med att vara med på Flundrefest vid Valby bodar och sedan på kvällen åkte Kerstin och Hassine tillbaka till Stockholm.
17 augusti var jag på lasarettet och fick röntga lungor och bröstrygg.
Några dagar senare fick vi besök av avlägsna släktingar på Åkes sida. De hade hittat honom och oss via min kusin Görans släktforskning. De var riktigt rara och trevliga och vi åkte runt med dem och visade upp Fröjel.
Jag fick besked på röntgenundersökningarna och nu blev det en ny remiss för bentäthetsmätning. Ryggen har varit besvärlig hela sommaren och begränsat mig mycket. Det är så mycket jag skulle velat ha gjort, men inte orkat ta tag i.
28 augusti var det ett riktigt präktigt åskoväder. Jag vet mig inte varit med om maken.
Sista dagen i månaden, kom den sista tapeten på plats i lägenheten. Den var slut när Hassine skulle beställa den och det var en månads leveranstid på den.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
SEPTEMBER startade med härlig sommarvärme och det kändes som om vi fick lite kompensation för augustirusket. Jag sorterade och packade i kartonger och åkte till lägenheten och fyllde på i skåp och klädkammare.
Den 7:de fyllde jag år och blev uppvaktad av maken och sönerna.
Den 9:de var jag på bentäthetsmätning och fick besked om att jag är väldigt benskör. Inte bära, inte lyfta, inte ramla – så löd ordern!
Lördagen den 10 september blev det flytt – med fart och kläm gick det – sönerna med partners var otroligt effektiva och när kvällen kom var allting på plats och vi sov första natten på Odvalds.
Och september fortsatte med samma härliga väder. Åke, som är en solälskare av stora mått, mådde gott på uteplatsen.
När vi bott i lägenheten en vecka fick vi våra första gäster, Åkes syster och hennes man Bengt och våra goda vänner och fd grannar, Sven-Olof och Irma.
Den 22 september hade SPF höstupptakt på Snäckan och då var vi med där. Det var så fint väder när vi åkte dit, men efter ett tag mulnade det och det kom en skvätt regn så vi fick gå inomhus.
På lördagen var det sedan Klinte Marknad och där gjorde vi givetvis ett besök.
Samma dag firade vår goda vän Sven-Olof sin 70-årsdag i Skolgården i Fröjel.
Här kan du få se hur roligt vi hade!
En vända till Visby blev det i slutet av månaden, för lite kompletteringar till lägenheten och så ville jag ju ta en höstvända till Botaniska trädgården.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
OKTOBER inleddes med en riktigt indiansommar, men några dagar in i månaden blev det mera normala förhållanden. Vi fixade och donade i lägenheten, Bosse var här och satte upp tavlor och elektrikern kom och installerade taklamporna och det mesta började kännas färdigt inomhus.
En liten rabatt grävde Åke också och där satte jag ner lökar. Nu hoppas jag att det ska bli en trevligt blomning där till våren.
9 oktober var vi på en trevlig tillställning på Kupan i Hemse, med grönsakssoppa, kaffe och underhållning. Jag var där för att hjälpa till, men det gjorde inte det hela mindre trevligt. Efteråt det var vi och hälsade på Åkes kusin på Sudergläntan innan vi åkte hem.
12 oktober åkte vi till Tingstäde, för att tillsammans med SPF-arna göra ett besök på Försvarsmuséet där. Det var en riktigt trevlig utflykt!
Första nattfrosten hade vi den 15:de.
Den 28 oktober följde vi en gammal granne, Bertil Gansvik, till den sista vilan. Han blev gammal och var 94 år när han avled.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
NOVEMBER fortsatte med samma milda väder som det varit tidigare under hösten. En och annan frostig morgon var det, annars bara blidväder.
Månaden inleddes med ett trevligt kaffekalas hos en av våra nya grannar. Vi är gamla bekanta och det är för övrigt många gamla bekanta som bor här på Odvalds.
Första söndagen i månaden var vi i Rone och såg Ronerevyn. Det var en riktigt rolig eftermiddag och skådisarna var jätteduktiga.
7 november hade jag ett möte med sjukgymnasten på VC – Nu skulle jag få börja med sjukgymnastik.
Och den 9:de var vi och tog årets influensaspruta.
12 november firade vår SPF-förening sitt 30-årsjubileum i Hejde bygdegård och då var vi med där.
Förutom en massa god mat var det underhållning av en linedancegrupp och de som så ville fick också på att dansa.
Den 15:de var vi på Rondo och såg Riksteaterns uppsättning av Blåvingar, en jättebra föreställning.
Nu började hösten verkligen visa sina rätta färger och sällan har det varit så grant som i år.
Dimmiga dagar var det då och då, med fortfarande ganska höga temperaturer.
Vi plockade in trädgårdsmöblerna i förrådet och var vid Stenstugu en eftermiddag och hjälpte till att räfsa löv.
På Fars dag var sönerna med partners här och uppvaktade och vi bjöd på middag.
20:de var det skyltsöndag i Klintehamn.
Det regnade på förmiddagen, men mot eftermiddagen blev det uppehåll och det blev en trevlig promenad i samhället för att titta på vad handlarna hade skyltat upp med och beundra all den nya fina julbelysningen över gatorna och på Torget, där det också var underhållning med julsånger och ringlekar.
Den 26 november gick stormen Berit till angrepp. Det blåste väldigt, men vi slapp relativt lindrigt undan.
Första advent kom sönerna med sina respektive hit och vi inledde julen med glögg och adventskaffe.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
DECEMBER inleddes med samma milda väder som i november. Halka på vägarna blev det på morgnarna och Gotlandsradion rapporterade om avåkningar.
Första lördagen i månaden var vi på Rondo på julmarknad. Där fanns mycket att titta på och handla, men vi nöjde oss med några småsaker och så passade vi på att få oss julens första portion risgrynsgröt med skinksmörgås.
Andra advent, som också var Bosses årsdag, var vi på Toftagården och åt julbord.
7 december fyllde Åkes syster Barbro 75 år, så då åkte vi till Endre och uppvaktade henne.
Mellan utflykterna julstökade jag, bakade och gjorde julgodis och fortsatte med mina besök på VC och sjukgymnastiken. Jag tycker faktiskt att övningarna har haft effekt.
På Luciadagen var vi i Fröjel kyrka och såg på ett trevligt Luciatåg och fick lyssna på vacker sång och musik.
Den 17:de var vi med SPF i Mästerby bygdegård på julfest. En trevlig eftermiddag med god mat, sång och musik, ringdans och julklappsutdelning.
20 december var jag i Visby och besiktade bilen och mina tänder (fast inte på samma ställe) och vi fick godkänt båda två.
Så blev det jul och julafton. I år var det bara Bosse och Carina som var här och firade jul, men vi hade det väldigt trevligt, tycker jag i alla fall. De kom hit på juldagen också och åt juldagsmiddag tillsammans med oss.
Nu är den här månaden och därmed också det här året snart slut. Jag har försökt komma ihåg vad som hänt och när, men säkert har jag glömt en massa i alla fall.
Om du har orkat hänga med och läsa hela min krönika, så vill jag upprepa min önskan från inledningen av den om ett riktigt gott slut på det här gamla året och ett riktigt Gott Nytt År 2012!
Jag kom upp redan före sex i morse, för jag såg fel på klockan och trodde att den redan var sju, men jag kröp till kojs igen. Efter en timmes god morgonslummer var det dags att pallra sig upp och sätta på tv:n. Med tända ljus och morgonkaffe med lussebulle satt vi och tittade och lyssnade på det fina Luciafirandet. Alla vackra sånger som man bara kan önska sig fanns med och speciellt Sofia Karlssons framträdande var väldigt vackert och stämningsfullt.
Efter frukost satte jag igång med kakbakningen och lyckades grädda alltihop utan att bränna någon plåt, så nu är julbakandet avklarat.
Nästa punkt på julprogrammet är knäck- och fudgekokning, men det sparar jag till nästa vecka. Risken är annars att jag får göra det två gånger. Min karaktär när det gäller julgodis är väldigt dålig, speciellt fudgen har en tendens att försvinna från plåten. Fast jag är inte ensam om att gilla fudge.
En jul när jag ännu jobbade var Eva och hennes familj hemma och Krister också. En kväll kokade de fudge och plåten sattes ut i källaren på frysboxen som vanligt för att svalna. Dit gick sedan den som var sugen och skar sig en bit. Oftast var det så att godiset aldrig kom längre än till källaren!
När jag kom hem från jobbet dagen efter gick jag också ut i källaren, för att se om det fanns någon bit kvar till mig och det gjorde det. Och nästa dag fanns det fortfarande fudge kvar och dagen efter också?
När jag frågade hur det kunde vara att de inte åt godiset längre, såg de väldigt förvånade ut.
-Plåten har ju stått där i tre dagar och det är inte slut ännu? sa jag
Det visade sig att de gjorde ett nytt kok varje dag! Inte undra på att det alltid fanns någonting kvar till mig när jag kom hem.
I kväll planerar vi att åka på Luciahögtid i Fröjel kyrka, få se om vi kommer iväg. Det ska bli ruskväder, men blir det bara regn och blåst, ska det väl inte vara några större hinder.
Jag tog mig en promenad ner på Klintehamn efter lunchen. Vädret har varit jättefint idag, även om det blåst lite snålt, men solen har varit framme en stor del av dagen.
Här kommer ännu en bild av ett hus i Klintehamn och mina minnen kring det.
I det här gula huset, som ligger på Donnersgatan och som för övrigt är till salu, bodde tant Sippan när jag var barn. Tant Sippan var snäll, hon var bankkamrer och till henne kunde man gå och växla till sig svenska pengar. Jag la ett smörpapper över en femöring, gnodde med baksidan av en blyertspenna på slanten och vips fick man en kopia av pengen på smörpapperet. Sen var det bara att klippa ur femöringen och ta med sig den till tant Sippan och växla till sig en vanlig svensk femöring och på det sättet hade förmögenheten fördubblats.
Det pratades om tant Sippan! Hon var inte riktigt som andra tanter, hon klädde sig i kostym, eller i alla fall i kavaj, hon hade inte tanthattar med blommor och flor, utan hon bar chica herrhattar eller jägarhatt med en fjäder i. Och hon hade häst och körde omkring på samhället med en vagn spänd efter hästen. Dessutom var hon ogift och hade inga barn. Jag vet inte riktigt vad man tisslade och tasslade om, men något konstigt var det med tant Sippan.
Idag har vi stor anledning att flagga, för vår dotter Eva fyller femtio år. Det är otroligt att tänka sig att man har så gamla barn! Det är verkligen dags att inse att man själv börjar bli gammal, rent övermogen skulle man kunna säga.
Eva föddes alltså den 2 december 1961, lite för tidigt för att det skulle anses moraliskt korrekt, men ack så efterlängtad. Och ett otroligt vackert barn var hon från första stund. Hon såg ut som en liten docka med stora ögon och långt svart hår, som sköterskorna på BB snurrade ihop i en tofs och satte en röd rosett i. Synd att man inte har någon bild på det.
Första fotot taget hos en proffsfotograf
Några foton från åren som gått, klickar du på dem blir de en aning större!
Delete, delete, delete! Så, nu var den borta för alltid.
I stället blir det en bild av mammas doftranka. Mamma har varit död i 10 år i sommar och hon älskade doftrankor. Den här fick hon av mig några år innan hon gick bort, så den har sina modiga 12-13 år på nacken. Den blommar aldrig rikligt, men den blommar hela tiden och i princip året om. Att flytta till Odvalds hade den inte alls något emot, för den står där i österfönstret och sätter knoppar och blommar precis som vanligt och påminner mig om min mamma.
Första fotot taget hos en proffsfotograf
