…var det pingstafton den 20 maj 1961 och vädret var nästan lika fint som det har varit i dag, fast det var nog inte så varmt.

Efter vigseln i Visby domkyrka blev det bröllopsmiddag på Klinte hotell och dagen efter åkte vi till Stora Karlsö på bröllopsresa. Det var en kort variant, för hemma på Stenstugu väntade betgallringen, så på annandagen fick vi ta Karlsökuttern tillbaka till Klintehamn.

Över 50 år fick vi vara gifta och jag är glad att vi fick fira vår guldbröllpsdag, för året efter var Åke redan borta. Jag kan ju inte påstå att jag ”firar” bröllopsdagen i min ensamhet, men jag försöker göra dagen till något speciellt ändå.

Det har varit en helt otroligt vacker lördag och jag vaknade tidigt och låg och funderade på vad jag skulle göra i dag. När jag kom upp gjorde jag i ordning en kaffekorg, åkte på Konsum och köpte en bukett rosor och en baguette och så körde jag upp på kyrkogården.

En koltrast satt högst uppe på kyrktaket och flöjtade ut över kyrkogården, så att det riktigt skallade och från träden runt omkring svarade andra trastar. Det var en enormt vacker konsert de höll för oss. När jag hyfsat till det på graven gick jag ut till Kastalen och satte mig där på en bänk.

Jag var inte ensam, för det satt redan en familj med två pojkar där, men de hade parkerat på en filt lite längre bort. Jag packade upp min kaffekorg och satt där och funderade över livet och såg ut över Gannarveskär, medan jag mumsade i mig min baguette med skinka och ost.

På hemvägen åkte jag in på Stenstugu och pratade med ungdomarna lite och i eftermiddag har jag legat i solstolen en stund, men mest har jag suttit i skuggan med GA-krysset och pennan i högsta hugg och njutit av värmen. Det har varit en fin bröllopsdag!

Ha en fin fortsättning på helgen!

Share on Facebook

Det blev lite sovmorgon i dag, för jag kom sent i säng igår kväll, för jag hamnade i tv-soffan och där blev jag kvar till ESC var klart. Jag hade egentligen bestämt mig för att jag inte skulle se det alls, men så började titta och det var faktiskt ganska underhållande även om det var på tok för många ballader. Jag måste säga att jag har lite svårt för de där balladtjejerna. Hur håller deras röster? Ett tag tänkte jag gå och lägga mig, men röstningen är ju så spännande, för allt kan hända. Vann rätt låt? Förmodligen, för Portugal vann verkligen stort. Själv hade jag fastnat för Cyperns bidrag och för dem gick det ju inte alls bra.

När jag ätit min sena frukost och klarat av söndagskrysset tog jag på mig shortsen och gick ut på en promenad. Det är mest mulet i dag, men varmt och skönt 16-17 grader och bara svaga vindar.

Jag bestämde mig för att gå Böndersrundan, för det är ett bra tag sedan jag gick den och så kände jag att jag borde titta till familjegraven på kyrkogården. Det är ju så torrt, så jag var rädd att vattnet i lådan behövde fyllas på.

I Vallekvior var det som vanligt den här tiden en helt otroligt vacker fågelkonsert. Annars märks det att det är torrt och att det varit kallt. Växtligheten ser inte särskilt välmående ut och jag inbillar mig att det brukar var mycket mera blommor och mer utslaget så här i mitten av maj.

Jag vet inte när den här gamla lanthandeln lades ner, men jag minns att jag var inne där någon gång när jag var barn. Vi var ju ofta på Klinteberget och åkte skidor på vintrarna och så gick jag i Kyrkskolan ett år och då misstänker jag att vi var där på besök.

Det var tur att jag gick in på kyrkogården, för det var snustorrt i vattenmagasinet, men som tur var hade plantorna inte lidit någon nöd utan såg fina och fräscha ut. På kyrkogården var det annars nyansat och fint och jag räfsade noga bort min fotspår i jorden där jag gått, precis som mamma alltid sa att man skulle göra. Det var hon jättenoga med!

Sedan gick jag runt och tittade på de gamla gravarna och helt plötsligt fick jag se den här. Det är gravstenen över prosten som utfärdade en böneskrift till allmänheten för en fattig skeppareänka, som jag tidigare skrivit om. Skeppareänkan var Åke och hans syskons farfars mor. Helt plötsligt kom jag ännu ett steg närmare Greta Lena Olofsdotter Levander vid Mulde i Fröjel socken.

Trevlig fortsättning på söndagen!

Share on Facebook

Morgonen har varit mulen och det har kommit en skvätt regn, men nu tittar solen fram då och då. Det är ingen värme precis, just nu har vi 6°. Jag hade mobilen på ringning redan klockan sju, för jag skulle ringa och se om jag kunde få en tid hos en läkare, för ögonen är lika besvärliga i dag. Jag lyckades få en telefontid halvnio och sköterskan som ringde tillbaka ordnade en läkartid till mig i Hemse i eftermiddag.

I dag har Åke namnsdag och det var en dag som vi alltid uppmärksammade lite extra. Åke lyssnade efter göken, för den ska man kunna höra just den här dagen påstod han. Nu har jag svårt att höra gökens galande, men Åke hade inga problem med det.

Sen gällde det ju att höra den i rätt väderstreck också och absolut inte från söder.
Södergök är dödergök, västergök är bästergök, östergök är tröstergök och norrgök är en torr och tråkig gök. Har du hört den ramsan förut?

Nej, jag håller mig hellre till gaukblåmmarna och enligt Allnakku är det deras alldeles egen dag i dag.

Det finns flera sorters gaukblåmmar eller gökblåmmar, gullvivor, som är vildväxande, och trädgårdsprimula som ofta har brunröda blommor och finns kvar länge i gamla igenvuxna trädgårdar.

Grattis till alla med namnet Åke!

Share on Facebook

Maj inleder verkligen lovande med sol, svaga vindar och en aning högre temperatur än senaste tiden, men det var minsann minusgrader i morse, -1.4 har vi haft som kallast här vid Odvalds. Jag drack mitt morgonkaffe ute på terrassen och har suttit där och läst ett tag. Nu har jag funderingar på att gå och klä om, för de jeans jag har just nu bränner mig när solen gassar på dem.

Första maj – Arbetarörelsens egen dag – tänk så den har ändrat karaktär, i alla fall för min del. När jag var barn hörde det till att gå och se demonstrationståget som gick genom Klintehamn med musikkår i spetsen, med vajande fanor och banderoller. Pappa var egenföretagare, så hans politiska värderingar var mer på högerkanten, så det var aldrig aktuellt att vi skulle gå med i tåget. Jag vet faktiskt inte vilket år man slutade att ha demonstrationståg här, men det måste vara väldigt länge sedan.

Pappa och hans bror drev en järnhandel som min farfar startade och här sitter vi på trappan. Det skulle kunna vara den 1 maj, med tanke på hur fina vi är. Sommarhattar och knästrumpor, det hörde till att vi skulle ha det just den dagen och nästan oavsett väder. Året borde vara 1946.

När vi sedan fick tv i början på 60-talet, så tillbringade man första maj framför den och följde reportagen från demonstrationerna från Moskva, Paris och London och lyssnade på 1 maj-talen från olika håll i landet, men även det miste sin lockelse och blev mer och mer ointressant.

Som bönder tog man inte så stor vikt vid att 1 maj är en röd dag utan den var en dag vilken som helst. Vårbruket pockade på och om jag inte var i trädgårdslandet och satte potatis, var det ofta någon åker det skulle plockas sten på.

Ha en skön 1 maj!

Share on Facebook

I dag är det dymmelonsdagen och från och med i dag ska man enligt gammal tradition byta ut metallkläpparna i kyrkklockorna mot trästavar; dymmlar, för att dämpa klangen. Nu vet jag inte hur man gör i andra kyrkor, men vår fd klockare har berättat att man i Fröjel lindar säckväv runt metallkläpparna i stället för att byta ut dem.

Det regnar i dag, ett välbehövligt regn, men jag kan inte låta bli att tycka lite synd om alla påsklovslediga turister, för det är många som firar påsken här på ön. Det märktes redan igår när jag var på Kupan och jobbade. Jag har varit och och handat på Konsum i dag på förmiddagen och trodde att det inte skulle vara så mycket folk och när jag kom dit var det ganska lugnt, men innan jag kom till kassan var det smock fullt av folk i butiken.

Käutstain´ns dag tycker Allnakku att vi ska fira i dag och förklaringen till ordet käutstain kommer här: En käutstain är en ganska stor, något flat sten, som ligger med ovansidan strax över vattenytan. Käutn, sälen, tycker om att ligga och vila och sola sig på den.
Nere vid Mulde Djauvik var det ett intensivt badliv i mitten av sjuttiotalet när Krister var liten. Många av våra grannar samlades där och många klintebor åkte också dit och badade. En bit ut från stranden finns det en stor flat sten och den skulle man kunna kalla för en käutstain, men vi kallade den för Bådden och den syntes bara när det var lågvatten, annars var den dold under vattenytan. Den var lite av ett riktmärke och man pratade om att man simmat ända ut till Bådden.

En solig sommarsöndag höll en av grannarna, jag ska inte nämna vilken, på att försöka få liv i sin aktersnurra, för att ta sig en tur på böljan den blå. Motorn startade inte! Han slet och han drog och hade han inte varit ganska långt ut skulle man säkert ha hört en och annan svordom, men han var envis och under det att alla solbadarna på stranden spänt följde hans försök och diskuterade hur stora förutsättningarna var för att han skulle lyckas få igång den, startade helt plötsligt motorn. Han var totalt oförberedd och under publikens applåder for båten iväg – rakt upp på Bådden!

Nu är det ingen som badar vid Djauvik längre och stranden har vuxit igen. När det var många som åkte dit och badade hjälptes alla åt att hålla stranden fin, men sen kom det några vintrar då havet tog tillbaka sanden och då tog badlivet där slut.

Ha en skön Dymmelonsdag!

Share on Facebook

Det har varit en solig och fin dag i dag också och jag inledde den med att städa förrådet under trappan och ställde in motionscykeln där. Nu har den stått och blängt på mig så länge från hörnet i sovrummet, så nu ville jag inte se den längre.

Inte har det blivit speciellt mycket cyklande i vinter. Jag hade ju tänkt att dagar då jag inte gått ut någonting skulle jag kunna cykla lite, men det är märkligt så många olika ursäkter man kan hitta på för att skjuta upp det där motionspasset. Efter att ha agerat klädhängare i vinter, får den nu finna sig i att jag hänger påsar för plast, burkar och papper på den.

När jag städat färdigt i förrådet blev det en vända ut till vårt soprum med diverse avfall och sedan en tur till återvinningen med en gammal brödrost, glödlampor, batterier och annat smått och gott.

Sedan åkte jag och köpte årets första penséer och några krukor med påskliljor. Först var jag och planterade på Fröjel kyrkogård och sedan på Klinte.

Hem och åt lunch och sedan en vända till Gahms i Fardhem för att få mera jord, papper till skrivaren och lottringar. Han är så billig, speciellt på lottringar så det lönar sig verkligen att köra dit och köpa dem där. Jag tror att Clas Olsson i Visby tog 10:- mer per ring och jag skulle ha 10 st.

Nu har jag planterat här hemma också. Utanför köksfönstret står en kruka med penséer och på väggen på uteplatsen hänger det två krukor. Nu längtar jag bara efter att fortsätta och plantera, men man får väl ta det lite lugnt i år, för redan på påskafton är det bevattningsförbud här på ön.

Jag funderar verkligen på om jag överhuvudtaget ska plantera till exempel dahliorna, men gör jag inte det blir ju knölarna förstörda. Det tål att tänka på, för får man inte vattna med slang måste jag bära allt vatten, som ska till för att hålla dem vid liv, från köket och det är tungt och jobbigt. Och så ska vi ju spara på dropparna!! Dahlieknölarna som står i en låda i förrådet har redan börjat skjuta långa vita skott, så egentligen är det snart dag att börja förgro dem. Få se om de hamnar i komposten eller inte?

Trevlig torsdagkväll!

Share on Facebook

En svag sol, en svag vind och 5° varmt, gröna gräsmattor fulla med vintergäck och snödroppar; man kan väl inte begära så mycket bättre den första mars.

Nu är det bara att hoppas att det inte kommer några bakslag. För säkerhets skull får kvasten och snöskopan stå kvar ute ett tag till. Man får inte utmana kung Bore!

Jag har varit ute på en kort vända Konsum tur och retur. Inte för att det var absolut nödvändigt, utan mest för att jag ville ut och röra på mig lite, för i dag har det varit mycket daterande. Min granne håller på med sitt skrivprojekt och i dag har jag suttit och skannat in en hoper dokument och bilder åt henne. Nu ska de bearbetas och snyggas till innan jag lämnar dem ifrån mig. Det ska bli spännande och se hur hennes bok blir när den är färdig. Det är ett digert material hon har samlat ihop från alla möjliga källor.

Nu ska jag ta mig en semla och en kopp kaffe innan jag fortsätter daterande. Jag känner att jag börjar få ont i nacken så det är dags att ta en paus.

Trevlig fortsättning på dagen!

Share on Facebook

I dag är det enligt Allnakku Vaglars dag och man får hoppas att hönsen får sitta inne på sina vaglar och gosa sig i värmen, för det är ett riktigt ruskväder i dag; ett par grader varmt, blåsigt och regn/snöblask och radion rapporterar om besvärligt väglag på de delar av ön som fått mera snö än vi. Man ska inte ge sig iväg ut i onödan.

Vaglar är de sittpinnar som är ett måste i ett hönshus om man vill att hönorna, och tuppen, skall trivas. Förr hade hönorna inget eget hus att vara i utan satt på nätterna på sittpinnar i köket över den plats där veden förvarades.

Höns drömmer jag ofta om! Hönsen vi hade när jag var barn skrev jag om den här dagen 2011 och vill du läsa om dem kan du klicka HÄR. Hönsen på Stenstugu drömmer jag ofta mardrömmar om, trots att det gått många år sedan vi slutade med dem. Jag tycker att vi skötte om dem väl, men ändå går mina drömmar ut på att hönsen ligger halvdöda i redena och på golvet och då kommer jag på att det måste varit många dagar sedan jag var och gav dem mat och vatten och inte har jag kommit ihåg att plocka ägg heller. Jag måste verkligen ha varit försumlig när det gäller hönsskötsel, eftersom jag i mitt undermedvetna tydligen har ett väldigt dåligt samvete när det gäller dem.

När det nu är inneväder tror jag att jag ska ta och baka några kakor i eftermiddag, under förutsättning att jag har ingredienser hemma till det förstås. Jag har några chokladbröd kvar i en burk och några mazariner i frysen, annars är julkakorna slut, så det behövs påfyllning. En plåt Amorer skulle jag kanske kunna åstadkomma innan jag åker iväg till biblioteket på studiecirkeln om Bornholm. Det finns i alla fall kokosflingor i kylskåpet.

Hoppas att du har en fin onsdag!

Share on Facebook

Jag vaknade redan strax efter tre i morse och kunde inte somna om, men ändå låg jag kvar tills mobilen pep till. Lusten att stiga upp var lika med noll och jag funderade på om jag kanske skulle ligga i dag? Givetvis gick jag upp! Så där kan man ju inte hålla på! Det var ljust och fint, i alla fall när man såg ut genom fönstret, men jag upptäckte snart att det blåste och var bitande kallt trots en blek sol.

I dag är det fem år sedan Åke lämnade oss och jag har varit lite låg de senaste dagarna. Jag saknar honom, jag saknar att ha någon vid min sida i sängen, någon på andra sidan köksbordet och någon att prata med. Men nu är det som det är och det är bara att göra det bästa av situationen och det tycker jag att jag lyckas relativt bra med.

Igår var det fullt upp, för på förmiddagen var jag i Sanda hos vår SPF-ordförande för ett konstituerande styrelsemöte och på eftermiddagen jobbade jag på Kupan. När jag kom hem däckade jag i soffan och ingen blogglust infann sig.

På förmiddagen i dag satt jag och ”daterade” och försökte rensa bland alla dokument jag samlat i mappen SPF och strukturera upp dem i någorlunda vettig ordning och sedan kopierade jag över dem på ett USB-minne tillsammans med alla bilder jag tagit på våra möten. Jag ska försöka uppdatera USB-minnet, så att det är aktuellt i fall någon ska ta över mina uppgifter.

Efter lunch åkte jag upp på kyrkogården och där blåste det konstigt nog inte så mycket som här vid Odvalds, men det var kallt ändå.

Stunden ute vid graven blev inte lång, utan jag gick in i kyrkan och tände några ljus, skrev några rader i gästboken och satte mig i en bänk och mediterade en stund.
På hemvägen åkte jag in till Kupan för att ta en bild av ”kortoxarna” som samlas där varje onsdag eftermiddag. I dag var det åtta stycken som spelade Bondtolva och Brus.

Efter en kopp kaffe och en pratstund med ”tjejerna” som jobbade i dag körde jag hem och kände mig faktiskt lite lättare till sinnes.

Trevlig onsdag!

Share on Facebook

Solen flödar in i vardagsrummet denna tisdagmorgon och det är väldigt vackert ute med rimfrost på träd och buskar, för att inte tala om vägar.

Allnakku säger att det är Nygelhäntes dag i dag och nygelhänt är ett uttryck som vi använt och använder. Hu, vad jag är nygelhänt!

Denna dag tillägnas dem som alltid fryser om fingrarna så det nyglar, värker i dem, också efter det att de har kommit in i värmen, kort sagt, de som är nygelhänte.

Åke var aldrig nygelhänt, han var alltid varm och god om händerna och använde bara vantar när han jobbade i skogen. Han fick handskar i present, för att ha när han var finklädd, men dem använde han nästan aldrig. (Fast jag ser på föregående bild att han hade handskarna på när han kastede snåi.)

I eftermiddag är det jobb på Kupan som gäller. Hoppas att det kommer många kunder så att det känns meningsfullt, annars får det väl gå ändå. Januari är en månad då det inte är snurr på affärerna någonstans låter det som. Alla väntar på att få handla vårprylar.

Trevlig tisdag!

Share on Facebook