Bläddrar bland inlägg i Nostalgi

Anna-dagen

16 kommentarer

Anna-dagen är en betydelsefull dag för då händer det mycket; det är Pepparkakans dag, Lutfisken ska läggas i blöt och det är Anna-med kanna.

Nu är det många år sedan jag bakade pepparkakor själv. Jag är inte särskilt förtjust i dem, så jag nöjer mig med att köpa en liten förpackning, bara för att det så ska vara. Förr var det dock självklart och man skulle baka massor av dem. Mamma brukade baka en stor burk som räckte hela våren. Pappa, som väl annars inte var så delaktig i hushållsarbetet, brukade hjälpa till med gräddningen och då satte han sig framför spisluckan med stora trenchcoaten på som skydd mot värmen.

Mina finaste minnen av pepparkaksbak har jag dock inte hemifrån, utan det var när jag fick gå till faster Nanny och hjälpa henne med pepparkaksbaket. Vi hade mallar i smörpapper av hundar, katter, fåglar, tomtar och annat som vi la på degen och skar ut stora ganska tjocka pepparkakor av. När de var gräddade fick de kallna och dagen efter skulle de garneras med kristyr, precis som på bilden. Åh, så vackra det blev!

Sen fick jag egna barn att baka pepparkakor tillsammans med och det var ju också en stor glädje, men när jag tänker på pepparkakor, så är det förknippat med faster Nanny och de fina konstverken vi åstadkom.

Lutfisken ska läggas i blöt just på Anna-dagen för att bli lagom urvattnad till julafton. När vi var nygifta höll svärmor noga på den traditionen, men sedan köpte vi färdig lutfisk i butiken i stället och slapp den där illaluktande processen. Numera äter vi inte lutfisk på julafton, för alla tycker inte om det. Barnen lärde sig att äta det när de var små under hot om att de inte skulle få några julklappar annars. Till och med Carina föll för det trycket när hon kom till Stenstugu och både hon och barnen lärde sig inte bara att äta det, utan att tycka om det också. Bilden härintill fick jag i ett mms från Bosse igår kväll med en bild på kvällens middag – Lutfisk serverad precis som den ska med gröna ärtor, potatis och bechamelsås och massor av kryddpeppar.

I dag ska julölet vara färdigt också och på sina håll kallas den 9 december för Anna-med-kanna. Vi bryggde gotlandsdricke på Stenstugu, men det där att den skulle vara färdig för avsmakning på Anna-dagen kände jag inte till förrän jag fick läsa det i Allnakku, så just den traditionen fanns inte hos oss. Gotlandsdricke är för övrigt någonting som jag aldrig lärde mig tycka om, men det var Åkes förtjusning.

Så grattis Anna på din namnsdag!

Jaulgreisns dag

18 kommentarer

Julen närmar sig och jag kan inte låta bli att tänka på vilket slit det var förr i tiden när det skulle slaktas innan jul och inte bara gris, utan nöt också. Vi gjorde flera olika sorters korv, leverpastej, syltor, blodpalt och kött skulle lämnas till rökning och det skulle saltas in. Tänk så bra jag har det nu när det bara är att gå till butiken och köpa det jag vill ha.

I dag är det enligt Allnakku Jaulgreisns dag:

Jaulgreisar är grisar som slaktas till julmat. Det fanns också en sorts julbullar som kallades för jaulgreisar. De var nog inte lika överallt, men somliga var avlånga med degen lagd i spiral, och kallades annars herrar.

De där julbullarna har jag aldrig hört talas om. Min svärmor bakade mycket, men något bröd som kallades jaulgreiser eller herrar kan jag inte påminna mig.

Vi hade ett par suggor och de producerade fina smågrisar, men en del, som föddes alltför små eller kom på efterkälken av någon anledning, måste få tillskott för att överleva. När man ser den där lilla magra griskultingen som Åke matar kan man nästan inte förstå, att den några månader senare är en stor präktig jaulgreis.

Jag skulle önska att jag varit lite flitigare med kameran på den tiden, men den där rullen skulle räcka länge och inte ville man slösa film på vardagsbilder, så det finns bara ett fåtal.

Det har varit en grå och regnig dag och på förmiddagen satt jag vid datorn ett tag och skrev ett protokoll från ett styrelsemöte och lite annat och efter lunch åkte jag och handlade och fick då också hem julkort, så nu är de färdiga. Det fattas bara några stycken, men ännu är det ju gott om tid.

Ha en skön fortsättning på torsdagen!

Nostalgi

16 kommentarer

Gårdagens fina väder är utbytt mot regn och rusk den här första söndagen i advent. Nog är det märkligt att det bara blir någon enstaka fin dag. Jag har varit vid Skolgården i Fröjel i eftermiddag och när jag körde dit vräkte regnet ner och jag skänkte en tacksamhetens tanke över att inte all den här nederbörden har kommit i form av snö. Hur skulle vi haft det då??

Igår träffade jag en fröjelbo på Rondo som berättade att det finns en utställning med gamla skolkort i Skolgården och att Åke var med på några av dem. Folkskolan fyller 175 år i år och det är anledningen till att man ordnat den här utställningen. I Skolgården, som i dag ägs av Fröjel Hembygdsföreningen, bedrevs det skola ändå fram till 1963. Han erbjöd sig att följa med mig dit i dag och visa foton och givetvis tackade jag ja till det.

Åke längst till höger

Det var roligt att få se alla skolfotona, även om jag inte kände igen så många av barnen. Jag blev ju inte fröjelbo förrän 1961 och då var alla på fotona vuxna, men Åke kände jag igen.

Åke är två från höger i övre raden (med mössan på)

Tack Ukka, för att du gav dig tid att visa mig utställningen.

Nu har decembermörkret sänkt sig över Odvalds, men i fönster och på balkonger lyser adventsljus, ljusslingor och granar så vackert. Jag ska åka upp till Stenstugu om ett par timmar och fira mina två förstfödda decemberbarn, Eva fyllde igår och Bosse fyller i morgon. Smörgåstårta ska det bjudas på och så ska vi lägga upp planerna inför julen, så att var och en vet vad man ska bistå med. Barnen har ärvt sin fars organisationsförmåga!

Trevlig kväll!

Kommer du ihåg?

18 kommentarer

December
Nu vill jag leva i ljuvlighet,
och slakta till jul en oxe fet,
och nu vill jag mig varm hålla,
hoppandes att överleva vintern den kalla.

/Tioårskalendern 1993-2002

December månad inleds med regn och rusk och mörkret rådde långt fram på förmiddagen, men när det ljusnade lite satte jag igång och städade bokhyllan i vardagsrummet. När fotografierna högst upp blivit befriade från damm och böckerna fått sig en omgång med dammsugaren var det lådornas tur och där hittade jag lite av varje smått och gott, bland annat ett fodral med en massa plastkort. Förr hade jag dem i plånboken, men man behöver ju inte ha dem med sig, utan det räcker med id/körkort, så därför har de legat och skräpat i skrivbordslådan i stället.

Bland alla andra kort hittade jag ett telefonkort. Jag undrar hur gammalt det är? Det ingick i en serie på tre stycken med motiv av kända svenska konstnärer, så står det på baksidan och det här är Kål-Margit av Anders Zorn. Minns du när man köpte såna här telefonkort och använde dem eller kreditkort i telefonautomaterna?

Jag kollade hur länge automaterna fanns kvar och 2015 tog Telia den sista ur drift, vilket förvånade mig lite, för jag trodde att de försvann mycket tidigare. Utvecklingen har gått framåt med sån fart, så när man tänker på telefonkiosker och telefonautomater känns det som rena stenåldern. Tilläggas kan att myntautomaterna, som ersattes av kortautomater, försvann någon gång på 1990-talet.

Trevlig fredag!

Första nattfrosten för hösten

18 kommentarer

Det var is på fågelbadet i morse och gräset var alldeles vitt av frost, men solen gick upp, det är alldeles vindstilla och nu är det nästan +10°. Det är en helt underbar höstdag.

Höst på Fröjel kyrkogård

Jag tog bilen och svängde upp till kyrkogårdarna för att kolla om det var något jag behövde åtgärda innan det är dags för att sätta vinterprydnaderna på Allhelgonahelgen, men det får vara som det är. Begoniorna och lobelian börjar väl bli lite trötta, men de får stå kvar.

I dag ska de upp

En av anledningarna till bilfärden var att jag var nyfiken på hur det går med Emma och Gustavs gravstenar och i dag var det två gubbar från Djurmans stenhuggeri på plats. Jag kunde inte stå där och hänga och över dem, men misstänker att de är färdiga vid det här laget. Det blir bra att det ser ut som det ska till nästa helg.

Ännu finns det blåeld, fast nu ligger den ner

Gannarve

Jag stannade till vid Gannarve och kunde se att precis utanför Lilla Karlsö låg det en tjock molnbank och Storön syntes inte, så det här fina vädret blir nog inte långvarigt. Det börjar ju gå mot helg och då ska det väl regna och blåsa igen.

Nu ska jag ha lite mat och se ska jag gå till frissan och klippa mig, för det är ingen stil alls på håret just nu. Jag vet inte om det går att göra någonting av de här vita testarna, men man kan ju alltid hoppas på ett under!

Trevlig torsdag!

En Nils jag aldrig fick träffa

12 kommentarer

I dag har Nils namnsdag och många Nissar har jag mött genom åren, för nog är det vanligt, att den som blir döpt till Nils kallas för Nisse. En Nils som jag aldrig fick träffa är min morfar och det kan jag tycka är tråkigt. Mamma Runa var adopterad och kände sig nog aldrig riktigt älskad av sin mamma, men från pappa Nils fick hon mycket kärlek. Det var för övrigt ett trauma för henne att hon var ett adoptivbarn och hon kunde aldrig acceptera att hennes biologiska föräldrar hade ”givit bort” henne.

Fotot av morfar Nils hittade jag i en fotobox som mamma ägt och på baksidan av fotona har hon noga skrivit ner vilka personerna är. Jag har skannat in fotona och lämnat boxen vidare till min syster Kerstin, som förvarar den nu.

Nils Nilsson

född 1874-06-18 i Stocksäter, Kumla; död 1937-04-06 i Sollentuna.
Handelsbiträde, grosshandlare.

Nils flyttade från Kumla till Stockholm i 30 dec 1892. Han bodde år 1900 i Stockholm på kvarteret Tranhuvudet i Klara. Han var då ogift och arbetade som handelsbiträde.
När Nils dog 1937 i Sollentuna var han grosshandlare.

1918 var Nils gift med Tyra Klintberg och i januari 1919 adopterade de 5-åriga Runa Maria Elisabeth.

/Kusin Görans släktforskning


Vi har några album med såna här gamla vackra foton på Stenstugu också, men där finns inga noteringar om vilka personerna är och det är tråkigt, för på det sättet mister de sin betydelse. Jag var väl på gång då och då och skulle försöka ta kontakt med någon som eventuellt skulle kunna hjälpa till med identifieringen, men det blev bara en tanke och nu finns det ingen att fråga.

I dag är det regn och rusk! Det blåser, så en av färjorna till Oskarshamn är inställd och för en stund sedan var jag ute och tömde regnmätaren på 20 mm och ännu håller det på.

Carina o Bosse har varit här och hållit mig sällskap på lunchen, men nu har de åkt hem till Sicklings igen. Vi hade bestämt att vi skulle ha sovmorgon i dag och äta sen lunch och det var ju lika bra, för något väder för uteaktiviteter är det definitivt inte.

Grattis till alla som heter Nils!

Höstfunderingar

16 kommentarer

Det har varit soligt lite från och till i dag, men just nu är det mulet. Jag har varit ute och börjat höströja och på framsidan har jag tagit bort krukorna med risiga petunior, så där är jag klar och några lökar har jag fått ner i en rabatt på baksidan. SMHI hotar med frost, så det är väl dags att klippa ner och ta in pelargoniorna i förrådet så de inte fryser. Jag får ta lite i taget, för ryggen gillar inte när jag håller på för länge.

I dag för två år sedan hade jag besök av en reskamrat från bussturen till Höga kusten 2015 och sedan träffades vi på Mallorca 2014 också. Hon hade med sig den här orkidén till mig och den har blommat sedan dess. Nog är det fantastiskt!

I onsdags när jag kom hem från Sardinien låg det ett brev från Klinte Pastorat angående gravrätten till den grav där Åkes farmor och farbror ligger begravda. Det kom inte som någon större överraskning, för jag visste att gravrätten gått ut, men när jag fick se brevet tänkte jag, att nu måste väl ändå gravstenarna varit på plats igen, för lördagen innan jag åkte var de inte det.

Där ligger de fortfarande

Stenarna är dåligt dubbade och för att det inte ska hända någon olycka har man lagt ner dem och första gången jag fick se det var första dagarna i juni. Att man inte skulle hinna åtgärda dem innan semestern visste jag, men att det skulle ta så lång tid kunde jag ju inte ana. Hela sommaren har de legat där och jag har mått lika dåligt varje gång jag varit på kyrkogården och sett dem. Vad skulle Åke ha tänkt? Vad ska folk tro?

Jag fick tag i klockaren i dag och hon lovade att de eventuellt skulle kunna få stenarna på plats nästa vecka, men nu känner jag att det kanske är lika bra att återlämna gravrätten och låta dem ta bort stenarna. Det får bli ett snack med barnen i helgen.

Trevlig fortsättning på helgen!

Grattis Gaetano!

24 kommentarer

När jag tittar ut och ser hur det blåser och regnar önskar jag verkligen att jag stannat kvar på Sardinien, men det är väl bara att vänja sig. Det är mycket jag skulle vilja göra ute, fixa i rabatterna och sätta lökar t ex, men man får väl hoppas på att det ännu kommer några fina dagar, så att det går att göra det senare. Dahliorna lever ännu, men de ser lite tråkiga ut efter allt regn och framför av blåsten, som nästan fått dem på fall. I dag håller jag mig i alla fall inomhus.

Den 5 oktober fyller vårt äldsta barnbarn Gaetano år och i dag får han fira den utan både sin familj och mormor. Han bor och jobbar nu i Sundsvall och jag hoppas att han ska trivas där och att han får en fin årsdag.

Konfirmationsdagen i maj 1999

28 år fyller han i dag och även om han bestämt sig för att han ska vara kvar i Sverige, så misstänker jag att en stor bit av hans hjärta finns kvar i Italien, så jag hissar den italienska flaggan för den stilige unge mannen.

Knyckt från facebook

Ska de få rätt?

8 kommentarer

Det ska bli spännande att se om väderprognoserna inför lördagen stämmer, för enligt både SMHI och Klart.se ska det bli sol i eftermiddag. Ännu är det riktigt mulet, men det är ganska varmt och det börjar ljusna lite, så de kanske har rätt. Nog vore det skönt med en varm och solig helg!

Jag har varit uppe på graven med en bukett dahlior och när man tittade ut över havet från Kastalen syntes Karlsöarna inte alls i diset och kyrktornets topp försvann nästan upp i molnen.

En buss stod på parkeringen och på kyrkogården gick det folk och strövade. Jag var inte så nära så att jag kunde höra om de var gotlänningar eller inte, men varje gång jag ser att det är turister där tänker jag på Åke. Han älskade att slå sig i slang med folk och var så stolt över vår vackra kyrka, kyrkogården och Kastalen, så om han hade en chans passade han alltid på guida lite. Jag tyckte att han kanske skulle låta folk vara i fred, men det brydde han sig inte om.

Nu är det
dags för lite lunch, men det får bli lättlunch, för jag är bjuden till Stenstugu i kväll och det vill det till att man har plats i magen för Evas goda mat.

Ha en skön lördag!

Mamma Runa

14 kommentarer

Det regnade hela dagen i går, men mätt i mm blev det inte så mycket. I dag är det mulet och grått, men än så länge uppehållsväder. Jag har varit på kyrkogården i Klintehamn med lite blommor, för i dag skulle mamma Runa fyllt år och jag har ju ännu så fina dahlior. Nu är det 15 år sedan mamma dog och hon är fortfarande saknad. Jag tänker nog på henne varje dag i olika sammanhang. Hon var så rolig och lättsam och ibland kan jag komma på mig själv med att jag använder ord och uttryck som var hennes.

I dag skulle mamma ha fyllt 104 år

Efter besöket hos mamma åkte jag till Suderviljan och köpte en ros, för i eftermiddag ska jag till Tofta kyrka för att vara med på vår SPF-ordförande Nils-Erik Jacobssons begravning.

Nu ska jag
ha lite lunch innan jag klär om mig och ger mig iväg.

Ha en fin måndag!