Bläddrar bland inlägg i Nostalgi

Första nattfrosten för hösten

4 kommentarer

Det var is på fågelbadet i morse och gräset var alldeles vitt av frost, men solen gick upp, det är alldeles vindstilla och nu är det nästan +10°. Det är en helt underbar höstdag.

Höst på Fröjel kyrkogård

Jag tog bilen och svängde upp till kyrkogårdarna för att kolla om det var något jag behövde åtgärda innan det är dags för att sätta vinterprydnaderna på Allhelgonahelgen, men det får vara som det är. Begoniorna och lobelian börjar väl bli lite trötta, men de får stå kvar.

I dag ska de upp

En av anledningarna till bilfärden var att jag var nyfiken på hur det går med Emma och Gustavs gravstenar och i dag var det två gubbar från Djurmans stenhuggeri på plats. Jag kunde inte stå där och hänga och över dem, men misstänker att de är färdiga vid det här laget. Det blir bra att det ser ut som det ska till nästa helg.

Ännu finns det blåeld, fast nu ligger den ner

Gannarve

Jag stannade till vid Gannarve och kunde se att precis utanför Lilla Karlsö låg det en tjock molnbank och Storön syntes inte, så det här fina vädret blir nog inte långvarigt. Det börjar ju gå mot helg och då ska det väl regna och blåsa igen.

Nu ska jag ha lite mat och se ska jag gå till frissan och klippa mig, för det är ingen stil alls på håret just nu. Jag vet inte om det går att göra någonting av de här vita testarna, men man kan ju alltid hoppas på ett under!

Trevlig torsdag!

En Nils jag aldrig fick träffa

12 kommentarer

I dag har Nils namnsdag och många Nissar har jag mött genom åren, för nog är det vanligt, att den som blir döpt till Nils kallas för Nisse. En Nils som jag aldrig fick träffa är min morfar och det kan jag tycka är tråkigt. Mamma Runa var adopterad och kände sig nog aldrig riktigt älskad av sin mamma, men från pappa Nils fick hon mycket kärlek. Det var för övrigt ett trauma för henne att hon var ett adoptivbarn och hon kunde aldrig acceptera att hennes biologiska föräldrar hade ”givit bort” henne.

Fotot av morfar Nils hittade jag i en fotobox som mamma ägt och på baksidan av fotona har hon noga skrivit ner vilka personerna är. Jag har skannat in fotona och lämnat boxen vidare till min syster Kerstin, som förvarar den nu.

Nils Nilsson

född 1874-06-18 i Stocksäter, Kumla; död 1937-04-06 i Sollentuna.
Handelsbiträde, grosshandlare.

Nils flyttade från Kumla till Stockholm i 30 dec 1892. Han bodde år 1900 i Stockholm på kvarteret Tranhuvudet i Klara. Han var då ogift och arbetade som handelsbiträde.
När Nils dog 1937 i Sollentuna var han grosshandlare.

1918 var Nils gift med Tyra Klintberg och i januari 1919 adopterade de 5-åriga Runa Maria Elisabeth.

/Kusin Görans släktforskning


Vi har några album med såna här gamla vackra foton på Stenstugu också, men där finns inga noteringar om vilka personerna är och det är tråkigt, för på det sättet mister de sin betydelse. Jag var väl på gång då och då och skulle försöka ta kontakt med någon som eventuellt skulle kunna hjälpa till med identifieringen, men det blev bara en tanke och nu finns det ingen att fråga.

I dag är det regn och rusk! Det blåser, så en av färjorna till Oskarshamn är inställd och för en stund sedan var jag ute och tömde regnmätaren på 20 mm och ännu håller det på.

Carina o Bosse har varit här och hållit mig sällskap på lunchen, men nu har de åkt hem till Sicklings igen. Vi hade bestämt att vi skulle ha sovmorgon i dag och äta sen lunch och det var ju lika bra, för något väder för uteaktiviteter är det definitivt inte.

Grattis till alla som heter Nils!

Höstfunderingar

16 kommentarer

Det har varit soligt lite från och till i dag, men just nu är det mulet. Jag har varit ute och börjat höströja och på framsidan har jag tagit bort krukorna med risiga petunior, så där är jag klar och några lökar har jag fått ner i en rabatt på baksidan. SMHI hotar med frost, så det är väl dags att klippa ner och ta in pelargoniorna i förrådet så de inte fryser. Jag får ta lite i taget, för ryggen gillar inte när jag håller på för länge.

I dag för två år sedan hade jag besök av en reskamrat från bussturen till Höga kusten 2015 och sedan träffades vi på Mallorca 2014 också. Hon hade med sig den här orkidén till mig och den har blommat sedan dess. Nog är det fantastiskt!

I onsdags när jag kom hem från Sardinien låg det ett brev från Klinte Pastorat angående gravrätten till den grav där Åkes farmor och farbror ligger begravda. Det kom inte som någon större överraskning, för jag visste att gravrätten gått ut, men när jag fick se brevet tänkte jag, att nu måste väl ändå gravstenarna varit på plats igen, för lördagen innan jag åkte var de inte det.

Där ligger de fortfarande

Stenarna är dåligt dubbade och för att det inte ska hända någon olycka har man lagt ner dem och första gången jag fick se det var första dagarna i juni. Att man inte skulle hinna åtgärda dem innan semestern visste jag, men att det skulle ta så lång tid kunde jag ju inte ana. Hela sommaren har de legat där och jag har mått lika dåligt varje gång jag varit på kyrkogården och sett dem. Vad skulle Åke ha tänkt? Vad ska folk tro?

Jag fick tag i klockaren i dag och hon lovade att de eventuellt skulle kunna få stenarna på plats nästa vecka, men nu känner jag att det kanske är lika bra att återlämna gravrätten och låta dem ta bort stenarna. Det får bli ett snack med barnen i helgen.

Trevlig fortsättning på helgen!

Grattis Gaetano!

24 kommentarer

När jag tittar ut och ser hur det blåser och regnar önskar jag verkligen att jag stannat kvar på Sardinien, men det är väl bara att vänja sig. Det är mycket jag skulle vilja göra ute, fixa i rabatterna och sätta lökar t ex, men man får väl hoppas på att det ännu kommer några fina dagar, så att det går att göra det senare. Dahliorna lever ännu, men de ser lite tråkiga ut efter allt regn och framför av blåsten, som nästan fått dem på fall. I dag håller jag mig i alla fall inomhus.

Den 5 oktober fyller vårt äldsta barnbarn Gaetano år och i dag får han fira den utan både sin familj och mormor. Han bor och jobbar nu i Sundsvall och jag hoppas att han ska trivas där och att han får en fin årsdag.

Konfirmationsdagen i maj 1999

28 år fyller han i dag och även om han bestämt sig för att han ska vara kvar i Sverige, så misstänker jag att en stor bit av hans hjärta finns kvar i Italien, så jag hissar den italienska flaggan för den stilige unge mannen.

Knyckt från facebook

Ska de få rätt?

8 kommentarer

Det ska bli spännande att se om väderprognoserna inför lördagen stämmer, för enligt både SMHI och Klart.se ska det bli sol i eftermiddag. Ännu är det riktigt mulet, men det är ganska varmt och det börjar ljusna lite, så de kanske har rätt. Nog vore det skönt med en varm och solig helg!

Jag har varit uppe på graven med en bukett dahlior och när man tittade ut över havet från Kastalen syntes Karlsöarna inte alls i diset och kyrktornets topp försvann nästan upp i molnen.

En buss stod på parkeringen och på kyrkogården gick det folk och strövade. Jag var inte så nära så att jag kunde höra om de var gotlänningar eller inte, men varje gång jag ser att det är turister där tänker jag på Åke. Han älskade att slå sig i slang med folk och var så stolt över vår vackra kyrka, kyrkogården och Kastalen, så om han hade en chans passade han alltid på guida lite. Jag tyckte att han kanske skulle låta folk vara i fred, men det brydde han sig inte om.

Nu är det
dags för lite lunch, men det får bli lättlunch, för jag är bjuden till Stenstugu i kväll och det vill det till att man har plats i magen för Evas goda mat.

Ha en skön lördag!

Mamma Runa

14 kommentarer

Det regnade hela dagen i går, men mätt i mm blev det inte så mycket. I dag är det mulet och grått, men än så länge uppehållsväder. Jag har varit på kyrkogården i Klintehamn med lite blommor, för i dag skulle mamma Runa fyllt år och jag har ju ännu så fina dahlior. Nu är det 15 år sedan mamma dog och hon är fortfarande saknad. Jag tänker nog på henne varje dag i olika sammanhang. Hon var så rolig och lättsam och ibland kan jag komma på mig själv med att jag använder ord och uttryck som var hennes.

I dag skulle mamma ha fyllt 104 år

Efter besöket hos mamma åkte jag till Suderviljan och köpte en ros, för i eftermiddag ska jag till Tofta kyrka för att vara med på vår SPF-ordförande Nils-Erik Jacobssons begravning.

Nu ska jag
ha lite lunch innan jag klär om mig och ger mig iväg.

Ha en fin måndag!

Det stänker lite lätt….

14 kommentarer

…nu på förmiddagen. Jag skulle önska att det där stänkandet kunde gå över i ett ordentligt regn, men det vågar man väl inte ens hoppas. Jag har tagit vara på lite tvätt och så har jag ”daterat” en stund.

Här skulle det inte skada med lite regnvatten

Igår var det en solig och fin dag och på förmiddagen satt jag ute i skuggan och läste ett tag och laddade upp inför veckans pass på Kupan. Vi hade ganska många kunder på eftermiddagen och det är väldigt trevligt att jobba där, för vi får ständigt beröm för vår fräscha butik, det goda kaffet och så framför allt, de goda bullarna. Folk uppskattar verkligen att kunna få en vanlig hembakad sockerbulle. De är, som en kund sa, bakade på naturlig ingredienser och innehåller inte ett enda E-ämne.

När jag kom hem däckade jag i tv-soffan och där blev jag liggande. Förkylningen har i stort sett gett med sig och det är bara halsen jag känner av lite grann, men man blir trots att lite trött efter de där timmarna. Åldern tar ut sin rätt :wink:

I dag för 40 år sedan gick ”The King” bort, men ännu lever han och hans musik kvar i våra minnen. Här en ung Elvis i en inspelning från 1962.

Trevlig onsdag!

Dagens höjdpunkt…

12 kommentarer

…var inte Bahar Pars’s insats som sommarvärd, utan ett möte med en helt annan kvinna. Jag hade ett ärende på Vallemo, som är ett äldreboende, så på förmiddagen gick jag dit och i dörren mötte jag en kvinna i rullstol. Vi hälsade och jag tyckte att hon var bekant på något sätt och när jag efter en stund gick ut igen satt hon utanför i solen och hade vikt upp byxorna, för att få lite färg på benen. Då kom jag på vem det var:

Det var syster Berit! Inte just hon på bilden, men namnet stämmer i alla fall, så jag slog mig mer på bänken bredvid henne, frågade om jag gissat rätt och presenterade mig.

Syster Berit var distriktsköterska innan hon gick i pension och när vi var nygifta kom hon ofta till Stenstugu för att se till Gustav, Åkes farbror, som bodde på gården. Han hade diabetes och när han inte kunde ta sina sprutor själv, lärde hon mig hur jag skulle göra när jag skulle ge honom dem. Gustav hade också svårläkta sår på fötterna och dem kom hon och lade om med jämna mellanrum.


När Eva och Bosse var nyfödda kom hon, som vanligt var på den tiden, hem och kollade att allt fungerade med amning, vägde och undersökte barnen och kom med goda råd och anvisningar. Det var så roligt att få träffa henne och höra lite om hur hennes liv varit, så jag blev sittande där ett bra tag.

Åter till Bahar Pars! Henne visste jag ingenting om, innan jag såg henne som Parvaneh, den iranska grannen som lyckas charma Ove i filmen En man som heter Ove. I filmen var hon jättebra och det var väl inte något större fel på hennes sommarprat och den musik hon spelade heller, men jag hade lite svårt att engagera mig i ännu en invandrarhistoria. Jag fick i alla fall anledning att ligga en stund i solstolen och det är alltid trevligt.
Prat: ♥♥♥ Musik: ♪♪♪

Och så måste jag ju rapportera att vi fick 6 mm regn igår!

Allsång i Donnersparken

18 kommentarer

Det är en mulen och blåsig måndagsmorgon och vädret lär ska vara av det här slaget några dagar. Man skulle önska att det kunde bli lite regn också, för nu är det väldigt torrt. Jag bär vatten från köket genom lägenheten och ut på baksidan, för även om det är bevattningsförbud vill jag ju försöka hålla liv i växterna ett tag till.

Jag har ingenting speciellt på gång i dag. Tvättmaskinen är laddad, men den sköter sig ju själv och jag ska utföra ett uppdrag för syster Kerstin, annars är det lugnt.

Igår blev det en helt underbar kväll och det var många som samlades i Donnersparken för att sjunga allsång. Det är ett evenemang som ordnas av PRO och Röda Korset och det är populärt. Företagen i Klintehamn sponsrar med lotterivinster, så givetvis ska man köpa lotter, PRO säljer varmkorv med bröd och Röda Korset har kaffeförsäljning. Jag lyxade till det med att först köpa mig en varmkorv och sedan kaffe. Givetvis köpte jag lotter också, men vann ingenting.

Kalle Fordal och Roger Bergwall stod för musiken

Flaggan halas

Avslutningen på kvällen var lite annorlunda mot tidigare år, för när vi sjungit färdig reste vi oss upp och flaggan halades medan musikerna spelade den vackra gotländska visan Soli Gynnar Hällä (Solen börjar gå ner) och vi sjöng med. Det var riktigt stämningsfullt!

Soli gynnar hällä

Mor ska kard u spinnä, bad´ va äut u inne
mor ska fingrä band u mor ska vävä linnä
mor ska stöir u ställe bad´ fyr stäur u sma
soli gynnar hällä haj u haj u ha

Här jär skördetäidar, snarest va de läidar
här ska rygen tas u oä liödi gläidar
mor ska stöir u ställe bad´ fyr stäur u sma
soli gynnar hällä haj u haj u ha

Mor ska upp äi täidä, mor ska tig u läidä
mor jär gammel men far inte ga pa säidä
mor ska stöir u ställe bad´ fyr stäur u sma
soli gynnar hällä haj u haj u ha

/Musik Svante Pettersson
/Text Gustav Larsson

Trevlig måndag!

Straffet för otrohet

16 kommentarer

Växlande molnighet, eller kanske snarare mulet, har det varit i dag, men solen har brutit igenom en aning i bland och det har varit varmt och gott väder.

Jag har varit ute och farit nästan hela dagen, för först åkte jag och kollade gravarna både i Klinte och Fröjel. I dag är det 15 år sedan mamma dog, så jag ville sätta en blomma på hennes grav och så skulle jag se om Mårbackorna hos Åke ännu var fina.

På Åkes grav var några blommor i Mårbackabuketten vissna, men den var ännu fin, så det var bara att plocka bort det avblommade. För övrigt kunde jag konstatera samma sak som jag gjorde den 5 juli förra året; det är inte snyggt med paradisblomster till den låga gravstenen. Det är ju synd att minnet är så dåligt, för inte kom jag ihåg det när jag planterade dem. Det måste hur som helst åtgärdas, så jag tog en vända till Hemse.

När jag uträttat det jag skulle där, åkte jag hem och åt lunch och sen for jag iväg igen. Först åkte jag till Fröjel kyrkogård med plantorna som jag köpt i Hemse. Jag var inte helt nöjd med dem (lobelia i olika färger), men det blev i alla fall snyggare än förut. Paradisblomstren tog jag hem och planterade i min rabatt.

Nu börjar dahliorna blomma, först ut är en vit. Jag hade slarvat när jag tog upp knölarna i höstas, så jag vet inte hur färgerna kommer att fördela sig i rabatten.

När jag körde hem igen stannade jag till vid Jörgens Möbler där jag köpte en matta till köksgolvet och sedan åkte jag till Konsum för att handla lite och vem stod där på parkeringsplatsen om inte Jonas från När med massor av fina plantor. Bland annat låga och buskiga rosenskära, precis såna som jag letade efter i Hemse, men inte hittade varken i blomsteraffären eller hos Granngården. De hade varit perfekta till graven i Fröjel!

Så retlig! Förmodligen är det straffet för att jag varit otrogen mot Suderviljan. :wink:

Trevlig fredag!