…nu på förmiddagen. Jag skulle önska att det där stänkandet kunde gå över i ett ordentligt regn, men det vågar man väl inte ens hoppas. Jag har tagit vara på lite tvätt och så har jag ”daterat” en stund.

Igår var det en solig och fin dag och på förmiddagen satt jag ute i skuggan och läste ett tag och laddade upp inför veckans pass på Kupan. Vi hade ganska många kunder på eftermiddagen och det är väldigt trevligt att jobba där, för vi får ständigt beröm för vår fräscha butik, det goda kaffet och så framför allt, de goda bullarna. Folk uppskattar verkligen att kunna få en vanlig hembakad sockerbulle. De är, som en kund sa, bakade på naturlig ingredienser och innehåller inte ett enda E-ämne.

När jag kom hem däckade jag i tv-soffan och där blev jag liggande. Förkylningen har i stort sett gett med sig och det är bara halsen jag känner av lite grann, men man blir trots att lite trött efter de där timmarna. Åldern tar ut sin rätt

I dag för 40 år sedan gick ”The King” bort, men ännu lever han och hans musik kvar i våra minnen. Här en ung Elvis i en inspelning från 1962.

Trevlig onsdag!

Share on Facebook

…var inte Bahar Pars’s insats som sommarvärd, utan ett möte med en helt annan kvinna. Jag hade ett ärende på Vallemo, som är ett äldreboende, så på förmiddagen gick jag dit och i dörren mötte jag en kvinna i rullstol. Vi hälsade och jag tyckte att hon var bekant på något sätt och när jag efter en stund gick ut igen satt hon utanför i solen och hade vikt upp byxorna, för att få lite färg på benen. Då kom jag på vem det var:

Det var syster Berit! Inte just hon på bilden, men namnet stämmer i alla fall, så jag slog mig mer på bänken bredvid henne, frågade om jag gissat rätt och presenterade mig.

Syster Berit var distriktsköterska innan hon gick i pension och när vi var nygifta kom hon ofta till Stenstugu för att se till Gustav, Åkes farbror, som bodde på gården. Han hade diabetes och när han inte kunde ta sina sprutor själv, lärde hon mig hur jag skulle göra när jag skulle ge honom dem. Gustav hade också svårläkta sår på fötterna och dem kom hon och lade om med jämna mellanrum.


När Eva och Bosse var nyfödda kom hon, som vanligt var på den tiden, hem och kollade att allt fungerade med amning, vägde och undersökte barnen och kom med goda råd och anvisningar. Det var så roligt att få träffa henne och höra lite om hur hennes liv varit, så jag blev sittande där ett bra tag.

Åter till Bahar Pars! Henne visste jag ingenting om, innan jag såg henne som Parvaneh, den iranska grannen som lyckas charma Ove i filmen En man som heter Ove. I filmen var hon jättebra och det var väl inte något större fel på hennes sommarprat och den musik hon spelade heller, men jag hade lite svårt att engagera mig i ännu en invandrarhistoria. Jag fick i alla fall anledning att ligga en stund i solstolen och det är alltid trevligt.
Prat: ♥♥♥ Musik: ♪♪♪

Och så måste jag ju rapportera att vi fick 6 mm regn igår!

Share on Facebook

Det är en mulen och blåsig måndagsmorgon och vädret lär ska vara av det här slaget några dagar. Man skulle önska att det kunde bli lite regn också, för nu är det väldigt torrt. Jag bär vatten från köket genom lägenheten och ut på baksidan, för även om det är bevattningsförbud vill jag ju försöka hålla liv i växterna ett tag till.

Jag har ingenting speciellt på gång i dag. Tvättmaskinen är laddad, men den sköter sig ju själv och jag ska utföra ett uppdrag för syster Kerstin, annars är det lugnt.

Igår blev det en helt underbar kväll och det var många som samlades i Donnersparken för att sjunga allsång. Det är ett evenemang som ordnas av PRO och Röda Korset och det är populärt. Företagen i Klintehamn sponsrar med lotterivinster, så givetvis ska man köpa lotter, PRO säljer varmkorv med bröd och Röda Korset har kaffeförsäljning. Jag lyxade till det med att först köpa mig en varmkorv och sedan kaffe. Givetvis köpte jag lotter också, men vann ingenting.

Avslutningen på kvällen var lite annorlunda mot tidigare år, för när vi sjungit färdig reste vi oss upp och flaggan halades medan musikerna spelade den vackra gotländska visan Soli Gynnar Hällä (Solen börjar gå ner) och vi sjöng med. Det var riktigt stämningsfullt!

Soli gynnar hällä

Mor ska kard u spinnä, bad´ va äut u inne
mor ska fingrä band u mor ska vävä linnä
mor ska stöir u ställe bad´ fyr stäur u sma
soli gynnar hällä haj u haj u ha

Här jär skördetäidar, snarest va de läidar
här ska rygen tas u oä liödi gläidar
mor ska stöir u ställe bad´ fyr stäur u sma
soli gynnar hällä haj u haj u ha

Mor ska upp äi täidä, mor ska tig u läidä
mor jär gammel men far inte ga pa säidä
mor ska stöir u ställe bad´ fyr stäur u sma
soli gynnar hällä haj u haj u ha

/Musik Svante Pettersson
/Text Gustav Larsson

Trevlig måndag!

Share on Facebook

Växlande molnighet, eller kanske snarare mulet, har det varit i dag, men solen har brutit igenom en aning i bland och det har varit varmt och gott väder.

Jag har varit ute och farit nästan hela dagen, för först åkte jag och kollade gravarna både i Klinte och Fröjel. I dag är det 15 år sedan mamma dog, så jag ville sätta en blomma på hennes grav och så skulle jag se om Mårbackorna hos Åke ännu var fina.

På Åkes grav var några blommor i Mårbackabuketten vissna, men den var ännu fin, så det var bara att plocka bort det avblommade. För övrigt kunde jag konstatera samma sak som jag gjorde den 5 juli förra året; det är inte snyggt med paradisblomster till den låga gravstenen. Det är ju synd att minnet är så dåligt, för inte kom jag ihåg det när jag planterade dem. Det måste hur som helst åtgärdas, så jag tog en vända till Hemse.

När jag uträttat det jag skulle där, åkte jag hem och åt lunch och sen for jag iväg igen. Först åkte jag till Fröjel kyrkogård med plantorna som jag köpt i Hemse. Jag var inte helt nöjd med dem (lobelia i olika färger), men det blev i alla fall snyggare än förut. Paradisblomstren tog jag hem och planterade i min rabatt.

När jag körde hem igen stannade jag till vid Jörgens Möbler där jag köpte en matta till köksgolvet och sedan åkte jag till Konsum för att handla lite och vem stod där på parkeringsplatsen om inte Jonas från När med massor av fina plantor. Bland annat låga och buskiga rosenskära, precis såna som jag letade efter i Hemse, men inte hittade varken i blomsteraffären eller hos Granngården. De hade varit perfekta till graven i Fröjel!

Så retlig! Förmodligen är det straffet för att jag varit otrogen mot Suderviljan.

Trevlig fredag!

Share on Facebook

Tänk så året går, i dag fyller den här lilla söta flickan 75 år.
Hoppas du får en underbar dag Barbro!

Share on Facebook

Solen lyser, även om molnen drar förbi då och då, men det är en varm och skön lördag, som jag ska försöka njuta av på bästa sätt.

Den 17 juni 2011 var Åke och jag och tittade på den här lägenheten och vi var inte ensamma, men bestämde oss ganska omgående för att här skulle vi bo i fortsättningen. Det var flera som var av samma mening, så det blev budgivning, precis som när vi var spekulanter på en lägenhet på Jungmannen, men den här gången gav vi oss inte.

Det var ett bra beslut och inte bara jag, utan också Åke trivdes, den korta tid han fick bo här. ”Bättre kan man inte ha det”, sa han och njöt av att slippa tänka på eldning och snöskottning och att kunna gå ut på små promenader i området och alltid hitta någon annan gubbe att prata med. Själv har jag inte ångrat mig en enda sekund över att vi flyttade hit, för ”bättre kan man inte ha det”.

Ganska omgående hjälpte Åke mig att gräva en rabatt längs husväggen och där planterade jag tulpaner och andra lökar och när våren kom åkte jag upp till Stenstugu och hämtade perenner från rabatterna där och på den vägen är det. Nu börjar de perennerna redan bli stora och i behov av delning och jag börjar fundera på att ta bort den rabatten och så till den och i stället ha krukor stående där längs väggen i dräneringsgruset. Det är väldigt väldränerat och kräver mycket vattning om man ska hålla rabatten snygg……

Trevlig fredag!

Share on Facebook

…var det pingstafton den 20 maj 1961 och vädret var nästan lika fint som det har varit i dag, fast det var nog inte så varmt.

Efter vigseln i Visby domkyrka blev det bröllopsmiddag på Klinte hotell och dagen efter åkte vi till Stora Karlsö på bröllopsresa. Det var en kort variant, för hemma på Stenstugu väntade betgallringen, så på annandagen fick vi ta Karlsökuttern tillbaka till Klintehamn.

Över 50 år fick vi vara gifta och jag är glad att vi fick fira vår guldbröllpsdag, för året efter var Åke redan borta. Jag kan ju inte påstå att jag ”firar” bröllopsdagen i min ensamhet, men jag försöker göra dagen till något speciellt ändå.

Det har varit en helt otroligt vacker lördag och jag vaknade tidigt och låg och funderade på vad jag skulle göra i dag. När jag kom upp gjorde jag i ordning en kaffekorg, åkte på Konsum och köpte en bukett rosor och en baguette och så körde jag upp på kyrkogården.

En koltrast satt högst uppe på kyrktaket och flöjtade ut över kyrkogården, så att det riktigt skallade och från träden runt omkring svarade andra trastar. Det var en enormt vacker konsert de höll för oss. När jag hyfsat till det på graven gick jag ut till Kastalen och satte mig där på en bänk.

Jag var inte ensam, för det satt redan en familj med två pojkar där, men de hade parkerat på en filt lite längre bort. Jag packade upp min kaffekorg och satt där och funderade över livet och såg ut över Gannarveskär, medan jag mumsade i mig min baguette med skinka och ost.

På hemvägen åkte jag in på Stenstugu och pratade med ungdomarna lite och i eftermiddag har jag legat i solstolen en stund, men mest har jag suttit i skuggan med GA-krysset och pennan i högsta hugg och njutit av värmen. Det har varit en fin bröllopsdag!

Ha en fin fortsättning på helgen!

Share on Facebook

Det blev lite sovmorgon i dag, för jag kom sent i säng igår kväll, för jag hamnade i tv-soffan och där blev jag kvar till ESC var klart. Jag hade egentligen bestämt mig för att jag inte skulle se det alls, men så började titta och det var faktiskt ganska underhållande även om det var på tok för många ballader. Jag måste säga att jag har lite svårt för de där balladtjejerna. Hur håller deras röster? Ett tag tänkte jag gå och lägga mig, men röstningen är ju så spännande, för allt kan hända. Vann rätt låt? Förmodligen, för Portugal vann verkligen stort. Själv hade jag fastnat för Cyperns bidrag och för dem gick det ju inte alls bra.

När jag ätit min sena frukost och klarat av söndagskrysset tog jag på mig shortsen och gick ut på en promenad. Det är mest mulet i dag, men varmt och skönt 16-17 grader och bara svaga vindar.

Jag bestämde mig för att gå Böndersrundan, för det är ett bra tag sedan jag gick den och så kände jag att jag borde titta till familjegraven på kyrkogården. Det är ju så torrt, så jag var rädd att vattnet i lådan behövde fyllas på.

I Vallekvior var det som vanligt den här tiden en helt otroligt vacker fågelkonsert. Annars märks det att det är torrt och att det varit kallt. Växtligheten ser inte särskilt välmående ut och jag inbillar mig att det brukar var mycket mera blommor och mer utslaget så här i mitten av maj.

Jag vet inte när den här gamla lanthandeln lades ner, men jag minns att jag var inne där någon gång när jag var barn. Vi var ju ofta på Klinteberget och åkte skidor på vintrarna och så gick jag i Kyrkskolan ett år och då misstänker jag att vi var där på besök.

Det var tur att jag gick in på kyrkogården, för det var snustorrt i vattenmagasinet, men som tur var hade plantorna inte lidit någon nöd utan såg fina och fräscha ut. På kyrkogården var det annars nyansat och fint och jag räfsade noga bort min fotspår i jorden där jag gått, precis som mamma alltid sa att man skulle göra. Det var hon jättenoga med!

Sedan gick jag runt och tittade på de gamla gravarna och helt plötsligt fick jag se den här. Det är gravstenen över prosten som utfärdade en böneskrift till allmänheten för en fattig skeppareänka, som jag tidigare skrivit om. Skeppareänkan var Åke och hans syskons farfars mor. Helt plötsligt kom jag ännu ett steg närmare Greta Lena Olofsdotter Levander vid Mulde i Fröjel socken.

Trevlig fortsättning på söndagen!

Share on Facebook

Morgonen har varit mulen och det har kommit en skvätt regn, men nu tittar solen fram då och då. Det är ingen värme precis, just nu har vi 6°. Jag hade mobilen på ringning redan klockan sju, för jag skulle ringa och se om jag kunde få en tid hos en läkare, för ögonen är lika besvärliga i dag. Jag lyckades få en telefontid halvnio och sköterskan som ringde tillbaka ordnade en läkartid till mig i Hemse i eftermiddag.

I dag har Åke namnsdag och det var en dag som vi alltid uppmärksammade lite extra. Åke lyssnade efter göken, för den ska man kunna höra just den här dagen påstod han. Nu har jag svårt att höra gökens galande, men Åke hade inga problem med det.

Sen gällde det ju att höra den i rätt väderstreck också och absolut inte från söder.
Södergök är dödergök, västergök är bästergök, östergök är tröstergök och norrgök är en torr och tråkig gök. Har du hört den ramsan förut?

Nej, jag håller mig hellre till gaukblåmmarna och enligt Allnakku är det deras alldeles egen dag i dag.

Det finns flera sorters gaukblåmmar eller gökblåmmar, gullvivor, som är vildväxande, och trädgårdsprimula som ofta har brunröda blommor och finns kvar länge i gamla igenvuxna trädgårdar.

Grattis till alla med namnet Åke!

Share on Facebook

Maj inleder verkligen lovande med sol, svaga vindar och en aning högre temperatur än senaste tiden, men det var minsann minusgrader i morse, -1.4 har vi haft som kallast här vid Odvalds. Jag drack mitt morgonkaffe ute på terrassen och har suttit där och läst ett tag. Nu har jag funderingar på att gå och klä om, för de jeans jag har just nu bränner mig när solen gassar på dem.

Första maj – Arbetarörelsens egen dag – tänk så den har ändrat karaktär, i alla fall för min del. När jag var barn hörde det till att gå och se demonstrationståget som gick genom Klintehamn med musikkår i spetsen, med vajande fanor och banderoller. Pappa var egenföretagare, så hans politiska värderingar var mer på högerkanten, så det var aldrig aktuellt att vi skulle gå med i tåget. Jag vet faktiskt inte vilket år man slutade att ha demonstrationståg här, men det måste vara väldigt länge sedan.

Pappa och hans bror drev en järnhandel som min farfar startade och här sitter vi på trappan. Det skulle kunna vara den 1 maj, med tanke på hur fina vi är. Sommarhattar och knästrumpor, det hörde till att vi skulle ha det just den dagen och nästan oavsett väder. Året borde vara 1946.

När vi sedan fick tv i början på 60-talet, så tillbringade man första maj framför den och följde reportagen från demonstrationerna från Moskva, Paris och London och lyssnade på 1 maj-talen från olika håll i landet, men även det miste sin lockelse och blev mer och mer ointressant.

Som bönder tog man inte så stor vikt vid att 1 maj är en röd dag utan den var en dag vilken som helst. Vårbruket pockade på och om jag inte var i trädgårdslandet och satte potatis, var det ofta någon åker det skulle plockas sten på.

Ha en skön 1 maj!

Share on Facebook